powerpark!

Serne, Natu, Natus lillasyster och jag har spenderat mer eller mindre hela denna dag i Härmäs stolthet karusellerna. Natu och systern gav upp ganska tidigt på grund av att båda började spy. Men jag och Serne åkte som galna. Jag hade nog suttit där ännu om parken inte hade stängt. Har svårt att komma på ett ställe där jag är lyckligare än i en karusell.


Den här heter Pegasus och är fantastisk. Den beter sig lite sinnessjukt faktiskt. Snurrar helt galet. Men det är härligt. Jag tänkte på förra sommaren när jag och Elias åkte den. Vi sjöng Svenne Banan. Men i år sjöng jag inget. Finns det ingen svensk sommarplåga i år eller vadå?

Denna tillhör också mina favoriter. Vi åkte minst fem gånger. En gång strax innan start kände jag att någon var fel. Jag sa "hej mulla on puhelin taskussa!", så kom skötaren, som Serne så vackert kallade honom och alla vid maskinerna, och öppnade det där skyddet så att jag kunde avlägsna den. Tack! Tack för att jag fortfarande äger en telefon!
Jag vill ha en sån där attraktion hemma på gården. Det svalkar!

Förutom att snurra sönder våra huvuden poserade vi med Nalle Puh,

åt glass (systrarna på bilden beställde jättestrutar),

och strax innan vi for hem busade jag lite med Amerikats egna president.

Jag tyckte inte att han var riktigt lik sig. Men de använder väl så mycket smink i media nuförtiden. Han svarade inte när jag frågade, och att tiga är väl att samtycka, så jag antar att så är fallet.

Efter att ha lämnat av Serne i Jepåo fortsatte jag och de två resterande till Pensala. Jag visade var jag bor. Och var jag bott förut. Det var då Natu frågade vad min broder jobbar med. Jag nämnde fåren och hon ville se dem. Hon blev genast kär och ville ta hem ett, ett vitt med blåa ögon. "Får man ha de i lägenhet?" var en fråga bror min fick. "Hu kan di få såhär myki kalvar?" var en annan.
Men visst har hon lite rätt, de påminner i ansiktet både lite om kor och grisar. De är bara sötare.