sitter i min säng som jag alltid gör på natten när jag har jobbat kväll.
lyssnar på gamla sånger där orden är gamla minnen.
tänker på att man faktiskt blir äldre.
fast man tror att förståndet är fullärt när man är aderton och ett halvt eller nitton jämt.
pratar med människor som inte är på samma nivå.
skapar hela tiden situationer som jag och emely hade skrattat till tårar åt.
kan höra och se det fast hon är tusentals kilometer från mitt rum.
jag tror det är vänskap och jag tror jag borde skriva upp allting i ett häfte och återberätta om tre veckor när vi ses igen. det är så lätt att glömma, även sånt som är fint.
vart ville jag egentligen komma? det vet ingen men idag såg jag en människa bakom en skiva paff på ett fordon i rörelse. på kaffepausen bjöd jag på jaffakex med hallonsmak. imorgon blir en spännande dag.
och så sågar vi en människa med framtidstro. förlåt oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar