häxan och lejonet och lejonet och häxan och narnia.

Jag är nyss hemkommen från en pjäs jag inte gillade alls egentligen. Jag började betvivla att sådant ens kunde hända. Alltid fastnar jag nog för något. Som jag tjatar om. Men inte riktigt idag. Eller skådespelarna var duktiga och så vidare*, men storyn? Njä. Jag gillar inte sånt som man inte kan relatera till i verkligheten. Sagoland av det där slaget finns inte. Då får jag svårt. Inte för att jag har svårigheter med fantasin utan för att det alltid har varit så.
Dessutom var den lång. Lite utdragen kanske. Och en aning barnslig.
Men nu ska jag inte såga sönder nånting i onödan här. Mina fyra euron var den nog värd!
* Vet någon vem som spelade den där "dvärgen" som var med drottningen? Kära värld en sådan spänstig karl. Jag har aldrig sett liknande.
Alla tjejer i skolan (utom jag för jag är kär i willehard nånej nu skojade jag) verkade bli kära i faunen i pjäsen. Då kunde jag imponera med att veta vad faunen heter, och sedan lite lågmält inflika att det är lite av hans förtjänst att jag bor här där jag bor idag.
"Näää ere sant? Får ja hans nummer!" skrek Ida.
Jag har inte fauners nummer i mitt register.
Hon hänger läpp.
Mina dras uppåt.
För hon är så knasig.

Nu orkar jag inte sova och det är dumt för jag behöver det.
Men jag får alltid kickar av teater.