örat.

Ibland kommer man till en gräns. En gräns där det verkligen inte går längre.
Hade tänkt spara mitt hårfärgande tills jag återser Madde min vän, men det gick inte. Det blev så eländigt. Gav upp och gick och köpte en burk färg.

Emely kom hit och färgade. Mitt i processen skriker hon "SATANS JÄVLA ÖRA!" till mitt lilla oskyldiga vänstra hörselorgan.

Men håret blev bra. Och jag skrev just höret med ö, istället för håret med å. Måste sluta låtsas kunna värmländska i misstag.