det allra bästa.

Det allra bästa idag är ändå att igår satt jag och skrev och gnällde ihop lite mer än en sida om varför jag behöver få förtur till lägenheterna här i detta område som jag bor nu, eftersom det är så nära till allt och idealet för en sådan som mig.
Idag efter skolan gick jag till bostadsförmedlingen och lämnade in denna skrivelse och ett läkarintyg. Mottogs på bästa sätt av en snäll kvinna. Drygt en timme senare ringer hon upp mig. Och hon säger att det är beslutat att jag nu får förtur i kön från och med nu. Jag hamnar på första plats så fort jag hittar en lägenhet jag vill ha och gör intresseanmälan.
Jättesnällt av dom, faktiskt. Tänk det. Alla måste flytta sig för här kommer jag. Typ. Tack.

Fast det är ju lite bråttom. Allra senast 1 december ska jag vara ut härifrån, men helst så fort som möjligt. Just nu finns inga lediga ettor i detta område. Det betyder att om det kommer så blir de lediga först i januari tidigast. Jag överväger nu att satsa på en tvåa och hitta en själ att dela den med. Men vem? Vem är snäll och tolererar kreativa anfall som kan te sig lite hur som helst, tål att höra gitarrspel som inte är världsklass och en hel del Pleppo, som är världsklass. HEJ HEJ BO MED MIG!

Ps. Jag är för jävla sämst på att laga mat. Men diska kan jag! Och tvätta kläder! Och skoja! Ds.

Idag kom posten

med biljetterna! Woo!


Jag har också varit i skolan. Åkte hiss med vår lärare. För han hittade inte till vår lokal. Jag vet inte om det är speciellt tryggt att följa en vilsen finlandssvenska med lokalsinne som en spisplatta i såna fall. Men fram kom vi.

Förresten, igår fick jag kanske den längsta hälsning jag fått hittills. Jag hämtade posten i trapphuset och en kille kom förbi. "Tja hallå hej hej!" sa han.
Fyra saker. Jag fattar inte. Men trevliga killar har jag aldrig haft något emot. Så tja hallå hej hej på dig med.

hej universitetet, det här går ju riktigt bra.

Jag och några tjejer från min klass sitter i caféet och läser våra "läxor", om man nu kan kalla det läxor längre. Känns lite annorlunda. I alla fall.

Emely: Alltså jag förstår fortfarande inte vad det här handlar om.
Jag: Inte jag heller. Hur många gånger är det kvar av den här tråkkursen? 1, 2, 3... Bara 3! Wohoo!
Emely: Tur. Jag orkar inte läsa mer nu.
Hon Som Jag Aldrig Minns Namnet På: Inte jag heller. Men efter detta behöver vi inte läsa mer förrän imorgon.
Emely: Sant...
Jag: Haha, vad positiva vi är.

Sofie kommer dit.

Emely: Hej, vi konstaterar att vi inte förstår uppgifterna vi hade tills idag.
Sofie: Vilka vad dom?

Ungefär sådär bra går det för oss. Men som sagt, tre gånger kvar!
Lyrikanalysen däremot tar slut alldeles för fort.

I övrigt är typ alla jättearga och upprörda över Sverigedemokraterna. Vi ska inte gå in på vad jag tycker. Men vad är det för sätt att bli sådär hysteriska bara för att någon har en kanske lite annorlunda åsikt? Man ska väl få tycka som man vill utan att media ska få spasmer och valstugor ska brännas ner.

idol 2010 jajajajajajaja.

Gissa vem som ska på Idol i Stockholm om tre veckor?
Gissa då.
Gissa sa jag.

Rätt gissat! Jag och Elli!
Whoop whoop!

Nu ska jag studera så att jag kan gå dit med gott samvete sen.
Lyrikanalys. Det är intressant!

ida - brandvarnaren: 1-0.

Idag när jag hade duschat och kom ut ur mitt ångande och väldoftande badrum hände det. Ångorna nådde upp till brandvarnaren som givetvis gick igång. Jag tittade på den och fattade läget - jag når aldrig i livet upp till den, jag har ingen lång kvast eller dylikt. Jag stängde kvickt badrumsdörren och gav brandvarnaren Ilskna Blicken (IB, liksom mina initialer) i fem sekunder. Den tystnade. Tack. Jag tänkte på när Bibbi sa att jag inte är kvinnan som fryser i bastun.

Sedan fick jag några infall. Apor och bananer och pussar och kramar.
Såna är roliga att få.

Adjö fina ni, jag skall studera och skriva brev. Puss och kram och banan.

men hjärnan är ju alltid allting.

det är något i mina fingertoppar
som bara vill spricka explodera detonera
men det går inte.
det finns ingen eld.
och det bara pirrar kittlar retar
i hela mig
mest i hjärnan.
'så här är du en bra människa'-området
har dött gått hädan hemkallats.
hoppas det har det jävla bra
där det är nu
i himlen helvetet eller det kanske är en mygga.
men jag är så trött och förvirrad av
personlighetsförändring på personlighetsförändring på personlighetsförändring
på personlig

hets

för

änd

ring

att jag inte längre vet någonting.
vem har någonsin gjort det, förresten?
tjena smarting. du gör världen till en bättre plats.
att tälta på.

för sent igen.

diktsaldo två nya minus en gammal skit är lika med plus en.

"jag känner mig förvirrad på ett bra sätt"
var det någon som sa. bra. det är det jag vill. tror jag.
men samtidigt vet jag att det inte håller om det är för abstrakt.
det vet jag också att det är. bajs bajs.
men det är svårt att köra annan stil än sin egen.

nå skit samma. jag är bara 20 år. nu ska jag sova i fem år. har stressat med rennäsanslitteratur och sovit dåligt. ni vet inte hur skönt detta ska bli. när jag vaknar är jag 25. mindre skönt.
gonatt.

dag nummer september.

Föreläsning, grupparbete.
Fattar inget.
Vill fatta.
Men vill mest skriva.

Bussen till stan.
Lusläste miljöpartiets affisch i tio minuter.
Allt för att undvika ögonkontakt med mannen mitt emot.
Hans enkla blick avslöjade tanken
Och miljöpartiet vill modernisera Sverige modernisera Sverige modernisera Sverige.
Men jag kommer nog ändå inte att rösta inte att rösta inte att rösta.
Jag klev av och såg honom två gånger till men sedan aldrig mer.

En röding, hann ej uppfatta exakt parti, bjöd mig på marshmallows på pinne.
Generöst och ett bra försök.
Jag kommer inte att rösta rött för det.
(Jag vet att jag inte får här)
Men tack för godiset.

Det härligaste som finns är
när man plötsligt släpper allting
och totalt ändrar uppfattning om en människa.
Till det bättre alltså.
Gång nummer 2 hände idag.

Eller 3. Kanske. Hur man nu ska se på saker.

ingenting i sverige.

Nu har jag sett nästan alla Idol-auditons. Malmö dag två imorgon, visserligen, men ingenting i hela Sverige verkar ju kunna slå det här:

Älskling, älskling, älskling.
Jag ryser fortfarande. Jag minns ännu när, var, hur, och med vem jag såg detta första gången. Jag minns känslan i magen. Blixtminne eller vad det nu hette. Har läst om det i psykologi. Men egentligen skiter jag i all psykologi i världen. För Calle är bäst. Så är det bara. Så himla begåvad.
Nån gång snart ska jag åka och kolla på honom och hans band. Är ju faktiskt i rätt land för sådant nu. Aaaah.

tristan är som per gessle-musik

Emely är hos mig. Vi har paus i skoldagen. Börjar igen om en timme. Ska snart gå till skolan. Emely läser Tristan: "På hans kropp hennes läppar ryckte, och munnen hon mot hans tryckte..." Sedan utbrister hon nöjd: "Det här är nästan som Per Gessle-musik!"

Dagens bästa, säger jag.

mingel, bloggreklam och...häst...?!

idag fick jag mitt svenska personnummer! oj så snabbt det gick. så nu får jag skaffa bankkonto. det ska jag göra imorgon efter skolan eller kanske en annan dag som heter Snart. men framför allt får jag beställa knappar! glädjen, pojkar och flickor, glädjen! fick också en drös försenade böcker eftersom bokhandeln klåpade med min beställning. men nu så.

efter postjulafton var det dags för mingelkväll. jag var taggad och glad.


och ja, jag har färgat håret igen. det är egentligen mycket mörkbunare än bilden. ljuset, pojkar och flickor, ljuset. känner mig som en 13-åring som är osäker på sitt utseende och hatar allt. riktigt så är det ju inte. ville bara testa lite annat. men nu kommer jag nog aldrig att återgå till livet som blond, känner att det är evigheter sedan jag varit så nöjd med mitt hår som nu. och vi kan ju bara konstatera, jag passar bättre som brunett än blond. jaja. sluttjatat.

jag och ellen minglade. eller kanske åt gratis hamburgare och tog godis ur skålar.
sedan kom jag hem. här hände inte mycket. saknade folk hemma. min kusin bland andra. som nu har övergett blogspot och bloggar på ratata istället. kan hålla med om att blogspot kanske inte är den mest samarbetsvilliga portalen i alla lägen. så ja, dit med er nu! hit! hon är bra!
när vi var på 10-eurosshow i augusti såg hon på min arm och sa "häst...?!" på det mest skeptiska vis jag nånsin hört någon säga ordet.
"jaa vatå? e it e fint?" sa jag.


jag säger det igen, är det inte fint, mitt armband?
jag gjorde det en gång när jag passade mina brorsbarn som pysslade.
det som också är bra är fisken. den bara är där. många, nästan alla, undrar varför. jag vet inte. såhär:

flitiga (ida) lisa (iréne)

Vem har suttit på biblioteket hela dagen, med Ibsen, Sofokles, dramatikanalys och en räksmörgås? Jag, kanske? Ja! Blev riktigt häpen på flytet jag hade ett tag. Jag var så inne i allting att jag ryckte till och flög en halv meter upp när någon plötsligt sa mitt namn med utdragna vokaler bakom mig. Det var min kompis Sofie. Hon pluggar engelska. Vi hade det ungefär lika tungt, stackars vi.

Imorgon ska jag återvända till platsen och läsa sista kapitlet, sammanfatta allt och försöka hitta likheter med ovannämnda karlars mästerverk (?!). Efter det ska jag och Ellen mingla med ekonomer på puben, yeah! Siffror mot bokstäver, typ.


Jag är medlem på en sida där man kan skriva texter och få respons.
Det känns konstigt att vilt främmande människor gillar vad jag skriver.
Men väldigt bra, förstås. Jag blir ju glad för så lite.

Nu ska jag duscha och sova. Relevant information kallas det. Puss och kram.

och så plötsligt;

klockan är alldeles för pinsamt mycket.
men,
jag sa men.

jag har faktiskt sorterat mina dikter (eller vad man ska kalla allt) och skrivit lite nytt.
jag har sorterat.
färdiga.
halvfärdiga.
och ändra lite på.
och de färdiga fick en fånig titel.

jag menar, jag kan ju inte bara sitta här och vänta på att något ska hända.
ska jag skriva så ska väl just jag skriva.
så jajaja. nu är det lite lugnare i hjärtat.
förutom att mina greker inte ha fått den uppmärksamhet de behöver.
de bara härjar.

i rymden finns inga känslor.

Tror det är den bästa svenska film jag sett hittills. Så fin. Och så rolig. Så gullig. Åh. Jag dras till filmer där huvudpersonen har "na feil", med tanke på att What's eating Gilbert Grape är min favorit. Kanske för att huvudpersonen i mitt eget liv ofta av andra människor klassas som hon som har "na feil". Ska ladda ner den och se den 4000 gånger till sen.
Jag såg den med Ellen. Hon gillade den. Så se den!
Vi åt poppisar också. Dom var goda. Och jag var sugrörstjejen, som vanligt på bio. Borde ha lärt mig redan förra gången. Tur att så många inte känner mig här ännu.

När jag kom hem ringde pappa.

Han: Ho känns e ti va me rikssvenskan? Do ha it vari i nain såndi situatiåon na förr, tå itt do ha fått prat dialekt på fleira vikor.
Jag: Nä, e slåo me faktiskt idaa. Att ja bara e jär mitt i allt...
Han: Haha.
Jag: Å igår kom ja ihåg att ja kan kör bil, hadd glömd ja hadd körkåort. Så vart ja rikti fascinera åv att ja faktiskt kan.
Han: Haha, haldär do på å vaar gälin?

Jag tror det. I alla fall lite. Skyll det på grekerna, vettja.
Igår bestämde jag och Johan att vi ska se en film om UGGLOR (minns inte vad den hette, men ugglorna var söta) i oktober! Kanske i Stockholm, kanske här, kanske i Hudiksvall. Galet!

fina människor i glasburkar utan lock.

Min kompis Johan från Hudiksvall ringde mig ikväll. Fint att han tänker på mig. Jag gillar honom.

Jag: Vad gör du då?
Johan: Kissar.
Jag: Haha, jaha.
Johan: Näe. Men jag kissade faktiskt när du svarade.

Det här betyder att han tänker på mig när han går på toaletten. Kul, tror jag.

Johan: Ta bort ljudet.
Jag: Men det här är en annan version av programmet så jag vet inte hur man gör.
Johan: Jag är hungrig!

Kul också att han lyssnar på mig.
Nä. Han är en fin man.

En annan fin man är killen ovanför mig. Som lyssnar på Håkan Hellström när han vaknar på morgonen. Som kommer hem klockan 04 varje natt och lyssnar på mer musik. Som kollar på fotboll varje kväll och jublar när hans Sverige får mål. Och som fixar partymusiken åt mig när jag ska plugga. Som aldrig har träffat mig.

gudomligt så det förslår.

Mina studier idag gick åt helvete. Jag ville bara slänga hela Gudomliga Komedin i soporna. Det är nog där den hör hemma. Jag fattade verkligen inte ett ord. Inte en enda av instuderingsfrågorna heller. Tydligen ska man vara smart på nåt plan som jag inte är. Usch vad värdelös jag kände mig. Vad är grejen med rimmen förresten? Jobbigt att försöka få allt till svenska. Han skrev väl typ på italienska. Nåja, allt jag inte dör av gör mig starkare. Visst är det väl ett verk som man som litteraturvetare bör ha plöjt igenom.


Såhär såg jag ut. Gav upp. Stämde gitarren och lekte att jag var herr Cash. Sen kom Ellen som en räddande ängel. Vi kollade Idol. Och skrattade.
Imorgon skall jag uppsöka närmaste bibliotek (hej 200 meter!) och läsa Ibsen tills jag ser likadan ut. Men det känns bra. MODERNA dramats fader liksom! Det går framåt. Min kärlek till honom är oändlig. Trots att jag starkt ogillade honom våren 2009 när han olovligt dök upp framför näsan på en studentskrivande jag.

ålderdomen bloggar.

hejsan. nu är jag tjugo år och inne på ålderns höst, kan vi ju säga och konstatera det passande.
är ändå tacksam att jag får uppleva min tjugonde födelsedag, med tanke på att min tvillingsyster inte ens fick uppleva vår första.
jag tror aldrig jag har fått så många grattis som i år. och jag blir så glad. gladare än ni tror. jag är inte så van vid att det ska vara nåt speciellt med mig, liksom. ni är alla så snälla och söta! tack!

hämtade posten. det gör jag inte så ofta. men idag hade jag fått post. pappa hade skickat kort!
och systern!


sen åkte jag in till stan. köpte subway och armband åt mig själv i present. mös.
vid halv åtta mötte jag upp ellen som kom hit på kladdkaka och idol.
jag skulle servera, och inga köksattiraljer är mina eftersom jag hyr lägenheten i andrahand;

- vad ska jag skära den med? vad är det här? kan jag skära med denna? jag är inte så huslig...
- inte jag heller, men det borde vara en smörkniv och det borde gå bra...

systern med familj ringde till mig och sjöng. vi pratade och jag frågade sedan ellen om hon förstod något. det gjorde hon inte. inte så mycket. vi såg på idol och jag hade roligt åt den där killen som bodde i båt, fastän han inte vad med idag.

hejdå hejdå kära tonår det har varit ett sant nöje att lära känna er

ja. imorgon är det adjö till livsfasen tonår. det har varit väldigt fint, roligt och oskyldigt men lite kaotiskt och småjobbigt att vara tonåring. ungefär såhär:

13 år. jag är ganska lugn och nöjd. människor kommer och skapar problem. jag förstår inte poängen. jag älskar ärtsoppa och kan allt om ishockey. vaknar mitt i nätterna. beskådar vackra landskap och sover i tält i norge med pappa och småkusin.
14 år. jag vet inte mycket. går i åttan. vad var vitsen med det? jag har grava problem med matematik men är bra på uppsatser och sover ofta vid olämpliga tillfällen. blir moster. kläder gillar jag inte.
15 år. skaffar fyrhjuling och är ung. smider planer som funkar ibland, ibland inte. jag får limstift i ryggen och mat på stolen. jag går ut högstadiet och älskar det. tror jag ska bli journalist. är lite olaglig och lokalpatriotisk. pappa och jag åker till spanien och chillar järnet. belgien hinner jag också med för tio euro blott. jag blir faster och fadder. och moster igen.
16 år. hejdå hjärtan. gråter på skoltrappan. inser på riktigt och från hjärtat vilken otrolig tur det är att mommo finns. blir befriad från matte och krigar med idioter. blir faster för andra gången. upplever bästa sommar 07. blir och är kär. skriver. känner. vet inte riktigt allt.
17 år. allting är från och till. gillar hösten och äter frukter. bygger pussel och upptäcker dylan. orkar inte med skolan och skrattar ihjäl mig. träffar ted och kaj. mår jättedåligt och förstör. sover inte. åker till usa. och tjeckien och polen.
18 år. raggar på krogen. nånej. fattar varför det heter kärlek. allt är en jävla lek. jag är ensam. mommo dör. jag får panik. stressar. skriver studenten. klarar det. gråter hål i skrivboken. får en gitarr. studentfirar i paris. flyttar hemifrån. börjar om. ser ljuset. leker. lever. hittar fkf. skriver och gillar. låtsas att jag inte fattar.
19 år. äter ihjäl mig på världens bästa bibbis mat. härjar med natu. i estland, danmark och sverige men framför allt vasa. hittar fina vänner och kreativiteten. skriver en pjäs som spelas upp. är en nyhet. är bra ibland och dålig ibland. tar körkort med den bästa av bilskolelärare. faster för tredje gången. elvira dör och jag blir ledsen. gör praktik på radion och hatar min röst. gillar ensamheten och friheten. lämnar allt det fina för sverige.

tack och hej, mina år. puss.

ja fystaar absolut ingenting

Idag blev allting sådär chokladigt igen. Det är bäst så.
Resten av dagen har jag pluggat. Känner inte riktigt igen mig själv, men har inget val. Vissa saker är riktigt intressanta och jag förstår allting och känner mig inspirerad. Men så plötsligt förstår jag inget. Allt är bara text och jag bara läser och sen märker jag att jag inte fattade ett dyft. Jag ska visa exakt hur det känns:



Mellan 3:13 och 3:29. Precis så.
Fast jag rekommenderar att ni ser på hela klippet. Det är ett av de bättre. Och ovannämnda tidsintervall är mitt nya favoritställe. Jag älskar att han alltid är så fint ärlig. Förstår man absolut ingenting så är det så. Inget tjafs. Fint!
Tänkte nästan skriva ut skrattljud. Tur att jag inte gjorde det, haha!

Imorgon väntar råplugg på biblioteket och skola hela kvällen. Men SEN kommer jag hem till en mjuk, skön soffa, en mjuk, skön Anders Bagge och ett mjukt, skönt Idol! Som jag har väntat!

och allting tar en evighet och två minuter

tom men ändå så fylld.
besviken men ändå så lycklig.
irriterad men ändå så lugn.
och i alldeles vanlig ordning
snäll och ändå så snäll.

mina ögon är större än dina, lilla älskling.
glöm inte det imorgon.

plugghästen. eller stoet?

jag har läst två jättelånga grekiska draman.
för varje ny händelse var jag tvungen att anteckna.
för att inte tappa tråden och för att komma ihåg när analysen sedan väntade.
usch vad flitig jag kände mig.
borde nu beskriva det klassiska, grekiska dramat. vet inte? kvinnor känner sig underlägsna, blir förbannade, och där kommer det; dramat!
nä. sover på det.

annat har inte hänt. åkt buss. letat hårvårdsprodukt som inte finns. pappa ringde. körde genom oravais. jag tänkte på hur fint det är vid fjärden. men tänkte också på hur fint mitt läge är just nu. hej lilla livet.

fredagsmys!

Det här måste nog vara den mysigaste staden att strosa runt ensam på sin lediga dag i.
Det är så fint och litet och sött och gulligt här allting.
Och så tänkte jag att nu behöver jag klippa topparna och pannluggen i mitt stackars slitna hår.
Och så gick jag bara in till en söt tjej som gjorde det genast och snyggt. Studentrabatterna nästan överallt är också väldigt sött och gulligt och bra här.
Det allra bästa var att Ica hade specialerbjudande på Brämhults juice. Glad och nöjd bussade jag hem.

Imorgon måste jag studera som fnask. Har tre dagar på mig att hinna med femtusen böcker. Romersk och grekisk litteratur. Jag skuttar av glädje. Men sedan följer en del dramatik- epik- och lyrikanalys. Det ser jag genast med andra ögon på.
Jag tänkte också känna mig lite nöjd. Nöjd eftersom jag så ambitiöst, så målmedvetet köpte Röda rummet på antikvariatet i Kristianstad i somras för två euro. Boken ingår i vår kurslitteratur och den ska vara läst senast i oktober. Se där, vilken inbesparing.

Mina drömmar förresten. Förlåt, men jag har så roligt. Inatt drömde jag att min storebror, den yngre, visade upp blåsor och eksem på sin fot. Jag undrade varifrån det hade kommit. Han hade varit i Australien. Där hade han ätit pizza med apkött. I fyllan. Därför.
Jag skrattade ganska mycket när jag vaknade. Hade inte ens tänkt på att apkött fanns. Kanske inte som pizzafyllning, men köttet finns ju. Hade inte ens hört ordet tidigare. Mina drömmar lär mig.

saker som händer är fina.

jag har varit på bio med min kompis ellen.
det var roligt.
vi trängdes med resväskor på bussen.
och det här skulle egentligen bli en dikt.
men det blev inte det.
för ibland blir det bara inte det.
men filmen var bra. kanske lite väl film. men sådär skönt svensk.
med lite finlandssvenska på slutet!
jag bara jee finland.
sen gick vi till ellen.
jag fick ett erbjudande om en lägenhet i hennes hus idag.
men jag kommer att säga nej.
av praktiska skäl.
sedan kommer jag att fortsätta hoppas.
som alltid. på lägenheter. och andra fantastiskt fina saker.

mönsterdrömmar och bloggtips.

Jag drömmer i mönster.
Varje natt sen jag kom till Växjö har jag klart och tydligt drömt om alla er.
Alla er som jag tillfälligt har lämnat och som jag saknar.
Vissa har fått helt egna drömmar (hurra för er), andra har varit flera i samma (hurra för er också).
Era röster är så tydliga, kära vänner. Och ni är så snälla.
Vi åker båt, läser böcker, filosoferar eller bara är.
Och så vaknar jag. Tänker att jag borde dammsuga.
Det är så häftigt att drömma att jag nästan börjat bli trött om kvällarna.
(Givetvis, ja; det kan vara fråga om åldern också. Om några dagar när jag skriver är jag inte längre samma siffra ung.)

Imorgon ska jag besöka bokhandeln, luncha med Julia och gå på bio med Ellen.
Men innan jag lämnar detta för idag vill jag göra lite reklam.
För min kusin som börjat blogga. Hon är den människa som sporrat och stöttat och sagt flest fina ord om mina skrivna ord. Det blir jag glad av. Och hon skriver själv också. Till och med blogg. Om Seinäjoki bland annat. Och jag älskar det. Läs HÄR.

halåo september.

Jag inleder den första höstmånaden (fast här i Småland är det fortfarande typ sommar och sol) med en sallad och Keri Hillson (ja, faktiskt).
Alldeles strax ska jag brumma iväg, som Rauli alltid sa/säger, till en föreläsning vad gäller utlandsstudier och praktik.
Jag har nämligen tretton veckor utlandsstudier framför mig. Också utlandspraktik, men jag kommer inte ihåg hur lång den är. Det är ju rätt jättebra hur som helst.
Jag har svårt att bestämma vart jag vill. Även om det inte måste göras just idag.

äckliga texter som förstör.

magsmärtor som gör enbart ett fåtal liggande positioner möjliga för att också kunna andas.
texter som är så äckliga att de förstör en hel skrivbok.
kvinnan på pressbyrån som fick nästan alla mina 50-ören. (äntligen, dom är sämst)
föreläsning om skillnad på muntligt och skriftligt och om platon och sokrates och om robocop.
letande efter en byggnad i en kvart och övertygelse om försening.
snäll klasskamrats plötsliga uppenbarelse framför mig samt dess vetskap om byggnadens läge.
köp av kurslitteratur för jättemånga pengar.
och ett spotify som bara laggar.
får man riva bort de äckliga sidorna?

natu gör det igen.

Natu: Jag ska flytta till Stockholm om två år och träffa nytt folk, orkar int me Vasa.
Jag: Växjö e mysigare.
Natu: Jamen du har tagi alla karar redan.

Hej hurra. Gonatt.

(Vi har seminarium imorgon. Mitt livs första. Jag är lite rädd. Jag fattar liksom inte. Vad jag har läst. Jag har läst Bibeln ikväll förresten. Kan någon förklara hur tusan det är möjligt att folk blev över niohundra år och fick barn ännu vid sexhundra års ålder? Det gör mig inte det minsta mindre kritisk. Förklara, tack. Jag vet att jag har läsare som kan Biblen.)

hej första skoldag.

Om jag drunknar så vet ni i vad.
Om ni undrar vad jag ska göra ikväll så vet ni.

Vi hade en skitcool dansk föreläsare.
Han sa att våra dikter kanske inte är så förbannat unika som vi tror.
Och han hade så förbannat rätt.

Min enda paus får bli Fångarna på Fortet-pausen.
Har jag bestämt.
Hejdå från Eder litteraturvetare.

det tog ganska exakt en vecka

och så kom det; "du måste lära mig finska svärord sen"

jag bara: vadå sen? vi kör nu! säg efter mig.
och så hela ramsan.

jag låtsades aldrig om att det är den enda finskan jag kan.
(nånej. men det känns lite så)

ps. när mina svenskar inte fattar att jag kan svenska brukar jag lite nyfiket undra om de inte kan sin historia.
och jo, de kan en hel del. och jo, då är det genast förståeligt. men jag får fortfarande höra att jag låter lite norrländsk. JÅÅ. fasiken.

imorgon börjar skolan! wohoo!
(hörde ni? jublet...)

nummer bomullskanin.

och det känns som att vi tappar greppet
och ramlar
och slår oss
men smärtfritt,
hej bomullskaniner.

vi flyger och drömmer
och livet
får en annan innebörd,
nytt innehåll.

det var någon som sa
att det är för sent.
att man inte bara kan flyga och drömma.
det måste man förstå,
hej idioter.

och under trädet
i parken förbi hela livet
och hela stan
flög vi inte drömde inte,
vi satt.
vi ångrade lika lite som vi förstod.

life is a flower och bomullskaninerna fick vara med.

swedofest nummer ett avklarad.

Tänkte dö lite smått när jag vaknade i morse. Men en dusch och lite fanta löser allt. Känner att jag är redo för denna kväll också.

Satt och pimplade vin och såg på när människor spelade brännboll igår. Sen gick jag och fyra stycken trevliga prickar hem till mig. Jättehungriga. Vi ringde pizzerian. Bagaren var här på en kvart. Nami nami. Ett par timmar (kanske? hello tidsuppfattning!) senare mötte vi upp resten. Gick till förfesten. Som egentligen blev riktiga festen. För jag och Ellen kände inte suget efter att gå runt i en halv meter lera. Så efter en cider på typ motsvarigheten till Royal gick vi hem. Jag hälsade på massa folk. Fattar inte vem dom var. Men hejhej.
(Jag tappade också dallarn i en trappa. Det hade dock ingenting med alkoholpåverkan att göra. Skittrappor. Men det var roligt.)

Nu ska jag vila lite och diska lite och allting lite. Ikväll fortsätter det.

en torsdag i mitt liv.

Kanske inte det smartaste att dricka starkcider på nästan tom mage, där fanns bara en banan. Men det gjorde jag. för det bjöds. Sen fick jag och mitt lag grönt glitter i pannorna. Med det sprang vi runt på campus och gjorde konstiga saker. Sjöng ja må han leva för killen som jobbade på Statoil, fotograferade gula bilar och pussade tanter på kinderna, exempelvis. Jag vet inte hur många poäng vi fick. Säkert tusen. För vi fjäskade för lagledaren och köpte franskisar åt honom också.
Efteråt grillade vi korv i skogen. Det var gott. Vet ni vad en tjej sa åt mig? "Du låter precis som du vore från Piteå." Nej. Nej. Nej. Hon hörde fel. Eventuellt tänkte fel. En annan frågade faktiskt om jag var från Österbotten. Hatten av!
Jag har inte träffat en enda från inriktning litteraturvetenskap ännu. Har fruktat att jag är den ende många gånger. Men det ska finnas nio stycken till. Och igår såg jag faktiskt skymten av två. Men det är inte samma sak som att träffa. Morgondagen bjuder på vinbrännboll. Eller vin, för min del, kanske... Och fest.

Nu ser jag på tv. En författare som påstår att inga författare kan skriva berusade... Jag fryser.

hallå rättvisa?

och plötsligt blir jag
så arg så ledsen så liten
här.
så fel så orätt så dumt
att sparka på den som redan ligger.
och först nu, äntligen
förstår de andra det här med att tycka synd om.
gör det dubbelt och gånger hundra och för mig.
jag bär på så många ord.
snälla fina raka mjuka uppmuntrande
här i småland.
ge dom, ni.
för jag är så arg så ledsen så liten och lite rädd.
var är rättvisan, världen?

ida introduceras.

Jag såg genast vilka som tillhörde mitt program i morse. Man ser tydlig skillnad på humanister och typ ekonomer eller mattemänniskor. Så jag följde bara dom. Satt i flera timmar och tänkte "jess va bra" och "nej härrigud ja fattar itt naa" om vartannat.
Sen sprang vi ut i skogen och det regnade och blåste. Vi svarade på frågor. Men jag vann inte. Jag är jättebitter.
Matpausen var lite rolig faktiskt. Jag bara gick till första bästa bord där jag såg tre flickor från min grupp sitta. Varifrån är den ena av dom? Helsingfors, kanske? Jo.

Hon och jag gick till biblioteket och skaffade lånekort så nu borde jag fatta det mesta viktiga förutom det där kontot som fortfarande inte vill fungera (fast jag svär på svenska, eller säger fina ord istället) och vad gäller kurslitteraturen vet jag absolut noll. Vad ska jag ha liksom? Och NÄR? Hoppas jag träffar en eller två litteraturvetare imorgon.

Annars verkar själva utbildningen väldigt bra. Mångsidigt och fint. Bortsett från ett par studiepoäng i ekonomisk överskådlighet eller nånting sånt, men jag ska fladdra med mitt intyg över min dyskalkyli tills det går av på mitten. Tydligen hade de flesta av oss fått reaktioner som "Vad diffust", "Vad ska du bli sen då? Blir du nåt alls...?" och "Va...?". Jag trodde det bara var min far.

hej säger jag och berättar att imorgon börjar introduktionen.

Imorgon bitti ska jag infinna mig på ett ställe jag knappt hittar till. Men jag föreställer mig att fler som inte hittar står i närheten. När jag sedan har hittat ska jag träffa och lära känna mina blivande klass- och programkamrater.
Vädergudarna ska regna. Jaha.

Den där sköna tröttheten som har infunnit sig varje kväll sen jag kom till Småland är inte här ikväll. Men jag är inte nervös. Bara lite speedad.
Och irriterad för att jag inte lyckas registrera mig och skaffa studentkonto som jag måste. Hur jag än gör skriker systemet nej. Jag svär på finska. Men det fattar det ju kanske inte, det svenska systemet.
Jag har heller ingen aning om hur jag ska hitta till ängen där vår nollning börjar på torsdag. Fattar inte. Jag måste installera en gps på dallarn. Fast jag har inte råd.

Nu vill jag skriva dikter. Minst 20.
Sedan ska jag hoppas på att det blir bra imorgon. Att jag inte har dragit mig och min röv 1000 kilometer bort för något som inte var min grej.

Det är fest här varje kväll. Helt på riktigt. Igår, i förrgår och idag. På torsdag är det min tur...

ida klättrar genom fönstret, första delen.

Idag skulle jag bege mig till skatteverket för att fixa svenskt personnummer. När jag var klar för avfärd gick jag till dörren. Som inte gick upp. Låset hade typ problem. Ni vet ju att jag inte ger upp i första taget. Jag stod där och försökte närmare 10 minuter. Men det gick inte. Vad gjorde jag då? Klättrade ut genom fönstret och hoppades att ingen såg mig. Jag har stort fönster som går ända ner till maken, bara ett litet trappsteg ner. Men det kändes ändå lite knasigt. Så gick jag runt, in i lägenheten, stängde fönstret, gick ut genom dörren som igen funkade som vanligt.

På skatteverket fyllde jag i blanketter. Måste ännu vänta sex veckor på ett personnummer. Sen skickade damen bakom disken mig till migrationsverket för att göra nån anmälan. När jag kom dit sa dom att det inte behövdes.

Så jag hoppade på bussen. Där fanns världens största hund. Med munkorg. På platsen för invalider eller barnvagnar. På Ica letade jag för tredje gången efter kanske det godaste i hela Sverige - Brämhults juice. Det fanns inte. Två minuter senare såg jag en man som stod och packade upp grejer vid juicen. Det fanns hopp. Jag strosade runt lite till. Gick förbi. Och då. Då står en hel vagn Brämhults och väntar på att packas upp. Mannen var dock försvunnen. Och behagade inte komma tillbaka. Så nu ska jag traska iväg och göra ett nytt försök! Sen ska jag dega framför teven. Och sörpla.

en bild av pappa och mig på silja line

Vi fördrev vår tid i hytten med lite Photo Booth.
Sen tittade pappa på min Mac en stund, och frågade "vem ha biti åv äppli?". Bra frågo, svarade jag. Vi fortsatte yra om Beatles.

11 år.

Idag är det elva år sedan mamma dog. Elva år sedan jag vaknade mitt i natten av gråt och inte fattade nånting. Elva år sedan jag blev halv och rädd.
Jag förstår det fortfarande inte meningen med det. Trots att jag tror att det finns en mening med allt.

Jag var bara nio år när det hände men jag minns henne bra och som världens bästa. Hon var klok, hon utvecklade min kreativitet och hon var stolt över mig. Alltid. Dagar som denna är saknaden förstås större, men den finns där varje dag.

Och här sitter jag i Växjö och inte kan göra nånting. Inte ens gå till graven. Förlåt mamma. Jag ska skriva som sagorna jag skrev 1995 och du gillade.

Det kom en liten tår på min Mac. Mamma sa förresten alltid att jag skulle spara på tårarna. Kanske till det här.

Jag sov 14 timmar inatt. Behövligt efter en vecka med flyttstress. Knappast kommer jag att kunna sova inatt, dock.

växjöbloggarn idalavida.

Hej mina vänner!
Har inte hunnit blogga. Har åkt båt. Har åkt bil. Har burit in och ordnat upp femhundra saker. Men nu är jag back on track. Och ensam är jag. Pappa samt dam lämnade mig här i förmiddags. Min fina pappa. Han och jag har sjungit Flickorna från Småland och han har fotograferat mig utanför skolan som nån sorts asiat och jag har igen en gång konstaterat att han är ganska bäst. Hoppas han tar hand om Pensala.

När de hade åkt kände jag att jag inte bara kunde sitta här. Så jag gick iväg och prövade hur man åker buss här. Det gick bra. Jag åker gratis. Hihi. Köpte kontantkort i stan, så ni som nu försöker få tag på mig via min finska nummer; fråga efter min svenska istället, blinka och le lite sött eller spela lite gitarr så ska vi se.

Ikväll har jag somnat på soffan som värsta 46-åringen, medan mitt grannskap har skrattat och musicerat. Om inte tidigare så på onsdag borde jag veta lite mer om människorna här. Då börjar introduktionen.
Tills dess ser jag på tv, läser böcker, skriver och köper frimärken.

Ha det bra!
Hälsar flickan från Småland.

och så tog det här också slut.

Igår var jag sista dagen i jobbet. Sen sa jag tack och hej och gick. Tänk vad många olika människor jag fått prata med. Tänkte fira med ett glas vitt men gav mig istället in i färga håret-världen. Den är lite osäker. Men jag blev nöjd. Fnissade ganska länge. Åt diverse absurda ting i hjärnan.
Sen spelade jag spel med och tog avsked av Jossan, Natu och Alfred. Vi tömde också mitt överfulla chipsskåp. Det var trevligt. Jag har en ganska läskigt vackert blandad skara vänner. Som jag inte kan annat än glädjas över.

Nu har jag sagt hejdå åt de flesta. Det gjorde ont i hjärtat igår likt alla andra hejdå-dagar.
Denna dag har gått åt till att tömma lägenheten och jag har känt mig dum i huvudet. För att jag bara lämnar allt. För något jag inte vet ett skit om. Det är lite sorgligt tycker jag. Och när jag släpper det så pass långt kan nervositeten enkelt hälsa på. Jag brukar inte vara sån.

Min tid i Vasa har i alla fall varit bäst. Tack för alla fina människor, lugnet, tryggheten, självförtroendet, friheten, galenskapen, självkänslan, sarkasmen, humorn. Och framför allt för att jag började skriva.

Det här var den tiden. Och den tog slut. Imorgon åker vi till Åbo. Stockholm. Växjö.
På lördag sitter jag där ensam i en lägenhet och glor. Men sen när jag glott en stund tror jag det blir rätt bra!

Hejdå, ni är bäst.

ska do jet nain bullo i pausin?

Jag och min kusin kommer in i huset där 10-eurosshowen ska hållas. Showaren själv tar betalt innanför dörren.
Jag: Va kostar e? Eheheh ja skoja.
Ann-Luise: Veit to va e kostar?
Jag: Janå...
Ann-Luise: Jaa...!

Vi fick roligt redan innan showen ens börjat. Sen satt vi där och spekulerade i livet och folks läggningar och om att skriva. Jag fick glada känslor i magen. Snart tystnar hela stugan och alla väntar på att showmannen ska titta fram. Vem börjar skratta? Vi. Så sitter vi där. Försöker samla oss. Folk vänder sig om. Jag lyckas samla mig. Då frågar min kära kusin helt plötsligt "ska do jet nain bullo i pausin?". En av de bästa frågor jag fått i sommar. Förstås börjar jag skratta igen.

Och det fick jag fortsätta med i timmarna två. För jo, ja ååt nåo en bullo i pausin.
Bellman och Salami-Janne var mina favoriter. Och tonårskillen på väg till södern. Och alla sånger. Speciellt Rolling Stones-imitationen. Och det fanns faktiskt pärlor lite varstans. Det är fint vad man får för en tia nuförtiden.

Efteråt skjutsade jag hem min kusin. Vi diskuterade vad vi sett och vad som skulle hända. Vi sa farväl och kramades i min bil. Det var sista gången vi sågs på en tid. Det är vemodigt tycker jag.

Idag färgar jag hår. Det går lite åt skogs tror jag. Kanske vore bra att ha med sig en död häst eller så.

gissa vart jag ska.

Men först ska jag hämta syster + barn från flygplatsen, köra hem sista flyttlasset och hämta kusin.

Ps. Jag drömde inatt att vridläktaren hade flyttats till Maxmo.
Som en liten ledtråd.

12.48

Gissa vem som är hemma? Jag.
Gissa vad klockan är? 12.48.
Gissa när min arbetsdag avslutas? 16.00.
Gissa vad som inte funkade? Soittokone.
Gissa vad jag ska göra nu? Tvätta kläder och tömma lägenheten.

Kunde inte komma mer lämpligt. Tack soittokone.

bokade biljetter och avskedsfester.

hej.
igår var det konstens natt och typ min sista vasafest på en tid.
carro, jon, toni och jonathan bland andra, fanns här.
jag och carro och jon hade kul.




Sen kom Jonathan med ett helt gäng. Vi spelade mitt nya spel. Efteråt gick vi till Hoviska där jag satt med en flaska vitt. Ibland låg jag. Det hände att folk undrade om jag sov. Jag sov inte. Jag såg på stjärnorna. Dom var typ fem stycken.

Idag har jag varit på bio med Carro, Jonathan, Lindfors och Natu. Jag fattar inte riktigt att detta var sista gången vi sågs på en tid. Det är lite hemskt. Samma sak med Jon och Toni igår. Jag bara lämnar alla här.
För nu är båtbiljetten bokad. På torsdag bär det av! Jag är upprymd och förväntansfull.
Min tredjesista arbetsdag inleds om några timmar.

lite mera bilder.

På söndag åkte jag och Bazooka till Växjö. Jag shoppade. Och tyckte att staden var fin.

Måndagen gav mig lägenhet, äntligen. Resten av resesällskapet tågade från Kristianstad till Växjö och därifrån fortsatte vi sedan till Stockholm. Om än med lite spänd stämning, eftersom jag och Bazooka tydligen "förstörde resan" för att vi slutförde vad som var målet med resan. Herregud. Nåja, vi körde, och

jag visste inte att han har flickvän! Visste ni?

I huvudstaden gick jag och Bazooka på Gröna Lund. Bazooka fick gratis åkband. Ibland är jag allt bra att ha.

Nu har Sverige också lärt sig. Precis som i USA fick jag nu gå in bakvägen och skippa all kö. Jag fick också åka tre gånger i rad i allting utan att kliva av emellan. Hipp hurra för sånt. Jag såg stjärnor efter att ha åkt den nyaste grejen, en totalt galen berg-och dalbana. Första gången i mitt liv jag reagerade på sånt. Men det var roligt!

När allt stängde och vi kom ut från området följde dramakväll fyra. Av fyra.
Men vi kom oss hem och det har varit en bra och kanske lärorik resa.

every picture tells a story don't it

Startade torsdag morgon från Åbo, där jag genast fann min vän. Eller mina vänner.

Sen startade den eviga resan från Stockholm till Kristianstad.

Såhär fördrev jag min tid i baksätet.


Kom fram på natten. Nästa dag spenderade jag och Bazooka på stan.

Den var fin.

Jag hittade ett mysigt antikvariat och blev i mitt esse. Dessa fyndade jag för en summa nära ingenting alls.

Rolig bil.

På kvällen spelade vi spel och drack alkohol.


Dagen därpå erbjöd en resa till Köpenhamn.

Via Malmö.

Hejsan hoppsan Malmö!

Mina vänner i Malmö.

Köpenhamn! Eller en båt! Eller en brygga!

Nöjd i Danmark. Sprang mest runt som en fasan och glodde. Önskar vi hade haft mer tid till att besöka Tivolit. Jag blev nästan påkörd av en konstig vagn med folk som sjöng. Den stannade aldrig.

Bazooka på Ströget.

Hej och hejdå vackra stad.

Mera bilder kommer senare. Måste sova nu. Ska jobba från morgonen imorgon. Gonatt.

tjaba vasa.

Hemma igen. Konstig resa.
Jag har varit i Halmstad men 400 kilometer utanför.
Jag har lekt kurragömma med Döden
och plötsligt är jag väldigt, väldigt lugn.
Jag har varit på väg till Helvetet
i regn i Sverige
och någon har sagt att
vi får vara glada om vi kommer hem levande
och jag kan ändå inget annat än skratta,
För jag vet att allt ordnar sig.
Och jag har blivit skriken på och jag har skrikit tillbaka.
Det var skönt. Och välbehövligt. Varsågod.
Har funderat på vad som finns i hjärnor på folk.
Hur man blir som man blir.
Hatat perfektionister, barnslighet och stress.
Svurit, bråkat och hatat.
Skrattat, njutit och älskat.
Sverige. Jag kommer igen om en och en halv vecka.

Fick lite bråttom när jag kom på att vi faktiskt då ska befinna oss på båten med alla mina saker. Det här ska vara tomt.

Bilder och mera utförliga beskrivningar följer ikväll! Det är så svårt att skriva runt ett ämne som detta. Förlåt min suddighet.
Tack för en oförglömlig resa.

danmark var så fint och finare än jag trodde

Jag har varit i Köpenhamn. Det var så vackert. Massa fina hus. Konstiga fordon. Och tivolit! Kära värld vilka karuseller. Tyvärr hade vi inte tillräckligt av det vi idag kallar Tid. Men nästa gång, absolut. Coolt språk. Sen har vi fått några attacker till. Hejhej. Och Natu och jag har bråkat i baksätet. För att dallarn snuddade i hennes nacke. Det var hemskt tydligen. Så hon tryckte den i ryggen på mig. Jag sa att handligen inte var rättvis. Hon sa att dallarn inte är hennes heller.
Börjar tröttna på de riktigt, riktigt lågt ner på botten-snuskskämten också. Och som jag redan nämde, oförklarliga anfall. De är skrattretande och romaninspirerande, förvisso.

Ska bli skönt, roligt och intressant att dra med Bazooka till Växjö imorgon. Inte för att jag klagar, jag trivs bra, är bara lite trött. Världens finaste familj bor vi hos i alla fall.

dääänmark!

hejsan hoppsan. finns fortfarande i kristianstad typ en halv timme eller en hel. sen drar vi ner till köpenhamn! en liten snabbis bara. sen tar jag och bazooka tåget till växjö. måndag klockan tio ska jag träffa killen med lägenheten.
HEJ HEJ DANMARK!

hallå från kristianstad

Nu är vi framme i södra Sverige. Kristianstad. Idol-Calles hemstad, wohoo!
Vi umgås och äter chips och diskuterar livet och dess gång. I helgen får vi se vad som händer, men på måndag åker vi upp till Växjö och kollar lägenhet åt mig.

Förklarar mera sen, men allting har varit sannerligen absurt ännu en gång. Halv två igårnatt starade vi och körde ner till Åbo. Idag har vi åkt båt och kört bil ner hit. Vissa av oss har fått anfall, andra har sovit och tredje har haft skrivabstinens med blocket längst bak i bakluckan.

Svenskar är trevliga. Vi hörs!

hejdå

Lämnar det här landet för ett annat, lite längre västerut, en liten stund. När jag kommer tillbaka hoppas jag att jag vet var jag ska bo i höst. Hejdå.

men vad hände sen?

Kom till Årvas tidigt i morse. Typ noll timmar sömn för min hjärna går på högvarv hela tiden nu. Sov på soffan tills barnen vaknade. När de vaknade lyssnade vi på ljudsagor.
Jag vet inte om de egentligen får, men som moster vill man ju vara lite chill så de åt frukost framför barnprogram. När jag skulle bära dit deras flingor frågar Edward helt spontant "ska ja kom å hjälp de ti bära?". Tänk att han fattar, och framför allt frågar. Som när han höll upp alla dörrar åt mig när vi var på bio, utan att jag gjorde ens minsta antydan. Stort hjärta i liten sexåring.



Sen gick vi ut och studsade matta och lekte fotografer. Jag var såhär pigg:


Barnen utnyttjade detta och gömde bort mina saker.
Tillbaka i stan sprang jag snabbt via fotoaffären till jobbet. Sålde fem anslutningar i sömnen. Gick hem. Tvättade kläder längre än tillåtet i tvättstugan. Nu ska jag SOVA för imorgon ska jag köra bil. Jävla andra skedet. Jag vågar inte. Jag är nervösare nu än när jag körde upp. Sinnes.
Sen ska jag stressa iväg till fotoaffären igen, apoteket, bilservice och snabbt till jobbet. Jag dör. Men SEN!

några myror mindre i mitt huvud.

Dagens absolut sötaste:

"Imåron ska ja ringa dna å säga 'hejdå vi ses aldri mer fö nu ha ja tala me en så trevlig flicka.'"

Annat bra som hänt idag är att jag fick bokat andra skedet och bilservicen innan jag byter land. Redan på onsdag ska jag ha körlektion. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket klagomål jag kommer få.
Jag var också i kontakt med min eventuellt blivande (men nej, jag tror inte det) hyresvärd. Han var i England och yrade. Jag vet inte om jag riktigt kan lita på hans ord. Han nämnde något om att skriva kontrakt på lördag. Men jag vågar inte hoppas.

Nu feberfryser jag och imorgon ska jag passa barn. Jobba. Hämta ut foton. Kanske hämta fler bananlådor. Borde också sluta känna och riva mig själv i håret när jag ringer mina samtal.

tack för power park

jag är trött på att stressa
trött på rövslickeri och äkta jävla falskhet
trött på oro och orättvisa
trött på att vara alla till lags
trött på att vara snäll
trött på känslan av att spricka

men jag hade en väldigt rolig dag på power park med far, bror nummer ett och syster med familjer.
puss på det!

livets mening.

Tar ett par drinkar med Natu och diskuterar livet, ödet och att det finns en mening med allt.
Fint så. Jag vann två pizzabiljetter till Kotipizza idag på jobbet! Jeah.
Jag har jämfört denna sommar med förra. Det hände mera förra, men jag är mera filosofisk nu.

Det är bra. Kanske Powerpark imorgon. Karuseller och grejer. Nu kommer en hund hit. Hejdå!

Det tog mig bara närmare 20 år att märka

att Ingmar Bergman och jag har likadana initialer.

Jee.

Ps. Jag ringde till Stället idag. Killen pratade gulligt men det var svårt att uppfatta vad han sa. Han lovade skicka sms åt mig. Undrar hur länge han kommer ihåg det...

hälsningar från mitt i massa saker.

Vann en pizza på jobbet.
Bra. För jag hade varken plats eller ork till att göra mat. Lägenheten är kaos. Massa saker över hela golvet. Och jag vet inte ens vart de ska flyttas.
Men imorgon genast jag vaknar ska jag ringa och härja till ett ställe som verkar ganska lovande.

Förresten. Jag har ett litet låtsasproblem. Sen i Sverige. Hur ska jag prata? Jag har aldrig varit bekväm i standardfinlandssvenska, och jag hade inte tänkt sjunka så lågt att jag pratar rikssvenska. Perkele. Får väl öva på standarden lite, lär inte komma särskilt långt på min pensal-årvas-mixture.

Ska sova så jag orkar ringa imorgon! TAGGAT.

aa gomorr'n

Blev väckt av ett samtal.
Från Sverige.
Som välkomnade mig till Linnéuniversitetet.
Och undrade om det är något jag undrar över.
Jag ba näääe asså inte egentligen.
Sen kom jag på att jag inte vet var jag ska bo.
Men jag skulle ännu avvakta.

Sämre sätt har jag blivit väckt på.
Hihi.

yeah yeah yeah.

Hejsan hoppsan vad bra dag.
12 affärer. Sen vann jag en påse chips, två colaburkar och en handskakning med självaste mister Chef. Vi har en tävling så man får en lott per tre affärer.

En Kimobo ville ha mig med till Las Vegas. Jag sa att jag gärna kommer. Att han skulle höra av sig... Sen redde vi ut lite släkt. Han undrade om det är jag som har blomsteraffären i Årvas. Nå nästan. Men bara nästan. Jag är lite kortare och lite yngre och lite mindre pedant och bestämd än systern, annars är vi likadana.

På slutet när jag ringde tarkistus for nästan allt åt hell.
Jag hatar tidsbundenhet.
Jag har tidsbundet på mitt liv. Kan inte säga upp det. Jag ringer skaparen varje dag men det går inte. Skit också.

Nånä. Nu ska jag tömma byrån. Tja!

paraplyaskar.

jag vet inte vad som händer med saker som hänt.
om de bara försvinner eller finns kvar
i en liten ask.
med hjärtan och paraplyer
som man bara får öppna om man förstår innebörden
och det gör man inte varför skulle man göra det.
om det finns en nyckel kan man stjäla den
men varför skulle man göra det och det finns ingen nyckel,

älskling.

(när man kommer hem och vet att allt blir bra och allt bra brinner
ner bort upp försvinner tack)

och jag träffade en julimåndag med hatt och portfölj.

man kan kriga med pistoler gevär och pansarvagnar.

och med papper.
jag krigar med papper. och underskrifter och namnförtydligande. anstalten den anstalten.
imorgon ska jag slänga in ett jävla tjockt kuvert genom deras dörr.
en gång var jag jättestressad och arg. då avslutade jag ansökningsblanketten med ett hjärta. det var fint och roligt.

förutom att papperskriga och lägenhetskriga har jag spenderat ett dygn hos min favoritkusin med familj i vörå. vi har ätit glass och sagt åt folk att stänga motorerna när vi äter. jag har läst diktsamlingar och inspirerats eller i alla fall kliar det i både hjärna och fingrar. kusin läste upp sina drömmar hon drömt och jag skrattade. från och med imorgon skriver jag upp varje dröm jag drömmer. jag har kört till s-market för att köpa mjöl till plättarna men det var stängt för att det var söndag. vi gjorde plättar på annat mjöl. det blev lika gott.

idag har jag passat systerbarn. vi såg shrek 4 på bio. den var helt okej. ganska bra. jag kommer alltid att älska shrek, vad som än händer är han min favorit. ellen tyckte 3d-brillorna var läskiga men edward var så inne i allt att han knappt märkte att jag bjöd på karkki.

passade på att slinka in via far min när jag ändå befann mig så långt norrut som årvas efter att ha skjutsat hem mina E:n.
han målade terassen och lyssnade på lady gaga. jag berättade om mitt jobb. hans reaktioner är bäst tycker jag. hans förvånades över att det finns trevliga kunder. man måste vara trevlig själv först sa jag. ja jo he e jo så sa han.
imorgon skulle han till posten och hämta sitt simkort.
bra sa jag.

jag printade ut antagningsbesked hos bror och körde sedan hem i dimman.
jag vet inte vad dimma är. vit fukt. tror jag.
det är ganska coolt att leva. upplever jag väldigt ofta nu för tiden.

jag vill hälsa på i en fabrik.

det är lördag och jag jobbar lite och träffar bazooka och vi kör runt i röda faran och jag är nog mer fascinerad av djur än jag egentligen trott djur är fina men inte fåglar och jag saknar vissa länder och städer krakow los angeles och prag och fler men jag trivs bra här och har svårt att förstå min ålder jag glömmer bort om jag är 18 eller 19 eller 20 möjligen 21 jag lär mig aldrig men vad är en ålder annat än något som håller bättre ordning jag är 16 år och dricker trip på torg och det är spännande att leva men vem har sagt att det här är livet det spelar ingen roll det händer troligen ändå jag vill hälsa på i en fabrik helst en filfabrik jag vill sova länge men inte drömma att jag får 456 euro i parkeringsböter utanför simhallen i en stad jag typ aldrig besöker jag hoppas på solsken och karuseller imorgon puss och kram och vindruvor vädergud jag bara vill massa saker varför det jag har det faktiskt ganska bra och

det bor en igelkott i busken utanför mitt hus

människor som har gjort min dag

kvinnan som köpte en anslutning av mig och sa att mitt jobb passar mig. att jag har lätt för att prata och kan övertala folk. tack och trevlig helg, sa jag.

elli som var i vasa och helt spontant undrade om jag ville följa med till jeppis.
det ville jag. vi tog min bil. sen kom vi på att vi var hungriga. klockan var halv nio och vi var i vörå, om ens där. victorias pizzor vill man alltid ha. men vi förstod att vi inte hinner dit på en halv timme.
jag ringde dit och beställde i förväg när vi kom till oravais. men så hände det förstås. jag började skratta. det började elli också. jag lyckades fråga hur länge de har öppet och om det är okej att vi hämtar om 20 minuter. men när jag skulle beställa skrattade vi bara mer. så som man inte får göra. men det gick inte att sluta. bagaren la på luren.
jag gick ut ur bilen och samlade mig. ringde igen. beställde två pizzor. vi hämtade och åt dom på torget. the place ja ja ja. jag såg en gammal samhällslärakurskompis. ni kan ju gissa vem, ni som gått i min klass...
jag viftade åt honom med pizzan i hand. sen skvallrade han åt hela sin överfulla billast som alla svängde sig om och stirrade. sen såg vi dom igen vid sandåsen där vi stannade på pisspaus.

jag hade glömt hur mycket folk man träffar på jakobs dagar. jag har inte varit där på två år nu. det var bra. sommar. och människor man ska träffa på somrar. sommarmänniskor. vi gick omkring typ två timmar eller så. sen körde jag hem elli och rebecka till torpet. och det var (antagligen) sista gången jag träffade dom denna sommar.

jobb om typ sju timmar. jag har inga ringbud.
tack ska du ha tack heeeeej.

hejdå lägenhet

jag fick mejl om att det finns en lägenhet som passar mig och mina önskemål.
och jag var så jävla snabb. två sekunder.
och ändå var jag inte snabbast.
bara nästsnabbast.
hoppas den snabbare av oss ändrar sig.
fort.
bajs också.

i och för sig vore det ett äventyr att bo på parkbänken en månad eller två.

det man inte vet lider man inte av.

jag fick en fråga om jag vad som hänt mig, om det är medfött eller vad, igen. det är roligt. jag gillar det. det värsta är att alla är så rädda när de undrar allting. ingenting kan hända. jag kan inte bli ledsen.
efter att ha svarat hörde jag, också det igen, påståendet "usch va jobbit e måst va".

men grejen är att det inte alls måste det. jag har aldrig sett det som nånting jobbigt. jag är född såhär och jag har aldrig vetat av annat. förstås förstår jag att man inte går som jag gör. och en del andra saker som jag har lärt mig på eget sätt. men det är inte jobbigt för det. jag kommer inte på en enda sak jag vill göra idag och inte kan. åka skateboard och sånt har jag ju aldrig testat och lider därför inte heller.
eller ja, jobba på båt. vill jag faktiskt väldigt gärna. och det funkar inte på grund av säkerhetsproven man måste avklara. men jag har ju ändå ett jobb nu. och i övrigt har jag aldrig tyckt att det har varit jobbigt. hoppas det inte verkar så heller.

jag gjorde åtta affärer idag och känner att jag är back on track.
(bara för att jag sa sådär får jag noll imorgon. det bor någon i mig som gör så. hej på dej.)

det utlovade inlägget om måndagen.

Elli, som egentligen bor i Stockholm och är bäst på att skriva, är för tillfället på besök i Österbotten och i måndags hälsade hon och hennes bror samt hans flickvän på mig i Vasa.
När jag mötte upp dom i stan var inga butiker ännu öppna. Vi gick till mig. Satt här en stund. Sen gick vi tillbaka till stan och shoppade lite. Jag fyndade en klänning på rea och en tunika på inte rea. Vi tänkte åka Lilli-putt-tåget, men vi råkade på ett lite dåligt klockslag som hade inneburit en timmes paus på Wasalandia och struntade i det.
Jag köpte också en Lilla My-klocka som jag spanat in länge. Elli ville också ha den men kunde inte riktigt bestämma sig. I Rewell Center passerade vi nästa guldsmedsaffär och där låg den i fönstret. Vi gick in och frågade priset. 20 procent rabatt. Elli köpte. Och fick en mycket coolare och finare ask än mig. Dessutom också två års garanti, jag fick ett. Men de är lika vackra båda två ändå, våra vänskapsklockor.


Mot kvällen tog vi min bil och körde iväg till staden vars relation till mig inte är den bästa, till deras torp. Det var jättemysigt och fint. Idealisk sommarkväll. Elli och jag köpte maränger. Dom var konstiga. När vi kom tillbaka åt vi grillat och nypotatis. Det var precis så gott som det låter. Systern min med familj kom också dit.


Innan vi körde iväg till Jeppis där min pappas band spelade tog jag och Elli bilen till dasset. Hej 2010. Det var första gången jag körde bil i Jeppis. Jag klarade det.


Vi gjorde några desperata försök att få till en bra bild på oss. Det blev inte bättre än såhär. Vi är nöjda och glada hur som helst. Men död åt min utväxt.


När vi kom tillbaka spelade vi Alias. Det är alltid lika roligt.

Viktor: Inte en kniv men en...
Rebecka: Gaffel?
Viktor: Nej...
Rebecka: Sked?
Viktor: Nej, du hugger ved med det.

Efter 01 påbörjade jag hemfärden. Efter att jag flyttat till det andra landet ska det bli mera sånt här.

bror min och kontrollsamtalet.

Igår ringde jag tarkistussoitto till bror nummer ett som köpte en anslutning för en tid sedan.

Jag: Ha do fått kåortti?
Han: Jå.
Jag: Ha e funka?
Han: Jåå, sko it e göra he tå?

Han är bäst.

en bra onsdag byggd på några timmar för lite sömn.

Jag steg upp klockan åtta i morse, utan bihålespasmer men med mera förkylning i kroppen, och begav mig till Årvas för att passa systerbarnen. Båda var på bästa humör från det att de vaknade så det var roligt. Ellen inledde med att skratta ihjäl sig åt mig som letade efter henne och trodde att hon sov i en annan säng än hon gjorde. Jag behövde inte ens förklara var hennes föräldrar befann sig för hon visste redan allt och bara hade roligt åt mig. När jag serverade henne frukost (hon drack frukostflingor ur en leksakskaffekanna i plast, genom den där pipen, ni vet, hon är så vackert galen) ropade plötsligt Edward från sängen om jag vet vart han ska åka. Det visste jag inte. Gröna Lund var svaret och på Stockholmstavlan ovanför sängen visade han genast var det fanns.

Jag berättade för dom att jag skulle flytta till Sverige och båda undrade varför. "Men du har ju redan en skola hääär?"
Ja. Det tog ont i mitt hjärta när jag tänkte på att det faktiskt finns människor jag kommer att sakna, på riktigt. Hur bra jag har haft det nu. En knapp timmes bilväg från dessa som tidigare bott tusen kilometer bort. Och resten av min familj också, förstås. Nu åker jag själv iväg igen.
Smart drag kanske smart drag kanske smart drag kanske.
Har egentligen aldrig i mitt liv haft hemlängtan. Idag blev jag lite rädd faktiskt.

Men ja, efter "lunchen" körde jag iväg barnen till mitt favoritställe Kimo. Där lämnade jag av dem på kalas hos min kusin. Försenad träffade jag Jossan bakom mitt hus och vi begav oss till Subway där vi diskuterade livet och människor innan jobbet kallade på mig och jag klättrade upp ur min svacka en liten bit. Jag slår fortfarande mig själv på käften tills jag är uppe helt.

Imorgon kommer herr hyresvärd och fröken hyresgäst version ny, även kallad Serne, hit och skriver på avtal. Måste städa lite. Någon dag ska jag förresten blogga om måndagen. Den var bra.

lägenhett.

jag: itt veit ja ho ja ska hitt na lägenheit i växjö
gusi: ja fixar he åt de ja
jag: vem känder to tär?
gusi: ja känder findus
jag: vem fan e findus? he e jo en katt.
gusi: jå, he e he.

mitt jobb är konstigast i världen.

men ja. jag vet faktiskt inte. det är svårt. en del blir de lediga på tok för sent eller så är folk på semester eller annars bara samarbetsvilliga lika med noll. känns sådär.

för två år sedan

shoppade jag i las vegas. det stormade. jag och natalie skrattade ihjäl oss åt allt. vi åkte buss hem. det regnade. vi passerade gränsen till californien och det regnade inte. vi var hemma igen. i underbaraste long beach. vi skrattade ihjäl oss lite till och vi vandrade iväg för att äta på närmsta matställe. vi var borta lite för länge. i misstag. folk trodde vi var döda eller bortrövade. det var vi inte. vi var bara vi. och allting var bäst.

jag vet inte varför jag kom hem men jag vet att jag ska tillbaka.
snart.

den som har en panadol eller burana att ge mig får en puss.
som om ni vill ha det av mig ändå.
jag är ledsen och arg
mitt huvud spränger mina bihålor har spasmer och benvärken har godisdag.
hejdå.

världens gulligaste kompis kanske?

Som jag redan skrev är min vän Bazooka nyligen hemkommen från USA, Las Vegas. Det här hade han hem åt mig:







Tack tack tack snälla du.

han uppstod på tredje dagen från det döda.

Jag ska sluta vara snäll.
Jag ska sluta vara allting.
Men framförallt snäll.
Satan.
Jag har just vaknat hela dagen.
Och någon sa något om fel.
Hur gör man?


Igår kom Serne hit. Det var bra. Vi spelade Trivial och Bazooka kom hit. Han om hem från USA igår och jag hade inte sett honom på en månad och mer. Han var sig lik. Vi körde honom till Sundom. Och var i Hoviska.

Och min Mac funkar plötsligt igen. Den dog igår morse utan orsak. Inatt drömde jag att någon sa åt mig att den kommer att funka nu när den ha varit i lådan en stund. Trots att jag tenderar att drömma sanndrömmar trodde jag inte på det där. Men se på fan.

Nåja, nu ska jag städa. Imorgon kommer min Stockholmsvän Elli och hälsar på mig. Henne har jag inte heller sett på en tid. Hur länge sedan är februari? 5 månader. Det blir roligt.

på balkongen, 16 augusti 2010.

Ida: Han e jo svarting... men han e jo jäär no så han bleknar väl me tiidin.
Jag: ... Gör dem he?

mcflurry me daaaim.

Nu är varenda studentpeng borta. I en kassa någonstans.
Och de är inte längre mina.
Splitterny dator skriver jag med och sitter jag framför nu.
Den doftar gott och är fin.
Det är en Mac. Den heter Flurry. M(a)cFlurry, ni vet.

Tillika känns det lite dumt att lägga studentpengar på elektronik. För all elektronik går sönder.
Men kära värld så jag behövde denna. Min gamla var så sliten och trött att den knappt startade. Hade jag sparat ett skolarbete (jag? va? haha) till på den hade den dött.
Så det här var nog på tiden.
Och jag är så nöjd.


Imorgon har jag och Natu samma skifte på jobbet. Jag längtar!
Och sen är det fredag.
Och helg.
Och sommar.
Och jag har ett jobb.
Och en lägenhet.
Och en studieplats på ett spännande ställe.
Och världens knasigaste vänner.
Och ett liv.
Och det är länge sen jag känt en såhär långvarig
glädje.

försäljarN.

I gymnasiet på ettan gjorde vi ett avancerat test angående vilka yrken som passar oss. Mbti tror jag det hette. Det används typ ofta på anställningsintervjuer och så vidare. Därför ansågs det värdefullt och vi var tvungna att betala 10 euro för att göra testet och få resultaten.

När jag äntligen fick mitt resultat blev jag ganska besviken. Vad passade jag och min personlighet bäst som? Försäljare. "Herregud. Toko e jo bara störand. Va skit test." var vad jag tänkte. Jag blev lite lugnare när jag såg journalistyrket lite längre ner på listan. Men jag såg ändå ingen framtid med mig som försäljare.

Vad jobbar jag med idag? Tja... Som... Telefon... Försäljare....

Jobbet kallar. Hey ho.