live från havet.

Nu är jag på båten. Har ganska tråkigt. Funkar inte att se på Idol, vilket jag hade tänkt. Tydligen är det bara inom Sverige. Jag är nog inom Sverige ännu, men min Spotifyreklam är norsk så man kan ju undra lite. Satte mig själv på shoppingförbud i Taxfree också. Bara lite drickbart inför eventuellt kommande fester.

För någon dag sedan berättade min klasskompis Emely att det första hon minns av mig är mitt leende. Jag får ofta höra något om det. Jag vet inte men jag hoppas det är bra.
För idag på bussen satt jag bredvid en sån där som jag är rädd för. En sån där som är helt kall och stel och inte rör på munnen alls. Usch. Jag vågade knappt tugga min Daim utan att få arga blicken av varelsen. Borde ha flinat upp mig lite åt henne också, kanske det hade hjälpt.

På centralen satt jag bara och stirrade. Fanns liksom inte så mycket att göra. Läste lite. Hörde den första riktiga finlandssvenskan på två månade och AJ AJ SÅ VACKER DEN ÄR.
Bussen kom. Jag satte mig på den och kom slutligen och utan problem hit. Här är jag nu. Bland massa människor och femtio olika nationaliteter. En gammal klassgångare från högstadiet bland annat. Tyckte väl det på LJUUDI. Man tycker ju att jag kunde ha fått ett hej men tydligen ändras vissa människor aldrig. Egentligen är det ganska fascinerande att se.

Var lite modig idag också. Det lönar sig ibland. Tänker inte gå så långt att jag skriver ut smileys, men ni kan tänka er att ni ser en glad sådan nu. Nu. Här.

Två veckor går väl snabbt?