I Finland har vi varit sjuka, skjutsat barn, ätit årvasskinkon, druckit Lonkero, slurvat i Vasa och febervinglat på H&M, sett Hungergames på bio, varit på ollistisdag några timmar, spelat Rappakalja och jag skrattade så jag grät åt missförstådda regler och rentjurar, druckit Finrexin, hälsat på får, skrattat åt en människa, varit på nypremiären av Pleppo Live och rest hem igen.
Bäst: Pleppo. Jag behöver väl inte förklara? Jag älskar Pleppo och jag blir så glad och hoppfull i kropp och själ. Vad som än händer i mitt liv kommer jag alltid att ha Pleppo. Bara tanken gör mig så trygg. Det går aldrig sönder. Aldrig. Det var ännu bättre nu på stora scenen, inte bara för att sätena var bekvämare, det var också mera glöd och vilja både på scen och i publik.
Näst-bäst: Att allt var så avspänt. Att pappa och sällskapet mitt kunde sitta och prata världskrig och historia medan jag åt en struva som smulade på bordet och sen var allt bara som vanligt.
Sämst: Febern.
Näst-sämst: Man hann inte med allt på fyra dagar. Inte med hälften, ens. Hade planerat både dejt med Carro och Madde, ett rejält finländskt bastubad och att bjuda på memma. Bland annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar