Emely skickade helt plötsligt en bön åt mig idag som hon hittade på svenska kyrkans hemsida. En bön om att kunna koncentrera sig. Hon sa att hon tänkte på mig direkt hon såg den. Jag tänkte skratta sönder. Mina vänner är så fina.
(Och nu har jag faktiskt skrivit nästan en och en halv sida på uppsatsen. Men jag bad aldrig bönen. Och det allra svåraste med denna uppsats är att inte blanda ihop tolkning med objektiva grejer. Jag har en pjäs med så mycket tolkning att det är fascinerande. Jag skrev tusen rader om personerna och så märkte jag ÅHÅ TOLKNING KANSKE JÅÅ TOLKNING NÅO för man får ju inte veta någonting om dom. Inte ens namn. Men jag är på väg! On the road! To an inlämning! Nu ska jag pausa med Vem vet mest! Vilken lång parentes!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar