calle. alltså, jag sa CALLE.

Natus fest blev lite dryg. Så jag gick hem, pigg och nykter, och degade framför datorn. Nördigt, men bra, för läs följande (Johan är min kompis från Hudiksvall):

Ida säger:
heej
João säger:
hej snygging
Ida säger:
haha
finis
hur är det?
João säger:
det är fint
vet du vem som är här?
Idol-Calle
Ida säger:
NÄÄ
du ljuger
João säger:
neeej
han är här
Ida säger:
va faaaaaan johaaaaan
João säger:
han ska sova här i natt
Ida säger:
VARFÖR
FÅR JAG TALA MED HONOM
João säger:
för att jag är så jäkla cool
haha
men nu är han på krogen
Ida säger:
johan jag älskar honom
fan också
jag måste få tala med honom
snälla?

Så nu har jag gjort en fin hälsning i Paint till min söta fina favoritcalle. Johan ger den till honom imorgon när han är tillbaka från krogen. Det här är amazing. Jag känner mig som ett litet barn på julafton, haha.

(Om ni vill få klarhet i det absurda kan jag berätta att Johans två småkusiner spelar i Calles band, därav övernattningen.)