salongstext.

jag går på fest.
säger att jag inte ska stanna länge.
äter chips.
diggar musik.
pratar med människor.
upptäcker i smyg vilka som har charm.
går ut, fastän jag inte skulle stanna länge.

träffar många.
göteborgare och andra.
som ramlar över dallarn.
hoppsan hejsan.
vi åker en hiss som lååtär mytchi och är mörk.
vi kommer upp.
vi blir bjudna på alkohol, som om det inte vore nog.
man vet inga gränser fast man vet.
jag blir presenterad som "poet och diktare", jag vet inte åt vilket håll jag ska titta.
jag tittar in i ögonen. de är blåa.
vi skakar hand. fast handslag. inget slafs, såsom jag lärt mig.
någon tror att jag är norsk. jag låter norsk.
jag är ikke nåschk da?!
jag är finlandssvensk, perkele så orättvist!
att jag kan svenska.
vilken merit. jadå, ja.

vi åker ner med hissen som lååtär mytchi och är mörk.
jag träffar fler.
dansar och bjuds.
tar emot och bjuder.
fräckt, kanske, men aldrig som du. det är fel så fel så orätt.
det lämnar inte hjärnan.
jag låtsas digga, men beatles är bäst.
ibland blir livet en annan väg.
jag förstår inte allt.

jag köar ut med en som hatar min favoritpoet.
han lämnar mig.
kanske därför.

för att det känns.

jag är hemma efter 02:30 och jag äter köttbullar ur frysen och sväljer tabletter som ska hjälpa mitt hår och jag är ganska tunn. tunn och overklig. men ändå inte. tack. det här var en kväll.

vad bra att jag inte stannade här. 03:36 hejdå!