en dag med sofie.

Idag har jag gått på stan med Sofie.
Vi har fyndat på Monki, nästan alla kläder var loppispris.
Vi har åkt hiss ner till Clas Ohlson. Man skulle trycka in en kod och då ringde det till affären. Tanten bara "Hej vill ni åka hiss till Clas Ohlson?" Vi bara: "Ja tack." Men ingenting hände. Dörren gick inte upp. Jag ringde igen, fick samma fråga. Jag bara: "Hisshelevti kåmbär it naa!" Eller: "Hissen kommer inte..." Hon bara: "Jag försöker igen!" Och då (BARA) kom den.

Vi har också gått in till lampaffären och jag frågade priset på den otroligt vackra lampan i min favoritfärg i fönstret, som jag spanat in i evigheter. Gissa priset eller. 3000 kronor. 300 euro. För lite plast och en glödlampa. Dit for den lampdrömmen. Sofie sa att man skulle kunna göra en likadan i slöjden. Det var sant. Nästan.

Avslutade med en fika i paradiset under jorden - Millas.

Bussen hem var ett sånt där nytt fanskap med hundra trappor vid ingångarna. De är branta och jag får inte upp dallarn själv. Jag hatar det. Förra veckan när jag var i stan med Ellen såg chauffören inte mig och stängde dörren när jag var på väg ner för trappan. Jag tappade balansen för jag fick dörren på mig. Han öppnade den 2 sekunder igen och under dessa hann jag ta mig ut. Men när jag ännu höll i bussen körde den iväg. Ellen hann hjälpa men jag hann också tänka något i stil med att det ju inte var såhär jag skulle dö.

Så ni förstår kanske varför vi idag satt och funderade på hur vi skulle göra när vi skulle gå av, i vilken ordning vi skulle gå och vem som skulle bära vad. Vi lät säkert som jätterädda amatörbussare. För en gullig kille i sätet snett framför oss sa: "Jag kan hjälpa er! Vad ska jag ta?" Jag pekade på dallarn och sa "Den här, om du vill." Det ville han. Tänk så snällt. Snälla människor skapar glada människor. Bra karusell.

IMORGON ÄR DET RISKVÄLL HÄR HOS MIG! NATTI NATTI!