ååri.

i lappland över nyår, stressade från österbotten till västerbotten till norrbotten och sov för länge och halkade över blankis till busstationen och tänkte nästan glömma mitt spel kvar på köksbordet. men allting med vad jag vet, möjligen förståndet någonstans på fartyget.

tänker tillbaka på mitt 2015, vet inte om jag ska skratta eller gråta. hur ska man veta? eller om det ändå är frågan om tvivel - kanske gråta? minns nästan inte första halvan av året, skolan i uppsala var så intensiv. minns bara avslutningen och ihoppackningen och bilresan till lappland.

i lappland var allting så hopplöst och i efterhand är jag glad att det var långt till allt, även dårhuset. för hade dårhuset funnits nära hade jag suttit där idag. dom senaste åren i mitt liv har jag haft det bra. haft mycket tur och mycket driv framåt, varit med om mycket.  2015 stannade på något vis upp.

nästan ingenting gick som jag tänkt, och jag har då inte alls mått särskilt bra. varken före eller efter lappland, men allra minst efter. nu har det dock skett ett och annat i rätt riktning, jag har kunnat flytta och kunnat sysselsätta mig och leva i en stad. men jag är inte framme än. 2016 vill jag gärna komma fram, i alla fall i några steg till.

tänker på saker jag är glad för, t.ex. ingen som stod mig nära var sjuk, jag har haft bra kontakt med människor jag ville, julen var fridfull, lappland har jag fått erfara som jag drömt om fast det inte alls var som i drömmen men ändå. imorgon ska jag försöka hinna sammanfatta.