chaos, clocks, watermelons

Jag såg bästa filmen på länge idag. Den heter I'm not there och handlar om rockpoeten (förlåt för dåligt ordval, egentligen är han obeskrivlig) Bob Dylan. Gillar du Dylan - se filmen genast. Gillar du inte Dylan - skyll dig själv.
Att Heath Ledger medverkade gjorde inte filmen sämre. Jag blev förtjust i mannen redan förra fredagen när jag såg Brokeback Mountain. Nu är jag fast. Så fast att det egentligen enda jag behövde göra för dagen, tvätta kläder, glömdes bort. Det ersattes med framtidsångest och annat onödigt som ändå ordar sig. Tanken på en paus slog mig. Hårt.