dagens måsten.

Jag måste sluta ge alla människor som får mig att må dåligt, om än bara jättelite, uppmärksamheten de söker. Jag måste stoppa. Ta bort dem ur mitt liv.

Jag måste måste måste måste.

Det är varken bra eller hållbart. Har jag förstås begripit i evighetens evighet.

Jag måste sluta ha så höga krav på mig själv. Eller det har jag inte. Men jag stressar upp mig själv till en nivå som inte är hälsosam, vad gäller skolan. Den här terminen har verkligen inte varit lätt. Jag har hållit på med uppsatsen hela terminen utan att komma långt, och jag klarade inte tenten i postkolonialism.

Ett bakslag för mig som tidigare har klarat allting utan att ens ha det speciellt svårt. Cirkeln blir ond och man vet inte vad man ska prioritera, vad man ska satsa på eller vad man ska göra överhuvudtaget. Tankeverksamheten slutar fungera. Kursen i modernism blev såklart lidande av detta den också, fastän den var spännande.

Min lärare i uppsatskursen kommer troligen säga till mig att det blir bäst att jag opponerar först efter sommaren. Att jag skriver lite mer på den. Imorgon ska jag på omtent i postkolonialismen. Jag har totalt tappat suget med för många bollar i luften och har varken hunnit, velat eller orkat läsa. Antagligen blir det en till omtagning.

Men så vadå? Jag kan väl inte ha tänkt mig att jag ska komma hit och bara klara allt som en supermänniska? Jag tror att jag har tänkt något sånt. Men det är fel tänkt. Ingen klarar någonsin allt på en gång. Det är helt okej att misslyckas. Alla gör det, om än inte i samma skeden av livet.

Jag behöver tid och ro. Det ska jag ta mig i sommar. Sen ska jag försöka igen och se hur det känns då. Några studiepoäng hit eller dit. Man bygger inte liv av studiepoäng.

Nu ska jag fokusera på intermedialitet-kursen, som är väldigt intressant och som jag känner kommer ge mig mycket. Dessutom har vi sjukt bra lärare i den.