Vi har väl gjort bättre.
Men ja. Det är okej.
Tänk sådan inlevelse det finns i de små liven.
En blev rädd för Måns (Joel) och grät hejdlöst tills dagisfröken lyfte ut honom.
En annan gav en rejäl utskällning, på finska, åt Måns efter föreställningen.
Flicka cirka fem år. Det var underhållande.
Men såklart ska man inte vara sådär elak. Hon hade något hon gick efter.
När Pelle frågade publiken om de tror att Maja kan bli hans vän skriker en tredje "näää, hon e så mammig!"
Något som också är roligt är att gå hem från skolan. Katt slutar skoldagen.Och man kan se
på folk att de tror man är galen. Och man kan le.Jag vill nog göra om det. Nästa onsdag.
Premiärkatt i hatt som heter Duga. Eller Murre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar