Jag får såna otroliga smärtor i korsryggen när jag ska släpa dallarn efter mig i den här snön. jag kan liksom inte gå som vanligt utan jag måste hålla upp den någon centimeter eller kanske millimeter för att det ska gå att ta sig fram. Det gör ont.
Jag gick i alla fall till skolan. Så gick någon förbi mig. En dam som talade norska. Det var häftigt. Hon sa att det ser jättetungt ut att gå med den där i snön, fast på norska. Jag bara sa "jaa" för det tog en stund att fatta. Sen gick det upp för mig, jag måste ju säga något mer, visa att jag har förstått. Jag är ju inte finsk. Så jag sa något i stil med att det är tungt, men det går. Väldigt bra sagt, jag vet. Då sa hon "tänk att den rullar!"
Jo, tänk. Det är inte varje dag jag konverserar med norrmän. Eller kvinnor.
Nu funderar jag bara på det här med musik. Vad otroligt fint allt var förr. Nu är det bara Lady Gaga och annan fjant-pop. Jag menar inte att "fjant-pop" är något dåligt, jag lyssnar själv på sånt ibland. Men så kommer vi att minnas det här. Visst finns det bra musik idag också, men det känns lite som att det spårar ur.
Fast det är väl så med allt. Och det är väl så det ska göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar