Viking-terminalen i Stockholm i morse. Jag stiger in i anslutningsbuss till city.
Jag: Hej.
Chaufför: Hej.
Jag: Kan du hjälpa mig med mitt bagage sen?
Han (överlägsen ton): Aaah va ére då?
Jag: En rollator och en väska.
Han: Aa jag kan ju inte lämna min plats här va...
Jag: Nej, men sen när alla har stigit på kan du väl?
Han: Amen den kan ju inte stå där! Den är ju i vägen för folk! Flytta på den!
Den stod inte i vägen. Jag hade placerat den på sidan om dörren. Så att folk bakom mig skulle komma in. Såklart. Men då var jag tvungen att backa ut i trapporna med tung ryggsäck för att flytta den några centimeter till.
Sedan när jag klev av lyfte han inte ett finger. Inte ens lillfingret. Där bak hade han lastat upp dallarn och väskan högst upp på en hylla. Jag hade ju inte en chans. En snäll tjej och hennes kille hjälpte mig och det var ju snällt och jättebra. Men ansvaret låg inte på dom.
Undrar vad han gör just nu.
Kanske han sitter och sväljer sina sura uppstötningar?
SvaraRaderaSom busschaufför är han inom ett serviceyrke och borde också ha agerat som proffs. Tyvärr finns klantarslen överallt. Tur att det också finns riktiga medmänniskor, de flesta är ändå sådana, vill jag hoppas.
klantarseln var ett bra ord!
SvaraRadera