Igår passade jag mina systerbarn på dagen. På eftermiddagen blev det någon form av känslomässig släktsammankomst på vår veranda. Jag är glad över att det är så lika och lite ledsen över att det är så olika. Jag är glad över att min bror har köpt en höbergshatt på Halpa-Halli.
Min syster skrattar, jag gråter, och när jag är lite mindre skärrad hämtas jag upp av en snäll herreman och två katter i en bil som tar mig till Vasa. Vi lyssnar på hans nya skiva och pratar om saker. Roliga saker och människor och händelser och humorsaker. Roliga saker och humorsaker är väl samma sak, ja.
Han lämnar av mig på gatan längst ner där Erika står och väntar. Jag behöver bara titta på henne för att börja skratta och tänka triss i frassar, hehe.
Jag och Erika möter upp Anders och hans asiatiske kompis. Vi går till Hoviska. Knäpper några burkar. Känner hungern. Går till Hesburger. Säger att vi ska ta med maten. Kommer ut på torget. Det är kallt. För kallt. Vi går in med maten igen.
Går till Ollis efter en kvarts funderande. Jag smsar Serne och hon kommer dit. Har inte sett henne sedan påsken ungefär. Finns så mycket att skratta åt. Så mycket vi missat. Vi pratar, dricker, skrattar, klappar och sjunger men det är ju bara samma låtar. Anders ska med trots ha mig på dansgolvet som vanligt. Om jag får sitta på dina axlar, säger jag. Han frågar inte igen. En märklig italienare eller dylikt frågar om jag sitter fast, varför jag inte vill dansa med honom, var jag bor och om han får sitta med mig senare, jag säger jåå åt allt. Han doftar förbannat gott däremot.
Vi lämnar stället innan det där "senare"-tillfället hinner inträffa och bra är det. Vasa är så som jag saknar det när vi följs åt i natten tillsammans. Erikas bil tar oss ända hem till våra byar. Och jag tackar för en bra kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar