För några nätter sedan drömde jag att min familj skulle fira att min syster har flyttat hem till Finland igen. Redan det är knasigt, för vi är inte en sådan familj som firar sådant. Inga framgångar alls, egentligen, väl?
I alla fall, så hade vi ordnat taxi och körde iväg långt, i någon skog med dålig väg och älgar. Någon sa att det är i östra Finland vi befinner oss. Till sist kom vi fram till ett ställe där det fanns en skola, en ungdomslokal (dit jag och pappa gick in och eldade i öppna spisen, DET däremot, det är min familj) och ett bönehus.
På skolgården fanns barn. Men där fanns också något häftigare. Tecknade giraffer! Små giraffungar! De var tecknade men ändå så verkliga och söta. De spelade tennis. När jag förvånats över östra Finlands fauna gick jag och letade reda på barnen som nu befann sig bakom skolbyggnaden. De trodde att jag var farlig, röt till, och plötsligt hade de två små björnungar, också de tecknade men ändå så verkliga, som sina beskyddare. Jag sa att jag inte är farlig. Då kom den ena björnungen fram till mig. Lugnt och fint. Och vi gosade. Det var det mjukaste jag någonsin vidrört. Underbart och gulligt.
Sedan vaknade jag. Det var kallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar