Det hände redan för mer än två veckor sedan. Jag blev kär i en piercing som var rosa och så fin. Idag skulle Sandra pierca örat så hon köpte en till mig när hon ändå var där. Jag fick den. Jag gillade den. Jag var glad. Jag gick på stan med Bazooka. Hittade meningen med livet.
Jag: Wubhääää.
Bazooka tittar på mig med en blick som undrar vad jag har för fel.
Jag: He bästa me liivi e nåo att man får göra konstiga ljud.
När jag kom hem igen tvättade jag händerna. Det plingar till i handfatet och jag fattar inget. Jag beskådar min läpp och ser bara en metallpinne. När jag förflyttar blicken till handfatet är där bara vatten.
Vad var meningen med det där nu då, jag bara undrar? Och vad är odddsen? Hur många sekunder tvättar jag händerna? 7?
Nej, det är absolut inget fel på min gamla, jag gillar den och jag vill ha den. Men när jag ändå köper ny vore det ju kul att äga den lite längre än tre timmar. Den var som tur inte så dyr så jag kan köpa ny när jag vill och orkar och hinner och kan. Lilla finis. Jag undrar hur den mår nu. Och jag undrar hur många gånger jag kommer att känna efter så att den här gamla inte har lossnat imorgon.
Idag frågade köksan Bibbi mig:
Veit do va ee fö daa imåron?
Jag: Friiiidan.
Bibbi: Ja tå ere friidan igen, he va jo he jyst!
Jag: Ja, he e friidan ganska ofta.
Bibbi: Ja, ja tråor ee na feil! He måst nåo va na feil!
Det tror jag också.
Jag älskar henne och hennes resonemang. Imorgon gör vi köttfärsrullader så det fräser om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar