igår när de två finlandssvenska mumintrollen gick hem i vårnatten såg de plötsligt något stort, svart, med stora byggarstängsel kring.
erika: hödo, tråor do e je en meteorit edee?
jag: hahahahaha. kanski.
erika: ska ja ga å skåd?
jag: ja.
det var ingen meteorit. det var ett tält fullt med frassar.
gissa om vi blev i vårt esse. vi stod där och lät "kssksskss!" jättelänge. och frågade "kommää ni uutt uur teltte nu pojkaa?" en stackare kom till slut. vi diskuterade med honom en stund och när vi kände frassdosen för kvällen vara fylld fortsatte vi hem.
det är så bra att jag har erika. jag tror det är något speciellt med österbottnisk humor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar