Idag har jag kört blommor till Hirvlax och runt i Oravais. Med mig hade jag trevligt sällskap. Sällskapet önskar dock, av förlåtliga skäl, vara anonym. Vid ett skede hade jag ingen aning om vart jag skulle, så jag chansade på en gård som inte var den rätta. Den som bodde där förklarade i sin tur vägen till rätta gården. Mitt sällskap påpekade att jag failat, att jag gjort bort mig. "Hon var i alla fall trevlig", sa jag.
"Nå, alla på landet är ju trevliga."
På vägen tillbaka till stan var jag på sin höjd en centimeter från att krocka. I bilkön vid rödljusen var jag nummer två. När ljuset bytte färg till grönt gasade nummer ett på, och så gjorde också jag. Nästan genast efteråt får han anfall och får för sig att plötsligt nitbromsa. Herregud säger jag bara. Jag fick hjärtklappning där i smeten. Det var fråga om mindre än din lillfingernagel.
En sådan hiskelig tur att det inte smällde. Ännu idag.
Nu sitter jag här med trötta ögon men upplivad hjärna och kropp. Jag väntar på mina vänner. Let's festa in the hovrättspark.
ojj tack! :)
SvaraRadera