måndag 10 januari 2011

en kväll med karar.

Gårdagens kväll började bra, med barn och julfest i vår gula byalokal. Helt okej kvalitet på sketcherna i år, bättre än vanligt faktiskt. Även om jag störde mig på detaljer och det skrek regissör omkring hela mig. Ju mer teater jag ser desto galnare blir jag som publik. Till nästa år ska jag försöka bidra med lite material. Jag känner att jag har mer kött på benen nu än förra gången jag fick förfrågan, för tre år sedan. Men jag är väl medveten om att det inte är en lätt uppgift, och jag är jätteglad i hjärtat åt att det finns människor och möjligheter till detta. Tack för ett bra program.

Sedan tog KAJ över scenen. Dom är fantastiska för sin ålder, både åldern på människorna i gruppen och åldern på gruppen. Jag ser framtiden.


Jag körde till Vasa där Simon och Anders väntade på mig. Hade tänkt köra hårt men gissa vem som stod bredvid vägen och tog fast människor med tunga fötter, eller i enstaka fall starka armar? Farbror polis. Så jag svor lite, höll 80 och kom fram en knapp timme senare.

Ollis var trevligt. Trevligast på länge. Det är så skönt att bara chilla. Simon bjöd på Pätkisshottar. Tänk så passande. Och snällt. Jag träffade några roliga människor. Till exempel Fishy. Honom blir man alltid glad av. Vi trummade. Jag trummade trefjärdedelstakt genom en enkel låt och han undrade sådär intresserat som bara han kan om det var han som hade lärt mig det. Fint.


Vid stängning vinglade vi hem till Anders lägenhet där pojkarna fick fel i huvu och började ställa frågor och påståenden i stil med såna som min äldsta broder hade kunnat ställa. Exempelvis "vaför köper man byxor som fäädit har håli?" och "Ida ta åv de huvon, du siir betär ut utan!"

Jag lugnade mig med lakrits. Och tyckte livet var ganska fint. Klockan 07.00 i morse mumlade Anders helt plötsligt "Try to sleep..." och efter att ha skrattat klart somnade vi allihop. Efter 13 sa samma människa "nu får ni stig åpp!" och så steg vi upp.

Idag är jag alltså ganska trött. Och skrivkrampar gör jag. Fast det är något för amatörer. Jag kanske är amatör. 16 och en halv timme till deadline och mina idéer heter noll.

2 kommentarer:

  1. jag också brukar fundera varför man köper färdigt söndriga byxor. varför gör man? :D

    SvaraRadera
  2. haha :D för att de e snyggt, tycker jag iaf :) men ja har full förståelse om man tycker att de int e de också iofs. int e de snyggt om de e FÖR söndrigt men ett hål eller två kan va fint :D om man int litar på att man har öga att gör de själv förstås, då kan man ju spar 50 euro ;)

    SvaraRadera