tillbaka till staden nervfel.

idag började jag jobba lite sådär smått.
och folk kom för sent
och dom sa sori.
EI SE OO MITÄÄN SORI.
och jag tänkte att jag aldrig i livet ska komma för sent.
fast jag annars suger på att hålla tider.

det gick inte jättebra. men det gick, väl.
the chef sa att vi gör det bra om vi säljer en idag
två imorgon
och tre på fredag.
så här långt är jag med i så fall.

men varför är så många kärringar så otrevliga?
jag lär mig aldrig.
och så fick jag jättemånga samtal till staden Nervfel.
den är inte trevligast.

men idag har jag lärt mig massor.
och jag är glad att jag jobbar.
hoppas jag skulle komma igång lite med finskan igen också.
jag har redan en finsk kompis
och lilla damen pratar bara finska med mig.

min trettiofem grader varma balkong ropar på mig, vi hörs.