en gädda bland småfisk.

På våga tala idag skulle vi på slutet säga varsin orsak till varför vi kom för sent. Vi kom inte för sent, men det var en "bort med spärren"-övning.

De flesta sa att de hade husdjur som var försvunna, noll tiduppfattning eller att bussen var sen. Jag sa att hjulet på min rollator lossnade. Blicken jag fick av ledaren då var den bästa jag fått på länge. Han blev så osäker. Vad ska jag säga nu? Ska jag skratta? Driver hon med oss eller inte, har hon humor eller inte ungefär. Det borde jag ju rimligtvis ha.

Innan detta pratade vi om självkänsla och självförtroende, hade en orddroppninglek och så varsitt litet framförande på en minut, där, ska vi kalla honom magistern, gav oss ett ämne när vi kom fram. Jag fick skolor. Det var jäkligt hemskt. Men jag gjorde det och det känns bra efteråt.

Nu måste jag fjärrlåna lite böcker och formatera min hjärna. Adjö.