fina människors födelsedag.

Min far, lite på femtio...

och brorsdotter, 5 år! Grattis och hurra!

Jag ringde båda dessa människor idag. Den yngre hade bland annat fått en pysselbok.
Jag vet inte varför jag började tänka på det när jag var ute och gick. Men det gjorde jag. Och det i sin tur förde tankarna vidare till alfabetet. Varför finns det egentligen? Jag kommer ihåg en gång i lågstadiet när vi skulle kunna det utantill. För en kille gick det inte alls. Han kom av sig på samma ställe varje gång. Knasigt att det finns en så bestämd ordning på det när vi ändå bara skriver och slänger om bokstäverna hur som helst. Fast det ska ju i och för sig också göras på ett visst sätt för att göras rätt. Vem bestämde allt?

Hejdå, hälsningar första juni-flummaren.