ingenting i sverige.

Nu har jag sett nästan alla Idol-auditons. Malmö dag två imorgon, visserligen, men ingenting i hela Sverige verkar ju kunna slå det här:

Älskling, älskling, älskling.
Jag ryser fortfarande. Jag minns ännu när, var, hur, och med vem jag såg detta första gången. Jag minns känslan i magen. Blixtminne eller vad det nu hette. Har läst om det i psykologi. Men egentligen skiter jag i all psykologi i världen. För Calle är bäst. Så är det bara. Så himla begåvad.
Nån gång snart ska jag åka och kolla på honom och hans band. Är ju faktiskt i rätt land för sådant nu. Aaaah.