"benny e på datorn hela nätternaaaa"

För sex dagar sedan satt jag åter förväntansfull, som alltid i den salen, framför Stora Scenen och väntade på att Ängland skulle börja. Ängland som min kusin har skrivit. I Österbotten får man inte vara stolt men jag är det ändå, över henne. Med all rätt faktiskt, ha!

I början förstod jag egentligen ingenting vem som var vem. Jag ville genast förstå vem alla var för jag gillade på nåt märkligt sätt alla lika mycket och på samma gång. Och då blev det lite råddigt. Som betyder stökigt för er från Sverige. Även om det säkert var meningen att det skulle vara så, så som det blir när olika typer av människor ska fixa bröllop. Men det klarnade upp och jag älskade dem allihop. På sätt eller annat. Det var Österbotten i ett nötskal. Eller på en teaterscen.

Regissören verkar vara en nytänkandets man. Det var både bra och mindre bra. Ibland var det svårt att orka fatta när konversationerna pågick på sidorna om publiken, men det var också väldigt fint gjort på slutet. Att man skulle gå ut i aulan och beskåda brudparet var mest bara kaos men det är klart det är bra med nya saker. Man ska göra nya saker. Jag älskade när best mannen pratade med publiken. "Va vittu kommer han hit för?!" frågade Natu. "Ja veit it" sa jag lugnt och drömskt för jag såg att något bra var på gång.

Min syster tyckte att det var för lite skratt. Det tyckte inte jag. Man ska ju inte bara skratta heller. Vi gråter minst lika mycket som vi skrattar i Österbotten, hehe. Jag tyckte det var en fin balans.
För jag skrattade nog ändå mycket. Åt Pappan och åt Marjukka och åt Maggie och åt diverse absurda situationer där min kusins och min humor mötte varandra.

Jag råder er alla att uppsöka Wasa Teater, köpa en biljett till Ängland och få bekräftat att "Benny e på datorn hela nätternaaaa!"