waild world.

En dag efter en kväll kan man vara
glad, trött, besviken på vän, ångerfull, nöjd, slö, tacksam och konstig.
Jag är samtliga saker.

Vi var på Waild och där är medelåldern högre än på exempelvis Ollis. Och så stod vi vid ett bord. Så ibland satt jag på dallarn. Då ramlade nåt fyllo över den och då stod jag igen. Alla barnen dansade utom Ida för hon fick lida. Nånej.
På toaletten för invalider fanns en helfigursspegel. Det var bra. Det är dessutom ett fint ord.

Min födelsedagssyster beskyllde stup i kvarten mig för att vara full. Jag som knappt drack. Jag är glad att hon kom med. Och jag är glad att hon bor nära nu. Jag har ännu inte riktigt fattat att vi kan göra saker när vi vill. Jag skulle vilja veta hur det är att ha en syster som mig. Hur känns det?

Förresten, när jag stod utanför och väntade på taxilasten i början av kvällen kom en afrikan cyklande förbi. Han började tala med mig. "Hey!" sa han.
Hej hej, sa jag.
"Are you with someone? Who are you with?" undrade han.
"My man" svarade jag. Jag gjorde det vant. Fick det att låta som att jag varje lördag går till Waild med my man.
"Your man?"
"Yeaah."
"Oh."
Han fortsatte cykelfärden.
Jag målade i huvudet upp bilden av my man som vackert väntade på mig där inne. Färgerna flöt ihop och konturerna var oskarpa. Borde inte ha använt vattenfärg.

Nu ska jag läsa Per Nilsson tills jag dör. Eller tills syster ringer. Om hon ringer.