juldagen.

Kanske värsta dagen på året.

Hatar att det blir såhär.
Hatar ambivalensen.
Hatar otillräckligheten.
Hatar ensamheten.
Hatar att det inte finns någon kärlek alls någonstans.
Hatar det falska i människor.
Hatar det tunga i hjärtat.
Hatar att hitta söndergråtna texter i skrivböcker.
Hatar att det är hål i pappret och bläcket utsuddat.

Men jag och pappa har spelar Familjegeni. Pappa vann.
Jag kom tvåa. Av två.
Sen såg vi på en dokumentär om Bruce Springsteen.
Pappa somnade på soffan.

Jag fortsatte tappa hjärtat fyllt av det tunga.
Hela hjärtat kunde falla av. Det behövs ingenstans.
Jag orkar inte ens försöka. Längre.