finskt bildregn.

Det här har jag tänkt göra länge men aldrig gjort. Det här tänker jag göra nu, innan jag åker hem igen; ladda upp bilder från min Österbottenvisit i oktober.


Första dagen var Carro, Jonathan och jag på inflyttningsfest hos Lindfors. Sen for vi till ABC där Jonathan köpte en sån där kinasås och jag åt min första Pätkis på två månader.


Och precis som om dallarn visste att vi var på hemmaplan passade den på och gick sönder. Ingen skada skedd eftersom jag åkte hem till pappa nästa dag.

En tisdag var jag på andra skedet i bilskolan tillsammans med Serne. Efteråt träffade jag Jossan. Hon och jag for till Ollis tillsammans med Benjamin, där vi sedan träffade Anders, Samuel och Farzan. Vi spelade Alias.


Jag och Jossan.


Farzan och jag.

En stor del av tiden spenderades med syskonbarnen. Här passar jag Edward och Ellen i Årvas.






Jag hälsade också på bror och hans familj. Det här är Axel som bygger pussel.


Och det här är hans storasyster Linnéa, mitt fadderbarn. 5 år och den mest lillgamla människa jag känner.


Och så minstingen Arvid. 9 månader och alltid glad.



Deras katt Ove. Bästa kattnamnet jag hört under mina tjugo år på jorden. Linnéa skall ha berömmet.


Här är jag så exalterad över att få gå på Humorgala till grannkommunen så jag håller på att spricka. Det var det roligaste av allt, tveklöst.


En dag gick jag på bio med Edward och Ellen.


Ellen envisades med att under jackan enbart ha en t-shirt och sedan linda in sig på alla möjliga underliga vis med sjalen på bilden. Även om det såg lite tokigt ut ibland och kanske inte var den varmaste av klädslar så har jag hört att man inte skall vara så hård när det gäller sånt där, det utvecklar deras kreativa förmågor och så vidare. Så jag lät henne yra runt i Vasa sådär.


Sedan for vi hem och mös. Och det var då som Edward, 6 år, såg en bild på mig med studentmössa och frågade mig: "Har du redan tagit presidenten?"


En av de sista dagarna gick jag på café med Bazooka.
Sen åkte jag båt över havet och buss tillbaka hit.

söndagar, 0 poäng.

igår drack jag ett så himmelskt gott vin, spelade gitarr, rimmade och tände ljus. juleljus.

det var skönt. jag är en sådan som behöver hej-jag-är-ensam-och-förnöjsam-kvällar då och då.

sedan sov jag och drömde att vår historielärare i högstadiet delade ut pensala på topp-mössor på lektionen, varför jag och carro blev i extas. vi var arga över att de inte fanns längre och hade länge funderat på var man kunde få tag på en.

nu borde jag läsa om raquins tessi men jag vill ha pepparkakor och iskall mjölk.

med rädsla för passion.

alla meningar i huvudet borde skrivas upp
och alla fördomar i världen rivas ner

och en sådan jävla tur att
många kan läsa böcker
men inte tankar
och räkna får
men inte ekvationer.


och alla väntar på allting
men förstår ingenting
tomma hjärnor i tomma liv
liv som är så fyllda men så tomma.

och jag undrar hur många av oss som verkligen förstår

att de lever.

och så kom ambivalensen som ett sagoväsen i fyraåringens säng.
skrämde bort alltihop.
vilket allihop?
hade vi någonting från början?
små liv som förstördes
med samma ambivalens
och samma ekvation och samma
rädsla för passion.

axel 4 år!

Spontan födelsedagshälsning till världens sötaste Axel.

"säg inte att du har gått och blivit....sosse?!"

Glömde lite att blogga idag. Vi fick ledigt från skolan på grund av snön som gjorde så att vår lärares tåg omöjligt kunde ta sig till Växjö. Istället skulle jag, Julle och Emely fika och gå på stan, men snön ställde till det även i deras städer.

Så jag klev bussen i min ensamhet och gick runt och letade julklappar. Det är svårt. Jag vill bara köpa saker som främjar mina syskonbarns kreativitet, men de är just nu i ganska knepiga åldrar. Några små idéer fick jag i alla fall.

Sen ringde Ellen och vi mötte upp och gick på bio. Yllätys yllätys! Men det är en vacker tradition som aldrig bör brytas. Idag såg vi Fyra år till. Den var helt okej. Även om den var en aning klichéig här och där lyfte ändå André Wickström och politiken upp den.

Imorgon ska jag och Sofie ut på bus. Gonatt.

men tja december.

Idag är jag ledig.
Vilken tid steg jag upp?
07.00.

Jag såg på julkalendern och åt rostat bröd framför tv:n, precis som på 1990-talet. Och precis som på 1990-talet så verkar denna julkalender också vara bra. Den finlandssvenska mamman var skön!
Sedan öppnade jag första luckan i min kalender.

Jag har kollat på I love språk och läst Therése Raquin. Hon är märklig. Jag undrar vad hon har för fel. Ska bli intressant att läsa vidare. Har försökt läsa lite dikter tills imorgon också. Jag tycker somliga är bra, speciellt Dickinsons. Men vad är det med det då? Jag är så trött på att hålla på och fundera vad de har menat. Tänk om de aldrig ens menade någonting. Tänk om de bara ville skriva och känna. För det känns nog lite. Och så länge det gör det spelar det ingen roll om det är djupt eller ytligt eller svårförstått eller enkelt, tycker jag.

Ikväll ska jag titta på Uutiset och nu hör jag på finsk musik. Jag ska se på Uutiset varje dag fram till jul. Jag tänker inte glömma den lilla finska jag kan.

karar.

Jag doftar man.
Vadan detta?

Inte för att jag klagar.

alltså JAAAA!

Jag satt här och åt.
Spelade spel.
Förberedde mig mentalt inför dikter jag skall läsa tills torsdag.

Och så ploppar det upp.
Pling.
Du har fått e-post från din lärare i din förra kurs.
Fast det stod ju hans namn istället.
Och jag ville inte äta längre.

Men så öppnade jag det.
Ville jag fortsätta äta?
NÄ JAG VILL BARA DANSA FÖR JAG KLARADE TENTEN.

Aldrig i livet, förutom biologi 2-kursen i gymnasiet, har jag varit så osäker och ångestfylld som när jag skrev delkurs 3-tenten. Men nu, aldrig mer. Ei koskaan enää. Never again.

litteraturvetare spelar trivial.

Lördagens tabbe var nog när vi spelade Trivial, och någon av lagen fick frågan vilken bok som inleds med en fras som jag ordagrant inte längre minns. Vi var tio stycken (blivande) litteraturvetare här, och ingen hade en aning. Svaret var Den gudomliga komedin, som vi ju har läst både en och två gånger i vår första kurs.

Miss eller miss?

min klass är fin.

Klassfest igår. Ska börja med att säga att jag är så glad att jag hamnat här och att vi är dom vi är. Alla är så märkliga och egna men ändå inte. Vi passar ihop på nåt sätt. Och humorn är det bästa. Kan man synka så här bra? Tydligen. Jag blir redan lite ledsen när jag tänker på att vissa av oss tvingas skiljas efter julen.

NÅJA. Emely, Julia och Sofie kom innan alla andra. Vi fixade spellistor och skrattade ihjäl oss åt luftballonger och dylikt. Vi skrattade så länge att vi funderade på att avstå alkoholen.



Det blev dock inte så. Jag fick tjeckiskt öl av Emely som tack för att hon fick sova över. Det var väldigt snällt.



Sedan kom Jim och vi spelade Alias.
Sofie: En mössa med skärm...
Jag: Skärmmössa?
Emely: Sa du skärmmössa...?!
Jag: Ja vadå? Det heter ju det?
Emely: Näe, keps!
Jag: Jaja....Skärmamösson!

Resten dök upp i takt med att låtarna blev sjukare och sjukare. Vi spelade Trivial. Jag kunde tre frågor... Men David räddade vår seger.

- Vad heter huvudkanalen i Venedig?
- E4an...?


Emely, Filip och Joachim.

Anton och Jim.


Sofie, Emely och Mikael.


Jag och Koskenkorva.


Det kom in snö i min lägenhet. Jävla snö.

Anton lånade en bok av mig. Han sa att han sätter den i sin jackficka. Senare for han hem. Och när Mikael skulle åka någon timme senare stod han i farstun och sa "Vafan... jag hittade en bok i min jacka."

Han hade lagt i fel jacka och jag tyckte det var skitkul. Ungefär som att jag skulle ha lagt en bok i varje gästs jacka som tack för besöket på litteraturfesten.

Plötsligt var klockan hundrafemtio och vi; jag, Julia och Emely somnade. Och idag vaknade vi.



Gjorde slag i saken och pantade skiten.

Och åt Subway.



Tack tack tack allihop. Ni är bra.

hey hey part A.

Ett, tu, tre, nu skall vi se.
Hur det går när vi litteraturvetare har fest.
Jag tror det blir bäst.
Har massa cider.
Så ingen lider.
Snart ringer det på min dörr.
Det har jag aldrig upplevt förr.
Det där var inte sant.
Jag sätter huvudet i pant.

TJARRÅÅ.

ich liebe dich, olle hedberg.

Idag har jag städat. Inför imorgon. Nu myser jag i mitt rena hem och letar musik. Inför imorgon. Den av oss som vägrade lämna svar har lämnat svar och svaret var positivt. Vad många vi blir. Taggat eller vad? Taggat är förövrigt min nya favoritpalindrom.

Idol såg jag på nyss. Och Olles första låt var så bra att jag började gråta. Pinsamt kanske, men det skiter jag i för det var så fint alltihop. Hans andra låt var också bra. Han var lätt bäst ikväll. Jag har bara 40 kronor på mitt kontantkort men skulle det mot förmodan vara så att han hänger löst så kommer jag nog att offra vartenda korvöre.

två dagar kvar!

Det bästa med vår nya lärare är att folk vill diskutera nu. Nu kan jag kanske börja känna att min tankeverksamhet stimuleras.
Efter skolan stack Julia, Sofie och jag in till stan på hemligt uppdrag. Sen var Julia tvungen att hoppa på bussen medan jag och Sofie lunchade.

När vi bussade tillbaka råkade jag av okänd anledning stiga upp innan bussen hade bromsat in. Det var ju dumt för dallarn pallade ju inte trycket och rullade iväg, och jag som höll i rullade/sprang med. Så vi kraschade in i närmaste säte framför oss. Var var filmkameran?

Idag är det torsdag och två dagar kvar till klassfesten! Vi ska börja här hos mig och sen ska vi se vart livet tar oss. Nio av oss kommer, tre dyker eventuellt upp, tre har vi inte fått tag på och en vägrar lämna svar. DET ÄR TAGGAT! Jag har en miljard liter cider och 39399495858 hekto partyhumör! Vad gör vi? På lördag kör vi!

världens sämsta nederbörd.

Precis när jag började få tag i sömnen igår kväll kom ett snöskottarfordon och förde ett jävla liv. Blinkade och gasade och pep och lät stundtals riktigt sinnessjuk. Men jag tänkte att det var bra att den var där, det var ju en bra grej den gjorde.

Följande morgon, eller idag, märks det ingenstans att det ovanskrivna har skett. Det är drivor överallt. Snö. Drivor. Snö. Högar. Och det kommer mer från himlen. Vad jag nu undrar är hur i hela friden jag ska lyckas ta mig till skolan idag? Dallarns små gummihjul äter snön upp på två röda. Det är såna här dagar man får stanna hemma från skolan med gott samvete och giltig orsak, va?

I och för sig är jag rätt van. Ingen skottade nånsin i världens sämsta stad heller. SÅ NU FAR JAG OCH FIGHTAS MED SNÖN. Hejpp.

men jag kan inte annat.

hästar är kärlek.

kärlek är hästar.

är hästar kärlek?

kärlek hästar är.

klippte av mig lite hår

Och fick en frisyr på köpet.


Nej, jag är inte sur eller arg. Bara koncentrerad på att se så jävla graciös ut som möjligt! Bittert att det misslyckades, dock.


Hihihi ja ha vari ti frissan ja, sii no!


Och såhär ser det ut på bakhovo. Det är skönt. Nästan inget hår när man rör där. Bara rufs. Och vad TJOCKT det blev plötsligt. Nästan som mammas.

Jag bor nästan bredvid en skitbra frisörsalong. Andra gången av två jag kommer därifrån nöjd. Hejdå.

efter julen kommer nyare litteraturen...

... och kandidatuppsatsen, kom jag precis på.

vad ska jag skriva om? nåt spännande så jag inte sitter här och klagar hela tiden, javisst. men vad? dialekter tycker jag är så otroligt fascinerande och jag har alltid velat fördjupa mig i det. men hur ska jag göra för att avgränsa det så att jag håller mig till ämnet? och hur ska jag vinkla det så att det kopplas till mina studier?

jag borde ha valt svenska som inriktning istället, kanske?

hej jag heter ida idélös.

Började med ny kurs idag. Sista kursen innan jullov! Och vad händer efter julen? NYARE litteraturen! Denna verkar också okej. Bra litteratur. Har för en gångs skull fått tag i nästan alltihop. Skulle till och med köpa hem Tolstoj men fanskapet fanns bara på tyska (?!). Måste leta noggrannare. Brott och straff ligger på bordet och väntar på att bli utläst. Zola's och Dickinsons kreationer också. Och allt annat.

Läraren verkar bra. Ung och modern. Inte trög. Innan han gjorde entré satt jag och mina vänner och funderade på hur han såg ut. Ingen hade rätt. Anton sa något om idélös, som jag tyckte var ett bra ord. Typ som Pelle Svanslös. Ida Idélös. Tänkte presentera mig så när namngenomgången skedde, men lät bli.

Nu ska jag plöja ryyysslitteratur. Morjens.

vill ha rostad lök!

vi lever i en mycket märklig värld.
jag är sugen på rostad lök
jag måste diska
besöka biblioteket
och åka in till stan och köpa batterier och presenter.
ingenting märkligt med det, men världen är märklig.

och jag funderar på att klippa håret. kort.

vet inte. måste sluta fundera. men vad vore jag då?
en mysare framför ung & bortskämd, kanske.

välkommen till sverige.

Fest hos Evelina igår.Det var trevligt. Massa biblioteksmänniskor och Ellen och Erika och jag.








Fick höra något som jag tror blir årets komplimang. Mannen ovan trodde jag var 25, för att jag "verkade så intellektuell". Tänk att man kan ge ett sådant intryck ännu efter 3046 drinkar blandade på estnisk skit och cola.

Evelina hade roliga djur på väggen och ett tre i rad-spel med kattfigurer.
Erika och jag skulle prata dialekt och kolla hur mycket alla andra förstod. Hon berättade vad hon gjorde på nyår, skidade över ett roligt träsk i vårt sköna Österbotten när hon kände att isen började brista. Jag kunde inte sluta skratta och ingen förstod åt vad. Dels åt situationen, dels åt bilderna i huvudet, men mest åt överkusen på vår språkskola.

Evelina hade också en såndär maskin som skriver ut lappar. Pappa har en likadan. Jag och Björn lekte med den. Och så fick jag en lapp på mig strax innan hemfärd. Titta vad fint.

När vi kom ut var dallarn inte längre kvar utanför dörren. "Välkommen till Sverige!" sa Björn.
Tack sa jag, men det var ju inte precis mer ovanligt hemma...
Vi hittade den i en annan korridor. Bra det.

rapport från lördag.

Slasket är som bortblåst, Bambubarnet lever och mår, det är lördag och snart fest!

Ellen och jag såg Cornelis på bio idag. Den var bra, men inte riktigt så som jag hade förväntat mig. Älskade hur den var filmad! Feeeejnt. Kanske feeeejnast.

På busshållplatsen innan vi åkte stod han. Läraren. Som skapade tenten från h...he...he... Jepo.

Så sa han sådär lagom kallt "jag har fått din text..."
"......Jaha....", sa jag.
"Men jag har inte läst den..."
"Jaha, nej gör inte det."
"Hahahahöhöhehö jasså, nej det skall nog gå bra!"

Jag ska referera till den senaste av repliker när mitt IG dimper ner i min inkorg. Men först ska jag träffa människor och kanske ta en sup.

OLLE!

Hur kan man hänga löst om man är underbar och magisk som ovan?
Jag och Ellen röstade som katter, och se, han fick vara kvar. TUR!

Måste köpa skor. Det är vatten och snöslask all over the town. Blir dyblöt fast jag inte ens har hål. Jag vet att ni undrar hur mina fötter mår, så nu vet ni.

fäädit!

Mitt äldsta barn i Bambu-familjen tog tydligen lite stryk under min vistelse i Finland, så jag gav den lite vård idag, nu ser den inte riktigt ut som vanligt. Och ute snöar det.

Men vad gör väl det för NU ÄR JAG KLAR MED HEMTENTAN FRÅN... JEPO.

Nu ska jag möta upp Ellen vid Ica. Vi ska göra tacos och se på Idol! Och jag ska bjuda på Pätkis. Ja!

en dröm från en natt en gång.

Drömde om mannen som en gång gjorde mig trygg för några nätter sedan.
Han åkte ifrån mig i en hiss. Dörrarna bara stängdes och han bara sa att han far nu.

Surt. Jag ville ju fråga hur han har det, nuförtiden.

paustext.

vaknar av grannens spotifyreklam.
tänker att det är fredag.
tänker att det är torsdag.
senare är det mörkt ute och klockan är 16.
men jag tackar högre makter för varje snöfria dag som passerar.
de är guld, allihop.

jag undrar hur jag mår imorgon klockan 18.03.

ps. när man ser sin favoritlärare särskriva skär det lite både i hjärtat och hjärnan.

med klasskompisar i biblioteket för att skriva tent.

började strax efter 09.
men
vad hette vår lärares barn nu igen?
hur många andra heter det i sverige?
var kommer det ifrån?
finns det andra roliga namn?
gärt-jan, till exempel?
hur tänkte man?
är bilderna tagna på skolan?
vad kommer våra framtida barn att heta?
vem skall vi få barn med?
vad blir namnet på hitler och stalins barn?
vem bor i våra soptunnor?
vad är våra framtida yrken?
är vi inte hungriga nu?
jo.

vem har bloggat idag?
vad finns det för roligt på youtube?
...men vad händer egentligen under klassicismen?!
vad är detta för rolig blogg?
ordskämt?
namnskämt?
pleppo.fi?!?!
tina turner?

det är en skam. nästan.
det är ändå inte det att jag/vi inte försöker.
det är det att det inte går att greppa, att förstå, att bearbeta.
och så tänker man på hur mycket man har kvar och vem som rättar och tiden som återstår.
och så vill man bara smälla huvudet i väggen och ge upp.

jag är nästan arg.

lasse w.

lars winnerbäck sätter ord på mina känslor.
säger precis det jag vill säga.

usch vad bra han är.

nu skriver vi tent, lars!

mera studiepoäng!

jeee, jag klarade dramatikanalysen! jag hade valt en intressant pjäs! däremot var han gnällig över att jag inte använt begrepp som stod i boken. förlåt säger mitt hjärta och fnissar.
ännu en kurs avklarad. favoritkurs, dock.

studiepoängen bara ramlar ju in..............

tills på fredag. jag kommer aldrig att få denna tent gjord/skriven. jag bara har ångest. han kunde ju vara lite mer tydlig. fast å andra sidan borde detta betyda att det är min rätt att vara lika otydlig. som en hämnd. lite som när man i trafiken bländar den som bländade en. som en dagislek.

vi hörs när jag har tre sidor skrivna. tja.

jag har hämtat post och jag har postat ett brev.

jag hatar känslan och jag hatar rädslan.
jag älskar att vara här på andra sidan östersjön.

men jag hatar hjälplösheten.
jag hatar kaoset som kryper därifrån hit i min kropp.
och jag hatar ostbiten på byxorna och fläcken som inte går bort.

jag vill vara en bra människa.

i väntan på det roliga.

Snart kommer Ung & bortskämd. Jag har väntat hela dagen. Läst Candide. Ätit tonfisk och makaroner. Nu är det 51 minuter kvar. Jag ska fortsätta läsa Candide. Vet inte ens vad jag ska med den till. Vet inte vad jag ska göra med bilderna jag tar in. Fattar inget av denna tent. Som ju förstås världens strängaste man ska rätta.

Heippa hei.

finland-sverige: 4-1.

Ishockey, Karjala Cup-final ikväll.
Hoppas mina grannar hörde mina skrik när Finland fick mål.

grattis pappa!

Fastän komplikationer uppstår rätt ofta för att vi inte förstår varandra så gör vi ju det ändå. Jag vet det. Han är mannen bakom större delen av min musiksmak, mitt intresse för gitarrspel, min allmänbildning, mitt hyfs mot medmänniskor och framför allt de skumma delarna av humorn. Ja nästan hela min uppväxt. Och jag tycker det är så fint. Att han orkar vara så bäst.

Tack. Och grattis på farsdagen!

"jag tycker om när det är kallt ute"

Kvällen började med hemmafest. Fick träffa andra hälften av Österbotten som finns här på campus. Det var roligt. Skönt med dialekt. Kom på att jag nog inte minns hur man fickparkerar längre. Träffade en skåning som verkade skämmas lite över sitt ursprung. Jag hade honom att säga O-ord som han uttalade med U. Sedan försökte jag övertala honom att det var fint...

Sen krogen. Samma soffa samma plats samma blickar. Plötsligt kom en kille fram till mig och efter att jag presenterat mig sa han:

- Säg "jag tycker om när det är kallt ute."
- Jag tycker om när det är kallt ute...
- Är du norsk?
- Nepp, gissa igen.
- Finsk?

Skulle förklara varifrån Finland jag kom. Gick inte jättebra eftersom han inte visste var Umeå fanns. Han sa att hans ölflaska var Sverige och visade att han bara vistats i flaskans nedre delar. Jag pekade ut på ett ungefär var det fanns, så enkelt som det nu är på en flaska. Sen åkte vi lite båt och lite buss och så var vi framme. Vi gissade varandras åldrar och båda misslyckades rejält. Pinsamt. Han bjöd på cider. Sa att han skulle åka dallare fram till disken. Det hade varit en syn.

Och sex minuter blev en evighet och så fick man se vilka människor som är riktigt ytliga jävlar och inte och så stängde stället och jag och Erika gick hem och jag tror det regnade eller i alla fall var det kallt och fuktigt och så var jag hungrig så jag åt skorpor och så somnade jag.
Vaknade 10. Trodde jag skulle smälla av. Somnade om och sov till 16:45. Hoppsan.
Rolig kväll!

Duschade och åt Subway. Så botar man krapula!

hur är läget? såhär är läget:

Uppsatsen inlämnad.
Jag utvilad.
Nu ska jag andas en dag innan jag drar igång med nästa omöjliga helvetesprojekt på sju sidor.

Ikväll ska jag på fest.
Jag och Erika ska sätta Österbotten på kartan.

Fast där finns det ju redan.


här.

aber warum?

det är läskigt hur djupt man kan gå ner i den här pjäsen.
jag tror aldrig jag blir klar. påbörjar sida 5 nu.
för jag kom plötsligt på;
varför i apsvansen kom sonen hem egentligen?
han trivs/trivdes ju uppenbarligen inte.
tvingade grannen? skulle han säga nåt viktigt? ville han bara ha lite tid med mami och papi? hade något hänt?

det är bara flum. svammel. jag tror inte det håller. men jag vill att det ska hålla.

innan noll.......noll.

Idag var en märklig skoldag. Sista gången på kursen (jeee!) och läraren berättade om sina minnen från sin konfirmation när prästen stod på trappan och härjade att de inte var välkomna på söndag.

På slutet fick vi uppgifterna till hemtentan. Och det blev en smärre chock. 6 fucking sidor. Först pratade han om 20 och jag tänkte att det mycket väl kan hända att han talar sanning, det är ju ändå han. Men så blev det 6, och det är mycket. 7 i mitt fall dessutom eftersom jag chillade i Österbotten och halkade lite på en bana i Replot här ett tag.

Nåja, vi fick veta sidantalet och då sa han att vi småler (i chock, givetvis) och då började jag le ännu mer, mest åt honom och hans resonemang. Julia frågar om det spelar någon roll vilken tid på fredagen vi lämnar in den.

"Nääej. Innan noll..."
Här tittar han på henne och flinar länge. Jättenöjd. Kanske 5 sekunder. Fyller viskande på med:
"...Noll."
Han fortsätter titta och flina.

Det där är ju en typisk grej som jag kan få roligt åt. Så jag fick ju det. Alltså inte hysteriskt men jag fortsatte flina.
Lektionen slutar och han kommer fram till vårt bord: "asså vad är det ni sitter och fnittrar åt egentligen? Ni ser så finurliga ut, skrattar när ni får reda på examinationsuppgiften..."

Han är så mystisk. Det är det som är så roligt. Det sa jag inte åt honom.

när idalavida analyserade dramatik.

jag skall inte ljuga - jag tycker det är spännande att göra dramatikanalys.
även om det är jobbigt som apsvansen själv för att jag inte har en aning om jag gör rätt, och om det räcker till godkänt.

men min pjäs är så fin. det finns så mycket i den. bakom raderna som till sin utformning är snudd på banala (fast en kusin-fågel viskade i mitt öra vad raderna egentligen är, och det är egentligen så självklart när man vet det. thank you!). jag får så fina bilder i mitt huvud. det är så verkligt. så som det är. men hur är det nu egentligen?
den är så vacker tycker jag, sonen av jon fosse.
ja vi kan nästan säga såhär; magiskt men tragiskt.

jag läste en till också av samma man. bara för att ha nåt att göra. kanske lite att jämföra med. kött på benen. och det är lite samma stuk. nån slags mystisk humor mitt i all skit.

norrmän verkar kunna!
först erlend loe och nu den här.

en bra bit in på sida nummer tre förtjänar jag åter en vem vet mest-paus!

citronhöst.

det är märkligt.
det var ju en dröm.
en tanke, ett skämt.

och luften smakar citron när jag går hem.

det här med koncentration.

Emely skickade helt plötsligt en bön åt mig idag som hon hittade på svenska kyrkans hemsida. En bön om att kunna koncentrera sig. Hon sa att hon tänkte på mig direkt hon såg den. Jag tänkte skratta sönder. Mina vänner är så fina.

(Och nu har jag faktiskt skrivit nästan en och en halv sida på uppsatsen. Men jag bad aldrig bönen. Och det allra svåraste med denna uppsats är att inte blanda ihop tolkning med objektiva grejer. Jag har en pjäs med så mycket tolkning att det är fascinerande. Jag skrev tusen rader om personerna och så märkte jag ÅHÅ TOLKNING KANSKE JÅÅ TOLKNING NÅO för man får ju inte veta någonting om dom. Inte ens namn. Men jag är på väg! On the road! To an inlämning! Nu ska jag pausa med Vem vet mest! Vilken lång parentes!)

kära tomten, detta är min önskelista.

Börjar känna mig så pass gammal att jag inte längre behöver julklappar. Men alltid är det nog någon som ger något i vilket fall som helst, så då är det lika bra att önska sig något man vill ha/behöver. Nu kör vi.

Detta är ett Kalevala-smycke (halsband) och jag önskar det jättemycket eftersom jag älskar hästar och det är fint. Observera: SILVER, icke brons.
Osäker på priset, men borde röra sig om 50 euro pengar eller så.
Bild härifrån.


Detta är också ett Kalevala-smycke som har jag önskat mig väldigt länge nu. Kom fortfarande ihåg, silver.
Pris: 49 euro, åtminstone i den där gula guldsmedsaffären i Rewell Center.
Bild härifrån.



Beatles-pussel, 1000 bitar.
Nu tänker ni säkert att jag redan har ett Kaj Stenvall-pussel som jag aldrig bygger färdigt. Och det stämmer så väl, men det finns en orsak. Någon av mina syskonbarn har farit iväg med en bit som numera är spårlöst försvunnen. Förstås är det lite mitt fel, som inte förvarat det på högre höjder. Detta ska jag förvara uppe på skåpet ifall tomten råkar besöka till exempel Suomalainen Kirjakauppa, där det finns för 15,90€. Där finns ett annat också, men det var bara en färggrann bild. Jag vill ha det på bilden ovan, eller så inget alls.
Bilden googlade jag så fyndigt fram.



Någon av dessa Muminmuggar. Det är ungefär dom här som fortfarande saknas i min samling.
Finns lite överallt för ca 13€, Halpa-Halli för till och med 10€.
Bilder härifrån.

Kom ihåg att detta bara är förslag. Jag behöver fortfarande ingenting. Mest önskar jag mig frid. Och ro.

"men den är ju lila..."

Såg ett tv-program idag som var väldigt, väldigt underhållande. Mina måndagar är räddade några veckor framöver. Handlade om ett gäng ungdomar som bott hemma hela livet, fått allt av sina föräldrar, aldrig behövt göra något och förstod därför inte heller riktigt hur man lever en vardag.

Dessa flyttade nu ut i ett hus, där de fick försöka klara sig själva. Samarbeta, laga mat, städa, tvätta, jobba, klara det ekonomiska, allt som de aldrig tidigare ens tänkt på.
De handlade mat. De flesta av dom hade aldrig tidigare gjort det. De skulle köpa kött och de kivade i fem minuter om vem som skulle hämta det. Till slut gick alla tillsammans för killen "vågade inte".
De skulle köpa rödlök, när den ena utbrast "men den är ju lila..."
Sen tog vattnet slut för att alla duschade för länge.

Jag är i och för sig inte heller särskilt klok som glömmer bankkortet hemma när jag handlar, men det där var nog ändå på en annan nivå. Jag hade roligt.

Uppsatsen har jag nästan inte skrivit på alls. Men imorgon är jag som en kanin på endorfiner. Efter att jag köpt farsdagskort och skor. Man kan inte gå runt med hål på skorna när vintern är på väg. Visst är jag vis som förstår det?

tillbaka i söder.

När jag kom fram till centralen i morse var det nästan inga andra människor där. Jag bestämde mig för att lägga mig ner och sova en stund. Jag drömde häftiga drömmar som matchade bakgrundsljudet. Plötsligt vaknar jag av att en kraftigt byggd dam, nån slags vakt, står bredvid mig och säger "Tjena tjena gomorrn, man får inte ligga ner och sova tyvärr, man måste sitta." Allt var dimma och jag sa "jahaa oj ursäkta" och satte mig upp. Plötsligt satt en söt kille framför mig och läste en bok. "Onödigt!" tyckte han. Onödigt, tyckte jag.

Jag läste lite dramatikanalys och fortsatte sedan sovprocessen sittande. Drömde om paraply. Vaknade av att jag skrattade. Det måste ha sett sjukt ut. Gick iväg på en liten lunch och sedan var det dags att uppsöka gate 13. Bussresan gick snabbt. Det känns fint att vara tillbaka här.

Packade upp. Bland annat mina Muminmuggar jag köpte för en del av födelsedagspengarna jag fick av snälla broder med familj.

Filifjonkan
och

Muminpappan.

Tacktacktack!

Skulle köpa Tooticki men givetvis var hon den enda som för tillfället var slut. Sån tur att jag har mer än hälften av pengarna kvar till nästa båtresa. Dessutom fick jag i försenad födelsedagspresent av Carro och Jonathan Stinkymugg och skål! Tack! Det går bra för min samling just nu.

Gick till Ica och handlade mat. Kom till kassan. Tog fram plånboken. Märker. Bankkortet kvar i finska plånboken. Fan. Imorgon får jag gå dit och hämta allt. Vet inte om jag vill. Vilket klåp jag är ibland.

Hyresvärden kom hit och hämtade post. Jag bjöd på Pätkis. Han gillade. Vi pratade om små byar. Min by. Han tyckte det var coolt att vi haft en bank. Haft ja.
Jag har så mycket ilska inom mig för att allt bara dör.

När pappa körde mig till bussen igår (tänk att det ändå var igår) sa jag att jag i framtiden vill bo i min mammas hemby, eller dess grannby i vilken jag befann mig på humorgala för inte länge sedan. Pappa sa att det är likadant i vår by. Jag sa nej, vi är inte sammansvetsade och vi kämpar inte på samma sätt och vi hjälper inte varandra som man gör där och som man skall i en liten by.
Det hade jag rätt i, sa pappa.

Imorgon återvänder jag till skolan. Minns inte hur man gjorde. Har missat en hel del nu och är lite borta, men när jag kommer hem igen finns ingen återvändo - jag kommer att fylla någon av mina nya muggar med Oboy och skriva. Skriva dramatikanalys. Usch.

idalavidas havhistoria.

Nu har jag påbörjat den tre evigheters långa resan tillbaka till Sveriget. Åker båt nu. Åkte buss till den. Imorgon åker jag buss igen från båten till lägenheten i princip. Det tar sablars länge. För jag måste vänta extra på grund av veckodagen söndag. Men jag har läst typ 12 sidor ur den 200 sidor långa Dramatikanalys-boken så det är egentligen bara bra.

Jag delar hytt med en finsk tjej från Valkeakoski. Men hon kunde rolig svenska för hennes kille var stockholmare. Finsk brytning med svenska R och sch-ljud*. Det hände att jag ställde frågor bara för att få höra det. Hon sa att hon skulle köpa en vattenflaska och sedan lägga sig. Jag sa att jag går till Tax free. När jag kom tillbaka klockan 23 suomen aikaa låg hon och sov. Mitt spanska lågprisvitvin klingade som fan i påsen. Hon vaknade inte.

*På en sverigefest för en tid sedan sa en kille till mig "vet du vad som är mest finskt med ditt uttal? dina R." Jag fattade inget. Men nu hörde jag på tjejen. Det är ju en megastor skillnad.

Så nu har jag lämnat alltihop igen en gång. Alla människor alla hjärtan alla liv. För andra människor andra hjärtan andra liv. På julen är jag där igen. Men det här var en konstig tidpunkt att lämna på. Alla hjul snurrar sinnessjukt hårt och jag är någonstans mittemellan, vet inte riktigt vilken bana jag ska välja, och får hoppa undan för att inte hamna under.

Och är inte det här med att skämmas för sina föräldrar lite 90-tal? Speciellt om man bara har en kunde man ju chilla lite. Jag blir så ledsen i hjärtat.

återbesök i den mysigaste skolan.

Det var fint att se alla i fkf igen. Alla fina. Johanna. Fanny. Sannah. Rektorn. BIBBI. Och korridoren, lukten, klockan, trappan, batteriet. Och efter maten visste jag fortfarande att lektionen börjar 12:40. Men vilken lektion? Jag har ju slutat.

Det första jag gjorde var att gå in i köket och krama Bibbi och säga att jag saknar henne. Hon diskade och var fin. Sa att hon saknar mig också. Att hon har frågat efter mig av "domhäär som e på Fejsbook". Vi fick köttfärslimpa och mos. Det tackade jag för. Då sa Bibbi varsågod så som Bibbi alltid säger varsågod.

Det var konstigt att se allt och alla. Men det behövdes!

Följde hem Jossan (hon var med) och gick till stan. Mötte upp Bazooka. Drygade på Citymarket. Pratade. Skrattade. Jag frågade konstiga saker som kom upp i min hjärna. Sedan gick vi till honom. "Om du e snäll ska ja bjud på mellanmål", sa han som om jag vore värsta busfröet. Jag sa att jag alltid är snäll, fast jag nog är ganska busig, han har rätt. Det var god bulle!

När Bazooka somnat gick jag till torget för att möta upp Samuel och Anders. Det är kanske de roligaste två jag vet. Har glömt hur likadan min och Samuels humor är, trots att jag var medveten om det för 8-10 år sedan. Det är möjligt att vi är en smula släkt. Han trodde att vi var kusiner ända tills jag presenterade vårt släktskap för utomstående, att han är mitt kusinbarn. Det är samma sak typ men det var roligt ändå.
Ere nain jäär?
ÄR DET NÅGON HÄR!

3 november, årets första god jul-hälsning.

Idag har jag hälsat på Carro i Jakobs stad. Vi tittade på roliga bilder och människor. Sen gick vi på pizza. Och lightsortin. När Carro gick på toaletten sa mannen som satt vid bordet mittemot hej. "Hej hej" sa jag och trodde han var en uppgiven desperat gammal man. Men så sa han:

- Du e från Pensala visst?
- Jaa, ho visst do he?
- Jag e pensionär nu för tiden.
- Jaha... (Det besvarade verkligen min fråga...)
- Å annars går det bra? Livet leker?
- Joo, joo.
- God fortsättning!
- Jepp, tack detsamma...

Här börjar jag memorera hans utseende och röst, för att sedan kunna förklara för pappa i hopp om att han kanske vet vem denna underliga främling är. Det måste ju vara någon vi vet eftersom han visste vem jag var.

Tyst och stilla betraktar jag honom. Och plötsligt. Plötsligt vet jag vem det är; det är busschauffören!
Den sura, arga busschauffören. Som förut när mommo åkte buss till oss allt som oftast kom för tidigt, vilket såklart resulterade i att hon missade den. Som aldrig accepterade våra busskort. Som en gång körde en halv kilometer för långt ifrån Carros och min hållplats här i byn när vi skulle av. Som en gång inte såg mig och pappa när vi väntade på bussen på samma hållplats och jag skulle till Vasa. Han körde jättelångt innan han till slut märkte, bromsade in och backade. Då blev pappa arg och skrek åt honom och frågade om han inte ser människor. Det var senaste gång jag såg chauffören.

Och så idag, då passar det plötsligt att vara trevlig. När han gick kom han förbi vårt bord och önskade oss "god jul, om int vi ses före det!". Jag undrar var han hade tänkt att han skulle se oss, om han ändå är pensionär nu? Vi hade inte setts på bussen på två år heller

min man mumin & 24 luckor.

På Citymarket idag såg jag en julkalender. Eller flera. Men jag blev uppslukad av en variant. Den med Mumin. Och det var inte en Mumin-chokladkalender som jag brukar ha, utan en med saker. 24 Muminsaker. Tänk så spännande! Presenter! Som påskäggen i våras fast en hel kalender. Jag tror jag får euforiutbrott. Ludde såg en Lego-kalender han ville ha. Så stod vi där. Jag tittade på priset. Snopet satte jag tillbaka kalendern på hyllan och sa "ja måst nåo fråg papp om ja kan få denhär....", som en sjuåring ungefär. Men så gör man ju bara inte. Inte en Muminkalender när man är tjugo bast. Pengar till läkarräkningar när det tryter, ja, men där drar jag gränsen.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Den finns ju inte i Sverige. Jag vill inte vara i Sverige ända fram till jul utan Mumin. Mumin är The Man. Å andra sidan är det inte den klokaste investering av en fattig student. Kanske jag ska leva på makaroner och jobba lite extra under jullovet. Jag kommer att ångra mig som en isbjörn om jag inte köper den.

nä förlåt, det var ett skämt.

orkar inte med den där listan. det borde jag ju ha förstått redan igår. jag lär nog skriva om alla sakerna i alla fall. orka göra allt i speciella inlägg. hoppas jag är förlåten.

jag lyssnar på jazz. det är fint. jag har lunchat med min gamla klassbästis simon. han fick ägg på sin pizza. han gillar ägg. gick runt på stan. köpte lite julklappar. träffade ludde på citymarket. for till polisen med andra skedet-pappren. körde till vörå och kusin. fick låna en bok med pjäser skriven av en norrman. den ska jag läsa ikväll. vi åt tacos. rev ost. omöjligt att säga om det skulle räcka. det räckte. och jag undrar om känslor kan dansa och varför lars winnerbäck är så bra och varför det är så enkelt att bli den som är fel och VAD VI FÅR FÖR MAT AV BIBBI PÅ TORSDAG!

Day 01 – Introduce yourself

Nu har vi november på besök. Han (eller hon om ni vill, men det är en han, jag är säker) innehåller 30 dagar, och under dessa skall jag varje dag skriva konstiga texter från en lista jag hittade. Vet inte riktigt varför, men vissa dagar verkade roliga.

Nåja, dag 1, och jag ska introducera mig själv.
Jag föddes lite halvtragiskt tidigt i Tammerfors den där hösten för 20 år sen, ni minns. Uppenbarligen överlevde jag och det är roligt tycker jag. Min kropp förblev lite trög efter tumulten, men hjärnan funkar helt okej. Pratade som 1-åring, lärde mig läsa och gå som 4-åring, men lärde mig aldrig räkna. Växte upp i en liten by med en familj och alla möjliga djur, allt från kalkoner och grisar (två) till katter och vandrande pinnar. Gick lågstadiet i den lilla byskolan. Sedan högstadiet på en plats som aldrig föll mig i smaken. Dum som jag var fortsatte jag gymnasiet på samma ställe, och jag har aldrig varit så vilsen och nedstämd. Allt har ett slut, och jag kunde flytta bort till ett bättre ställe, där jag andades kreativitet ett år. Numera håller jag till i södra delarna av Sverige, där jag studerar litteraturvetenskap. När jag inte gör det spelar jag gitarr och skriver absurda texter och drömmer om kultur och träffar människor och börjar ibland skratta plötsligt. Jag tycker att ris är gott och jag skulle vilja släppa en diktsamling.

fest på esplanad i stad.

jonathan hade ett party för att han flyttade in i sin lägenhet.
som gåva skulle jag tillsammans med vinflaskan från sydafrika överräcka ett paket med mintsortin. sorten fanns ingenstans.
vi lekte mest "ett ord i gången-sagan" blev allt möjligt roligt med kvevlax sparbank och fiskar och mumintroll och bamse och mormor och morfar som snurrade på wc. roligast var killen med någon typ av koncentrationssvårigheter som alltid kom med det mest oväntade och ibland felaktiga ordet.
på slutet lekte vi lapp i pannan. jonathan var skalman och frågade "e jag yngre än 30?" varpå carro svarade "svårt ti säg... i bästa fall."

idag lunchade jag med natu i stan. jag fick världens största kram. den behövde jag. det bästa med natu är att det är så lätt och skönt att prata med henne.
vi satte oss vid bordet och hon frågade genast:

- hu går de me hande killen din?
- åt hell, hu går e me dina? (notera pluralis!)
- nå va vittu tror du, åt helvete förstås.

och så fick jag höra en halv bibel men jag har saknat det så det var bra.
jag kunde påbörja en mening om diverse incidenter i mitt liv och hon hajade händelsens huvudperson utan ens minsta ledtråd. en del är hon skicklig eller så består mitt liv av för få personer eller så är jag bara enkel i mitt tankesätt.

ikväll dansar jag i min säng.
det är roligt.

JA HATAR MINT!

Det här är jag och jag är nyss hemkommen från humorgalan. Såhär är humöret då. 15 euro i kattstjärten.

NÅNÄ, IDALAVIDA SKOJAR IGEN.
Mer såhär.

"JA HATAR MINT!!"

Jag skrattade nästan ihjäl mig kan jag lova. Mascara fanns nedanför mitt ena öga när jag kom ut och magen gör ännu ont. Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen ibland när det inte gick att sluta skratta. Fast jag var väl nog på rätt ställe ändå.
I första akten var Ahmed & Ahmed bäst. Sen kom både Kaj och Kara-tv och tryckte på mina skrattknappar. 10 euros också men det hade jag sett förut. Den blev ju inte sämre för det men satte kanske inte lika djupa spår eller hur jag nu ska uttrycka mig graciösast. Förutom Facebook-sketchen. Gud gillar detta. Och vandringsevenemanget alltså. Och så fick jag höra Rolling Stones-imitationen igen. Gotta love it säger jag bara.

5. "Man behöver en fläkt å en hälla "
4. "HA DO KÖÖPT MINTSORTIN?!"
3. "Vi får låt sjölv tå å itt ha na trää som låtär"
2. "Ja såå it framträdandi fö ja va tidee bakom tepani"
1. "Kan jo it säg naa tå ni bara skrattar."

PLUS blommig falukorv. Jag fick andnöd. På ett bra sätt.

Blir det nånsin fler föreställningar så ÅK! Det var värt varenda cent, det var till och med värt ett missat Idol. Jag är så glad att någon tar sig tid att ordna såna här typer av tillställningar också på mindre orter. Det är på skoj men ändå på allvar. Vacker blandning. Som oftast saknas. Så som det ska vara. Inget konstlat "fy faaan no måst vi göra dehär iår igen". Det är sånt här som behövs. Tack.

Nu ska jag sova, även om jag alltid finner det svårt på grund av konstiga euforiska attacker som alltid infinner sig efter teaterpjäser eller annan fin kultur. 06.30 ska jag vara på plats hos sovande systerbarn. Vilka jag sedan skall barnvakta hela dagen. Efteråt inflyttningsfest hos Jonathan!

om man vore frass och hette ove.

ikväll har jag hälsat på bror min med familj.
där fanns alla tre barn som jag lämnade dem i källaren framför tv:n i somras, fast större.
arvid kunde stå och krypa och allt möjligt.
synd att jag lämnade kamerasladden i sverige. jag skall regna bilder när jag kommer tillbaka.
och så fanns där en pytteliten, grå frass. han hette ove och var den finaste katt (eller ja, frass) jag sett på länge.
bror min hade huvudvärk som han trodde kom av att han ätit för mycket fisk. det blir inte mer min bror än så. han hade också ett roligt skämt om mig som sjuk människa men jag låter det förbli oskrivet med all respekt för människor som är drabbade på riktigt.
jag drag viisasten teetä eller tee eller vad det heter på finska. med hopp om att bli vis.

imorgon: den ack så efterlängtade humorgalan! ikväll har jag sprungit runt i köket som en hund och längtat. jag har längtat sedan måndagen när jag fick våra platser.
innan den funderar jag på en snabb resa till stan för att inhandla present.

saker man gör hemma.

man sover helt okej länge. kanske med stickasockona.
man hör, i det magiska stadiet mellan sömn och vakenhet, traktorer och människor som pratar utanför.
man äter RÅGBRÖD med från gårkvällens kvällsfika uppskurna saltgurkor.
man hälsar på folk på vägarna.
man andas en annan luft.
man använder en lite skarpare säng.
man ligger i soffan och ser på tv och löser korsord.
man har en pappa som kommer hem och eldar i spisen.
man mottar ett samtal från en gullig gammal jobbarkompis som ringer och saknar en.
man blir varm i hjärta och hjärna.
man äger en bil som man kan köra till oravais och köpa frukter med om man blir sugen.
man är förstås inte försedd med en 10 cent när mannen i kassan undrar.
man betraktar massa småkillar som plötsligt är stora.
man kör förbi ett hus som lyser.
man ser ut som en typisk 20-åring i spegeln.
man tycker det är väldigt fint och skönt också men
man längtar lite till studiestaden ibland.

nu behöver jag inte förnya körkortet förrän jag är 70 år.

Igår vaknade jag på golvet i min gamla lägenhet 06:15. Det första jag hörde var "voi jävla vitun andra skedet". Det var rätt sagt. Vi körde iväg och det var så kallt att jag var tvungen att skrapa rutorna. Oktober sköter sig med bravur...
Framme var det typ ingen annan där. Sedan kom en bonde, det hörde vi redan på motorn. Och några till med tiden. Blev indelade i två grupper, fick massa info om bilstolar (öh), bälten och diverse grejer. Fick pröva en bil som snurrade runt och stannade upp och ner, vilken man sedan skulle kliva ur.

Efteråt var det dags för den fruktade halkbanan. Jag fick sitta på när en av lärarna demonstrerade hur det kunde gå om man styrde ratten för mycket, bara för att jag inte skulle behöva stå så länge i halkan. Vad skrämd jag blev. Var hundra på att jag kommer att köra till skogs. Vi sladdade typ 5 centimeter ifrån gröna guldet. I olika hastigheter.

Det var med skakande ben jag bytte bil till min egen och ställde mig i kö i min grupp. Vi skulle köra i typ 30 och 40 och 45 och bromsa när vi kom till koner, och försöka styra in mellan nästa par av koner. Det gick ganska bra. Läraren sa att mina bromsar är bra. Kurvan och att bromsa där var lite svårare. Sen såg vi på älgkrockade bilar och jag blev lite rädd. Teorin var tråkig och två timmar. Men det gick bra, jag lever och jag är en andra skedets kvinna.

Jag och Serne firade meriten på Arnolds. Därefter körde jag till Jossan. Vi funderade på saker och sedan for vi till Ollis med Benjamin. Vi spelade Alias med Anders, Samuel, Farzan och Juho. Jossan, Benjamin och jag vann. Hurra hurra. Efter midnatt skjutsade jag hem övriga delar av vinnarlaget och fortsatte mot den bästa av byar.

Jag har aldrig varit så rädd och försiktig i min bil förut. Det var halt. Det var mörkt. Det var dimma. Bilskolan hade precis visat en uppstoppad älg och en av en sådan skrotad bil. När finns det som mest älgar? Nu. På hösten. Under jakten. I skymningen. Hinner man se dom då? Bara på ögonen. Fy kattsvans. Tror jag körde 70 hela vägen. Men hem kom jag, drygt en timme senare.

Idag har jag äntligen träffat Edward och Ellen. Hämtade dom på dagis. Vi läste böcker och tog bilder och busade och såg på Nalle Puh och så skulle Ellen skida men vi hittade inga skidor. "Ida skida... Ida kan inte skida, för hon har så krokiga ben."

Imorgon ska jag hälsa på resten av mina syskonbarn.

Hallå där kött och blåbär!

Serne här. Jag vet inte om vi har hört men Ida och jag har fått Sean Bananfeber. Alla vill ha en bit av Sean liksom! Vi skriver i varandras bloggar och lyssnar på Puss puss, annars går det ju inte..

Anledningen till att hon är här är att vi imorgon bitti ska sätta oss i våra bilar och brumma iväg och halka. Halka till skogs! Tänk om man halkar av banan? Sean Banan.

Ikväll har vi diskat, handlat Pätkis vid ABC och ätit hesehamburgare. Hesas hungrigaste hurri. Och lyssnat på Sean. Kolla på den här videon. Killen behöver uppenbarligen hjälp men gosh darn it I'm not gonna give it to him.

till vasa.

Nu far jag till Vasa. Till Serne. Till min gamla lägenhet. Vi ska på halkbanan i andra skedet imorgon bitti. Vad tycker man om det? Fifäään. Men det ska väl gå bra, förutom att jag kommer tappa behärskningen på bilen, vilken som en följd av detta snurrar till skogs. Jobbigt, tycker jag då.

Förresten så är det min kusins födelsedag idag! Alla säger grattis och läser hennes fina blogg!

Hejtå.

HEJ ALLTIHOP.

Nu är jag hemma. I den bästa av byar. Kom hit igår, slängde in väskorna och speed-sov i några timmmar. Sen tog jag bilen till den bästa av städer. Träffade Carro och Jonathan vilket jag inte gjort på evigheter. Vi gick till Vöråstan på en fest, lite mot segare hållet. Men det var skönt ändå. Cirka klockan tre körde vi iväg till ABC, där jag åt Pätkis. Och där vi hittade en chokladpudding på golvet och där dallarn gick sönder och där jag och Lindfors var fast under en "jävla sparkcykel". Ni kan ju gissa vad det var.

Åh vad jag har saknat Vasa. Åh åh åh. Trötta återvände vi till Jonathans tvåa där jag lånade soffan. Precis innan jag skulle sova hörde jag Jonathan från sovrummet: "ska vi kom å be en gonattbön?". Allt var alltså sig likt och ibland blir jag alldeles varm i kroppen när jag tänker på vilka roliga vänner jag har. Jag fick en liten fin en, sedan spelade han en psalm på pianot. Jag ville skratta ihjäl mig.

Idag har vi sett på Idol, Bonde och ätit kinamat. Tog med mig Carro till den av bästa av byar. Här har jag lekt lite taxi till grannbyn, eller kommunen, eller något.

Något storartat har också hänt.
Jag, pappa och pappas kvinna satt vid köksbordet. De drack te. Jag berättade om mina lärare. Sedan nämnde jag något om mina skriverier. Pappa började ju förstås skratta lite sådär. Ni vet. Han har ju aldrig egentligen trott på mig. Han är negativ och allt jag gör är i princip, på sätt eller annat, lite fel. Jag förberedde på det värsta och mest troliga en stund. Sedan sa jag: "Snälla pappa, kan itt do läsa en dikt ja ha skriva?"
"Jå, nåo kan ja he!" sa han.
"Bra. Ja gar ett datorn."

Jag visade honom min favorit som heter Istället för en drink. Han läste upp den högt och jag började skratta. Jag har aldrig förut hört högläsning av mina verk. Han och kvinnan gillade. Sedan gick han neråt lite i min blogg. "Ha do skriva dehär å?"
Han log lite och sa att det finns mycket att läsa här.
Sedan visade jag honom favorit nummer två, Från femvåningshusets sjunde våning.
Han läste också den högt. Sedan sa han "Jaa he e nåo liti kneepit dehär."

(Och när kvinnan sa att jag ska fortsätta höll han med.)

Märkligt.

live från havet.

Nu är jag på båten. Har ganska tråkigt. Funkar inte att se på Idol, vilket jag hade tänkt. Tydligen är det bara inom Sverige. Jag är nog inom Sverige ännu, men min Spotifyreklam är norsk så man kan ju undra lite. Satte mig själv på shoppingförbud i Taxfree också. Bara lite drickbart inför eventuellt kommande fester.

För någon dag sedan berättade min klasskompis Emely att det första hon minns av mig är mitt leende. Jag får ofta höra något om det. Jag vet inte men jag hoppas det är bra.
För idag på bussen satt jag bredvid en sån där som jag är rädd för. En sån där som är helt kall och stel och inte rör på munnen alls. Usch. Jag vågade knappt tugga min Daim utan att få arga blicken av varelsen. Borde ha flinat upp mig lite åt henne också, kanske det hade hjälpt.

På centralen satt jag bara och stirrade. Fanns liksom inte så mycket att göra. Läste lite. Hörde den första riktiga finlandssvenskan på två månade och AJ AJ SÅ VACKER DEN ÄR.
Bussen kom. Jag satte mig på den och kom slutligen och utan problem hit. Här är jag nu. Bland massa människor och femtio olika nationaliteter. En gammal klassgångare från högstadiet bland annat. Tyckte väl det på LJUUDI. Man tycker ju att jag kunde ha fått ett hej men tydligen ändras vissa människor aldrig. Egentligen är det ganska fascinerande att se.

Var lite modig idag också. Det lönar sig ibland. Tänker inte gå så långt att jag skriver ut smileys, men ni kan tänka er att ni ser en glad sådan nu. Nu. Här.

Två veckor går väl snabbt?

förresten, sa hästen som vigdes av prästen.

Angående om rimmen i dikten som jag nämnde för en tid sedan. Väg, steg, veta och mäta.

Jag hade rätt. Det rimmar. Fick medhåll av mister lärare. Jag blev jätteförvånad. (Nånä.)

Fniss, fniss.

dagen innan idalavida reste hem.

Fick en chock när jag vred om låset och öppnade dörren idag. Hela campus var vitt. Vitt. Av snö. I saamarin lokakuu. Men vad kunde jag göra. Styrde dallarn mot skolan där klassen satt kring ett bord utanför klassrummet som var öppet. När vi sedan hade gått in analyserade vi A very short story och jag känner mig alltid så underintelligent.

Efteråt tog jag, Emely, Ewa, Julia och Sofie bussen till stan och till pizzerian. Firade Emely 19 år sådär lite i förskott. Det var gott. Och roligt. GÖTT, som de säger här. Vi satt där länge. Smidde festplaner och pratade om tidiga minnen från kursens början.

Hemma igen gick jag till biblioteket och bannades åt att litteraturens klassiker 9 fortfarande är utlånad. Köpte lite färdkost till morgondagens långa resa och packade.

Imorgon stiger jag på bussen som tar mig till Stockholm. Därifrån tar jag sedan en anslutningsbuss till Viking Line-hamnen. Båten i sin tur, tar mig till Åbo, där jag slutligen väljer
bussen från plattform 7, som för mig till mitt älskade Vasa.
Vet ännu inte om jag fortsätter resan med ytterligare en buss, vilken skulle ta mig till Oravais, varifrån jag sedan tvingas tigga skjuts till mitt också älskade Pensala, eller om jag stannar i Vasa för en liten inflyttningsfest.
Båda lockar. Jag saknar ju människorna och festerna. Men jag kommer förmodligen att vara ganska slutkörd. Men den som lever får se!

Ring mig alla små söta finntroll, för nu kommer jag hem, och stannar ganska länge!
(Även om det här mer och mer på sätt och vis börjar kännas som mitt hem nu... Men ändå!)

dear mrs president.

Det sägs att det snöar här i södern nu också. Men Emely är rolig ändå. Vi pratade om alliansen och så frågade hon plötsligt:

på tal om annat, är er president vettig?

Jag fick ett skrattanfall av det plötsliga. Visste inte riktigt vad jag skulle säga. Men nog ska man väl ändå säga ja. Hon lär ju gilla jazz dessutom.

saknar jag?

jag saknar julshowen.
jag saknar all tid.
jag saknar luften.
jag saknar tankesättet.
jag saknar alla idéer som bara kom.
jag saknar friheten och
jag saknar hela hobbyskåpet.

jag ska köpa upp hela tiimari när jag kommer hem och dra hit allt.

men ibland vill jag bara skratta.
fast jag knappt har en röst.
det är skönt att hosta så länge det inte river i hjärnan.

jag är glad att jag är bra på att anpassa mig.
och jag är glad att det är här jag är nu.

alla hjälper ida.

kände mig tvungen att gå till skolan idag i alla fall, eftersom jag ändå missar hela nästa vecka. vår nya lärare är dessutom jättesträng och ger oss uppgifter om vi inte är där. det gick ju men det var ju svårt att fokusera ju. jag förstod ju liksom inte så mycket. hjärnan svällde och hade spasmer ju. halsen hade ju problem. jag satt ju mest bara där ju. men jag slapp ju få frånvaro ju.

idag och på den lediga morgondagen ska jag fokusera på en sak: bli frisk. på torsdag efter skolan ska jag och några i min klass fira emely som fyller år snart. på fredag tar jag båten hem.

MEN NU BEHÖVER JAG HJÄLP. jag behöver ett bra drama. alltså ett skådespel. jag ska inte bara vila min feta röv hemma i finland, ser ni. alla säger ett! ni får säga vad som helst så länge det är bra och inte är den lilla sjöjungfrun av allas vår älskade dansk.
jag funderade på att pressa läraren lite och ta fannys första liv. men jag vet inte. hjälp mig.

en febers kreation.

och plötsligt kom febern.
utan att ens hälsa.
jag ogillar otrevliga
människor
febrar
apor
katter
och busschaufförer.
det är en ohövlig sort för det känns som att hjärnan är på väg ut.
och jag nästan flyger lite.

allt annat gör ont så jag ligger här och vågar inte trycka på Sänd.
jag tror jag tänker att det också gör ont.
men jag måste sluta vara 16 år.
för jag är egentligen ganska
modig

sa dom
någonstans.

och så kom decemberkvällen i oktober och sa att
jag måste sluta med känslor.
jag måste sluta skita i vad dikter handlar om
så länge dom känns.
för det kanske inte är så det är.
dom kanske inte känns och ska inte kännas och ingenting någonsin har känts.
då är jag död. hejdå.
men jag bara undrar ju
hur du egentligen mår
och vilken slags kärlek du får.
förlåt då.

och förlåt bellman och swedenborg för att jag inte fattar vad ni skriver ikväll.
jag är inte riktigt hel
på friskhet
och känslor.

-jag blir förmorrad! -du svor! - å du irriterar! -jassååå!

idag hoppade jag och ellen på bussen in till stan. gick på bio. mumintrollet och kometjakten. den var rolig. en liten besvikelse dock att skarsgårdarna gör rösterna i den engelska versionen. men andré wickström gjorde sniffs röst, det kunde inte bli bättre tror jag.
men muminmamman (vem det nu var) misslyckades lite med finlandssvenskan här och var. till och med ellen hörde det.

på tal om finlandssvenska frågade emely igår om det finns nåt band som sjunger på finlandssvenska. sås och kopp, sa jag. så började jag lyssna igen för första gången på 13 år och det är egentligen ganska kul.


så där annars kan jag inte sluta fnissa.
det är något någonstans i magen.
tror jag.
hihihihi.

fnissar inte åt att jag ska åka hem dock.
snarare åt att jag kommer tillbaka.
hihihihihi.

watch and learn, finland.

Igår kom Ellen och jag fram i tid, för att slippa köa. Men det var ingen där. Då blev vi rädda att vi hade tagit fel dag eller tid. Men snart hörde vi klackskor på avstånd, då blev vi glada och sedan insläppta. Drack goda cider och efterfestade.

Sen gick vi till stallarna där vi fick kladdkaka till efterrätt. Efter den följde huvudrätten, kött och potatisgratäng. Perfekt "no byri ja vaar i fyllon å hungro"-mat. Slutligen bröd, sallad och räkröra, typ. Min bordsgranne hjälpte mig med stolen hela tiden. Skuffade in den och drog ut den när jag skulle gå. Svenskar är så gulliga med sånt. Om de snubblar i dallarn får jag en klapp på axeln och ett "ursäkta så jättejätttemycket!" Watch and learn, Finland.


Slutligen följde förfesten i en lokal tillhörande nationen. Ellen och jag tappade bort allihop och följde vilsna efter ett par in i ett trapphus. Dessa försvann också, så satt vi där och började googla kartor, när de äntligen kom ut igen. Så vi följde dem. Och vi såg en drake bredvid månen. I den stjärnklara, iskalla, natten. Gick hem till mig och hämtade mera drickbart och återvände till lokalen där vi hittade roliga människor.

Plötsligt var vi tillbaka på stallarna där jag träffade hundra till.
"Taskigt att du bryter på finska och inte kan prata det."
Whoop whoop!

Hemma var jag sent och det var kallt som känslorna på måndagar. Idag har jag så ont i alla mina magmuskler att jag inte kan nysa utan att känna näst intill dödliga smärtor. Det tyder på att jag har skrattat i alla fall! Det var en fin kväll.

stad i ljus.

mitt igår var ganska galet roligt.
skall berätta mer när jag inte känner mig så platt i hjärnan.
men en sak kan jag härmed konstatera: ska jag stanna här i sverige är jag nog illa tvungen att lära mig tommy körbergs stad i ljus. jag fattar inte hysterin över sången, jag har inte varit på en enda fest här utan att man har börjat sjunga den. högt.

ikväll går det baklänges.

