For till favoritstaden efter jobbet idag. Det där med att "sluta köpa kläder" som jag råkade nämna igår fick jag äta upp när jag plötsligt stod framför mitt livs jeans. Men det var ju ändå fredag, OCH lönedag.
Efter att ha handlat sjuårspresent, anteckningsmaterial och tvättmedel mötte jag upp Simon och vi åt pizza. Efter att ha suttit där i en halv evighet funderade vi på vad vi skulle göra nu och kom fram till att ingen av oss hade planer för kvällen.Vi beslöt att sätta oss i bilen och bege oss mot Pensala. Det, om något, måste man ju se.
När vi kom till byn sa jag "no e vi i Pensal", 30 sekunder senare passerar vi Vörå-skylten.
Simon: Alltså, kvann je vi nu?
Jag förklarar. Förklarar först det absurda i att en del av vår by tillhör en annan kommun och sedan det tragiska som inträffade vid årsskiftet.
Simon: Så vi je som på trii ställ på sama gaang?
När vi kom hem till mig läste vi Bamse. Försökte titta hur pass det märks att Brumma är utvecklingsstörd. Sen skrattade vi åt roliga saker på internet och till slut kom vi på att det skulle vara gott med glass. På vägen skulle jag visa fårhuset men där var ett lås på dörren.
Efter att vi ätit våra glassar på en parkering körde vi åter vidare och när jag skulle lämna av Simon tänkte jag inte på var jag körde eller var han bodde. Fast jag visste frågade jag i korsningen Vasaesplanaden-Skolhusgatan: "Alltså vann båor to no?" och han svararde: "ja ja båor absolut itt schenn".
Han bor helt i andra änden av stan. Det visste jag. Egentligen. Han sa att han inte ville säga något för han ville se hur långt jag skulle köra. Kanske jag hade märkt innan vi kört ombord på båten till Umeå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar