och jag träffade en julimåndag med hatt och portfölj.

man kan kriga med pistoler gevär och pansarvagnar.

och med papper.
jag krigar med papper. och underskrifter och namnförtydligande. anstalten den anstalten.
imorgon ska jag slänga in ett jävla tjockt kuvert genom deras dörr.
en gång var jag jättestressad och arg. då avslutade jag ansökningsblanketten med ett hjärta. det var fint och roligt.

förutom att papperskriga och lägenhetskriga har jag spenderat ett dygn hos min favoritkusin med familj i vörå. vi har ätit glass och sagt åt folk att stänga motorerna när vi äter. jag har läst diktsamlingar och inspirerats eller i alla fall kliar det i både hjärna och fingrar. kusin läste upp sina drömmar hon drömt och jag skrattade. från och med imorgon skriver jag upp varje dröm jag drömmer. jag har kört till s-market för att köpa mjöl till plättarna men det var stängt för att det var söndag. vi gjorde plättar på annat mjöl. det blev lika gott.

idag har jag passat systerbarn. vi såg shrek 4 på bio. den var helt okej. ganska bra. jag kommer alltid att älska shrek, vad som än händer är han min favorit. ellen tyckte 3d-brillorna var läskiga men edward var så inne i allt att han knappt märkte att jag bjöd på karkki.

passade på att slinka in via far min när jag ändå befann mig så långt norrut som årvas efter att ha skjutsat hem mina E:n.
han målade terassen och lyssnade på lady gaga. jag berättade om mitt jobb. hans reaktioner är bäst tycker jag. hans förvånades över att det finns trevliga kunder. man måste vara trevlig själv först sa jag. ja jo he e jo så sa han.
imorgon skulle han till posten och hämta sitt simkort.
bra sa jag.

jag printade ut antagningsbesked hos bror och körde sedan hem i dimman.
jag vet inte vad dimma är. vit fukt. tror jag.
det är ganska coolt att leva. upplever jag väldigt ofta nu för tiden.

jag vill hälsa på i en fabrik.

det är lördag och jag jobbar lite och träffar bazooka och vi kör runt i röda faran och jag är nog mer fascinerad av djur än jag egentligen trott djur är fina men inte fåglar och jag saknar vissa länder och städer krakow los angeles och prag och fler men jag trivs bra här och har svårt att förstå min ålder jag glömmer bort om jag är 18 eller 19 eller 20 möjligen 21 jag lär mig aldrig men vad är en ålder annat än något som håller bättre ordning jag är 16 år och dricker trip på torg och det är spännande att leva men vem har sagt att det här är livet det spelar ingen roll det händer troligen ändå jag vill hälsa på i en fabrik helst en filfabrik jag vill sova länge men inte drömma att jag får 456 euro i parkeringsböter utanför simhallen i en stad jag typ aldrig besöker jag hoppas på solsken och karuseller imorgon puss och kram och vindruvor vädergud jag bara vill massa saker varför det jag har det faktiskt ganska bra och

det bor en igelkott i busken utanför mitt hus

människor som har gjort min dag

kvinnan som köpte en anslutning av mig och sa att mitt jobb passar mig. att jag har lätt för att prata och kan övertala folk. tack och trevlig helg, sa jag.

elli som var i vasa och helt spontant undrade om jag ville följa med till jeppis.
det ville jag. vi tog min bil. sen kom vi på att vi var hungriga. klockan var halv nio och vi var i vörå, om ens där. victorias pizzor vill man alltid ha. men vi förstod att vi inte hinner dit på en halv timme.
jag ringde dit och beställde i förväg när vi kom till oravais. men så hände det förstås. jag började skratta. det började elli också. jag lyckades fråga hur länge de har öppet och om det är okej att vi hämtar om 20 minuter. men när jag skulle beställa skrattade vi bara mer. så som man inte får göra. men det gick inte att sluta. bagaren la på luren.
jag gick ut ur bilen och samlade mig. ringde igen. beställde två pizzor. vi hämtade och åt dom på torget. the place ja ja ja. jag såg en gammal samhällslärakurskompis. ni kan ju gissa vem, ni som gått i min klass...
jag viftade åt honom med pizzan i hand. sen skvallrade han åt hela sin överfulla billast som alla svängde sig om och stirrade. sen såg vi dom igen vid sandåsen där vi stannade på pisspaus.

jag hade glömt hur mycket folk man träffar på jakobs dagar. jag har inte varit där på två år nu. det var bra. sommar. och människor man ska träffa på somrar. sommarmänniskor. vi gick omkring typ två timmar eller så. sen körde jag hem elli och rebecka till torpet. och det var (antagligen) sista gången jag träffade dom denna sommar.

jobb om typ sju timmar. jag har inga ringbud.
tack ska du ha tack heeeeej.

hejdå lägenhet

jag fick mejl om att det finns en lägenhet som passar mig och mina önskemål.
och jag var så jävla snabb. två sekunder.
och ändå var jag inte snabbast.
bara nästsnabbast.
hoppas den snabbare av oss ändrar sig.
fort.
bajs också.

i och för sig vore det ett äventyr att bo på parkbänken en månad eller två.

det man inte vet lider man inte av.

jag fick en fråga om jag vad som hänt mig, om det är medfött eller vad, igen. det är roligt. jag gillar det. det värsta är att alla är så rädda när de undrar allting. ingenting kan hända. jag kan inte bli ledsen.
efter att ha svarat hörde jag, också det igen, påståendet "usch va jobbit e måst va".

men grejen är att det inte alls måste det. jag har aldrig sett det som nånting jobbigt. jag är född såhär och jag har aldrig vetat av annat. förstås förstår jag att man inte går som jag gör. och en del andra saker som jag har lärt mig på eget sätt. men det är inte jobbigt för det. jag kommer inte på en enda sak jag vill göra idag och inte kan. åka skateboard och sånt har jag ju aldrig testat och lider därför inte heller.
eller ja, jobba på båt. vill jag faktiskt väldigt gärna. och det funkar inte på grund av säkerhetsproven man måste avklara. men jag har ju ändå ett jobb nu. och i övrigt har jag aldrig tyckt att det har varit jobbigt. hoppas det inte verkar så heller.

jag gjorde åtta affärer idag och känner att jag är back on track.
(bara för att jag sa sådär får jag noll imorgon. det bor någon i mig som gör så. hej på dej.)

det utlovade inlägget om måndagen.

Elli, som egentligen bor i Stockholm och är bäst på att skriva, är för tillfället på besök i Österbotten och i måndags hälsade hon och hennes bror samt hans flickvän på mig i Vasa.
När jag mötte upp dom i stan var inga butiker ännu öppna. Vi gick till mig. Satt här en stund. Sen gick vi tillbaka till stan och shoppade lite. Jag fyndade en klänning på rea och en tunika på inte rea. Vi tänkte åka Lilli-putt-tåget, men vi råkade på ett lite dåligt klockslag som hade inneburit en timmes paus på Wasalandia och struntade i det.
Jag köpte också en Lilla My-klocka som jag spanat in länge. Elli ville också ha den men kunde inte riktigt bestämma sig. I Rewell Center passerade vi nästa guldsmedsaffär och där låg den i fönstret. Vi gick in och frågade priset. 20 procent rabatt. Elli köpte. Och fick en mycket coolare och finare ask än mig. Dessutom också två års garanti, jag fick ett. Men de är lika vackra båda två ändå, våra vänskapsklockor.


Mot kvällen tog vi min bil och körde iväg till staden vars relation till mig inte är den bästa, till deras torp. Det var jättemysigt och fint. Idealisk sommarkväll. Elli och jag köpte maränger. Dom var konstiga. När vi kom tillbaka åt vi grillat och nypotatis. Det var precis så gott som det låter. Systern min med familj kom också dit.


Innan vi körde iväg till Jeppis där min pappas band spelade tog jag och Elli bilen till dasset. Hej 2010. Det var första gången jag körde bil i Jeppis. Jag klarade det.


Vi gjorde några desperata försök att få till en bra bild på oss. Det blev inte bättre än såhär. Vi är nöjda och glada hur som helst. Men död åt min utväxt.


När vi kom tillbaka spelade vi Alias. Det är alltid lika roligt.

Viktor: Inte en kniv men en...
Rebecka: Gaffel?
Viktor: Nej...
Rebecka: Sked?
Viktor: Nej, du hugger ved med det.

Efter 01 påbörjade jag hemfärden. Efter att jag flyttat till det andra landet ska det bli mera sånt här.

bror min och kontrollsamtalet.

Igår ringde jag tarkistussoitto till bror nummer ett som köpte en anslutning för en tid sedan.

Jag: Ha do fått kåortti?
Han: Jå.
Jag: Ha e funka?
Han: Jåå, sko it e göra he tå?

Han är bäst.

en bra onsdag byggd på några timmar för lite sömn.

Jag steg upp klockan åtta i morse, utan bihålespasmer men med mera förkylning i kroppen, och begav mig till Årvas för att passa systerbarnen. Båda var på bästa humör från det att de vaknade så det var roligt. Ellen inledde med att skratta ihjäl sig åt mig som letade efter henne och trodde att hon sov i en annan säng än hon gjorde. Jag behövde inte ens förklara var hennes föräldrar befann sig för hon visste redan allt och bara hade roligt åt mig. När jag serverade henne frukost (hon drack frukostflingor ur en leksakskaffekanna i plast, genom den där pipen, ni vet, hon är så vackert galen) ropade plötsligt Edward från sängen om jag vet vart han ska åka. Det visste jag inte. Gröna Lund var svaret och på Stockholmstavlan ovanför sängen visade han genast var det fanns.

Jag berättade för dom att jag skulle flytta till Sverige och båda undrade varför. "Men du har ju redan en skola hääär?"
Ja. Det tog ont i mitt hjärta när jag tänkte på att det faktiskt finns människor jag kommer att sakna, på riktigt. Hur bra jag har haft det nu. En knapp timmes bilväg från dessa som tidigare bott tusen kilometer bort. Och resten av min familj också, förstås. Nu åker jag själv iväg igen.
Smart drag kanske smart drag kanske smart drag kanske.
Har egentligen aldrig i mitt liv haft hemlängtan. Idag blev jag lite rädd faktiskt.

Men ja, efter "lunchen" körde jag iväg barnen till mitt favoritställe Kimo. Där lämnade jag av dem på kalas hos min kusin. Försenad träffade jag Jossan bakom mitt hus och vi begav oss till Subway där vi diskuterade livet och människor innan jobbet kallade på mig och jag klättrade upp ur min svacka en liten bit. Jag slår fortfarande mig själv på käften tills jag är uppe helt.

Imorgon kommer herr hyresvärd och fröken hyresgäst version ny, även kallad Serne, hit och skriver på avtal. Måste städa lite. Någon dag ska jag förresten blogga om måndagen. Den var bra.

lägenhett.

jag: itt veit ja ho ja ska hitt na lägenheit i växjö
gusi: ja fixar he åt de ja
jag: vem känder to tär?
gusi: ja känder findus
jag: vem fan e findus? he e jo en katt.
gusi: jå, he e he.

mitt jobb är konstigast i världen.

men ja. jag vet faktiskt inte. det är svårt. en del blir de lediga på tok för sent eller så är folk på semester eller annars bara samarbetsvilliga lika med noll. känns sådär.

för två år sedan

shoppade jag i las vegas. det stormade. jag och natalie skrattade ihjäl oss åt allt. vi åkte buss hem. det regnade. vi passerade gränsen till californien och det regnade inte. vi var hemma igen. i underbaraste long beach. vi skrattade ihjäl oss lite till och vi vandrade iväg för att äta på närmsta matställe. vi var borta lite för länge. i misstag. folk trodde vi var döda eller bortrövade. det var vi inte. vi var bara vi. och allting var bäst.

jag vet inte varför jag kom hem men jag vet att jag ska tillbaka.
snart.

den som har en panadol eller burana att ge mig får en puss.
som om ni vill ha det av mig ändå.
jag är ledsen och arg
mitt huvud spränger mina bihålor har spasmer och benvärken har godisdag.
hejdå.

världens gulligaste kompis kanske?

Som jag redan skrev är min vän Bazooka nyligen hemkommen från USA, Las Vegas. Det här hade han hem åt mig:







Tack tack tack snälla du.

han uppstod på tredje dagen från det döda.

Jag ska sluta vara snäll.
Jag ska sluta vara allting.
Men framförallt snäll.
Satan.
Jag har just vaknat hela dagen.
Och någon sa något om fel.
Hur gör man?


Igår kom Serne hit. Det var bra. Vi spelade Trivial och Bazooka kom hit. Han om hem från USA igår och jag hade inte sett honom på en månad och mer. Han var sig lik. Vi körde honom till Sundom. Och var i Hoviska.

Och min Mac funkar plötsligt igen. Den dog igår morse utan orsak. Inatt drömde jag att någon sa åt mig att den kommer att funka nu när den ha varit i lådan en stund. Trots att jag tenderar att drömma sanndrömmar trodde jag inte på det där. Men se på fan.

Nåja, nu ska jag städa. Imorgon kommer min Stockholmsvän Elli och hälsar på mig. Henne har jag inte heller sett på en tid. Hur länge sedan är februari? 5 månader. Det blir roligt.

på balkongen, 16 augusti 2010.

Ida: Han e jo svarting... men han e jo jäär no så han bleknar väl me tiidin.
Jag: ... Gör dem he?

mcflurry me daaaim.

Nu är varenda studentpeng borta. I en kassa någonstans.
Och de är inte längre mina.
Splitterny dator skriver jag med och sitter jag framför nu.
Den doftar gott och är fin.
Det är en Mac. Den heter Flurry. M(a)cFlurry, ni vet.

Tillika känns det lite dumt att lägga studentpengar på elektronik. För all elektronik går sönder.
Men kära värld så jag behövde denna. Min gamla var så sliten och trött att den knappt startade. Hade jag sparat ett skolarbete (jag? va? haha) till på den hade den dött.
Så det här var nog på tiden.
Och jag är så nöjd.


Imorgon har jag och Natu samma skifte på jobbet. Jag längtar!
Och sen är det fredag.
Och helg.
Och sommar.
Och jag har ett jobb.
Och en lägenhet.
Och en studieplats på ett spännande ställe.
Och världens knasigaste vänner.
Och ett liv.
Och det är länge sen jag känt en såhär långvarig
glädje.

försäljarN.

I gymnasiet på ettan gjorde vi ett avancerat test angående vilka yrken som passar oss. Mbti tror jag det hette. Det används typ ofta på anställningsintervjuer och så vidare. Därför ansågs det värdefullt och vi var tvungna att betala 10 euro för att göra testet och få resultaten.

När jag äntligen fick mitt resultat blev jag ganska besviken. Vad passade jag och min personlighet bäst som? Försäljare. "Herregud. Toko e jo bara störand. Va skit test." var vad jag tänkte. Jag blev lite lugnare när jag såg journalistyrket lite längre ner på listan. Men jag såg ändå ingen framtid med mig som försäljare.

Vad jobbar jag med idag? Tja... Som... Telefon... Försäljare....

Jobbet kallar. Hey ho.

i trötthetens namn.

idag fick jag min nya telefon, äntligen!
så nu behöver jag din nummer. jo, din. för du har redan min, din rackare.
bring it on!

i övrigt har jag kört vridläktare i kimosolen med syster och 300 andra människor. beskådat hjälten på den gröna ön. pjäsen var lagom bra. när den var kul var den skitkul. fast jag skrattar ju som bekant på andra ställen än de flesta. men slutet? va?
det kanske var ett intelligenstest min hjärna inte behärskade. låtom oss säga så. guds frid!

sedan körde jag tillbaka till stan jättehårt. det var jättefint. solen. träden. ängarna. och jag tänkte på hur jag ifjol tog mig tillbaka till stan efter teatern. hur jag satt där i framsätet bredvid en på den tiden relativt främmande människa som bjöd på karameller. jag hade inte en tanke på att jag ett år senare skulle susa fram i egen bil.
sen tänkte jag på när han hjälpte mig med ryggsäcken när vi kom fram. det fanns bestick i den. i år hade jag ingen ryggsäck.

imorgon ska jag jobba och spendera mina studentpengar jag sparat.
jag har ont överallt.

denna dagens.

Dagens vakna upp: 09:25.
Dagens kompisar: Sofia, Lina, Natu.
Dagens köp: Snusmumrikenpennan.
Dagens antal affärer: Sju.
Dagens mat: Grillkorv.
Dagens språk: Finska.
Dagens humör: Oförklarliga (?) irritationsanfall.
Dagens hejhej: Citymarkets sista kund.
Dagens nejnej: Bilskolans semester.
Dagens yayyay: Lettland om två veckor.

Imorgon har jag jobb från morgonen, för ovanlighetens skull. För att kunna bege mig till Kimo på kvällen. Sommarteater. Hjälten på den gröna ön. Ingen sommar utan vridläktare! Jag ska vakna 08 imorgon. Se det framför er. Njut. Eller spy. Blunda. Håll för öronen. Håll ut! Gonatt.

saker att göra.

det pirrar sådär skönt i magen när jag tänker på att jag faktiskt kom in till sverige och ska flytta dit. det pirrar positivt nu när jag börjar förstå det. men jag bävar inför allt som ska göras.

lägenheten ska sägas upp och framförallt tömmas.
en ny lägenhet ska hittas i växjö.
fpa ska bråka med mig.
andra skedet ska avklaras i bilskolan.
antagningsbeskedet ska skickas kring halva världen
och jag måste skaffa nytt bankkonto
och säga upp en hel del avtal.

tur att jag blivit bättre på att tala i telefon åtminstone.
måste bara komma ihåg att jag är ida berg och inte ida från saunalahti.

typ en månad och några veckor kvar
hihihi.

det efterlängtade glädjebeskedet!

JAG KOM IN TILL SPRÅK, KULTUR & KOMMUNIKATION, INRIKTNING LITTERATURVETENSKAP I VÄXJÖ! JAA!

Det är hundratusen kilometer hemifrån. Det är en fin stad jag lämnar för en stad jag egentligen inte vet någonting om. Men jag tänker testa. Det här har jag velat så länge. Och jag tror det kommer bli BRA!

Sverige lixxxom! Wohoo!

Puss och hej,
hälsar litteraturvetaren. HEHEHE.

istället för att sova.

jag är så trött att jag dör.
kom hem för några sekunder sedan.
med ost-cravings.
ost och saltgurka.
mest ost.
jag hade ost i min kyl.
kvinnor är mycket underligare varelser än män.
ändå håller jag med när motsatsen påstås.
för i enstaka fall stämmer den.
det hoppar alltid harar på gatan på nätterna.
eller när nätter blir morgnar.
idag såg jag en sädesärla på gräsmattan hemma i pensala.
jag tänkte på varför den inte kunde gå i skola.
den bor ju ändå där.
i träden.

hej fredag.

Jobbet var skitkul idag. Det är alltid kul när det går bra.
Av ovanstående två meningar kan ni alltså förstå hur det gick idag.
En gubbe var jättesöt. Från södra Finland någonstans. I varannan mening talade han till mig med mitt namn. Han var så trevlig och fin att jag inte kunde annat än vara likadan. Det här resulterade i två affärer, en till honom och en till hans fru. I slutet av samtalet när jag tagit reda på hans personuppgifter, frågade han hur Emil mår. Ni vet, Emil och Ida liksom. Jag sa att han mådde bra...
Han gillade nog mitt namn, den fina mannen från söder!

En annan var väldigt skeptisk, men jag fick henne till slut! Och det är jag glad för. Vi pratade säkert tio minuter. Men som den envisa människa jag egentligen är så släppte jag henne ingenstans utan att välkomna henne till Saunalahti.
Hon: Nääää herregud, ja väit itt ja no.
Jag: Men sko itt do vill spar pengar, som do sko få köp kläder elä drick kaffe för iställi...?
Hon: Nå temde fin klädren hittar man it enttå!
Jag: Nåja, do får köp na anat fö dem tå, it veit ja va do vill ha.
Hon: Näää hödu ja tror itt rikti på dehär, he får nåo lämn.
Jag: Men ja får itt ljug fö de, å sko ja få sko ja itt gör e ändå.
Hon: Haha, jaa du va en råoli ein du!
Jag: Jaha, tå kan du ta en anslutning åv me så blir e änno betär, tänk va skönt tå du somnar ikväll å tänker att äntligen får ja spar liti pengar.
Hon: Jaja, vi tar väl dehär no tå så slipper du me.

Hurra. Sammanlagt blev mina affärer 6 till antalet.

Efter att ha yrat på Citymarket och letar present till sexåring begav jag mig till andra delar av stan. När jag kom dit verkade det idealiskt, olika slags människor, cider, varmt väder, björklöv, grillad kyckling OCH killar som spelade gitarr!
Kalaset varade inte längre än typ en halv timme, dock. Stack en sväng till ett par kompisar för att sedan läsa bok och äta vindruvor på min balkong.

Imorgon väntar återigen jobb. Efter det sticker jag till min kompis Carro. Dit skall jag åka buss. Och jag längtar så. Det är så länge sedan jag åkt buss, och jag älskar att göra det. Det är så harmoniskt. På promenader, i bussar och i duschar. Det är där den bästa poesin produceras.
Efter att ha festat en smula bjuder söndagen på sexårskalas i Årvas. Därifrån planerar jag sedan att åka buss tillbaka till det som är mitt hem någon gång under kvällen.
Vi hörs när vi hörs!

ett liv.

världens skönaste sol.
en gripande bok.
ett smålustigt jobb.
irriterande kunder.
en kauppa.
jag
sa
en.
helvete.
en stor kasse fylld med mat.
en bultande huvudvärk.
och en väntan på att det svartnar för ögonen.

men det gjorde inte det.
och imorgon är en ny dag.
med samma sköna sol
samma gripande bok
samma smålustiga jobb
trevligare kunder
fler kauppor.
jag
sa
fler
hurra!
ett stort huvud fyllt med fredagskänslor.
och frihet.
tänk att det här är mitt liv.

where is the yellow man?

jag tycker att det borde finnas en gul gubbe i ljusen för fotgängare också. så att man liksom vet att det är dags att göra sig redo. precis som för de motordrivna fordonen. hallå hallå vad orättvist.

och jag skulle just precis nu vilja träffa en riktigt intressant människa. med ett konstigt förflutet. eller en hatt. med massor att berätta. och jag skulle lyssna och fråga. men skulle jag förstå? kanske. gonatt.

slumpmässiga saker.

Undrar varför varje Nykarlebybo jag ringer till tror att jag är från Vörå, och varje Vöråbo tror jag är från Nykarleby.
Kanske för att jag är mitt emellan ifrån. Eller så är det bara svårt.

Varenda människa på Facebook verkar ha fått klarhet i vad som händer för dom i höst. Jag vill också veta. Nu. Jag. Orkar. Inte. Vänta. Jag. Vill. Leka. Charader. I. Sverige.

OCH jag stressas av att min nuvarande lånetelefon inte har en kalender! Jag håller inte reda på nånting nu. Fattar inte vad det är för datum. Fattar inte vad som komma skall. Jag måste nog köpa en ny snart. Typ imorgon. Eller innan helgen.

Tänk vad handikappad man blir utan telefon nu för tiden. Nu har jag ju åtminstone en slags, men de två första dagarna jag var utan visste jag inte ens vad klockan var. Jag hade aldrig tänkt på att den var så viktig förut. Och jag äger ingen fungerade armbandsklocka. Så när jag gick till stan fick jag stoppa ner kameran i min väska. Varje gång jag undrade vad klockan var fick jag ta en bild och checka tiden när den var tagen. Jajaja. Alla sätt är bra.

Jag vet ingenting mer. Det är konstig färg på luften ute. Slut på slumpmässiga saker.

böcker! #2

Idag har jag pratat med en snygg polis. Skitsnygg. Synd att klockan blev jobb... "ANNOS SKO JA HA LAGT IN EN STÖIT", för att citera en av helgens pajaser.
Och ja, jobbat, och köpt böcker på rea.


Paulo Coelho är en författare jag i all evighet har tänkt bekanta mig med, det har bara inte blivit av. Men idag, äntligen!

Jag snubblade över denna. Vet inget om varken författaren eller boken. Men den verkade bra. Jag fastnade. Ibland chansar man rätt.

Min kusins råd om att läsa klassiker i sommar ekade i huvudet. Mitt sista val stod ganska klart.

Så mycket annat vet jag inte idag.

Jag: Har du nå familj elä hu ere?
Kund: Neeeej, dom e döda allihop!
Jag som relaterar till Pleppo och får svårt att fokusera: Oj... bla bla bla bla bla bla...
Kund: Jaaa...
Jag: Om du vill funder så kan ja återkomma, när sku e pass?
Kund: Kanske på julafton.

Åh han var så SÖT.

02:28.

och jag träffar människor
som är gravida och röker på balkongen
och som saknar ett hem
och blir upplockade av bil.
allt händer längs samma gatan.
gatan där allting började. gatan där vi bor allihop.
och där ingen längre är säker på
om röd är en färg eller en känsla
och glömmer bort att det är på kvällen man ska äta morgongröt.
med havregryn.
och jag träffar människor som önskar att de vore hälften yngre än vad de är
ty de lever i tron att om så vore fallet hade dom haft det där vi kallar en chans.
men chans är bara en färg.
och jag tänker på vad som händer när gränser suddas ut och förstånd försvinner.
jag tror att allting händer i skogen under stenar klockan halv fem.
förstå ingenting lille vän.

och när jag tar genvägen tänker jag på
att jag gick där innan jag använde den som genväg.
och cyklar och djur i magen.
och mat på vår terass i huset jag växte upp.
och vad önskar du dig i present?
gräs och en avsugning.
herregud. nej,
vad hände med oss 1997?

lediga timmar, finally.

Jobbet gick skit. Jag vill inte höra ett ord till om det nu förrän på måndag. För nu är jag ledig, ledig, ledig, ända tills klockan 15 i övermorgon.

Allting går lite trögt för hela mig just nu.
Jag är återigen inne i en fas när ifrågasätter allting jag gör. Varenda lilla handling. Jag tänker på vad mamma hade tyckt om det. Om hon hade tyckt att jag var fånig? Dum? Bra? Klok? Idiotisk? Äcklig? Helt vanlig? Hade hon varit stolt eller hade hon skämts?

Det händer inte speciellt ofta men det håller oftast i sig en tid när det väl börjar. Och jag tycker inte om när folk påpekar att jag verkar vara så stark och duktig, har tagit allting så bra.
För jag har inte gjort det. Utåt sett kanske, ja. Jag är oftast glad mot de flesta. Jag vill inte sprida nån sorts sorg.
Men inom mig har jag kamper. Varje dag tänker jag på det där standard-hålet som finns där. Och man vet nog inte hur det känns om man inte själv är i en liknande situation och har mist en förälder. Jag skyller massa saker på mig själv. Ofta.
Och sen kommer såna här perioder till. Då blir jag ganska handlingsförlamad och tråkig. Så ni vet.

Men det är så vackert väder så jag ska sluta depressionsblogga. Jag är nog rätt glad ändå! Ska träffa ett par eller tre arbetskompisar nu. Puss och hej!

not gonna find my telephone.

min telefon har inte kommit tillbaka.
men jag har nu en arbets"kamrat" mindre.
just av det skälet.
denne fick gå idag.
hejdå hejdå.
spy gärna upp mina leijonapastiller du tiggde till dig förra veckan.
nånej. men ändå. usch.

just nu lånar jag en telefon av en annan på jobbet. och jag har nytt simkort. min nummer är samma. så ring mig.

nu: fredagsmys.
imorgon: jobb. jag ska sälja som tusan. de senaste tre dagarna har gått lite åt skogen. på grund av tjuvar och annat. men imorgon!

telefonlösa jag.

Klockan är lite efter 15. Jag får reda på att vi svenska försäljare har palaver i chefens rum om fem minuter. Jag går dit. Likt alla andra tar jag ingenting med mig. Vi får lite klagomål på att vi säljer för lite nätstickor. Och reda på att jag är en av fem stycken på kontoret som lyckats komma med i en tävling som jag inte ens fattar. Men det verkar vara nåt bra!

Jag går tillbaka till min plats. Noterar att endast en av de två telefoner jag senast såg på mitt bord finns kvar. Kvarvarande är jobbtelefonen. Min privata ser jag inte till. Jag kollar lite under alla papper. Tänker att jag väl har lagt den i väskan. Fortsätter ringa samtal. Sen hör jag Nora som sitter bakom mig fråga "onko kukaan nähnyt mun kännykkä?". Nej. Jag kollar min väska. Hela bordet, grundligt. Ingen telefon. "Minunkin on poissa", säger jag.

Vi går till chefen som svär lite och frågar lite och säger att de kommer nog fram ikväll. Vi ringer till våra telefoner som blivit avstängda. Han ber alla (?!!!???) tömma sina väskor och kläder. Ingen har dom. Och de kom (förstås) inte fram ikväll heller.

Fast grejen är den att det ju är någon av våra arbetskamrater som tagit dom. Till mitt jobb hittar man inte om man inte vet var det är. Och vem tusan skulle komma på att smita in dit bara sådär, ta en telefon eller två. Och mitt under en palaver, dessutom. Hoppsan då så oskyldigt! Skumt också att just våra två blev tagna, det fanns telefoner på varje bord. Och våra två längst in i rummet. Bort från dörren.

Och aj aj aj så värdelöst av chefen att låtsas kolla lite väskor. Det är enkelt att gömma två stycken telefoner. När tjuven väl är hemma syns de nog aldrig igen. Innan arbetsdagens slut borde han alltså vridit nacken enskilt av oss alla och kroppsvisiterat oss utav helvete. Dessutom verkar alla tro att alla människor är så goda. Snälla. Fina. "Neeeee int ere hon!" "Nåneee int han!" Hur vet ni? Skenet bedrar. Väldigt ofta. Kul att jobba med tjuvar. Jättekul.

Varifrån ska jag skita ut pengar till en ny telefon nu då? Jag vill ha en lika fin. Men de säljs inte längre. Tror jag. Och min pappa äger av okänd anledning fortfarande min anslutning. Det kommer alltså bli ett evigt ståhej imorgon när jag beger mig till telefonaffären och begär ett nytt kort. Och en ful telefon.

Med min otur återfinns väl min gamla imorgon och alla pengar upp i kattröven. Åååååååh. Jag var ganska ledsen redan tidigare idag när jag gick till jobbet. Nu vet jag inte alls vad jag ska tycka.
MEN, jag är fortfarande jätteglad i hjärta och hjärna över att det inte var dallarn denna gång igen!

Onsdagsbesök i Idas kök

Jag sitter i Idalavidas lägenhet, här har vi ätit chokoglass och druckit limsa med muminsugrör (yeah!!) Ute har det störtregnat, så där så man känner att man lever.
Vi satt i hennes kök och hade kalas för det var första gången någon åt i hennes kök (det är ju liksom inte det de är till för) och så talade vi om minnen vi hade med varandra före vi ens kände varandra. Vi funderade lite på människor, falla-i-tamburen-en-random-kväll-människor & vara-rolig-utan-att-de-själv-vet-om-det-människor. Det finns många vackra människor.

"Apor kan räkna!" utbrister Ida här brevid
"Valar är musikaliska!" fortsätter hon
Nu vet vi det. Värst vad hon blev djurintresserad. Det var dagens allmänbildning by Idalavida. Tack för den.

Okej, kära läsare nu måste jag sluta.
Puss! Gästbloggare Jossan

nästan juli.

Det slog mig idag. När jag uträttade ärenden åt syster. Kvinnan i kassan bad mig återkomma imorgon, första juli. Det är i juli jag får veta om det blir Sverige eller inte Sverige. Vasa eller inte Vasa. Det är lite spännande. Men det är lite läskigt att en sommarmånad går såhär snabbt. Men det är ingen vits att klaga. Det här är livet och tiden och allting. Dessutom är det två kvar.

Nu ska jag spela lite gitarr innan jag går till jobbet. Efter det kommer Josefine hit och hälsar på mig. Det var tal om att baka en paj. Jag undrar hur det blir.

Jag vill förresten också rekommendera Felix mustapippuri-ketchup. Den är jättegod. ÄT.

men det kanske ska vara såhär just nu,

hej kära du.
mitt liv var intressantare innan jag skaffade jobb.
jag trivs på jobbet. jag trivs bra. men allt är så inrutat nu.
jag bara vaknar, pratar tungan av mig, tjänar lite pengar, går hem, tappar lusten till det mesta.
jag borde ta en vecka när allt går tvärtom.
när jag träffar människor jag aldrig förr träffat.
när jag dricker drycker och äter mat jag aldrig smakat förut.
när jag går en annan väg till jobbet.
när jag läser böcker på andra språk.
när jag inte bryr mig i vad klockan, som egentligen inte finns, är.
när jag kommenterar andra bloggar än de jag hela tiden kommenterar.
när jag är vaken på dagarna och sover på nätterna.
när jag klättrar i träd och eldar brasor.
när jag köper en sak som jag aldrig sett förut och odlar växter.
när jag använder svåra ord och läser från höger till vänster.
när jag inte är varenda pinne till lags.
för jag dör ändå ensam.
hejdå kära du, jag gillar dig.

ps. jag har drabbats av något som gnager i mig. varje dag. det slutar inte förrän jag skrivit en liten dikt eller ett stycke text som jag själv tycker är bra. (jag säger inte att det här är en sådan text) det är ju bra. för det tvingar ju mig till att skriva. och jag vill ju skriva. jag kommer mig bara inte riktigt för. jag vet inte vad jag ska kalla det bara. är det en sjukdom eller? ds.

dagens kauppakung elä va heitt e...?

Slog personligt rekord idag på jobbet. Jag tror det kommer att stå sig för evigt. Visste nämligen inte att man kunde få ens sådär många. Jag gjorde 15 affärer. Fattar inte riktigt. Men jee jee!

Sen kom jag hem och hade skittråkigt. Ingenting har hänt. Jag har liksom ingen lust samtidigt som jag vill göra allt. Jag har funderat på konfirmation. Är inte 14 år ganska jävla oskyldig ålder att konfirmeras på? Som om man skulle förstå vad man gör och vad allt det där innebär när man är 14 bast? Man vet ju ingenting då. Men jag antar att det finns en baktanke. Just för att man inte vet nånting ska man luras dit. Hade konfirmationen ägt rum vid till exempel 18 år istället hade garanterat hälften minde gjort det. Smart tänkt, kyrkan. Kanske lite småelakt också?

Visst, man kan skriva ut sig och allt det där.
Det var bara en tanke.

sally och dolly i sommarnatten.

Och så igår. Kvällen. Jag vet inte. Livet är så absurt så jag blir alldeles konstig i hjärnan. Jag hade roligt i alla fall. Serne satt på med mig till stan och vi drack rosévin från Australien. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och rödvin. Men det är annorlunda jämfört med annat alkoholhaltigt. Men det är annorlunda på ett bra sätt.
Vi träffade Natu och massa andra människor. Skaffade oss fejkidentiteter som vi trodde oss behöva. Jag hette Dolly och Serne var min syster Sally. Topalowic var vårt efternamn. Lite trasig uppväxt kanske. Mamman från Tjeckien och så vidare. Vi åkte massa taxi och vi åkte massa dallare. Det är så hemskt svårt att åka dallare i fyllan. Armarna orkar ju ingenting. Så nu är alla mina muskler i hela kroppen sjuka och jag har oändligt många blåmärken överallt. Det var länge sedan jag senast åstadkom en ordentlig sommarfylla (vin, sena nätter, taxi, yra på msn, skämt om gud (förlåt), konstiga människor, konstiga konversationer och sjutton absurda sekunder). Så det var dags!
Vad som fanns på wc-golvet i morse: massa bark (va?), Vem är jag och i så fall hur många-boken, en vattenflaska, en tom colaflaska, random ensamma strumpor.
Jag hade i alla fall roligt! Här får ni två bilder.





Hejdå, hälsningar Dolly Topalowic.

en familjär midsommarafton.

Jag har firat midsommar och gjort en hel del roliga saker. Om vi börjar med fredagen, den där själva aftonen, så for jag, pappa, min syster och hennes familj till Kauhava, som vår tradition påbjuder. Även om jag brutit den några år här emellan.

Man vet att det är sommar när man kör bil med pappa och lyssnar på The Eagles. Det är bäst.

Framme åkte barnen karusell.

Pappa fascinerades av flygplanen.

Och jag bara var där.

Jag och Ellen busade lite.

Mot slutet tog jag med min syster i en jätterolig karusell som snurrade härligt. Anna skrek att hon var för gammal och blev yr, jag skrattade och njöt. Det var fina 3 minuter.

Innan hemfärd åt vi franska och fick en överdrivet stor gaffel.

Alla blev vi ganska trötta till slut. Men det var en rolig kväll!

hej hej från pensal!

Klockan 03 inatt kom Dragos förbi för att säga hej. Det fortsatte vidare ut på stan, där alla ställen var stängda. Vi gick tillbaka till mig och på vägen mötte vi en trevlig prick som kom från krogen. Han hade bott i Estland medan det ännu hörde till Ryssland, men sedan flyttat hit och han förklarade lyckan när han steg in i Halpa-Halli. "There was bananas, mandarins and äppelsins!"

Precis när vi återkom till min dörr kom vi på att vi kan gå till Shell och äta glass. Det gjorde vi och Natu kom också dit. Hon frågade hundra frågor av Dragos. Jag fnissade. Sen for vi till hans studio och kollade på en animation och frågade fler frågor. När vi sedan gick därifrån till Natus för att hälsa på hennes hund sken solen vackert över oss och Lady Gaga ljöd högt ur Natus telefon. Klockan var 05. Hunden var knäpp men han gillade Dragos som talade rumänska med honom.

Solen sken fortfarande och ännu mer när vi lämnade hunden och dess ägare och jag hade svårt att föreställa mig att det var nu jag borde börja sova. Till slut sa vi hejdå i mitt trapphus och i det där magiska stadiet mellan vakenhet och sömn kunde jag räkna kyrkklockans slag till sju.

Jag har alltså knappt sovit alls. Och ändå har jag lyckats ta mig till nordligare delar av Österbotten. Pappa har så slött internet att jag inte fattar. Men han är snäll ändå. Glad midsommar!

det känns inte.

Jaha.
Midsommar.
Och det är ljust hela tiden.
Och man ska göra massa saker.
Som man inte gör.
Och det är nu man borde öka på allmänbildningen.
Helst ska den slå i botten.
Och man borde skriva och man borde vara trevlig.
Och man borde försöka.
Och
jag
försöker
men
det känns
inte
speciellt
annorlunda.
Och det
känns inte
speciellt vackert att veta att du fortfarande befinner dig på samma
ruttna
nivå.
Att du fortfarande inte lärt dig
att människor som oss
kan förstå lika mycket
som
dig
och
mer.
Tänk om ett äpple ramlade dig i huvudet.
Eller i oss båda.

Jag och Natu har sett på film ikväll. Hon har konstaterat följande:

1. "du gillar killar med lockigt hår!"
2. "du har sådär udda stil som dom hadd förr i tiden, och jag gillar 90-tals."

1. ja, nami nami..
2. ja.

när ida får tråkigt

blir hennes naglar ansikten.


På jobbet fick hela systemet fel i nerverna drygt en halvtimme efter inledd arbetsdag, och eftersom det inte blev bättre fick alla vi svenskspråkiga försäljare gå hem.
Jag har gjort ingenting förutom skapat figurerna ovan. Det har varit en ovanligt tråkig dag. Huvudvärk har plågat mig hela dagen och slutar inte. Jag ska äta Burana och sova.

önskelista till bazooka i las vegas.

Den här:


och den här:



Hittar du inte dessa eller känner att du vill köpa ännu fler så gillar jag allt med tecknade apor, pandor, giraffer, elefanter, hästar och sköldpaddor. Och annat fint med humor. Efter fyra år av nära vänskap borde du veta lite vad som är min stil. Du har en budget på typ 60 euro och jag blir inte sur om du köper lite fel. Jag är dig evigt tacksam och pengarna får du genast. Min lön torde ramla in på kontot ungefär i samband med din hemkomst. Puss och kram och tack.

glassen smälter.

Gjorde affär med en norrman (måste ha varit) idag. För det första var det jättesvårt att förstå vad han sa. Men jag förstod att han gillade mitt erbjudande. När jag sedan frågade vad han hette fattade jag ingenting. Det var liksom inte ett namn. Bara ljud. Så stavade han upp allting "E som i Ellinor och S som i Sanni" och så vidare. Jag skrev. När jag till slut frågade om han möjligtvis hade en e-post sa han att hans glass smälter.
Det var den sötaste ursäkt jag fått. Klart den smälter när finnar som inte hör ett skit ringer och undrar oväsentliga saker. Han var fin.

Och nästan gjorde jag affär med en liten kvinna. Det kunde ha kommit direkt från Pleppo. Hon var mest Pleppo hittills. "Heeeee-eej!" sa hon, helt tvärtemot de flesta sura. Sen var hon väldigt näpen och försynt. Hela tiden. Undrade massor. Men kunde inte göra en affär utan att själv ha kollat hemsidan först. Och jag kunde återkomma vid sommarens slut, när hon återvänt från sin utlandssemester. "Ha de braaaaaaa!"
Jag har kommit fram till att det inte är någon ordning på någonting om jag inte kommenterar mina ringbud. Så jag skrev "pleppo, utlandet". Min finaste kommentar hittills. Undrar om chefen kan se dom? Nå han kan ändå inte svenska.

men solen skiner i alla fall.

Usch vilken dag.
Jag började för det första klockan 09. Det passar inte mig speciellt bra. Sen va vi tvungna att lyssna på oss själva. Samtalen vi ringt tidigare. Fy satan. Ursäkta språket, jag kan bättre!
När vi till sist började jobba sålde jag ändå bara två fjuttiga små saker.
Inte ens bananen hade den där känslan idag.
Nåja, imorgon har jag i alla fall kväll. Fysio 11.45 visserligen, Men ändå! KVÄLL!

Nu ska jag gå ner till parken och skriva tills jag känner att jag börjar dö. Eller frysa.

natus roliga funderingar, del 208.

Igår var jag och Natu på bio. Vi såg Dear John och två personer i filmen hade autism. När filmen var slut och vi åkte hiss ner sades följande:
Natu: Hödu ja tror Jake har dedär autism.
Jag: XXXX har ju å, lindrigt.
Natu: Vafan? E de däför h*n e så udda?
Jag: Nå... Nä.
Paus.
Natu: Har du de?
Jag: Nånej, vaför sko ja?
Natu: Nå int vet jag, alla verkar ha de.

Idag gick vi runt på stan.

Jag: Men ja får it studiestöd, ja får rehabilliteringspenning.
Natu: E de så för alla?
Jag: Itt om itt man e handikappa.
Natu: Int e du ju de.
Jag: He e ja visst.
Natu: Int e du. Du har ju bara foten.
Jag: Janå... Nåo e ja.
Natu: Alltså e de som dina lår som har nå fel eller?
Jag: Nä alla benmuskler har nåo liti problem. He kallas att ja har en cp-skado men it veit ja.
Natu: Men int har du ju de i hjärnan?
Jag: Nä. Man måst itt ha he.

Sen befallde hon mig att berätta allt om min barndom. Ända från början. Ingen har tidigare visat ett sådant intresse.

femvåningshusets sjunde våning.

att sitta på balkogen i ösregn och skriva om att solen skiner
på sjunde våningen i femvåningshuset
att ha marsblöta skor i juni.
och köpa de dyraste vindruvorna i världen på rea.
flirta med mannen utan känslor i bilkön.
flirta med vädergudarna.
men lek inte med deras känslor
för de har inga.
stör inte människor som tänker
hoppas aldrig för mycket
glöm aldrig hur man beter sig.
befallningar känns så avlägsna.
ungefär som att heartbrokea en man i sina bästa år.
och så kommer låten från 2006.
jag var kär. och lyssnade på den hela tiden.
hela vägen från björneborg till staden nervfel.
eller om det var till dess utkant.
och såg allt som en veklighet framför mig.
på tal om avlägset. och naivt.
och befallningar och vädergudar och män.
och rätt och fel.

förlåt.

jag saknar oftare platser än människor.

och det regnade inatt.

I morse lämnade jag kvar Carro på mitt golv, där hon kunde stanna efter behag tills hon tyckte sig vara i körskick, och gick till jobbet.
Tre första timmarna var helt hopplösa. Jag tog paus. Ringde pappa som hade ringt. Köpte en banan. Men det regnade så jag åt den inne. Sen gick det lite bättre och jag fick 5 kauppoja till. Nu har jag 14 på fyra dagar. Jag vet inte om det är dåligt eller bra.

Det regnar fortfarande. Och det regnade inatt när Daani skjutsade mig på dallarn mellan Ollis och Potero. Inget av ställena jag nämnde var särskilt roliga. Inte heller denna gång. Jag vet inte. Jag vill bara dricka vin i parker. Och leka med mina karaktärer, bästa vänner, som aldrig sviker.
Men min verkliga vän, Carro, och jag har i alla fall ett mysterium. Det ska inte förbli olöst länge till.

dagens.

Samtal nummer 12350500. Man från Närpes, ca 35-40.

Han: Njääääänå ja väit itt. Ja traaor itt he.
Jag: Do vill it spara na pengar?
Han: Ja tycker dö låtär som dö sko va norrifrån, va sku dö säg om vi sku diskuter dehär på en restauraang iställi?
Jag: Haha. Tyvärr så måst dehär göras på arbeitstid.
Han: Jaa dö har arbäitstider. Men imårån tå? E je ju lyyödaskvieeldi tå, tänkt ja.
Jag: Tyvärr så jobbar ja bara 11-16 imåron.
Han: Aj faan.

Idag var en ganska bra dag. Kan ju bero på att kvällsmänniskan jag hade iltavuoro och fick sova 10 timmar. Nu kom Carro och vi ska festa lite. Eller umgås i alla fall.

dehär e ida å ja etär en banan HEEEEJ.

Idag jobbade jag 9-15. Men först hade vi konstig skolning typ en halv timme. Sen fick jag tre kauppoja, ett soittopyynainting och en vrickad tunga. Folk är trevligast i Ekenäs, åtminstone hittills.

Jag hittade en ny hobby idag också. Nämligen att äta banan på torget. Jag bara stod där mitt på. Ensam. Och åt. Det var en fin känsla. Jag måste göra det oftare. Jag kom på så många saker jag vill skriva om. Men jag måste stå. Inte sitta. Det är något med skillnaden där emellan.

Direkt efter jobbet hjälpte jag syster och agerade blombudbärare i Vörå. Och Årvas. Inget speciellt med det. Jag körde inte ens vilse. Vilket ointressant liv. Jag hatar bilen som varje morgon klockan 06 startar från gården huset jag bor i står på. Bromsarna gnisslar utav bara fan. Och jag är knappast den enda som vaknar.

tillbaka till staden nervfel.

idag började jag jobba lite sådär smått.
och folk kom för sent
och dom sa sori.
EI SE OO MITÄÄN SORI.
och jag tänkte att jag aldrig i livet ska komma för sent.
fast jag annars suger på att hålla tider.

det gick inte jättebra. men det gick, väl.
the chef sa att vi gör det bra om vi säljer en idag
två imorgon
och tre på fredag.
så här långt är jag med i så fall.

men varför är så många kärringar så otrevliga?
jag lär mig aldrig.
och så fick jag jättemånga samtal till staden Nervfel.
den är inte trevligast.

men idag har jag lärt mig massor.
och jag är glad att jag jobbar.
hoppas jag skulle komma igång lite med finskan igen också.
jag har redan en finsk kompis
och lilla damen pratar bara finska med mig.

min trettiofem grader varma balkong ropar på mig, vi hörs.

varför det är skönt att tala med simon i telefon.

Jag: Bwää... No döödd ja.
Simon: Dödd du?
Jag: Jå.
Tystnad.
Simon: Ojdå.

Ps. Imorgon ska jag sälja imorgon ska jag sälja imorgon ska jag sälja imorgon ska jag sälja. Allt handlar om inställning, lärde jag mig idag på skolning.

studera.kanskealdrig.

Vet någon vad studera.nu felar?
Jag har fått mejl om att jag är placerad i urvalsgrupper och att mina betyg och meriter har kollats igenom, men det står ingenting om meritvärde eller urvalsgrupp. Bara att handläggning, fortfarande, pågår. Är det så här för någon annan?
Jag orkar inte väntaaaa.

istället för att hålla käften.

det är konstigt hur annorlunda allting blivit
på bara ett år.
om jag tänker tillbaka på den här tiden i fjol
kan jag småle lite åt hur jag tänkte på saker då.
jag säger inte att jag är en bättre människa nu
men jag har växt och jag har hittat mig själv
där bakom allting.
tror jag.
kreativiteten har öppnat en extra dörr
till sitt hus
på samma gång som han spikade igen ångestens fönster.
kanske inte med världens bästa material
men ett bra
och det är kreativiteten vi talar om
så jag är säker på att ett bättre snart uppfinns.

det är regn överallt.
jag undrar om desmond & molly jones var lyckliga?
och jag undrar varför så många beatles-låtar handlar om diamantringar.
och jag undrar så mycket som jag aldrig kommer att få veta.
man måste prioritera.

imorgon börjar min skolning på jobbet.
och min pappa har redan hunnit klaga på att jag valt att jobba kvällar.
och jag har redan hunnit förklara massor som har ljudit för döva öron.
vems liv var vems nu igen?
men vi är nog vänner.
jag längtar tills vi kan köra runt i sommarnatten i okända bygder och lyssna på the eagles.

fantasi och verklighet. och årvas och vörå.

I morse när jag vaknade visste jag vad jag skulle blogga om.
Jag skulle ställa en retorisk fråga om ett lite roligt scenario i min fantasi.
Men sen hände det på riktigt. Så nu vet jag inte vad jag ska blogga om. Att jag kopierade skattekort för 15 cent och handlade yoghurt för 1,75?
När ska jag sluta vara synsk? (nåja, nu blev det ju lite retoriskt i alla fall)
Det här börjar bli lite äckligt.

Syster ringde så jag ska iväg och köra blombud i Årvas å Vyyyyöro.
Kanske det är där jag finner inspiration. Hej och då.

kattfat & fimpburkar

idag har jag hälsat på simon i hans nya lägenhet.
vi spelade gitarr. och testade våra gehör.
mitt har faktiskt blivit bättre må jag säga.
jag träffade rätt på nästan varje ton.
huset stod på en mysig gård. med kattfat på trappan.
och fimpbukar.
kattfat är förresten ett ord från barndomen som jag saknar.
kattfat kattfat kattfat. fatkatt. fatcat.
och så kunde man öppna fönstret sådär mysigt.

jag har också handlat jordgubbar med natu. av en söt kille med HATT.
10 poäng
och en liter jordgubbar.

imorgon måste jag göra tusen saker.
kopiera skattekort köpa kalender köpa frukost ställa väckarklocka
va?

calle. alltså, jag sa CALLE.

Natus fest blev lite dryg. Så jag gick hem, pigg och nykter, och degade framför datorn. Nördigt, men bra, för läs följande (Johan är min kompis från Hudiksvall):

Ida säger:
heej
João säger:
hej snygging
Ida säger:
haha
finis
hur är det?
João säger:
det är fint
vet du vem som är här?
Idol-Calle
Ida säger:
NÄÄ
du ljuger
João säger:
neeej
han är här
Ida säger:
va faaaaaan johaaaaan
João säger:
han ska sova här i natt
Ida säger:
VARFÖR
FÅR JAG TALA MED HONOM
João säger:
för att jag är så jäkla cool
haha
men nu är han på krogen
Ida säger:
johan jag älskar honom
fan också
jag måste få tala med honom
snälla?

Så nu har jag gjort en fin hälsning i Paint till min söta fina favoritcalle. Johan ger den till honom imorgon när han är tillbaka från krogen. Det här är amazing. Jag känner mig som ett litet barn på julafton, haha.

(Om ni vill få klarhet i det absurda kan jag berätta att Johans två småkusiner spelar i Calles band, därav övernattningen.)

ung frökens födelsedag.

GRATTIS Natu!

Jag tycker om dig fast du kallar mig jävla cp när jag beställer mat i fyllan på finska.
Ikväll firar vi.

påål åt tvål å sprack i en skåål.

I vintras när jag hade läst massamassamassa Nick Hornby och blivit lite extra knäpp och inspirerad skrev jag en liten historia om Greta. Hon hade lite problem. Alla koppar var kanske inte i skåpet, så att säga. Hon reste till Toronto iklädd endast baddräkt och på flyget träffade hon den bedårande mannen Paul. Komplikationer uppstod när de inte förstod varandras språk. Vilken tur att man kan be flygvärdinnan om socker, som man kan teckna i. Och så vidare. Jag tänker inte berätta vidare, historien finns publicerad i Mix-linjens tidning. Med den finns också en bild på de två skruvade människorna, hemma hos Paul i Canada. Jenny har ritat och jag tycker det är fantastiskt fint. Det var ungefär såhär jag tänkte dom.



Ikväll känns kanske lite som en bra kväll för en eventuell fortsättning.

hej nya design.

Nu har jag ändrat bloggen lite. Men jag vet inte. Ibland tycker jag den är jättefin. Ibland tycker jag den är too much.
Vad tycker Du?
Ja, jag frågade just Dig.

Jag är hungrig. Med tanke på att det här gjordes på tom mage är det väl helt okej. Mitt hungerhumör är verkligen inte att leka med. Så nu ska jag handla mat. Få se om jag fortfarande gillar det när jag har ätit. Hejdå.

int kan du kontrollera dina feelings.

Natu länkar texten till Black Eyed Peas - Missing You och säger:
läs dehä å tänk på X.
Jag: hahaha. oj du e no fin. vill du ja ska va kär i han eller vadå?
Natu: jo vara bara
Jag: int vill ja
Natu: vadå vill int, int kan du kontrollera dina feelings. de e dina hormoner å gener å fittit liv i kroppen som bestämmer vem du e kär i

Hon är nog en lyckad varelse.

Idag dog förresten en kråka. Varför vet jag det? För att den helt plötsligt damp ner - rakt på min bilruta när jag och varelsen som nämndes tog en tur. Jag blev rädd. Men sedan skrattade jag. Natu trodde det var någon som slängde den på oss. Typ från en balkong. Några sådana fiender tror jag dock inte vi utvecklat.

den lilla flickan och sommarjobbet.

Jag fick jobb! Wohoo! Jag är jätteglad.
På tisdag, onsdag, torsdag och följande veckas måndag ska jag på skolning, men jag får börja jobba redan på onsdag. På kvällar! Tänk så bra för kvällspigga jag. 15.00 - 20.30. JAAA.
Dessutom, kära ni, verkar det vara tillräckligt många som sökt in till litteraturvetenskapen i Växjö! Hoppas bara att jag är behörig och tillräckligt bra nu då. Ibland är det extra skönt att leva.

whose line is it anyway?

jag hjälpte en kompis att flytta idag. nästan hela min klass träffades också hos henne och åt upp vad som fanns kvar i frysen som skulle tömmas. mitt i fikan tipsade fröken som ska flytta om whose line is it anyway?
jag tänkte att jag kan ge det en chans. och nu kan jag inte sluta titta. jag som skulle sova tidigt ikväll. det är jätteroligt!

serne, ifall vem vet mest-avsnitten försvinner kan vi byta ut kunskapskväll till komiska kvällen, eikö niin?

plötsligt händer det.

Ikväll mottog jag ett telefonsamtal jag inte trodde jag skulle motta. Det var en man. En man som talade om för mig att jag är välkommen på arbetsintervju imorgon förmiddag.
Procentchansen att jag skulle få jobb var skrämmande hög. Dock tar jag inget för givet, jag ska inte glömma bort att jag har en dallare och inte heller är fullständigt tvåspråkig.
Det sistnämnda var visserligen inget problem enligt mannen som ringde. Och det förstnämnda ska ju inte spela roll. Tyvärr gör det, för vissa människor. Men jag hoppas innerligt!

Intervjun kommer att hållas på finska. Så nu sitter jag här och övar in fraser som talar gott om mig som försäljare.
Olen iloinen jag reipas. Olen mukava. Pidän ihimistä ja puhumisesta. Sekä in real lifeissa että puhelimessa. Kyllä mä vähän suomea osan, se on kivaa jos kaikki yrittää hehehe!
Olen käynyt lukiossa. Ja lopuksi, olen sosiaalinen.

Jag har aldrig tidigare gått på arbetsintervju. Redan det pirrar lite. Sedan på finska dessutom. Nåja. En gång i tiden kunde jag faktiskt bra finska. Jag vet att delar av det fortfarande finns kvar. Bara jag är lugn.

powerpark!

Serne, Natu, Natus lillasyster och jag har spenderat mer eller mindre hela denna dag i Härmäs stolthet karusellerna. Natu och systern gav upp ganska tidigt på grund av att båda började spy. Men jag och Serne åkte som galna. Jag hade nog suttit där ännu om parken inte hade stängt. Har svårt att komma på ett ställe där jag är lyckligare än i en karusell.


Den här heter Pegasus och är fantastisk. Den beter sig lite sinnessjukt faktiskt. Snurrar helt galet. Men det är härligt. Jag tänkte på förra sommaren när jag och Elias åkte den. Vi sjöng Svenne Banan. Men i år sjöng jag inget. Finns det ingen svensk sommarplåga i år eller vadå?

Denna tillhör också mina favoriter. Vi åkte minst fem gånger. En gång strax innan start kände jag att någon var fel. Jag sa "hej mulla on puhelin taskussa!", så kom skötaren, som Serne så vackert kallade honom och alla vid maskinerna, och öppnade det där skyddet så att jag kunde avlägsna den. Tack! Tack för att jag fortfarande äger en telefon!
Jag vill ha en sån där attraktion hemma på gården. Det svalkar!

Förutom att snurra sönder våra huvuden poserade vi med Nalle Puh,

åt glass (systrarna på bilden beställde jättestrutar),

och strax innan vi for hem busade jag lite med Amerikats egna president.

Jag tyckte inte att han var riktigt lik sig. Men de använder väl så mycket smink i media nuförtiden. Han svarade inte när jag frågade, och att tiga är väl att samtycka, så jag antar att så är fallet.

Efter att ha lämnat av Serne i Jepåo fortsatte jag och de två resterande till Pensala. Jag visade var jag bor. Och var jag bott förut. Det var då Natu frågade vad min broder jobbar med. Jag nämnde fåren och hon ville se dem. Hon blev genast kär och ville ta hem ett, ett vitt med blåa ögon. "Får man ha de i lägenhet?" var en fråga bror min fick. "Hu kan di få såhär myki kalvar?" var en annan.
Men visst har hon lite rätt, de påminner i ansiktet både lite om kor och grisar. De är bara sötare.

HÄSTAR.

Nu har jag insett det. Hästar är fantastiskt fina djur. Jag blir alldeles svag genast jag ser en nuförtiden. Jag vet inte hur gammal var när jag började rida, men jag var inte gammal alls. Kanske tre år. Sedan fortsatte hela grejen som terapi fram tills det att jag var tretton år och tröttnade på allt. Speciellt hästarna. Hur tänkte jag? De är ju kloka och vackra.
Men nu är grejen den att jag, som ni säkert är kapabla att räkna ut, inte suttit på en hästrygg på snart sju år. Det här betyder att jag knappast lyckas sätta mig på en igen, utan att dö, eftersom mina muskler på insidan av låren under dessa hästfria år antagligen blivit så mycket kortare och mer spända.
Jag är övertygad om att det vore en hiskeligt bra träning, eftersom det är just de där musklerna som är jävligast och mest spända som tänjs ut. Men jag borde ju typ börja på någon slags ponny för att mina ben alls ska ha någon chans. Men en ponny tål ju typ 30 kilo? Finns det ens någon typ av "terapiridning", eller åtminstone lugna och pålitliga hästar i denna stad?

Jag saknar Milton. Han var den klokaste och bästa häst jag nånsin ridit. Han fattade allt. Genast jag satt ens lite snett så stannade han. Finis! Jag undrar var han är idag. Åååh.

ett inlägg med kimokärlek!

Hamnade på oväntat arbetsuppdrag idag - blombud i Kimo. Gärna för mig, tänkte jag och hoppade i bilen. Helt seriöst, finns det vackrare by? Jag ramlar in i något drömskt tillstånd genast jag passerar skylten. Det är så fint och mysigt med alla ängar och hus och allt, somrigt. Och sen, sen kommer bruket. Aaaah. Idag körde jag lite fel en gång. Istället för att genast svänga om tog jag en roadtrip genom hela byn.
En sådan tur att jag till hälften härstammar från bypärlan, så kan jag flytta dit sen. När jag blivit stor. Det hade jag kunnat i vilket fall som helst, men ja, ni förstår min tanke.


Snart ska jag och syster bege oss till Pensala förskola för att ta tillbaka saker därifrån som är vår alldeles egna mammas alldeles egna saker, eller våra. Som hon köpt i begynnelsen. Jag funderar på hur det skulle vara om hon skulle följa med och tömma allt. Det känns overkligt att det är hennes saker och hennes gamla arbetsplats. Lite som när vi flyttade i våras och jag hittade hennes saker och hennes lappar med telefonnummer.
Jaaaa. Fanns det en mening med allt eller...?

pizza pizzeria!

Det blev ingen park igår, eftersom alla utom jag upplevde det vara för kallt. Istället var vi hos mig till midnatt, ungefär. Det går aldrig att enkelt sammanfatta vad vi gör eller säger när vi är här för allt är så galet. Vi hängde åtminstone upp Che på väggen.

Jonathan the fotograf saknas på bilden. Ser ni det?

Sedan begav vi oss i vampäääyrbäilen till Brändö och en absurd fest.


Där blev jag biten i tårna med full kraft. Det gjorde lite ont men inte så farligt. Jag var mest förundrad över att det hände. Det hade aldrig tidigare hänt. Men när jag var 19, då. Biten i tårna-oskulden is gone.
I vampäääyrbäilen (jag älskar den) for vi på jakt efter pizza pizzeria. Vi fick fel mat och klagade. Då fick vi rätt mat. Vi körde till ABC och krockade nästan med två rådjur. Vi köpte mjölk. Vem är den människa jag är skyldig 45 cent? Serne? Carro? Jonathan? You tell me!
Nu kommer det nästan bästa. När Jonathan sedan körde hem mig och Serne till min gata, åkte vi karusell i vampäääyrbäilen på gården! Runt, runt, runt! Den svänger så fint och bra. Jag vill också ha en sån. Fast jag har inte testat, kanske man kan karusella med Toyota-Edgar också. Jag önskar att någon hade filmat. Det måste ha sett lika vackert ut som det kändes.

Idag har jag varit på 5års-kalas. Jag skäms över att jag inte tog en enda bild på födelsedagstjejen och hennes prinsessutstyrsel. Jag tog inte ens bild på tårtan. Jag var helt stel. Vad dålig jag är.
Efteråt skulle jag köra till Madde min vän. Innan jag kom iväg fick jag åka iväg på en liten trip med denna man som ville se hur jag kör. Som vilken chaufför som helst, sa han.


Madde bjöd på något utsökt med vitchoklad och frukter. Vi pratade och såg på film. Och jag sa "He e typ finsksvenlands stössta". Finsksvenland. Vad trött hjärna liksom. Svenskfinland it is.
Imorgon ska jag agera flytthjälp. Godnatt!

alla på landet är ju trevliga.

Idag har jag kört blommor till Hirvlax och runt i Oravais. Med mig hade jag trevligt sällskap. Sällskapet önskar dock, av förlåtliga skäl, vara anonym. Vid ett skede hade jag ingen aning om vart jag skulle, så jag chansade på en gård som inte var den rätta. Den som bodde där förklarade i sin tur vägen till rätta gården. Mitt sällskap påpekade att jag failat, att jag gjort bort mig. "Hon var i alla fall trevlig", sa jag.
"Nå, alla på landet är ju trevliga."

På vägen tillbaka till stan var jag på sin höjd en centimeter från att krocka. I bilkön vid rödljusen var jag nummer två. När ljuset bytte färg till grönt gasade nummer ett på, och så gjorde också jag. Nästan genast efteråt får han anfall och får för sig att plötsligt nitbromsa. Herregud säger jag bara. Jag fick hjärtklappning där i smeten. Det var fråga om mindre än din lillfingernagel.
En sådan hiskelig tur att det inte smällde. Ännu idag.

Nu sitter jag här med trötta ögon men upplivad hjärna och kropp. Jag väntar på mina vänner. Let's festa in the hovrättspark.

ugnar som brinner på tid.

00:49
och jag har ingen aning om hur jag ska kunna sova tidigt
för att orka jobba imorgon.
samtliga sommarlovsdagar hittills har slutat kring nollfyra.
särskilt produktiv kan jag inte påstå mig ha varit.
jag bara öppnar gamla texter
som skrämmer.
jag vill inte tänka.
på andra årtionden.
eller om att ge saker tid.
för det finns ingen tid att ge
när man inte hinner med
eller räcker till.
och jag drömmer om ugnar som brinner
och antikvariat som säljer böcker om dylan och guevara.
sedan vaknar jag och himlen utanför mitt fönster
är vackert klarblå
kring den gigantiska, klargröna trädkronan
utvilad.
ger man saker tid medan man sover?
hur länge ska man sova?

impulsbio 3/2010.

Jag hade precis slagit mig ner under en brännhet sol på balkongen med ytterligare en Ulf Lundellare, när jag hörde telefonen ringa inne i lägenheten.
Det var Natu och Natu ville på bio. Okej, sa jag.
"Men gå sen så du e där i tid!" sa hon.
"Jo jo", sa jag.
Jag drog fram dammsugaren, dammsög, visserligen slarvigare än vad jag ursprungligen tänkt, och nu skriver jag det här fast jag redan borde vara på väg. Tänk så hon känner mig väl.
Nu springer jag. Tja!

josefines visdom.

Förra veckans onsdagskväll satt jag och Josefine i min bil på gården. Vi delade en Tupla och pratade om olika saker och människor och år.
Hon sa något jag aldrig tidigare tänkt på. Hon sa att jag egentligen har mycket "bättre" urvalsgrupp än andra när jag söker karar, eftersom alla ytliga fånar som fruktar dallare och avvikande gångstilar automatiskt faller bort.
"Så du kommer ju att hitt nån jättebra sen då du gör det."

Ja, kanske. Tanken var fin. Jag gillade den.

ibland får jag nytt hår.

jag tröttnade på mitt blonda rufshår med den ojämna, grådaskiga originalfärgen under och i botten. usch. så jag kallade på natu. och hon lyckades igen. jag är så glad att jag har en kompis som är bra på sånt där. dessutom klippte hon min pannlugg rak.


nu är jag rödbrun. det var meningen att slingorna skulle bli blonda men de blev nästan lite ljusrosa. det gör ingenting. men jag hoppas hoppas hoppas att det inte går som med mitt rosa hår. det höll i sig i typ två veckor och sen blev allt äckligt.
heja heja heja mitt nya hår.
sen satt vi på en bänk i parken och hon berättade om helsingfors.
vi gick till mig och mitt på övergångsstället brakade dallarn ihop, igen.
vi hämtade bazooka som vi körde till mcdonalds och sen skruvade han ihop den, igen.

fina människors födelsedag.

Min far, lite på femtio...

och brorsdotter, 5 år! Grattis och hurra!

Jag ringde båda dessa människor idag. Den yngre hade bland annat fått en pysselbok.
Jag vet inte varför jag började tänka på det när jag var ute och gick. Men det gjorde jag. Och det i sin tur förde tankarna vidare till alfabetet. Varför finns det egentligen? Jag kommer ihåg en gång i lågstadiet när vi skulle kunna det utantill. För en kille gick det inte alls. Han kom av sig på samma ställe varje gång. Knasigt att det finns en så bestämd ordning på det när vi ändå bara skriver och slänger om bokstäverna hur som helst. Fast det ska ju i och för sig också göras på ett visst sätt för att göras rätt. Vem bestämde allt?

Hejdå, hälsningar första juni-flummaren.

vad som hänt ikväll.

Jag kollade igenom min bilddagbok från förra våren och sommaren. Oj vad jag skrattade. Den här sommaren ska bli minst lika bra!

Natu ringde ikväll. Hon har nu umgåtts fem dagar i Helsingfors med sin internetdejt från London. När hon ringde satt hon på tåget på väg hem. Hon sa att han var jättebra och älskade henne för den hon var, "vittu ja kan äta va jag vill å gå omkring å rapa å allt å han älskar mig ändå". Men, hon var inte nöjd med hans mage. Det var något fel med den. Bullig tror jag hon sa. Jag försökte förklara att alla har skavanker och att en mage inte är något hon kan haka upp sig på. Att hon säkert ångrar sig om hon dumpar honom för en sådan sak.
I ganska exakt samma ålder som hon är nu upplevde jag ganska exakt samma sak. Inte om nån mage direkt, men om massa saker som man om några år inser att inte spelar ens en liten roll. Man är så förvirrad ännu i den där åldern. Fast det kanske jag tycker att jag var nu om tre år. Och om sex år tycker jag att jag var det för tre år sen. Och så vidare. Förvirrad forever.
I alla fall så kommer dejten till Vasa i juli och då får jag träffa honom, hurra. Undrar vad jag ska säga. Nånej, jag undrar inte.

Jag var också ute på promenad ikväll. ("vafö vittu for du ut å gå? for du bara helt ensam?" brukar Natu förresten fråga) Plötsligt kom en kärring bakifrån. Hon började undra massa saker om dallarn, varför jag går "fel väg" och varför jag har såna där hjul på den, är det för att jag ska få mera motion?
Jag bara hoppades att det snabbt skulle ta slut. Men nej.
Hon brukade se mig ibland på stan. Och jag borde nog skaffa annan typ av hjul, det kostar inget. Jag sa att det alltid har varit såhär. Världen ändras, sa hon, du har inte alltid haft dom där solglasögonen heller. Nej, dom är ganska nya, sa jag. Och vackra, fortsatte hon. Har jag kamrater? Varför är dom inte med mig ikväll? Är jag ofta ute på promenad? Hon hade städat huset idag. Vi ska hälsa om vi ses nångång! Javisst javisst javisst, Gunvor, javisst.
Hon lät väldigt, väldigt mycket som hyla-enhörningen i Pleppo.