Nu ska jag gå på baklängessittning med Ellen.
Det betyder att vi börjar med efterfest, sedan äter vi tre rätters med efterrätten först och förrättens sist. Någon förfest har jag inte hört om, men ifall den infaller så gör den givetvis det allra sist.

När jag var lite yngre än vad jag är nu hade jag en period när jag hela tiden tänkte ut vad ord blev baklänges. Jag blev riktigt snabb på det till slut, det blev liksom en vana. Men det försvann. Synd, det hade kanske kommit väl till pass ikväll.

Det enda negativa är att jag missar Idol. Men jag ska kolla det på tv4play direkt jag kommer hem, eller imorgon. Så ifall det är så att Olle åker ut (det händer inte, men ändå) så ska ni inte smsa mig och gråta. Jag vill att det ska bli en yllätys.

Nu måste jag springa. Måste bara äta en smörgås först så att jag klarar förfesten och inte är helt död när jag ska ta mat och tappar allt. Ha en fin kväll!

det nya ordet för dator.

Jag myntade ett nytt ord för dator idag när jag var på biblioteket med Emely. Sökmaskin. Jag ska genast ringa svenska akademien. Eller icke.

Förresten, på söndag ska jag och Ellen se den nya Muminfilmen på bio! Hade inte tänkt se den först, men så kom jag på att det är ju faktiskt 3D, och de talar inte rikssvenska som jag först trodde, utan finlandssvenska! Det vill jag hur Skarsgårdarna klarar.

Och imorgon ska jag möta Ellen 15.30 och vi ska gå på sittning och innan det ska jag resa med Gulliver och dammsuga föra böcker till campusbokhandeln och vara konstig och längta efter människor och känslor och inviter

och idag har jag två gånger kommit på mig själv att säga sju som schhuuu som dom gör här. Jag ska givetvis se till att det var två tillfälligheter.

OH HELLO JONATHAN SWIFT.

Jag är så glad att jag nästan spricker över att vi får läsa Gullivers resor. ÄNTLIGEN en riktig bok! Inte massa antiken och medeltiden och omotiverade draman. Ni vet inte hur länge jag har väntat på detta. Eller jo det kanske ni nästan vet. Skolan började 30 augusti.
Så nu ska jag läsa den tills jag somnar sött ikväll, och för första gången sedan datumet jag nämnde FÖRSTÅ vad jag läser.

Men först ska jag åka in till stan och köpa ett häfte. Och kanske leggings. Hittade hemska hål på mina favoriter. Var tvungen att slänga dem. Och imorgon är det baklängenssittning.

sagan om stockholm del II.

På lördagen vaknade vi och inte riktigt visste vad vi skulle göra. Mitt öga var plötsligt uppsvällt likt en boxares. Elli hade en bra salva för sådant, som tur. Vi gick ner till Vallentuna centrum på ett mysigt café och diskuterade livet.



På kvällen kom en del släkt för att äta tacos och fira Elli. Vi hade en tävling gällande musik i tv-serier. Mitt lag Flugsvamparna kom på andra plats. Senare gick jag, Elli och några av hennes kompisar hem till en av kompisarna. Vi spelade Wii och drack vin. Elli ritade Olle på sin mobil. Sedan fyllde hon 18!

Söndagen var den riktiga födelsedagen. Kom lite släkt på ytterligare lite tacos på dagen, och sedan stack vi till ett centrum som jag redan glömt namnet på men allt stängde tidigt för att det var söndag. På kvällen kom tre av Ellis kompisar och åt pizza och drack Ellis födelsedagsdrinkar! Vi såg också på Flightplan och åt bullar.

Måndagen stod för hemresan. Elli följde mig till centralen. Vi åt på BK och strosade runt i Pocket shop innan vi tog avsked vid gate 13.


På bussen såg jag på hästar genom fönstret. Jag älskar hästar. Jag läste Röda Rummet och kom fram till att det kanske är den tråkigaste bok som skrivits. Som om den visste att jag var på väg stod femmans buss och väntade på mig vid resecentrum när jag klev av. Efter halv åtta låste jag upp dörren till mitt tillfälliga hem, satte mig på soffan och tänkte "åj va råolit ja ha hadd." Tack Elli för att jag fick komma!

sagan om stockholm.

På fredag åkte jag sju timmar buss. Det var skönt. I Jönköping var bussen fullare än mig på nyårsafton så jag fick dela säte med en skånsk kille som visste allt om melodifestivalen. Vi pratade om Lordi, Hanna Pakarinen, Geir Rönning, Elin Blom, Nightwish och M.A Numminen. Han kunde det här med samtalsämnen med finskor på bussen...

Kom fram en halv timme för sent till huvudets stad för att chauffören körde fel. Men jag mötte upp Elli, vars mamma körde oss vidare till Idol. Jag var exalterad redan innan, men när vi sedan fick plats precis vid scenen på tredje radens mitt tänkte jag nog flest glada tankar på länge.

Det var häftigt att sitta sådär långt fram. Senast vi var där, 2008, satt vi inte långt ifrån högst upp på läktaren. Nu upplevde man det på ett annat sätt. Mäktig stämning. Alla hade valt väldigt bra låtar, alla utom Geir och Linda var bra, men Linnéa, Daniel, Alice och Elin var bäst.

Och nä. Jag har inte fått skov. OLLE VAR ALLRA ALLRA BÄST!


Att Seal helt plötsligt kom in i början också var ju en rolig bonus. Jag fattade ingenting först. Kände igen låten men inte människan. Efter en stund kom Elli på det. Det var Seal!

I utröstningspausen skulle vi gå och fotografera med Bagge men hann bara med Andreas. Glömde fråga om han inte tycker det är orättvist med Geir.

Vad som var bättre när vi var där för två år sedan var att då kom idolerna ut innan programmet och skrev autografer och sånt. Då fick jag Lars autograf och fem hjärtan och en puss på min biljett av honom. Då blev jag lycklig. Något sånt var det inte frågan om i år. Därför försökte jag få tag i Olle efter programmet. Men Olle var upptagen med pressen där mitt i allting. En vakt sa till mig att jag borde ha kommit tidigare.
"Ja men hur lätt tror du det är med den här?" frågade jag och syftade på dallarn.
"Näe. Det är mitt fel alltihop" sa han.
"Ja. Nä, jag skojade" sa jag och vi gick.
Vi hann gå två meter innan studiomannen vi kallade Praktikanten, för att han såg så ung ut, kom till mig och sa "ge mig biljetten, jag fixar det!"
Jag: Va....?
Han: Jag kan fixa autograf om du ger mig biljetten. Var det juryn du ville ha?
Jag: ..........Nä.....Alltså......OLLE.

Och så kom han tillbaka med signerad biljett och penna.
Jag såg det hända 10 meter bort.
Tack, du är bäst, sa jag och så gick vi.
Stackars vakten fick dåligt samvete. Ibland är det arma bra att ha dallarn!

Den spännande sagan fortsätter imorgon. Ovannämnda fredag lever jag länge på!

när idalavida plötsligt var tillbaka.

Jag vill och ska berätta om min fantastiskt roliga Stockholmshelg.

Men först ska jag handla bröd, bananer och mjölk samt gå till biblioteket med alla delkurs 1A-böcker för jag klarade tentan! Tänk he!

Jag och Muminpappan GILLAR'T.

och så den kungliga huvudstaden för en helg.

Nu far jag till Stockholm. Till Elli. Ikväll när jag kommer fram ska vi gå på Idol. Där ska jag säga hej åt åtminstone Olle och Bagge. På lördag är det kalas och på söndag fyller Elli 18!

Bussen går om typ en halv timme typ 50 meter härifrån. Jag ska byta buss i Jönköping. Det tycker jag är spännande. Jönköping liksom. Har aldrig varit där. I min väska finns Röda Rummet, massa konstig musik, skrivboken och lite karkki. Oj så jag ska mysa! Finns nästan inget så mysigt som att åka buss långt.
Måste sova lite också. Blev inte mycket av det inatt. Kom bara poesi ur hjärnan. Förut var det ordlekar.

Ha en fin helg!
Kram och kram.

bloggpriset.

För en kulturapa som mig är detta väldigt spännande. Det är sånt här som behövs. Det är sånt här som är roligt.
Alla skall rösta på bloggen/bloggarna ni gillar innan 17 oktober och ni skall göra det HÄR.

Ps. Det är inte förbjudet att rösta på mig.

angående de självklara rimmen

Jag har glömt att berätta hur det gick. För det gick inte ännu. Vi går igenom lyrikanalysen först på tisdag. Men DÅ ska vi rimma och skoja.

För övrigt sitter jag här med tre och en halv sida text. Hade jag bara hittat något om renässansens kärlekssyn hade jag haft fyra och i princip varit klar nu. Men nä. Det finns inget någonstans. Så jag har börjat med källhänvisningen istället. Känner mig återigen som mannen som ringer till hotlinen i Pleppo. "Ja ha aldri gjort nå sånt här förrrrr!"
Men får jag IG så matchar det åtminstone mina initialer, om man tar sista bokstaven i efternamnet istället för första.