tälävischån.

Det bästa jag vet är människor man kan skratta med. Det finns ett par sådana i huset jag bor i. Varje dag rinner tårarna för att vi inte kan behärska oss. Just nu är vi inne i en tv-serie som jag helst vill att aldrig ska ta slut. Det enda vi gör är att härma deltagarna och använda deras citat i vår vardag. Det måste berika italienaren ganska mycket att få en så stor inblick i Sveriges olika dialekter.

Ikväll ska vi i alla fall inte titta på tälävischån utan vi ska gå ut. Första utgången i denna stad för hela sällskapet. Vi ska dricka såndär irish kåååfi. Ja guuu förbannat i hällvete vad gott.

Ja när jag inte tittar på tälävischån skriver jag faktiskt ganska bra. Mitt största problem är att jag vill berätta så mycket, jag har så bråttom att jag glömmer bort att gestalta det som andra inte ser. Jag glömmer bort att förklara hur han ser ut och vilka andra som är i butiken, vad det är för årstid och hur det märks. Jaja jag ska.