På biblioteket med Sofie. Kände mig olidligt trött och bestämde mig för att i några minuter vila mina ögon. Lade armarna över bordet och huvudet i dom. Efter cirka en minut:
Sofie: Nämen Ida...
Jag: (tittar upp) Va? Har jag skrivit något opassligt någonstans?
Att det är det första jag tänker på när någon tilltalar mig med halvnegativ klang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar