en febers kreation.

och plötsligt kom febern.
utan att ens hälsa.
jag ogillar otrevliga
människor
febrar
apor
katter
och busschaufförer.
det är en ohövlig sort för det känns som att hjärnan är på väg ut.
och jag nästan flyger lite.

allt annat gör ont så jag ligger här och vågar inte trycka på Sänd.
jag tror jag tänker att det också gör ont.
men jag måste sluta vara 16 år.
för jag är egentligen ganska
modig

sa dom
någonstans.

och så kom decemberkvällen i oktober och sa att
jag måste sluta med känslor.
jag måste sluta skita i vad dikter handlar om
så länge dom känns.
för det kanske inte är så det är.
dom kanske inte känns och ska inte kännas och ingenting någonsin har känts.
då är jag död. hejdå.
men jag bara undrar ju
hur du egentligen mår
och vilken slags kärlek du får.
förlåt då.

och förlåt bellman och swedenborg för att jag inte fattar vad ni skriver ikväll.
jag är inte riktigt hel
på friskhet
och känslor.