måndag 8 november 2010

tillbaka i söder.

När jag kom fram till centralen i morse var det nästan inga andra människor där. Jag bestämde mig för att lägga mig ner och sova en stund. Jag drömde häftiga drömmar som matchade bakgrundsljudet. Plötsligt vaknar jag av att en kraftigt byggd dam, nån slags vakt, står bredvid mig och säger "Tjena tjena gomorrn, man får inte ligga ner och sova tyvärr, man måste sitta." Allt var dimma och jag sa "jahaa oj ursäkta" och satte mig upp. Plötsligt satt en söt kille framför mig och läste en bok. "Onödigt!" tyckte han. Onödigt, tyckte jag.

Jag läste lite dramatikanalys och fortsatte sedan sovprocessen sittande. Drömde om paraply. Vaknade av att jag skrattade. Det måste ha sett sjukt ut. Gick iväg på en liten lunch och sedan var det dags att uppsöka gate 13. Bussresan gick snabbt. Det känns fint att vara tillbaka här.

Packade upp. Bland annat mina Muminmuggar jag köpte för en del av födelsedagspengarna jag fick av snälla broder med familj.

Filifjonkan
och

Muminpappan.

Tacktacktack!

Skulle köpa Tooticki men givetvis var hon den enda som för tillfället var slut. Sån tur att jag har mer än hälften av pengarna kvar till nästa båtresa. Dessutom fick jag i försenad födelsedagspresent av Carro och Jonathan Stinkymugg och skål! Tack! Det går bra för min samling just nu.

Gick till Ica och handlade mat. Kom till kassan. Tog fram plånboken. Märker. Bankkortet kvar i finska plånboken. Fan. Imorgon får jag gå dit och hämta allt. Vet inte om jag vill. Vilket klåp jag är ibland.

Hyresvärden kom hit och hämtade post. Jag bjöd på Pätkis. Han gillade. Vi pratade om små byar. Min by. Han tyckte det var coolt att vi haft en bank. Haft ja.
Jag har så mycket ilska inom mig för att allt bara dör.

När pappa körde mig till bussen igår (tänk att det ändå var igår) sa jag att jag i framtiden vill bo i min mammas hemby, eller dess grannby i vilken jag befann mig på humorgala för inte länge sedan. Pappa sa att det är likadant i vår by. Jag sa nej, vi är inte sammansvetsade och vi kämpar inte på samma sätt och vi hjälper inte varandra som man gör där och som man skall i en liten by.
Det hade jag rätt i, sa pappa.

Imorgon återvänder jag till skolan. Minns inte hur man gjorde. Har missat en hel del nu och är lite borta, men när jag kommer hem igen finns ingen återvändo - jag kommer att fylla någon av mina nya muggar med Oboy och skriva. Skriva dramatikanalys. Usch.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar