tisdagsfika.

Idag var en sådan dag när jag satt och tänkte "jag borde ha valt svenska som inriktning svenska som inriktning svenska som inriktning svenska som inriktning" ungefär hela lektionen. Men så tittar man runt sig och ser fina människor och så undrar någon vad den där Whitman var för en snubbe egentligen och så tänker man att det nog inte är så dumt egentligen, det här.


Efter skolan gick jag, Julle och Emely till stans mysigaste café. Jag är övertygad trots att jag inte besökt ett enda utöver detta. Julle och jag satt och väntade på Emely, som beställde.
En stund senare kommer hon till vårt bord och sätter sig ner. Det är helt tyst. Och så säger hon, lugnt, sansat och seriöst: "Jag har kommit fram till en sak. Jag är inte helt normal."'

Tänk så förlåten du är. Du umgås heller inte i ett helt normalt sällskap. Och det är positivt, allihop.




Jag åt en panini som hade sällskap av sallad och någon typ av citrusfrukt på tallriken.
"Är det här apelsin?" frågade jag för att vara på säkra sidan. Gillar inte alla citrusar nämligen.
"Nä, jag tror det är banan" sa Emely.