Jag hade precis slagit mig ner under en brännhet sol på balkongen med ytterligare en Ulf Lundellare, när jag hörde telefonen ringa inne i lägenheten.
Det var Natu och Natu ville på bio. Okej, sa jag.
"Men gå sen så du e där i tid!" sa hon.
"Jo jo", sa jag.
Jag drog fram dammsugaren, dammsög, visserligen slarvigare än vad jag ursprungligen tänkt, och nu skriver jag det här fast jag redan borde vara på väg. Tänk så hon känner mig väl.
Nu springer jag. Tja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar