Idag har jag hälsat på Carro i Jakobs stad. Vi tittade på roliga bilder och människor. Sen gick vi på pizza. Och lightsortin. När Carro gick på toaletten sa mannen som satt vid bordet mittemot hej. "Hej hej" sa jag och trodde han var en uppgiven desperat gammal man. Men så sa han:
- Du e från Pensala visst?
- Jaa, ho visst do he?
- Jag e pensionär nu för tiden.
- Jaha... (Det besvarade verkligen min fråga...)
- Å annars går det bra? Livet leker?
- Joo, joo.
- God fortsättning!
- Jepp, tack detsamma...
Här börjar jag memorera hans utseende och röst, för att sedan kunna förklara för pappa i hopp om att han kanske vet vem denna underliga främling är. Det måste ju vara någon vi vet eftersom han visste vem jag var.
Tyst och stilla betraktar jag honom. Och plötsligt. Plötsligt vet jag vem det är; det är busschauffören!
Den sura, arga busschauffören. Som förut när mommo åkte buss till oss allt som oftast kom för tidigt, vilket såklart resulterade i att hon missade den. Som aldrig accepterade våra busskort. Som en gång körde en halv kilometer för långt ifrån Carros och min hållplats här i byn när vi skulle av. Som en gång inte såg mig och pappa när vi väntade på bussen på samma hållplats och jag skulle till Vasa. Han körde jättelångt innan han till slut märkte, bromsade in och backade. Då blev pappa arg och skrek åt honom och frågade om han inte ser människor. Det var senaste gång jag såg chauffören.
Och så idag, då passar det plötsligt att vara trevlig. När han gick kom han förbi vårt bord och önskade oss "god jul, om int vi ses före det!". Jag undrar var han hade tänkt att han skulle se oss, om han ändå är pensionär nu? Vi hade inte setts på bussen på två år heller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar