Idag slängde jag bort en kyckling som var äcklig. Jag gjorde det inte för att jag skulle vara bortskämd och inte klara av att äta den utan för att jag hade en orsak. 5 minuter hette den. 5 minuter senare var jag ute på gården och ytterligare några minuter senare var jag inpackad i min systers bil, i framsätet under min dallare. Den rymdes inte i bakluckan för där var alla Sverigebors väskor och annan packning, samt min gitarr. Inte heller i baksätet för där fanns min syster och hennes två barn, plus deras kanin i sin bur. Min väska fick med nöd och näppe rum på en stackars 3-årings fötter. Sedan körde vi iväg. Men, vem körde, undrar du nu. Bilen körde sig själv. Det är ju ändå 2009, vad trodde du? Okej, körde gjorde min systers sambo och barnens far. Det var en inklämd resa men hem kom vi. Till Pensala alltså.
Skrubbarna (som vi har väntat på sedan mars) har äntligen kommit och nu har jag arbete för flera dagar. Fast jag kan inget och det borde jag kunna för jag är snart 19 år. Det var jag inte det minsta medveten om. Nej det har bara hållit mig vaken de senaste nätterna i brist på annat. Jag tog till Dylan och råkade somna. Blev väckt. Satt. Sitter här.
Glasstårtan var dagens plus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar