en av sommarens kreationer.

1. Ja, styvis? jepp!
2. Är du här nu igen? ja e allti jäär, allti!
3. Vin eller vatten? vin
4. Alla måste välja! ok.
5.
a. Har du skådat hedi hotmail? nej, har 4 olästa.
b. lagt på modemet? jepp.
c. e strömmen på tå? (he kan va liiti åosäkert på landi he!) han e, he lyser, he lyser!

6. Vad är vi för människor egentligen? ja veit it? ja ha fundera hedi sama ja!
7. Mår vi bra? ...........lagom.
8. Jåå nåo gör vi he nåo! jaha men va bra.
9. Har do eld? eld? jå.
10. Do ha vaari feitari to! nå!
11. Ja siir e på bälti! sad face.
12. Vad är hunden för ras? labrador? hund? ere tiin hund?!
13. Lever du i förnekelse? aldrig i livet.
14. Bra, det bör man aldrig göra. mm, vet.
15. Har du accepterat Jesus Kristus som din savior? haha. nej.
16. Är du från Skiåne? näj.
17. Ja sko nåo måst skåda hedi hotmail! bra, tack för påminnelsen.
18. Eva Braun och Hitler, hur länge? haha jaa tillräcklit.
19. Höll äktenskapet? 1 dag elä va va e?
20. Vad fan är detta? vet inte!
21. Har du nånsin halkat på ett bananskal? bara nästan.
22. Har du nånsin sänt vykort utan adress? inte än!
23. Är du trött? nej.
24. Oprah Winfrey? nej.
25. Varför? nå inte alls.
26. Vad ska man skratta åt? DET HÄR OCH ALLTING ANNAT UNDERBART ABSURT
27. Är du bra på fysikens lagar? sämst.
28. Kan du lagen om alltings jävlighet? JEPP!
29. Har du Plussakort? JEPP JEPP!
30. Onko sulla Plussakortti? kyllä.
31. Kör du alltid i hundra? nästan alltid.
32. Har du träffat en polis? ja. han var dum.
33. Ehuru bör man… ja vad? hahahaha. ja, lev och lär.
34. Måste man tillverka en bomb fastän man har instruktioner? absolut inte. tänk!
35. Svamlar du eller slänger du ur dig sanningar? slänger ur mig svamlingar.
36. Tack eller förlåt? förlåt.
37. Danke oder Entschuldigung? danke.
38. Kiitos vai anteeksi? kiitos.
39. TÄKK ELLÖR FÖRRLÅD? förrlåd.
40. Vad ska man göra om man kör till skogs på halkbanan? utforska skogen och plocka bär.
41. hur hör man att en bonde kör bilen? på motorn!

renskav.

Igår var jag och handlade tillsammans med Emely och Sofie.

När vi passerade frysdiskarna stannade Sofie upp, tog tag i ett paket renskav, läste lite på förpackningen och frågade sedan:

- Ida, du som är från norra regioner, är renskav gott?

Ungefär som att det är vad jag äter varje dag. Det var jätteroligt. Jag svarade nej.

hej jag är i småland

Hade innan jag åkte i lördags tänkt skriva ett långt och känslosamt inlägg om hur bra min sommar i Österbotten har varit, men hann aldrig innan det var dags att åka till bussen. Den var i alla fall mycket bra och rolig. Jag har umgåtts mycket med människor jag inte brukar umgås med och mindre med människor jag brukar träffa ofta. Det blev lyckat ändå.

Jag har skrattat med Madde, festat med Johanna, upplevt perfekt kultur, jobbat på en absurd med ändå någonstans så gullig arbetsplats. Ätit glass. Sett The Ark. Kört orimliga kilometer bil, varit vaken på nätterna. Sett ovissheten förändras till klarhet. Druckit Lonkero i bästa sällskapet på jorden och vin med människor som vet vad som är roligt. Umgåtts med mina syskonbarn som jag älskar. Tre av fem stycken går nu i förskola och skola. Skrattat från hjärtat, gjort bort mig, älskat livet. Har inte träffat så många nya människor som jag kanske vanligen brukar, men de jag har träffat känns viktiga. Det ryckte i hjärtat när vi hälsade.

Nu är jag tillbaka i Växjö efter en bussresa till Åbo, båtresa till Stockholm och ytterligare buss därifrån och hit. Erika och Jossan var mitt resesällskap. Erika ända fram till min dörr och Jossan till Stockholm som numera är hennes studieort. På båten sjöng vi karaoke och jag hade högläsning ur Miika Nousiainens Hallonbåtsflyktingen i vår hytt.

Idag har jag varit på hej-fika med Emely, Julia och Sofie. Skrattat så tårarna rann och magmusklerna påminde mig om att de finns. Min och Emelys klumpighet kombinerad med vår eminenta humor gjorde så att till och med kassörskan i caféet fick roligt.

Det går bra med min finlandssvenska. Men när Julia frågade om vi ville ha pärlsocker eller kokos på våra kokosbollar och jag skulle svara kokos sa jag kokus. Det blev liksom för mycket. Kokos. Ett helt vanligt ord. Jag vet inte vad som hände. Då skrattade vi länge och sen sa Sofie att det lät som att jag sa krokus utan R. För det var det väl det jag gjorde. Jag kontrade med att de, i egenskap av skåningar, faktiskt säger kuckus, och det är ju en by i Österbotten. Men det sa jag inget om.

idag

Jag och Simon var till vår gamla skola. Åt ärtsoppa och pannkaka. Konstaterade att bitarna var mindre nu än då vi gick där. Kramade Bibbi och sa att jag saknar henne. För det gör jag. Mycket. Hon hade nya glasögon.

Sedan begav vi oss för att beställa en ny dallare åt mig. Vi hade lite problem att hitta dit. Även om Simons resonemang var fint - ett halvt lokalsinne plus ett halvt lokalsinne blir ett helt lokalsinne.

Efter en stund var vi åtminstone i närheten och jag kunde långsamt dra mig till minnes. Oktober 2009 med dåvarande god vän. Tidigt 2000-tal med pappa. Tidee ska vi åpp, tidee ska vi åpp.

Det fanns tre sorter att välja på. Tre fula. Tre med jättehög handikappfaktor. Det som är bra med dallarn är att den inte är någonting extra. Den är smidig och helt perfekt. Ingenting jag räknar som ett hjälpmedel utan någonting som bara hänger med. Någonting som tyvärr inte tillverkas längre. Så vad skulle jag göra, jag valde den minst fula och minst handikappade av dom tre.

Jag vill inte. Inte alls. Det är absolut det sista jag vill. Men man kan inte svetsa i ett tunt järnrör hur många gånger som helst. Nästa gång den brakar av och svetsaren säger tyvärr Ida, tyvärr, måste jag bara säga jaja och ta till min nya. Som jag får hämta ut i oktober när jag är hemma nästa gång. Som inte är någon Partydallare eller rallydallare eller någonting. Om jag inte rustar om den. Funderar redan på att köpa sprejmål.

Och ännu har jag min ädle favorit så många dagar som ödet bara vill. Dom ska jag ta vara på!

22 augusti

tolv år sedan min mamma dog.
tolv år sedan jag vaknade mitt i natten och inte begrep någonting.
inte ens hur man skulle reagera när jag hörde vad som hänt.
jag minns siffrorna i digitalklockan på nattduksbordet i min brors rum.
dom var röda och bakgrunden svart men jag uppfattade ingenting av tiden.

tolv år av saknad. tolv år av tomhet.

jag önskar att hon hade fått läsa min gräsliga b-uppsats och att mina tre brorsbarn och två systerbarn hade fått träffa sin farmor respektive mormor. att hon hade sagt gonatt sådär som hon alltid gjorde och uppmuntrat mig på samma sätt. fast det tror jag hon någonstans har gjort ändå för jag står är trots allt en bra bit på vägen.

innan hon dog hann hon lära mig två viktiga saker i livet som jag tydligen aldrig släppte och aldrig kommer att släppa - läsa och skriva.

och med hundra enheter för låg blodsockerhalt i sin kropp tar pappa fram ett gravljus och ställer det på vår öppna spis medan jag så oberörd som möjligt äter den sista pajbiten rakt ur formen och när smulorna tar slut frågar han om jag ser framemot mina studier och jag svarar att jag inte vet fastän jag vet och så säger han att han ska peeda till gravgården och förklarar vilka knäckebrödssorter som är goda.

Ellen: Fö mommo Maj-Lis tyckt väl itt om dödskallar?
Pappa: Nä.
Ellen: Va tyckt hon om tå?
Pappa: It veit ja, nain bild på nain teddybjöön.

jag har fem dagar kvar hemma och vad säger vi om det

jag är hela tiden det där gråa
den gråa punkten som inte spelar någon roll
som är ingenting
totalt förståndslös
som man kan skylla allting på
skrika på
håna
som varken är bra eller dålig
och råkar jag nu vara någonting så är det något dåligt

jag har funnit mig i det
blint gått omkring och trott att det är så det är
men det är klart att det inte är så
godmorgon har du sovit gott?

jag har blivit äldre
sagt ifrån
förändrats och förändrat
vaknat
godmorgon har du sovit gott?

jag är fortfarande grå
men jag har lärt mig hur man skiftar färg
jag kan vara svart vit grå blå gul rosa
är jag det blir det blåsande
för jag ska vara så lätt att bryta ner

ibland kokar min färgblandning över
men efter 20 år (ok 10) av påtryckning är det väl inte så konstigt
jag vill skrika att
äpplet inte faller långt ifrån trädet
men eftersom mottagaren inte förstår betydelsen
tiger jag
det faller ändå så pass långt
en halvmeter ordspråkskunskap och andra saker om ord.

dåliga poesins dag.

Idag på jobbet, i min ensamhet, hörde jag på radion att det var dåliga poesins dag idag. Vi lyssnare fick i uppdrag att skicka in den sämsta dikt vi kunde åstadkomma.

Jag kunde ju inte hålla mig. Tittade ut genom fönstret. Tog första raden som kom upp i mitt huvud och skruvade lite på den. Skickade in det. Och vann.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Jag studerar litteraturvetenskap och jobbar på en diktsamling som jag faktiskt i något skede av mitt liv hoppas på att få publicerad. Och så vinner jag pris för sämsta dikt.

Nånä, inte så ändå. Jag visste vad jag gjorde och jag tycker det är roligt.

Här är den:

"Kattpäls fuktas i regn
jag ser det hända"

Undrar vad jag får för pris på posten!

Hälsningar Svenskfinlands sämsta poet.

mhm lars

"ändå vaknar du och märker
att vi är var och en för sig.
att alla dom som du fördömde
aldrig tävlade mot dig.
då blir det tomt i dina händer
då står du ensam fast i snön.
du skulle hämta lite vatten
du tog dig över hela sjön."

- lars winnerbäck

ny favoritreplik

På väg från krogen till McDonalds klockan 03.

Förvirrad kille: Men alltså... Va e dehär?
Jag: He e Dallarn, han har Facebook!

partybrillor.

Fick ett partyinfall och köpte dessa på konstens natt.



När Natu såg dom sa hon att jag var så jävla ful i dom. Min avsikt var inte heller att vara snygg. Sedan prövade hon dom själv och det är länge sedan mina näthinnor har uppfattat något så roligt.

Nu far jag till stan, utan brillor denna gång. Adjö.

utdrag ur rimlek.

Jag: Han visste inte vad han skulle göra.
Simon: Så han fortsatte köra.
Jag: Din jävla fartdåre!
Simon: Skåd ett så itt ja sliter de i hååre!

Undrar om det ens är tillåtet att skratta så mycket under 10 timmar som jag gjorde igår.

citat av madde

"Alltså nåo e on jo sjysst men nåo sliirar e jo friskt."

jag vet inte vad det här är.

sitter i min säng som jag alltid gör på natten när jag har jobbat kväll.
lyssnar på gamla sånger där orden är gamla minnen.
tänker på att man faktiskt blir äldre.
fast man tror att förståndet är fullärt när man är aderton och ett halvt eller nitton jämt.

pratar med människor som inte är på samma nivå.
skapar hela tiden situationer som jag och emely hade skrattat till tårar åt.
kan höra och se det fast hon är tusentals kilometer från mitt rum.

jag tror det är vänskap och jag tror jag borde skriva upp allting i ett häfte och återberätta om tre veckor när vi ses igen. det är så lätt att glömma, även sånt som är fint.

vart ville jag egentligen komma? det vet ingen men idag såg jag en människa bakom en skiva paff på ett fordon i rörelse. på kaffepausen bjöd jag på jaffakex med hallonsmak. imorgon blir en spännande dag.

och så sågar vi en människa med framtidstro. förlåt oss.

mamma mu och kråkan.

Förra helgen var jag och Madde till Tuuri. Jag hade inte varit till Tuuri sen jag var 13 bast, säger jag för att nu vara lite Sverigesvensk. Från det mindes jag endast mina inköp - en röd tröja och en fotboll - så stället var som nytt för mig.

Men kära värld så mycket bra saker jag hittade. Jättemånga Muminsaker. Och annat. Satt fint med lön idag. So to speak. Fast jag hade ändå kontroll. Kon-troll. Har ni tänkt på hur såna ser ut? Ett sånt ska jag rita nån dag.

När vi gick ut och var på väg till bilen pratade vi om Mumin-muggar. Och då sa Madde: Ja har ein tär heim i Pensal tråor ja... Ja tråor ee Mamma Mu.

Mamma Mu(min). Muminmamman. Mamma Mu. Mamma som mamma! Vi skrattade ganska länge. Sedan körde vi hem.

när du hör det här ljudet vet du att du har det bra.

jag bloggar inte så mycket sommartid
jag skriver överhuvudtaget på tok för lite överallt
för att
jag står på gräsmattor
tittar på mina gula skor som tittar på mig i samförstånd och vi säger
det är bra
alldeles just nu

jag lyssnar på ljud och njuter
som när man var liten och hade ljudsagor på kasett
"när du hör det här ljudet vet du att det är dags att vända blad"
när du hör det här ljudet vet du att du har det bra

ganska mycket går som det skall
jag skrattar och gråter
men jag gråter för att jag skrattar

det finns så många bra platser, människor, saker att applicera lagom mängd humor på.

och på natten kan man lyssna på vielä on kesää jäljellä när folk tjatar om höst och kyla
på natten är det annorlunda

natten är frihetens timmar.

madde och jag del I av gud vet hur många

igår när jag och madde kom till jobbet fungerade inte radion. vi kontrollerade att sladden var i-kopplad och att knappen var rätt. ingenting hände. inte ens fräs.

"jaha, vi måst vel arbeit utan musik tå" muttrade vi och packade vidare vårt evighetsprojekt.

en stund senare kom vår arbetsledare för att kolla läget i vanlig ordning. "hödo, e to bra på tokodee me radio, vi får it an ti funk naa alls" sa jag och han svarade jakande.

efter ett par minuters vridande och vändande konstaterade han "e kan ha naa me dehäär ti göra..." och drog upp sladden från golvet som inte alls var kopplad någonstans.

på något sätt var det där en hundraprocentig jag och madde-handling.

pekka maghandi är mannen.

för en vecka sedan hämtade systern mig och skjutsade mig till kimo där jag skulle se pjäsen för tredje och sista gången. när 5-åringen i baksätet förstod vart vi var på väg skulle hon med trots följa med mig. när hon påstod att det är bra träning inför förskolan kunde jag inte längre säga nej.


hon var snäll, uppmärksam och mån om att få gå och krama om sin favoritskådespelare efteråt. "idag har jag ingenting till dig så du får en kram istället!"

efter föreställningen hämtade min syster henne och jag blev kvar på den finaste plats jag vet. jag, fanny och sofie kände oss lite såhär "vartåt ska ja skåda no..?" när det tackades för goda insatser denna sommar och så vidare, men när vi sedan åt tacos var vi alla ett fint gulligt litet gäng.

vi lekte lekar, pratade barnprogram och skrattade ganska mycket. teletubbies. mumin. bamse. allting. varför? alfred och kevin hade någon typ av eget skådespel på kvarntaket, jag vet inte riktigt om det var en parodi på årets uppsättning eller vad.

till slut lekte vi min favoritlek - alla sitter i en ring och alla säger ett ord på var i gången, vilket bildar en mysigt absurd berättelse. emanuel hängde sig, iltalehti pussade helsingin sanomat på spalten om invandrarfrågan, i parningsbåset gick det vilt till och hästen ropade aj. bäst var ändå min och fannys karaktär pekka maghandi. kände mig lite elak när jag alltid förstörde alfreds försök till (snusk)skämt med brytande ord. jaja, pekka maghandi!

när vi sent in på natten beslöt oss för att avsluta blev anders glad för han hade ända sedan emanuels hängning hoppats att sagan skulle ta slut.

alfred skjutsade hem mig och efter 03 var jag innanför dörren. efter en sådär rolig kväll somnar man vanligtvis, lyckligtvis, ganska snabbt och kan stiga upp 3 timmar senare för att avverka en jobbdag.

tack allihop. speciellt johanna som bjöd med mig.

den bästa av gåvor.

Fick en Såsdjuret-mugg av broder med familj igår för att jag omhändertog deras gulliga katt Göran medan de var på semester.



TACK!

allmänbildning.

Madde: Ida, to som e allmänbilda, får kvinnona i Somalien röst?

Allmänbildning, ja.

för några dagar sedan

i lördags efter att ha givit föda åt fyra olika katter i samma kommun körde jag vidare till favoritstaden och mötte upp tre favoriter på olika vis; johanna, alfred och anders, bakom mitt gamla hus.

alla fyra förstod ungefär lika mycket, tror jag, när vi gick till strampen. där var stolarna höga och erika salongsberusad. hon lärde mig någonting om hur superhjältar gör som jag redan har glömt.

när vi såg köerna beslöt vi att gå till ollis. anders glömde pengarna i sin lägenhet och plötsligt var vi bara tre kvar. så skulle det även förbli, ty han behagade välja ett rökigt fontana framom en skådespelerska, en poet och en komiker av rang. han anade nog inte vilken kul-tur han gick miste om.

vi skulle spela alias men dricksklockorna störde och det var ingen riktig tävling. jag önskade en låt som aldrig hann spelas och träffade elli. alfred träffade sin dubbelgångare. det hände ganska många konstiga saker. jag och johanna skulle visa upp vår klättrarskicklighet men kom inte ens ett steg upp.

avslutade en rolig kväll med soffhäng i lägenhet och roadtrip till johannas hem.

- vaför har ja dehär sådi högt?
- för att e kom sting!

jag skrattar så mycket i sommar.

PÅ ÅTTONDE DAGEN SKAPADE GUD KAMELEN

I fredags var jag och min favoritkusin på vår favoritlokalkomiker Alfreds första avskedsturné i den röda gården där man alltid kliver in på samma vis, med samma känsla och samma blick.

Han hann bara börja sin show med kameler, Gud och Bibeln innan både jag och min själsfrände fann den där gemensamma punkten att skratta åt och så satt vi där, på första raden, och inte kunde sluta. Det slog liksom inte fel någonstans. Idén, dialekten, ironin, allting. Mest idén. Tänkte att jag måste behärska mig, det sitter folk bakom. Sökte blicken till fönstret. Försökte fundera på om någon månne var hemma i huset bredvid, och vem som bodde där. Men så svängde jag på huvudet och såg min kusin vika sig dubbelt av skratt. Då är det redan på en sådan nivå att det här med behärskning är löjligt.

Vi fick fortsätta vika oss under hela showen, även om inledning och avslutning var starkast. Jag känner ingen annan människa med sådan otrolig begåvning vad gäller imitationer och låtskrivande. Jag känner ingen som vågar driva med sådana saker som han och dessutom göra det så proffsigt.

Visst fanns det, precis som på Citymarkets alkoholhylla, ABC's köttdisk, i regeringen och i den här bloggen, sämre partier, men är det ingenting som förstör en fantastisk helhet är det ingenting att tjata om. Inte här, åtminstone.

Hopi hopi till Maxmo! Alfred Backa är bra.

när en syster löser ett problem.

Ringde försynt min syster och undrade om hon kunde göra mig en tjänst. "Javisst!", sa hon jätteglad. "Ja har ett liiti undelit problem, ja sko behöv slipp ti Kimo ikvälld..."

Hon skrattade lite och sa att hon är på vår gård klockan 18.

Snart ska jag alltså se föreställningen en tredje gång (säg inte det åt någon, det är hemligt och lite pinsamt överengagerat, därför skriver jag det i min blogg) och därefter äta tacos, spela Alias och dricka lite Lonkero med åtminstone den yngre (var går gränsen?) generationen skådespelare.

Jag har jobb imorgon bitti, vilket jag kommer att sköta utomordentligt trots ett par timmar sömn för lite. Alltså på riktigt. Det är ganska länge sedan mitt liv har haft ett sådant flyt som det har nu. Det finns så mycket bra.

hjärta eller hjärna

pappa säger att man ska använda hjärnan.
jag säger att man ska använda hjärtat.

pappa säger: va sko hjärta kona tänk, hee jo en pump he!

jag rådde honom att pröva, bara ett par dagar, för att se om bekymren ökar eller minskar. han gick inte med på det. synd.

22 dagar utan godis

riktigt roligt.

är inte ens snål längre. skönt att gå i affärer när man åtminstone vet vad man inte ska köpa.

50 veckor kvar tills jag ska pröva min nästa karamell.

ur min skrivbok 1998, jag 8 år.

"Klara kommer in och stönar: Håhå jaja.
Teddan: Alltid stönar du, vad är det nu?
Klara: Inget.
Nisse avbryter: Tralalalalala."

Jaha? Och där tar det bara slut. Sinnes. Redan då.

att sakna.

saknar växjö.



fast där finns ingen iskall lonkero.

mitt hjärta bor här,
egentligen,
men det är väldigt bra på att flytta sig.
snabbt och enkelt.

olle!

träffade olle från idol mitt på gatan i staden jag aldrig sett som någonting speciellt sent på natten eller tidigt på morgonen i lördags/söndags. han bara stod där, mitt framför mig, med sina stora rådjursögon och jag trodde att jag drömde en fylledröm fast jag var både vaken och nykter.

jag skrek, jag sprang, han lyfte upp mig och snurrade runt mig i sin famn sådär som pappor, morfäder och farfäder gör med sina barn och barnbarn.



"bästa ståndin på daain" tänkte jag där i luften, precis som dom tänker om esthers lunch på kyrobåoas.

07.00

undrar hur många av mina morgonpigga grannar som trodde jag var redlöst berusad nu när jag, klockan 07.00, precis kom hem efter att ha agerat chaufför och kom ihåg att jag lämnat min telefon i bilen och var tvungen att hämta den och krypa sista biten in eftersom stenarna under mina bara fötter gjorde helvetiskt ont.

med världens längsta mening säger jag gonatt.

när johanna fyllde 18.

I onsdags begav vi; Johanna, Anders, Sanna-Maria och jag, oss ut i Vasas nattliv för att fira att Johanna fyllt 18. Jag kom till stan redan på eftermiddagen efter jobbet och umgicks fram till klockan 20 med Lina och Sofia.

Johanna och Anders hade föreställning och skulle höra av sig om tid och plats att mötas på när de var klara. Efter klockan 20 for jag till ABC för att byta om och fixa mig för kvällen. På parkeringen där insåg jag att min pappas gamla Nokia 3310 hade gått sönder den också. Min egentliga mobil lade av förra veckan och sen dess hade jag lånat den. Nu var jag alltså i Gamla Vasa totalt onåbar. Med ingen aning om tid eller plats att möta festfolket på.

Jag kom ihåg vad min pappa, som är några år äldre än mig, brukar kalla ABC för. Servicestation. Och vem ska ersätta den nerlagda servicen telefonkiosk om inte en servicestation? Gick in och frågade om det fanns en telefon att låna. Ringde nummerupplysning och fick Johannas nummer, ringde henne som inte svarade.

En halvtimme senare var jag tillbaka inne i stan och stannade en mötande kille med orden "ursäkta, int har du en telefon ja sku få lån?". Han var finsk men svarade jakande och tog fram en jättemodern mobil som jag inte förstod mig på. Jag lyckades ändå ringa, Johanna lyckades svara och vi lyckades bestämma en plats och en tid. Kiitos paljon sa jag, för att jag var så tacksam att jag i ruset glömde att det är viktigt att säga på svenska.

Mötte upp mina tre vänner och vi gick till Sky. Det var ganska fint ställe men det hände inte så mycket. Anders och Sanna dansade och Johanna utbrast "han dansar jo som på teatern!" och det gjorde han faktiskt. Det var fint. Att det liksom inte är någon skillnad på Sky och Kyrobåoas.

Efter någon timme med födelsedagsdrinkar for vi till Ollis. Där var inte en enda människa, förutom de som jobbade där. Vi gick dit ändå. Vi fick välja musiken själv och äta hur mycket popcorn vi ville. Och så hade vi ju varandra.

Alla hade vi program i form av jobb och föreställningar nästa dag så efter 02 for jag, Johanna och Anders till hans lägenhet och lekte ordlekar i väntan på att jag skulle känna mig i körskick. Jag gillade den halvpoetiska tystnaden som uppstod mellan orden.

Jag var hemma sent men hade också arbetat in timmar på jobbet så att jag kunde börja senare på torsdagen. För alla vill fira Johanna. Tack för en bra kväll!

oj nej!

Tarja Halonens katt är död!

Dagens nyhet i Finlandet. Hohho.

festivalfredag.

Umgicks med Kenneth och gänget innan vi vinglade in på området för att beskåda (och, framför allt, lyssna till) Bo-Kaspers Orkester. De var bra som vanligt. Plötsligt stod jag bredvid Lauri från The Rasmus. Ett av mina favoritband i tidernas begynnelse, alltså när jag var 13-15 ungefär. Dock gillar jag inte hans solokarriär lika mycket.



På bilden hade det bara duggat lite. Jag var ännu inte så blöt som jag skulle komma att bli. Men det brydde jag mig inte om för jag skulle ju se The Ark.

Strax innan de gick upp på scenen fick vi (jag, Erika och Thomas) tillåtelse att komma förbi stängslet och vistas där under hela spelningen. Så där satt vi då, på första parkett, genomblöta och lyckliga.



Och The Ark. Så fantastiskt bra liveband, så fantastiskt bra show, låttexter, budskap, Ola Salo, stämning, allting har de. När jag kom hem från Chicagokonserten sa jag att det var den bästa. Och det är klart att Chicago musikaliskt är ett mycket skickligare och mångsidigare band. Men Ola Salo är världens klokaste man. Det visar han i sina låtar. Det går helt enkelt inte att jämföra. Att sitta där dyblöt från topp till tå men inte känna av det någonstans för att man är så uppslukad av allting. Och regnet berodde ju på att änglarna grät för att bandet ska sluta, såklart. Vad annars.





Kärlek.

jag såg en dallare

Igår när jag körde hem från Vasa mötte jag en cyklande man med mycket packning. Bland annat en dallare. Exakt en sån som min. Alltså exakt. Samma färg, samma modell, samma hjul. Och på en cykel dessutom. Ovanpå styret och all packning. Som en drömscen.

Min reaktion: ropade "VA?!" och bromsade.

Tur att ingen var bakom.

Svängde mig snabbt om för att kolla att min dallare var i bakluckan.

Det var den. Det finns alltså EN till. I världen. Borde ha svängt om och kört jämte cyklisten tills denne hade stannat så jag hade kunnat fråga varifrån han fått den och när.

Det var en mycket märklig känsla. Högg till i hela kroppen och jag hann tänka att det är ju inte oktober 2009 längre, jag har ju faktiskt fått tillbaks den, väl?! Jag fick väl hem den från Vasklot?!

Sedan åt jag vaniljglass och hjortron med storebror.

jäär ha bjöönin märkt sina stockar

jobbade till halv fyra,
kom hem och läste vasabladet på terassen,
diskuterade med min fader kring middagsbordet,
som rymmer sex personer,
städade ur min garderob,
hej sopsäckar,
körde iväg för att handla vätska,
var nära att krocka,
det var en liten 1993a i den andra bilen,
kom hem igen i solnedgång,
imogon är det fredag,
madde och jag ska därför äta bakelse på jobbet,
sedan ska jag på festival,
på the ark på the ark på the ark,
med lonkero med vänner med liv,

muminshopping istället för simning.

Idag efter jobbet skulle jag simma flera hundra kilometer, och begav mig därför till Vörå. Simhallen var ju förstås stängd. Allting var stängt och det enda som fanns var en remont och två estniska byggare. Lite sur gasade jag till Halpa, som min mommo alltid sa, och köpte en Muminmugg (Muminmamman) och en STOR Muminhandduk, eller som svenskarna säger: badlakan (Sniff).

När jag såg den gassande solen och mötte tanken att jag kommer hem till ett tomt hus slog jag en signal till min kusin, bosatt typ en kilometer från Halpa. Hon och två av hennes tre barn befann sig på minigolfbanan jag kört förbi en halvtimme tidigare. Jag körde dit och agerade sekreterare i spelet. 2, 4, 6, 7, 3. Ungefär. Sedan blev jag bjuden på lakritsglass och parasollet sjönk ner över oss alla. Snipp snapp slut.

trollvinter

jobbat hela dagen, det var svettigt och plastigt och allting luktade aceton och jag andades tänkte jag att det är nu jag svimmar för första gången i mitt liv.

min äldre svägerska fyllde 30 och ordnade kafferep. åt jordgubbstårta och smörgåstårta och alla slags tårtor man kan behöva på ett rep.

letar som besatt efter tove janssons bok trollvinter, jag har den här någonstans, bör läsa den, helst i solsken, önskar mig en häst, blir för lång tid på jobbet, vet vad som händer, man äter en tredjedel av ett piller, en del i gången, långsamt tveksamt sparsamt fast man måste ha hela och genast men nej en vuxen människa är en vuxen människa och jag låter allting gå. jag vet inte. allting bara är.

tre dagar till helg. tre dagar till the ark.

åh flashback

hittade en gammal lista som jag och serne gjorde 2007 när vi hade som roligast och var som mest påhittiga, och unga. det var tider, det. jag har svarat igen, 4 år senare, och skrattat.

1. Var bor du? i småland.
2. Tror du något idag? Vad som helst nu bara! jo, jag städar rummet!
3. Bill Clinton? mm!
4. Varför just han? därför.
5. Hur gammal var du när du lärde dig cykla? ganska gammal. min far var i usa och fick en överraskning när han kom hem.
6. KAN du cykla ens? jåo.
7. Tror du man kan lära en hund att gå med rollator? haha ja!
8. Bubblar det? lite smått.
9. Är du FULL? nej.
10. Är du ful? nej.
11. Är du snygg? nej.
12. Har du köpt mycket bröd? jaa ja ha kööft mytchi bröö! 5 ruisleipä å 1 limpo.
13. Är det här en bra uppgift? såklart!
14. Har du funderat på att fara till villan? har ingen.
15. Vem ÄR du? litteraturstuderande, fabriksarbetande, impulsiv, skrattande poet och livsnjutare som letar det absurda i det mesta, karl-erikas flickon, rollatorflickon, whatever. hej.
16. Varför sa du inte det genast? frågade du kanske?
17. Samlar du på vassa knivar? nej men på människor.
18. Känner du nån som heter Filip? JÅ :D
19. Har du födelsedag idag? nä på hösten.
20. Ace of Base? all that you want is 80-tali.
21. Vad är det dummaste du nånsin gjort? åj vejtni tå ja bara gör klåoka saker ja!
22. Varför gjorde du det? ...va?
23. Studerar du? ja.
24. Vad? språk, kultur & kommunikation.
25. Intressanta stad du varit i? (Svara inte Nykarleby då får du på käften) los angeles.
26. Har du ens varit där? (I Nykarleby alltså) 7000 gang för mang.
27. Tycker du om att blåsa vittu såpbubblor? jepp!
28. Om jag säger 95.2, vad säger du då? radio...vega.
29. Kan du finska? jo.
30. Förstår du svenska? nånä.
31. Har du nånsin träffat en elak busschaufför? till och med två...
32. Ska vi fara på klassresa? ja.
33. Ska vi vara bästisar? nå som typ!

Vad säger du om jag säger
34. Urho Kaleva Kekkonen? bäst.
35. Lunarstorm? åh gud.
36. Oravais? vackert så.
37. Nykarleby? usch.
38. Pensala? gulligt.
39. <3> jåå <3
40. Fiat? mitt i allt?
41. Toyota? min bil är en sån.
42. Blåbärspaj? gooood.

43. Nämn en situation som borde ha hanterats annorlunda. väskgenomgången på mitt gamla jobb.
44. Har du varit berusad i Vasa? ja
45. I så fall, vad hände då? vilken av gångerna? jag pratade tyska i stadshuset en gång. en annan dansade jag disco mitt på vägen och en tredje ringde jag mcdonalds 03.30 och frågade onko teillä kotikuljetus. och ja.
46. Kan du spela GITAAARR? ja lite nog.
47. Höger eller vänsterhänt? vänster
48. Är det nån skillnad? jå ganska många.
49. Är du pucko? :) vad verkar det som?
50. Har du träffat Stig? hela tiden.
51. Fräser du ofta? när jag har lust.
52. Är du på dåligt humör? nej.
53. vad brukar du göra åt saken? skriva ner saken.
54. Hugga ved? hihi
55. Vad är sexigt? musikalitet och artistiska talanger i allmänhet, humor och fint hår och fina dialekter
56. Vad är inte? noll självdistans och folk som skrattar åt sina egna skämt. speciellt om dom är dåliga. USCH.
57. Är du rädd för grodor? de är obehagliga
58. Förolämpa mig! du är dum
59. Tror du jag tog illa upp? klart du gjorde
60. Om du skulle få en superkraft, VILKEN? gör mig osynlig.
61. Hur brukar du fira midsommar? dricka vin eller slurva runt.
62. Hur brukar du fira andra saker? hurra som fan.
63. Vilken skola går du i? LNU
64. Är det en bra skola? faktiskt.
65. Brukar du få bra uppgifter? haha näää

Vem
66. är den dummaste du känner? hemlis.
67. är den elakaste du känner? en som förstås är kvar där allting började.
68. är den snällaste du känner? min mommo.
69. är den sötaste du känner? Alla mina vänner är söta.
70. ska du gifta dig med? ska inte gifta mig.
71. skulle spela dig i en film? blir ingen film av mig höhö.
72. är din största beundrare? klaus-werner.
73. är den enda som förstår dig? ann-luise.
74. är den snyggaste du känner? min kompis josefine.
75. är den äldsta människa du känner? vet ej
76. är den bästa lärare du har haft? bosse

77. Om du fick fara till Helsingfors. Vad är det första du skulle göra? borgbacken.
78. Brukar du ofta missa bussen? förr.
79. Vad tycker du om kollektivtrafik? kärlek
80. Ett 6e kärnkraftverk eller inte? NEJ
81. I Nykarleby? haha nee
82. Eller var? ingenstans.
83. Tycker du det här är dumma frågor? roliga.
84. Skulle du kunna göra dem bättre själv kanske? nä!
85. Brukar du help yourself? mm
86. Vad är du arg på just nu? måste man vara arg?
87. Brukar du slöjda bort dina bekymmer? är så dålig på slöjd
88. Aj, använder du en såg ellör? är så dålig på slöjd sa jag
89. Eru bög ellör? ne
90. Om du fick ett vapen, vilket skulle du välja? humor
91. Vad är den bästa låten just nu? lars winnerbäcks jag vill gå hem med dig
92. Varför svarade du den? för att den är så lite men ändå så mycket.
93. Pommac eller Baileys? pommac
94. Radio Pleppo eller Bad Taste? pleppo är mitt liv
95. Skulle du behöva ett lexikon? jaaaaaaaaaaaa
96. Huuuuuuöööö. jahaa?
97. Vet du vad du vill bli? Jaag? nää
98. Otto von Bismarck? i preussen.
99. Are you gonna live forever? jamen veit ni.
100. Vad ska man göra om man inte klarar körkortet? skämmas eller strunta i att ta det.

"ja båor absolut it schenn"

For till favoritstaden efter jobbet idag. Det där med att "sluta köpa kläder" som jag råkade nämna igår fick jag äta upp när jag plötsligt stod framför mitt livs jeans. Men det var ju ändå fredag, OCH lönedag.

Efter att ha handlat sjuårspresent, anteckningsmaterial och tvättmedel mötte jag upp Simon och vi åt pizza. Efter att ha suttit där i en halv evighet funderade vi på vad vi skulle göra nu och kom fram till att ingen av oss hade planer för kvällen.Vi beslöt att sätta oss i bilen och bege oss mot Pensala. Det, om något, måste man ju se.

När vi kom till byn sa jag "no e vi i Pensal", 30 sekunder senare passerar vi Vörå-skylten.

Simon: Alltså, kvann je vi nu?

Jag förklarar. Förklarar först det absurda i att en del av vår by tillhör en annan kommun och sedan det tragiska som inträffade vid årsskiftet.

Simon: Så vi je som på trii ställ på sama gaang?

När vi kom hem till mig läste vi Bamse. Försökte titta hur pass det märks att Brumma är utvecklingsstörd. Sen skrattade vi åt roliga saker på internet och till slut kom vi på att det skulle vara gott med glass. På vägen skulle jag visa fårhuset men där var ett lås på dörren.

Efter att vi ätit våra glassar på en parkering körde vi åter vidare och när jag skulle lämna av Simon tänkte jag inte på var jag körde eller var han bodde. Fast jag visste frågade jag i korsningen Vasaesplanaden-Skolhusgatan: "Alltså vann båor to no?" och han svararde: "ja ja båor absolut itt schenn".

Han bor helt i andra änden av stan. Det visste jag. Egentligen. Han sa att han inte ville säga något för han ville se hur långt jag skulle köra. Kanske jag hade märkt innan vi kört ombord på båten till Umeå.

sommaren är aldrig fullständig utan detta

Var på sommarteater till mitt favoritställe igår, med min syster och hennes barn som med trots skulle följa med fastän det inte är en barnpjäs. Men det gick bra, de var tysta, snälla, uppslukade och efteråt frågade Ellen varför hennes mor hade sagt åt henne att det skulle bli långtråkigt när det inte blev det. Bådar bara gott tycker jag.

Pjäsen var fin, jag gillade att de yngre förmågorna hade fått större roller. Och att alla var så duktiga, och roliga ibland och att det var en fin balans mellan tragiskt och komiskt och att allt det här hände på en så vacker plats och att björkarna aldrig slutar susa. När vi körde hem låg jag med flit bakom en bil som körde 60 för det var så vackert så jag såg ingen orsak till att köra fortare.

Som vanligt när jag gått på teater var jag upprymd och kunde inte sova förrän alldeles, alldeles för sent. Idag på jobbet har jag alltså varit trött och hållit på med samma sak en hel dag, 510 minuter. Men jag har inte sovit, som man kanske skulle kunna tro om man läser styckets inledande rad, utan jag håller bara på med en grej som faktiskt tar 510 minuter och mycket längre. Känns som om jag är lite väl mycket nybörjare.

Imorgon ämnar jag ta helg. Får lön också. Tänkte åka till stan. Ska sluta köpa kläder, men kanske någon bok eller sådant. Ska fråga Simon om han vill äta mat med mig. Mahtavaa, kan man säga.

lördag i sommarland

Igår passade jag mina systerbarn på dagen. På eftermiddagen blev det någon form av känslomässig släktsammankomst på vår veranda. Jag är glad över att det är så lika och lite ledsen över att det är så olika. Jag är glad över att min bror har köpt en höbergshatt på Halpa-Halli.

Min syster skrattar, jag gråter, och när jag är lite mindre skärrad hämtas jag upp av en snäll herreman och två katter i en bil som tar mig till Vasa. Vi lyssnar på hans nya skiva och pratar om saker. Roliga saker och människor och händelser och humorsaker. Roliga saker och humorsaker är väl samma sak, ja.

Han lämnar av mig på gatan längst ner där Erika står och väntar. Jag behöver bara titta på henne för att börja skratta och tänka triss i frassar, hehe.

Jag och Erika möter upp Anders och hans asiatiske kompis. Vi går till Hoviska. Knäpper några burkar. Känner hungern. Går till Hesburger. Säger att vi ska ta med maten. Kommer ut på torget. Det är kallt. För kallt. Vi går in med maten igen.

Går till Ollis efter en kvarts funderande. Jag smsar Serne och hon kommer dit. Har inte sett henne sedan påsken ungefär. Finns så mycket att skratta åt. Så mycket vi missat. Vi pratar, dricker, skrattar, klappar och sjunger men det är ju bara samma låtar. Anders ska med trots ha mig på dansgolvet som vanligt. Om jag får sitta på dina axlar, säger jag. Han frågar inte igen. En märklig italienare eller dylikt frågar om jag sitter fast, varför jag inte vill dansa med honom, var jag bor och om han får sitta med mig senare, jag säger jåå åt allt. Han doftar förbannat gott däremot.

Vi lämnar stället innan det där "senare"-tillfället hinner inträffa och bra är det. Vasa är så som jag saknar det när vi följs åt i natten tillsammans. Erikas bil tar oss ända hem till våra byar. Och jag tackar för en bra kväll.

1000

Varför säger man alltid en bild säger mer än tusen ord men aldrig ett ord säger mer än tusen bilder?

the tåosdag without the tåosdasglass

I morse väckte jag på det bästa sätt man kan väckas på. Ett sexårigt syskonbarn som smyger in i rummet och säger bu. Jag låtsas alltid bli jätterädd fast jag är jättetrött. Undrar hur många år det tar innan barnen genomskådar mina genuina skådespelartalanger.

Efter att ha lekt och diskuterat en stund med ovannämnda körde jag henne de många metrarna hem i samband med att jag skulle till jobbet. Där hände ingenting utöver det vanliga. Jag skrattade. Kaffepausade. Packade. Tejpade. Vek. (Svor.)

När klockan slog 23 stämplade vi ut och enligt överenskommelsen for jag direkt till affären för att handla ingredienser till matlagning hos Madde medan hon själv var tvungen att stanna kvar och fixa en grej.

Jag väntade på hennes gård och när hon kom tillbaka gick vi in, gjorde mat, åt, skvallrade, skrattade, levde. Madde lärde mig hur man kan se på ugnen hur varm den är. Jag är noll procent huslig. Vi ville ha cider men när vi kom på att det existerar en alkohollag som förbjuder sådan handel efter 21.00 beslöt vi att flytta det till nästa samkväm.

02.30 startade jag den tio kilometer långa hemfärden i ljus sommarnatt. Jag tänkte lite på vilka som sov. Finsk sommar(natt) finns nog bland mina topp 15 saker i livet. Tåosdasglassin är en annan men den uteblev idag på grund av kvällsskifte.

en midsommarresa

När vi kom fram till Piteå på torsdag eftermiddag valde vi först stuga och sen tog vi det lugnt fram tills att vi träffat ägarna. Genast jag steg ur vår bil på gården fick jag en beundrare som tyckte jag skulle flytta till Norrbotten.

- Vääälkommen ti Pite!
- Tack, ja ha aldri vari här förr. De e no fint här.
- Gillar du Norrbotten?
- Ja!
- Men FLYTTA te Norrbotten da!

På kvällen åkte vi in till stan för en bit mat. Och det var den dagen.

På fredag åkte vi till Älvsbyn. Vi bor ju i ett Älvsbyhus så pappa ville se varifrån det kom. Det var bara en vanlig fabrik men ändå. I Älvsbyn finns också Storforsen. Både jag och pappa gillade läget.


Mycket vackert och som min kloke far sa när vi stod där: It finns he na mäktigari än naturen.
Det fanns en hantverksbod där som jag vill jobba i. Jag undrar hur man går till väga. I den köpte jag en bok som skildrar en mans vandring på 1200-talet från Tavastehus via Österbotten till Norrland och hur man sedan började bosätta sig där. Mycket intressant läsning för en sådan som mig.


Efteråt åt vi lunch. Inte varje dag man lunchar med en utsikt som denna.

Sen körde vi vidare till Jokkmokk för att två av tre stycken i bilen fascineras av samekulturen. Vi drack kaffe och köpte hushållspapper och en dagstidning så jag vet inte hur mycket samekultur vi sist och slutligen såg, men en same betjänade oss i kassan i alla fall. Och så är det ju samer som äger dessa, som var en vanlig syn längs vägarna:



Lördagen var magnifik. Jag fick rida. De hade hästar på gården. Och jag fick rida den snällaste.


Jag har inte ridit sen jag var 13-14. Jag trodde inte att mina ben skulle klara en fullvuxen häst. I början gjorde det förbannat ont. Men jag tänkte på hur roligt det är att äntligen få sitta på en häst, som jag har väntat på och tjatat om i flera år, och att det inte blir sämre av att det gör lite ont. Efter en stund slutade det göra ont. Och när jag klev av hästen 45 minuter senare var mina ben helt nya. Jag har ju aldrig ont (tack), vilket de flesta människor på jorden tror, men de var mycket mer mjuka och avspända. Jag måste, vill och SKA börja rida regelbundet.


Efter att ha duschat bort den underbara doften av häst bar det av mot havsbadet på konsert. Med pappas absoluta och ett av mina favoritband Chicago. Vi stod på första raden och det var nog det mäktigaste konsertminne hittills och på länge. Pappa var jättegullig. Klockan 16 ville han börja ställa sig och åka iväg. Precis sådär som jag är när jag ska på något viktigt. Då säger han bara att jag ska lugna ner mig och att det inte är sådär viktigt. Jag sa inte det åt honom. För jag såg att han var så lycklig och förväntansfull. Jag vet inte vad mer man kan begära av en konsert. Det var två fantastiska timmar.



Söndagen inleddes med att jag fick höra det elakaste någon någonsin sagt till mig. Rakt upp i ansiktet. Jag gav tillbaka men för resfridens skull lät jag det ligga. Nu är dock resan slut och jag kommer inte att låta elaka personer ha en plats i mitt liv. Jaja.

Vi åkte en sväng via stan och jag shoppade lite. Ett linne och fem stycken böcker. En bok om ord, en om svenska språkets historia, en om slang, samt två romaner. En av dem var Erlend Loes nyaste. Visste inte ens att den fanns i pocket. Blev glad. Hade velat stanna i Piteå men jobbet kallade så vi körde hem och en sväng via mitt älskade uppsatsämne.



Jag har haft det bra.

piteå och ett hjärta

Jag visste att jag skulle ha det bra. Jag har alltid velat åka till Norrland fler gånger och jag hade hört att Piteå ska vara en bra stad. Men den var ännu bättre än jag trodde. Jag ska dit igen. Kanske i sommar, kanske nästa sommar, kanske nästa år när jag har studier på annan ort.

Det var så fint. Så litet och mysigt. Och norrlänningar har nog något som övriga svenskar gick miste om.

Att Chicago var det bästa jag har sett, att jag fick rida häst igen efter ett uppehåll på åtta år och att jag var i Jokkmokk och spanade på samer, det tar vi senare ikväll, för nu ska jag iväg till humorfabriken på jobb!

"... Hööni tenk tå ja it e nain festprisse ja!"

havregrynsgröt.

"Oj havärgrynsgröitin, nåo e an na satans gåod!"

Jag jobbar på humorfabriken. Eller " dehär dammbhåli" som någon kallade det förra veckan.

Nu sover jag lite. Sen far jag till Piteå över midsommar. Peace!

10 timmar jobb

jag skrattar mycket på jobbet
mina kollegor är diamanter

idag skulle jag packa tills etiketterna var slut för tå e ordern slut
jag gjorde det

och gjorde dubbelsats
400 istället för 200
onödig tid onödigt krafs

vi lämnar en liten smygarg lapp

jag ska byta läromästare och från och med nu endast fortsätta på mina egna påbörjade beställningar

amen.

andas

det är söndag jag tycker inte riktigt om söndagar igår skulle jag rida för första gången på många många år men det blev uppskjutet jag längtar igen från början istället tog jag mina systerbarn på bio jag somnade i början men när jag vaknade var filmen bra och 6-åringen sa att tuggummi är bra för tänderna för att där finns så mycket etanol sedan fick de en lekkompis men kompisens pappa förbjöd förbudpappa tänkte jag då och sålde några böcker för några pengar som jag kanske kommer att köpa nya böcker för men jag skulle ju inte läsa böcker i sommar ändå är jag i slutet av susanna alakoskis hoppas du trivs bra i fängelset mitt löfte höll inte så länge jag tycker nog om böcker men jag orkar inte med analyser och tråkiga resonemang imorgon ska jag jobba kväll funderade på att baka kokosbollar och ta med köket har ju inte kaffepausöppet på kvällar igår frågade min syster vill du ha vin vinklade flaskan ner mot sitt glas det droppade 4 droppar ur den hon hade inget kvar jag vet aldrig vad det är för datum längre bara juni junidagar söndagar är såhär

tåosdasglassin.

I morse körde jag till jobbet på fem minuter. Tur att ingen satt på.
Det farliga är att göra sånt där och märka att det funkar.
Att man kan. Att man hinner. Att det går att snooza två gånger.
Men jag ska inte göra det igen. Hehe.

På jobbet hade en kollega kört över vår orderlapp. Dagens bästa.
Och så hade jag blivit bytt till dagskifte även nästa vecka, fastän jag skulle ha kväll egentligen. Jag gick ner och sa att jag redan hade beställt kvällsmat (för det hade jag) och så fick jag en fråga om jag ville ha kväll. Ja, sa jag. Så fick jag det. Fantastiskt.

Idag är det torsdag. Det betyder tåosdasglassin med Carro.

tisdag.

efter jobbet åkte jag och madde i min bil till vasa.

köpte lite nödvändigheter i klädväg eftersom jag bara tog med det viktigaste från småland.

så nu vet ni vad jag har gjort idag. mycket rolig dag.

nu måste jag sova. det sämsta med att börja dagen klockan 06 är att den slutar klockan 21 för en som behöver mycket sömn. 3 dagar dagskifte kvar........

katze.

vi skulle ta en katt.
saker kom i vägen.
åsikter från andra håll.


helt sjukt vad mycket liv i onödan för en stackars katt.
jag ska älska den av hela mitt hjärta när den blir vår.

för det blir den.

trallalalalala.

Vår lärare är rätt hipp. Jag skickade in min tent igår, idag fick jag resultat.

Och jag avslutade dessutom med ett G+. Jag som bara brukar få G. Jag gjorde en korrekt musikanalys och det var duktigt att jag kunde noter. Haha. Att mina intermediala kunskaper inte var fullt lika starka gjorde att det inte räckte till VG. Men jag är nöjd. Att jag för en gångs skull fick göra något jag gillade, och att det märktes på mitt betyg.

Nu ska jag inte skriva skola på två månader. Fred! Värme! Kärlek! Sol!

tjohoo.

Min tent är inskickad. Deadline 16.00. 15.59 fick han den. Precis så som sig bör. Fick ett ryck när jag kom från jobbet och skrev två sidor på en timme.

Det är 3000 grader ute. Alla klagar. Jag älskar det.

Och nu ska jag bege mig till grannkommunen för en glass med Carro!

Nu är det bara mitt uteblivna skattekort som skaver. Jag borde skaffa en människa som i mitt liv sköter matematiken. Siffrorna. En assistent, borde jag ha.

jobb.

jag jobbar 7-15 denna vecka.
man känner hur hjärnan mjuknar.
och så vaknar man till,
åhå ja e på fabriken.

men jag trivs bra.
även om det inte matchar mitt kreativa behov till hundra procent.
(finns det såna jobb? nä.)
jag skapar i alla fall last på last på last på last av slipmaterialsförpackningar.
som behövs och som skickas ut i hela världen.
kina, usa, singapore.
så jag gör ju nytta.
och det är trevligt för jag lyssnar på radio och pratar finska med min kollega.
utöver detta samlar jag arbetserfarenhet, disciplin, precision och
försöker ge ett gott intryck inför framtiden.

det känns vuxet att det piper när man registrerar sin mat.
vuxet att man äter frukost, hoppar i skyddsskorna och kör iväg 06.30 på morgonen när hjärnan fortfarande befinner sig i ett stadium av sömn och drömmar. vuxet att ändå hålla sig vaken.

lördagsbilder.

Visade PhotoBooth för mina brorsbarn. Lyckad handling.

finländsk sommar.

jag är hemma. klockan är 00:31 och det är ljust ute. alltså ljust.
hade jag varit i småland nu hade jag inte sett någonting utomhus.

hade glömt att det var såhär.

en sommar hemma.

Imorgon reser jag hem.
Det blir en sommar hemma. Hos pappa. För första gången på länge.

Det blir en sommar på fabrik. Det blir en sommar i ett lekrum med obekväm madrass. Det blir en sommar med finländska sommarnätter, Lonkero, solen som aldrig går ner, myggorna som surrar och luften som känns.

Det blir en sommar med pappa, min kusin, mina syskonbarn, Carro, Jontta, alla som jag saknat. Det blir en sommar när min gitarr byts ut mot pappas och Pressbyrån och Ica 5 minuters promenad bort, byts ut mot Abc 10 kilometer iväg.

Det blir en sommar med vridläktaren, sommarängar, festivaler, parker, skratt, gråt, gräl och kärlek.

Det blir en sommar med länkkorv, fil, rågbröd, Pätkis och lite annat än bara makaroner och tonfisk.

Det blir en sommar, tre månader, utan Ellen. Utan Emely, utan Sofie, utan Julia och Ewa. Utan Lisa, Alexandra och andra partymänniskor. Utan alla som vi skrattar åt och utan alla som vi på ett snällt sätt driver med för att vi någonstans gillar dem. Utan alla frassar, utan alla som man möter och hälsar på utan att man riktigt vet vem det är.

Det blir en sommar i mitt hemland Finland och jag ska göra detta till en bra sommar. Jag ska leva mycket. Också på fabriken.

Och framför allt - det blir en sommar utan böcker! Inte en enda en ska jag känna att jag behöver läsa!
(Vill man behålla intresset för litteratur bör man för fan inte studera det. Bara ett råd.)

hur går det själv?

Igår när jag gick på stan passerade en lite äldre, men inte allt för gammal, kvinna mig. Hon stannade, stirrade på dallarn länge innan hon förvånat frågade "Hur går det?!"

"Bra", sa jag, "hur går det själv?"

Hon blev så paff att hon inte fick ur sig något på flera sekunder. Till slut frågade hon om man inte ska gå med den andra vägen. Jag sa nej.

hej igen.

jag har opponerat.
jag lever fortfarande.
det var inte så hemskt som jag trodde.
men lite ovant.

har fortfarande inte mycket tid.
imorgon är det kalas och föreläsning.
om teater och sånt.
så det ser jag framemot.

imorgon ska jag även bråka med försäkringsbolag.
för första gången i mitt liv.
jag har tänkt på att
här gör jag
ganska många saker
för första gången
i mitt liv.

hej

Hade ett för läsåret sista näpet och försynt kalas hos mig igår. Det var roligt. Erika överräckte en ask TERVA LEIJONA som några gäster tyckte luktade rökt korv. Jag, Ellen och Lisa fastnade i hiss på krogen. Det var roligt för Lisa tryckte på larmknappen som tjöt över hela stället. I övrigt spelade vi spel och var sådär som vi är.Tack till alla som kom.

Det är så lite tid kvar nu. Snart lämnar jag allt. Jag har inte mycket att säga.

Förutom att MIN klänning numera hänger i mitt skåp. Har aldrig förut haft på mig ett plagg som varit så JAG. Helt perfekt. Och det var Sofie och Emely som hittade den och meddelade. Tack. Den kommer att bli perfekt på sommarens alla bravader. På vridläktaren, på kalas, i Hoviska, överallt. Kanske även i höst, på den hittills största av livets alla händelser.

Nu måste jag granska kritiskt. Är lite rädd. Kan inte opponera. Vad gör man när man inte hittar fel men inte heller vet vad som är bra?

ungdåomin.

idag var jag tvungen att visa legitimation när jag köpte en vara med åldersgräns 15 år.

det är snart 6 år sedan jag var 15.

kissanpenttu.

idag sa sofie att mitt hår är lika mjukt som en kattunges.

men så säger jag att det är också lika tunt som kattungens morrhår.

känns icke bra.

jag har lämnat in min slutgiltiga version av uppsatsen
och det känns för jävligt.

ett tag kändes det faktiskt jättebra.
jag var nöjd och det kändes som jag hade kommit dit jag ville när jag hade lagt på ett kol.
ni vet hur jag är, en del är jag verkligen på gång eller så är jag verkligen inte det.

men nu känns det som jag inte lyckades till fullo men de sista revideringarna.
jag har printat ut den och den är klar, ligger här bredvid mig, men jag vågar inte öppna den för jag är livrädd.

jag kan ligga i sängen och stirra i taket och sedan "vakna" tre timmar senare och märka att där har jag legat paralyserad i timtal och det enda jag haft i tankarna är opponering, plagiering, onödiga slarvfel och felskrivning. allra mest plagiering. kombinerat med slarvfel då. det är ju så det uppkommer.

har läst de uppsatser jag ska opponera på, och de är båda är bra och ambitiöst gjorda.
vet bara inte hur jag ska hinna plöja all litteratur som berör detta och jag vet absolut inte vad ska peka på när opponeringen infaller om några dagar.

orkar inte. och jag ska skriva c-uppsats nästa termin och är såhär nu? voi jumalauta.

HEJ LINNÉA

Vad önskar du dig i födelsedagspresent?




(Visst är det hiskeligt hur tiden går framåt? Jag kunde inte läsa min fasters blogg när jag var 5 år...)

löjleri.

Ibland när jag, i mjukisbyxor och otvättat hår, ser en frass stå ute precis där jag egentligen tänkt gå förbi för att komma hem tar jag en "genväg" som egentligen är dubbelt längre och intalar mig att det är bra med motion.

Löjligt.

sovarN.

Gick och la mig vid midnatt. Låg och löste korsord till 01 ungefär.

Vaknade 14:45.

Men vi skyller det fortfarande på förkylning och uppsatsutmattning.

23:55

Och jag är trött.

Kan vara min förkylning som spökar till det. Var på apoteket idag och skulle köpa Finrexin men det är ju ett finskt påfund, vad trodde jag?


Imorgon ska jag stiga upp tidigt och använda de sämsta av dygnets timmar till att rätta till uppsatsen. På kvällen ska jag bara titta på tv, spela Oxie och vara odräglig för mig själv. Har inte haft en lugn helg på jag vet inte när.

Ingen vill väl ha halsbobbor heller.

Kom me i bååd! Fem mark e bådi!

Som när vi var små och gick på auktion.

svetsning.

Igår hände det. Dallarn gick sönder. På Ica.

Jag och Emely letade genast upp en svetsarfirma utanför stan som verkade lovande. När vi äntligen kom dit idag var det en helt vanlig lägenhet med utländska namn på dörren. Vi vågade inte. Vi är kanske inte så smarta men vi vet att det inte är hållbart att svetsa i lägenheter.

Vi ringde 118 800 som gav oss numret till ett ställe som inte svarade. På vägen till bussen hörde vi ljudet av en svets. Vid en byggplats. De höll på att bygga ett höghus. Vi frågade snällt om de kunde svetsa och det var det ingen tvekan om.

5 minuter senare var dallarn som ny och de ville inte ens ha mina hundra kronor, allt jag hade i börsen, för att vi stal deras arbetstid för att få ihop en märklig rollator. '

Alltså:

Dagens ros: byggarbetarna i Araby.

studiebloggen.

Nu kan jag i alla fall säga att jag har klarat en sak denna termin. Modernismen.
Alltid något. Behöver 7,5 studiepoäng till för att mitt studiestöd inte ska vara hotat.
Ska göra mitt yttersta för att klara intermedialiteten.
Känner mig som Frida och Frida.

Förvisso ska jag tydligen gå upp på opponering av uppsatsen nu i maj. Så lite hopp finns ju för ytterligare 7,5 där. Fast jag blev tillsagd att kanske inte räkna med att bli godkänd direkt? Jag förstår inte varför det ska vara så otydligt? Klara direktiv, tack.

Mvh eder student.

sommarjobb.

Japp. Från och med 6 juni.

Ska dock ge Nordjobb ytterligare några dagars tid att leverera besked. Synd att de ska panta på ja eller nej hela denna månad ännu.

Annars hittar ni mig denna sommar på en fabrik i ett rum med oändliga mängder slipmaterial, en radio och Madde. Gälit!

perkele vad lillebrors syskon firar...

Erika och jag sprang runt på stan ikväll. Med flaggan och musiken. När vi väntade på bussen sjöng vi Vårt land. Gänget pensionärer vid vår sida försökte diskret viska "Det är inte finska, det är ju finlandssvenska!" men det blev inte så diskret. Alla bilars chaufförer flinade jättegulligt förutom typ tre som inte alls ville se det dom såg.

Väl inne i stan var det jättemånga som sa grattis och vad glada, faktiskt. Men vi är väl så galna så de inte kunde annat än skratta, för bra förlorare är det här landet inte. Men bland annat en dam jobbade på café som såg oss i fönstret, kom ut och sa "jag får gratulera till vinsten!". Damen i Pressbyrån var lite buttrare, när jag med ett flin och en finländsk glimt i ögat köpte både Aftonbladet och Expressen med deras "Perkele!"-rubriker. Bara som ett kärt minne. För någonstans så vet jag att jag inte kommer att få uppleva detta fler gånger i mitt liv. Jag kommer förmodligen inte att bo i Sverige hela livet.

Vi gick slutligen till en bar för att ta en segerdrink. Kom massa japaner och ville ta bilder med oss. Fyra olika kameror. Haha. Och vid varje skyddsväg vinkade vi glatt åt chauffören, om än osäkra på om dennes fot skulle hållas på bromspedalen eller släppa upp och trycka ner gasen. Lite får man. Busa.

Jag vet inte när jag kommer att sluta prata om detta VM. Kanske aldrig. Förlåt på förhand.

världsmästare.

En vinst på 6-1 och klockan tre inatt står förlorare utanför mitt fönster och skriker "fucking jävla finne!".

En lycklig fucking jävla finne.
Sa jag att jag älskar allt detta förresten?

lycklig.

Är helt slut.
Sprang runt campus med Finlands flagga, flagga i ansiktet och Ihanaa leijonat, Vårt land och Den glider in i högtalaren.
Har ingen röst kvar.

Tänk att jag har fått uppleva det här. VM-guld. Jag har väntat i princip hela mitt liv för jag minns inte så mycket från 1995. Usch vad lycklig jag är.
Och 6-1. Mot Sverige. Och så är jag i Sverige. Jag bor på bottenvåning. Vi hängde upp flaggan i fönstret så alla som gick förbi såg den. Min pappas idé. Tack.
Känslan av att vända från 0-1 och sedan klassa ut totalt. Känslan av att få skrika, jubla, fira när rätt lag som här uppfattas som fel gör mål. Underbart.

Tack lejonen. Imorgon tar jag och Erika samma procedur fast runt i stan. Med mera folk i rörelse. Fantastiskt.

finland-sverige

VM-final.
Vem månne vi hejar på?
Jag älskar detta.
Det här kommer jag minnas hela mitt liv, oavsett resultat.

kamelen

idag var jag och lyssnade på poesiläsning på ett café.
jag hörde den finaste dikt någonsin.
hittills.

lyckan

är fem minuter.
fem minuter natt.

i gräset med två skåningar.

Emely: Vad finns det för städer i Finland som börjar på P?
Jag: Hmm... P... Pietarsaari... Pori...
Sofie: Och Pensala!

Jag har i alla fall inte misslyckats med att vittna om mitt ursprung.

glädje, lättnad, lycka.

Såhär, mina kära vänner, ser man ut efter att ha jobbat med samma roman i fyra månader eller en hel termin. Frågeställning, analys, syfte, metod, sekundärlitteratur, källhänvisning, frågeställning, analys, syfte, metod...

MEN, mina kära vänner, klockan är nu sen natt den 11 maj och 10 sidor uppsats mejlades precis iväg till handledaren. Jag är klar med huvudjobbet! Ifall handledaren godkänner min text återstår bara pärmen, fullständigt korrekta fotnoter och ytterligare en genomläsning för att granska språket. Och om handledaren inte vill godkänna nu så är jag ändå i det stora hela färdig. Eventuellt kan ytterligare utvecklingar krävas men då är det bara så att jag opponerar i höst. JAG ÄR KLAR! Som jag haft ångest för allt detta. Jag var nära att ge upp. Men sini nej! ÅH MIKAEL NIEMI JA E FÄÄÄDI! Den största stenen föll från hjärtat. Plums. Imorgon ska jag sola!

loca loca.

Idag på vår föreläsning om ekfras hade vi öppnat fönstret för det var så varmt. 24 grader, kärlek. Plötsligt mitt i vår lärares resonemang började nån spela Shakiras Loca precis utanför fönstret. Och då blev det såklart ett sånt där internt samförstånd mellan mig och Emely. "Just DEN HÄR just NU här med DEN HÄR LÄRAREN" och "av ALLA låtar i världen". Ja, int kuna vi ju som håll oss för skratt heller nej nej förstås hu sku vi kunna hålla oss!

När vi hade skrattat en stund utan att kunna sluta gick läraren fram och stängde fönstret. Om det var låten eller våra skratt som störde vet jag ej.

let's get retarded in here.

Min vän Emely kom hit idag för att ta tillbaka en bok jag lånat av henne.
Då berättade hon att på vägen till mig hade hon gått via sitt förråd och slängt dit sin internetsladd. Allt för att lyckas fokusera på uppsatsen. Kanske den klokaste jag hört idag.

Jag borde göra samma sak, för igår kom jag på mig själv att klockan 01.30 sitta och lyssna på Let's get retarded med Black Eyed Peas samtidigt som jag skrev. Säger väl en del.

den här KÄNSLAN

Finland vann mot Ryssland ikväll. Tredje gången av tre straffmatcher de vinner. Fjärde matchen av fem de vinner totalt. Jag älskar det här. Det är så otroligt svårt att beskriva känslan. När det är vår överallt, man är glad från början och när man vaknar tänker man "e kombär match ikvälld!" och så är dagen dubbelglädje i solsken.

När våra lejon sedan spelar helt fantastiskt med stadigare nerver än jag kan komma ihåg att jag någonsin skulle ha sett och är ett otroligt bra lag med lite av allt, bland annat en klok och stark Mikko Koivu, en SMART Mikael Granlund och en snabb Antti Philström är det lite extra skönt att få vara finländare.

När det här leder till seger och man får spela Ihanaa leijonat, ihanaa! på full volym (så att de svenska grannarna säkert hör), ja då blir det inte mycket bättre.

Det är en slags variant av mycket stark kärlek.

Åt skogen med alla veliga frassar, jag har ett helt ishockeylag! Puss!

söndag på äng.

i lördags sa jag åt erika att det inte finns några problem, bara intressanta utmaningar.
igår när vi satt ute på ängen och picknickade, solade och studerade halvdant såg jag hennes kompendium med matematikuppgifter.

på det hade hon skrivit
" 'det finns inga problem, endast intressanta utmaningar' - ida berg", och ett hjärta.

det var fint.
hela gårdagen var ganska fin. 22 grader, latmaskar på ängar, sol på ängar, skratt på ängar, pizza på ängar, pizzabilar på ängar.

idag ska bli lika fint. även om jag har tvättid halva dagen, och däremellan ska färdigställa en uppsats, läsa ut två böcker och mejla fpa.

morsdag

och jag kan inte ens gå till gravarna.

snäll flicka i kassa.

Idag har jag varit i Samarkand med Emely och Sofie. Av en slump gick vi in på Carlings. Där hittade både jag och Sofie jackor som vi kärade ner oss i direkt. Jag i en blå och Sofie i en grön. Halva priset.

På dessa jackor fanns två stycken pins fästa på brösten. Jag blev kär. Frågade tjejen i kassan om pinsen fanns att köpa enskilt. Hon sa att det tyvärr inte fanns, men att hon hade en annan sak åt mig. Hon gick bort till hemliga utrymmen och kom tillbaka med två stycken andra pins. En vattenmelon och en grön svamp.

- Du kan få dom här, sa hon.
- ... Alltså på riktigt? frågade jag.
- Ja! Det är ju lördag! Varsågod!

Alltså så snällt. Jättesnällt.

Sen när jag köpte jackan var hon jättesöt och trevlig och pratsam och inte alls som majoriteten av försäljare. Jag sa tack fyra eller fem gånger. Hon gjorde lätt min dag. Vill ge henne dagens ros i tidningen.

dagens måsten.

Jag måste sluta ge alla människor som får mig att må dåligt, om än bara jättelite, uppmärksamheten de söker. Jag måste stoppa. Ta bort dem ur mitt liv.

Jag måste måste måste måste.

Det är varken bra eller hållbart. Har jag förstås begripit i evighetens evighet.

Jag måste sluta ha så höga krav på mig själv. Eller det har jag inte. Men jag stressar upp mig själv till en nivå som inte är hälsosam, vad gäller skolan. Den här terminen har verkligen inte varit lätt. Jag har hållit på med uppsatsen hela terminen utan att komma långt, och jag klarade inte tenten i postkolonialism.

Ett bakslag för mig som tidigare har klarat allting utan att ens ha det speciellt svårt. Cirkeln blir ond och man vet inte vad man ska prioritera, vad man ska satsa på eller vad man ska göra överhuvudtaget. Tankeverksamheten slutar fungera. Kursen i modernism blev såklart lidande av detta den också, fastän den var spännande.

Min lärare i uppsatskursen kommer troligen säga till mig att det blir bäst att jag opponerar först efter sommaren. Att jag skriver lite mer på den. Imorgon ska jag på omtent i postkolonialismen. Jag har totalt tappat suget med för många bollar i luften och har varken hunnit, velat eller orkat läsa. Antagligen blir det en till omtagning.

Men så vadå? Jag kan väl inte ha tänkt mig att jag ska komma hit och bara klara allt som en supermänniska? Jag tror att jag har tänkt något sånt. Men det är fel tänkt. Ingen klarar någonsin allt på en gång. Det är helt okej att misslyckas. Alla gör det, om än inte i samma skeden av livet.

Jag behöver tid och ro. Det ska jag ta mig i sommar. Sen ska jag försöka igen och se hur det känns då. Några studiepoäng hit eller dit. Man bygger inte liv av studiepoäng.

Nu ska jag fokusera på intermedialitet-kursen, som är väldigt intressant och som jag känner kommer ge mig mycket. Dessutom har vi sjukt bra lärare i den.

nattetid säger jag

det är onsdag.
eller onsnatt.

ganska sent.
önskar mig
ett timglas med tid.

jag tror inte det är en uppfyllbar önskan.

har tittat på star wars med vänner.
och lämnat dem för att
gå hem och se mina landsmän förlora
mot tjeckien
i slovakien.

gått tillbaka till icke hockeyintresserade vänner
som skrattat rödbrusade
ovetande om att deras landsmän segrade över united states
med, jag måste väl säga det, rätt duktiga siffror.

jag skrattade med dem ändå.
och sedan följde vi varandra hem
för nu är man inte trygg här längre.

under en längre tid har någon av manligt kön stått utanför krogarna här på campus och letat tjejer att förfölja hem. har sedan försökt ta sig in i trapphus och lägenheter.
(typ huvmannen i vasa)
för två-tre veckor sedan skedde en våldtäkt utanför en av krogarna.
igår natt förföljdes en tjej hem av en blottare.

man vet inte men det är förstås möjligt att allt hänger ihop.

jag är inte en sådan som blir rädd.
men nu är jag.
eller rädd kommer jag inte vara förrän jag ser det själv.
men jag är inte trygg.
jag är orolig, aktsam, förvirrad.
det ska ju inte vara såhär.
inte här i vår annars så trygga tillvaro och ingen annanstans.

här har jag alltid känt mig trygg. det är som en liten by där alla känner alla, mer eller mindre. här träffar alltid nån man kan tala med och här är allting på ett ställe. här kan jag, åtminstone har kunnat, rangla hem fredagsnätter ensam, dyngrak och helt borta utan att känna minsta rädsla eller otrygghet. för är det något jag vet är det att jag kommer hem. går man härifrån möter man i tunneln texten "tillbaka till verkligheten".

men nu är verkligheten här också tydligen.
en overklig verklighet.
felaktig.

en klok människa här har i alla fall kommit med idén att frivilliga studenter (och vi är redan många) nu ska patrullera i turer kring campus varje kväll men i synnerhet på helgerna. det känns bra att någon tar det på allvar och verkligen gör något. med tanke på att det här inte är världens största ställe är det också genomförbart, och välbehövligt. tacksamhet.

eeeeedithhhhh sööööödergraaaaaan

Sov 3-4 timmar.
Steg upp och svamlade ihop något halvdant.
Jag är beredd på att behöva göra om/komplettera.
Det här är en jävla termin.
Faktiskt.
Mötte upp Emely och vi letade upp vår lärares fack dit vi stack våra tenter.
Fast inte i rätt fack för det fanns ju ingen väg ner dit men ändå ett godkänt fack.

Nu är jag så trött och tom att jag knappt var kapabel till att diska.
Ska ändå gå till bibban och snatta lite böcker, lämna tillbaka några.
Tjärdalen till exempel.
Tjärodaalin.
Där skriker dom kaffi med I på slutet. Som sig bör.
Jag var helt uppslukad av hur norrländskan kunde likna årvassprååtchi.
Det var så gulligt när Sofie sa att hon skulle ha behövt min hjälp när hon läste den.
Jag är kanske inte så jävla hipp på att analysera, men dialekter och språk, där har ni mig!

Ikväll ska jag titta på ishockey, Finland-Lettland.
Slutligen sova.
Imorgon inleder vi ny kurs.
Intermedialitet.
Det är väl det som är positivt med denna termin, tror jag.
I skolväg då.
I studentlivsväg är det här den bästa terminen någonsin.
Av två då, men ändå.

ni kan kalla mig

orkar inte elsa grave
edith södergran
sara lidman
birger sjöberg

med en sida skriven, fyra kvar och nio timmar till deadline går jag och lägger mig nu.

studenten, kan ni kalla mig.

molnkrönta torn och praktfulla palats.

klockan är 22.18 men egentligen är den ingenting
kanske midnatt kanske allting annat.
jag har skrivit ett pinsamt litet antal rader på min hemtent.
och gått till subway och ica och pressbyrån med ellen och emely
allt för att fördriva tid. för att inte stirra in i skärmen.
jag vet inte vad jag har att säga om modernismen. jag har ingenting att säga om modernismen.
men ganska mycket om livet. men det har jag ingen nytta av, här i luften.

jag vill vara dalmatinern i lägenheten bredvid min.
han vet säkert mycket om livet.
mer än de flesta.

"hödo, tråor do e je en meteorit edee?"

igår när de två finlandssvenska mumintrollen gick hem i vårnatten såg de plötsligt något stort, svart, med stora byggarstängsel kring.

erika: hödo, tråor do e je en meteorit edee?
jag: hahahahaha. kanski.
erika: ska ja ga å skåd?
jag: ja.

det var ingen meteorit. det var ett tält fullt med frassar.

gissa om vi blev i vårt esse. vi stod där och lät "kssksskss!" jättelänge. och frågade "kommää ni uutt uur teltte nu pojkaa?" en stackare kom till slut. vi diskuterade med honom en stund och när vi kände frassdosen för kvällen vara fylld fortsatte vi hem.

det är så bra att jag har erika. jag tror det är något speciellt med österbottnisk humor.