tog fram min gamla skrivpärm med gamla skriverier
redan då skrev jag om dig, innan jag ens kände dig
jag rycker till, jag tänker men vad fan
jag kontrollerar datumet, jag tänker men vad fan
jag tänker att det är så typiskt mitt liv
jag funderar på om man ens kan kalla det här ett liv men så blir dom arga och skriker
skriker att vad är det ens att ifrågasätta och jag blir trött och tappar kontrollen
berättarjaget är borta, redan här är vi förlorade, farväl
skrev om sommar på vintern
skrev om dig som en nödvändighet fast du var en idiot
skrev om höjdskräck i källare
skrev om vilsenhet i vad som inte ens var en labyrint
skrev om skratten i sorgen och sorgen i skratten
skrev om dig som en nödvändighet fast du var en idiot
skrev om dig som en nödvändighet fast du var en idiot
skrev om dig som en idiot fast du var en nödvändighet.
skrev att jag aldrig någonsin ville mista dig
för att det var det enda som var sant
det enda som skiljde sig
för det här med lögner sköter ju jag galant
skrev om dig som en idiot fast du var en nödvändighet, det bästa jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar