hej kära du.
mitt liv var intressantare innan jag skaffade jobb.
jag trivs på jobbet. jag trivs bra. men allt är så inrutat nu.
jag bara vaknar, pratar tungan av mig, tjänar lite pengar, går hem, tappar lusten till det mesta.
jag borde ta en vecka när allt går tvärtom.
när jag träffar människor jag aldrig förr träffat.
när jag dricker drycker och äter mat jag aldrig smakat förut.
när jag går en annan väg till jobbet.
när jag läser böcker på andra språk.
när jag inte bryr mig i vad klockan, som egentligen inte finns, är.
när jag kommenterar andra bloggar än de jag hela tiden kommenterar.
när jag är vaken på dagarna och sover på nätterna.
när jag klättrar i träd och eldar brasor.
när jag köper en sak som jag aldrig sett förut och odlar växter.
när jag använder svåra ord och läser från höger till vänster.
när jag inte är varenda pinne till lags.
för jag dör ändå ensam.
hejdå kära du, jag gillar dig.
ps. jag har drabbats av något som gnager i mig. varje dag. det slutar inte förrän jag skrivit en liten dikt eller ett stycke text som jag själv tycker är bra. (jag säger inte att det här är en sådan text) det är ju bra. för det tvingar ju mig till att skriva. och jag vill ju skriva. jag kommer mig bara inte riktigt för. jag vet inte vad jag ska kalla det bara. är det en sjukdom eller? ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar