Efter att ha avnjutit den himmelskt utsökta mat min klass och Bibbi tillredde idag studsade Ida runt och var nervös. Jag slog mig lugnt ner vid en dator och kollade om jag möjligtvis hade fått internetbrev från Växjö. Icke. Det bästa med att mejla svenskar är förresten att man aldrig behöver vara rädd för att ställa dumma frågor.
När klockan blev Avfärd traskade jag, Joel och Ida iväg till bilskolan. Joel och jag beskådade Vasa fastspända i baksätet i bilskolans bil. Ida var den som körde. Det var spännande. Varje gång jag framifrån hörde "åså tar vi ti vänster", "kom ihåg döda vinkeln", "va sku du göra här?" kände jag hur verkligt skönt det är att ha det där överstökat.
Efter åkturen gick vi till en av stadens musikaffärer där jag äntligen handlade ett capo till gitarren. Joel prövade gitarrer och Ida ville köpa varje sångbok hon såg.
Vi gick mot torget, men på väg dit såg Joel att ett lopptorg bjöd på kaffe och försvann in dit.
Vi flickebarn gick till torget och Ida blev hämtad av sin mor.
Jag gick hem och spelade gitarr.
Klockan 18 mötte jag upp syster. Hon stillade delar av sitt shoppingbegär. Sedan bar det av till Kyrkoesplanaden på tebjudning. Värdinnan var en aning trött och intog ibland lugnande. Men hon var en bra värdinna. Ändå på något vis så mänsklig.
Hon hette Gustava och hon drömde.
Kanske.
Det där med tebjudning är nog en rätt genialisk idé. Man är liksom med i pjäsen fast man är publik. Sedan sitter vi plötsligt i rummet vi aldrig fick se. Knasigt, men klokt.
På tal om pjäser har jag dramalabb imorgon klockan 10.Jag kommer att vara piggast i rummet. Idéerna kommer att flöda. Som alltid på förmiddagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar