hurra!

Opponering idag.

Jag var så nervös att jag inte kände mig det minsta trött. Jag var bara i en glasburk ungefär. Och till slut var det min tur. För varje punkt jag gick igenom skenade det iväg mer och mer och jag hade noll koll på vad jag sa för jag pratade så snabbt.

Men det jag kommer ihåg tycker jag ändå jag gjorde bra. Med tanke på hur lite jag egentligen hann läsa igenom och hur rädd jag var. Och ingen hade något att invända så jag tar det som ett gott tecken. Inte för att Sverige direkt är känt för sina raka besked, men ändå. Aldrig mer!

Och nu. Nu när jag är hemma. Hemma och kan konstatera att min kandidatexamen (ja, själva arbetet, men jag har givetvis 1,5 år och ett antal studiepoäng kvar för att få ut examen) lurar runt hörnet efter några justeringar. Nu är jag trött på allvar. Fatta när man har hållit på med något en hel höst. Som varje dag, kväll och natt har flåsat en i nacken. Att bara få släppa det. Och hur tröttheten kommer ikapp. En hel höst av trötthet.

Jag ska SOVA! Godnatt!