Ikväll mottog jag ett telefonsamtal jag inte trodde jag skulle motta. Det var en man. En man som talade om för mig att jag är välkommen på arbetsintervju imorgon förmiddag.
Procentchansen att jag skulle få jobb var skrämmande hög. Dock tar jag inget för givet, jag ska inte glömma bort att jag har en dallare och inte heller är fullständigt tvåspråkig.
Det sistnämnda var visserligen inget problem enligt mannen som ringde. Och det förstnämnda ska ju inte spela roll. Tyvärr gör det, för vissa människor. Men jag hoppas innerligt!
Intervjun kommer att hållas på finska. Så nu sitter jag här och övar in fraser som talar gott om mig som försäljare.
Olen iloinen jag reipas. Olen mukava. Pidän ihimistä ja puhumisesta. Sekä in real lifeissa että puhelimessa. Kyllä mä vähän suomea osan, se on kivaa jos kaikki yrittää hehehe!
Olen käynyt lukiossa. Ja lopuksi, olen sosiaalinen.
Jag har aldrig tidigare gått på arbetsintervju. Redan det pirrar lite. Sedan på finska dessutom. Nåja. En gång i tiden kunde jag faktiskt bra finska. Jag vet att delar av det fortfarande finns kvar. Bara jag är lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar