Var på sommarteater till mitt favoritställe igår, med min syster och hennes barn som med trots skulle följa med fastän det inte är en barnpjäs. Men det gick bra, de var tysta, snälla, uppslukade och efteråt frågade Ellen varför hennes mor hade sagt åt henne att det skulle bli långtråkigt när det inte blev det. Bådar bara gott tycker jag.
Pjäsen var fin, jag gillade att de yngre förmågorna hade fått större roller. Och att alla var så duktiga, och roliga ibland och att det var en fin balans mellan tragiskt och komiskt och att allt det här hände på en så vacker plats och att björkarna aldrig slutar susa. När vi körde hem låg jag med flit bakom en bil som körde 60 för det var så vackert så jag såg ingen orsak till att köra fortare.
Som vanligt när jag gått på teater var jag upprymd och kunde inte sova förrän alldeles, alldeles för sent. Idag på jobbet har jag alltså varit trött och hållit på med samma sak en hel dag, 510 minuter. Men jag har inte sovit, som man kanske skulle kunna tro om man läser styckets inledande rad, utan jag håller bara på med en grej som faktiskt tar 510 minuter och mycket längre. Känns som om jag är lite väl mycket nybörjare.
Imorgon ämnar jag ta helg. Får lön också. Tänkte åka till stan. Ska sluta köpa kläder, men kanske någon bok eller sådant. Ska fråga Simon om han vill äta mat med mig. Mahtavaa, kan man säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar