finland.

Tror detta års självständighetsfest blev den roligaste hittills, trots att vi var ganska få i år. 

 Närpes, Tusby, Pargas, Åbo, Helsingfors och Pensala, eller Nykarleby om jag nu ska referera till städer. På en bild. På tal om mitt ursprung så fick jag under festen veta att det finns en student här på campus med förälder från Kimo. Tänk det. Jag blir alltid så rörd av att världen är så liten. Ville på direkten ringa och bjuda in honom och därefter bilda en klubb med två tappra medlemmar.

Men det blev inte så. Däremot tittade vi på balen, åt choklad, shottade Minttu, tittade på Mumin, pratade om livet som finländare i Sverige och livet som helt vanlig individ, hade debatter om Markoolios finskakunskaper, diskussioner om identiteter och framtider, lyssnade på finsk musik (och finska intervjuer med Markoolio).

Hela denna situation att vara finländare i Sverige är så speciell. Svår att förklara, men underbar att uppleva. Och jag har inga planer på att flytta tillbaka på ett tag. Men ni som fruktar att jag "haldär på ti vaar svensk" är helt ute och peedar. Aldrig har jag uppskattat Finland så mycket som jag gör nu, när jag inte är där. Man ska vara ganska ouppmärksam om man ska undgå att jag är stolt över min härkomst. Varje år sen jag kom hit har jag till exempel letat upp finländare som befinner sig här för att sedan den sjätte december bjuda in till fest. Ofta utan att inte ens ha träffat dom ordentligt, och oftast utan att helt behärska deras språk. Jag vet inte vad det är som driver mig.