ja fystaar absolut ingenting

Idag blev allting sådär chokladigt igen. Det är bäst så.
Resten av dagen har jag pluggat. Känner inte riktigt igen mig själv, men har inget val. Vissa saker är riktigt intressanta och jag förstår allting och känner mig inspirerad. Men så plötsligt förstår jag inget. Allt är bara text och jag bara läser och sen märker jag att jag inte fattade ett dyft. Jag ska visa exakt hur det känns:



Mellan 3:13 och 3:29. Precis så.
Fast jag rekommenderar att ni ser på hela klippet. Det är ett av de bättre. Och ovannämnda tidsintervall är mitt nya favoritställe. Jag älskar att han alltid är så fint ärlig. Förstår man absolut ingenting så är det så. Inget tjafs. Fint!
Tänkte nästan skriva ut skrattljud. Tur att jag inte gjorde det, haha!

Imorgon väntar råplugg på biblioteket och skola hela kvällen. Men SEN kommer jag hem till en mjuk, skön soffa, en mjuk, skön Anders Bagge och ett mjukt, skönt Idol! Som jag har väntat!

och allting tar en evighet och två minuter

tom men ändå så fylld.
besviken men ändå så lycklig.
irriterad men ändå så lugn.
och i alldeles vanlig ordning
snäll och ändå så snäll.

mina ögon är större än dina, lilla älskling.
glöm inte det imorgon.

plugghästen. eller stoet?

jag har läst två jättelånga grekiska draman.
för varje ny händelse var jag tvungen att anteckna.
för att inte tappa tråden och för att komma ihåg när analysen sedan väntade.
usch vad flitig jag kände mig.
borde nu beskriva det klassiska, grekiska dramat. vet inte? kvinnor känner sig underlägsna, blir förbannade, och där kommer det; dramat!
nä. sover på det.

annat har inte hänt. åkt buss. letat hårvårdsprodukt som inte finns. pappa ringde. körde genom oravais. jag tänkte på hur fint det är vid fjärden. men tänkte också på hur fint mitt läge är just nu. hej lilla livet.

fredagsmys!

Det här måste nog vara den mysigaste staden att strosa runt ensam på sin lediga dag i.
Det är så fint och litet och sött och gulligt här allting.
Och så tänkte jag att nu behöver jag klippa topparna och pannluggen i mitt stackars slitna hår.
Och så gick jag bara in till en söt tjej som gjorde det genast och snyggt. Studentrabatterna nästan överallt är också väldigt sött och gulligt och bra här.
Det allra bästa var att Ica hade specialerbjudande på Brämhults juice. Glad och nöjd bussade jag hem.

Imorgon måste jag studera som fnask. Har tre dagar på mig att hinna med femtusen böcker. Romersk och grekisk litteratur. Jag skuttar av glädje. Men sedan följer en del dramatik- epik- och lyrikanalys. Det ser jag genast med andra ögon på.
Jag tänkte också känna mig lite nöjd. Nöjd eftersom jag så ambitiöst, så målmedvetet köpte Röda rummet på antikvariatet i Kristianstad i somras för två euro. Boken ingår i vår kurslitteratur och den ska vara läst senast i oktober. Se där, vilken inbesparing.

Mina drömmar förresten. Förlåt, men jag har så roligt. Inatt drömde jag att min storebror, den yngre, visade upp blåsor och eksem på sin fot. Jag undrade varifrån det hade kommit. Han hade varit i Australien. Där hade han ätit pizza med apkött. I fyllan. Därför.
Jag skrattade ganska mycket när jag vaknade. Hade inte ens tänkt på att apkött fanns. Kanske inte som pizzafyllning, men köttet finns ju. Hade inte ens hört ordet tidigare. Mina drömmar lär mig.

saker som händer är fina.

jag har varit på bio med min kompis ellen.
det var roligt.
vi trängdes med resväskor på bussen.
och det här skulle egentligen bli en dikt.
men det blev inte det.
för ibland blir det bara inte det.
men filmen var bra. kanske lite väl film. men sådär skönt svensk.
med lite finlandssvenska på slutet!
jag bara jee finland.
sen gick vi till ellen.
jag fick ett erbjudande om en lägenhet i hennes hus idag.
men jag kommer att säga nej.
av praktiska skäl.
sedan kommer jag att fortsätta hoppas.
som alltid. på lägenheter. och andra fantastiskt fina saker.

mönsterdrömmar och bloggtips.

Jag drömmer i mönster.
Varje natt sen jag kom till Växjö har jag klart och tydligt drömt om alla er.
Alla er som jag tillfälligt har lämnat och som jag saknar.
Vissa har fått helt egna drömmar (hurra för er), andra har varit flera i samma (hurra för er också).
Era röster är så tydliga, kära vänner. Och ni är så snälla.
Vi åker båt, läser böcker, filosoferar eller bara är.
Och så vaknar jag. Tänker att jag borde dammsuga.
Det är så häftigt att drömma att jag nästan börjat bli trött om kvällarna.
(Givetvis, ja; det kan vara fråga om åldern också. Om några dagar när jag skriver är jag inte längre samma siffra ung.)

Imorgon ska jag besöka bokhandeln, luncha med Julia och gå på bio med Ellen.
Men innan jag lämnar detta för idag vill jag göra lite reklam.
För min kusin som börjat blogga. Hon är den människa som sporrat och stöttat och sagt flest fina ord om mina skrivna ord. Det blir jag glad av. Och hon skriver själv också. Till och med blogg. Om Seinäjoki bland annat. Och jag älskar det. Läs HÄR.

halåo september.

Jag inleder den första höstmånaden (fast här i Småland är det fortfarande typ sommar och sol) med en sallad och Keri Hillson (ja, faktiskt).
Alldeles strax ska jag brumma iväg, som Rauli alltid sa/säger, till en föreläsning vad gäller utlandsstudier och praktik.
Jag har nämligen tretton veckor utlandsstudier framför mig. Också utlandspraktik, men jag kommer inte ihåg hur lång den är. Det är ju rätt jättebra hur som helst.
Jag har svårt att bestämma vart jag vill. Även om det inte måste göras just idag.

äckliga texter som förstör.

magsmärtor som gör enbart ett fåtal liggande positioner möjliga för att också kunna andas.
texter som är så äckliga att de förstör en hel skrivbok.
kvinnan på pressbyrån som fick nästan alla mina 50-ören. (äntligen, dom är sämst)
föreläsning om skillnad på muntligt och skriftligt och om platon och sokrates och om robocop.
letande efter en byggnad i en kvart och övertygelse om försening.
snäll klasskamrats plötsliga uppenbarelse framför mig samt dess vetskap om byggnadens läge.
köp av kurslitteratur för jättemånga pengar.
och ett spotify som bara laggar.
får man riva bort de äckliga sidorna?

natu gör det igen.

Natu: Jag ska flytta till Stockholm om två år och träffa nytt folk, orkar int me Vasa.
Jag: Växjö e mysigare.
Natu: Jamen du har tagi alla karar redan.

Hej hurra. Gonatt.

(Vi har seminarium imorgon. Mitt livs första. Jag är lite rädd. Jag fattar liksom inte. Vad jag har läst. Jag har läst Bibeln ikväll förresten. Kan någon förklara hur tusan det är möjligt att folk blev över niohundra år och fick barn ännu vid sexhundra års ålder? Det gör mig inte det minsta mindre kritisk. Förklara, tack. Jag vet att jag har läsare som kan Biblen.)

hej första skoldag.

Om jag drunknar så vet ni i vad.
Om ni undrar vad jag ska göra ikväll så vet ni.

Vi hade en skitcool dansk föreläsare.
Han sa att våra dikter kanske inte är så förbannat unika som vi tror.
Och han hade så förbannat rätt.

Min enda paus får bli Fångarna på Fortet-pausen.
Har jag bestämt.
Hejdå från Eder litteraturvetare.

det tog ganska exakt en vecka

och så kom det; "du måste lära mig finska svärord sen"

jag bara: vadå sen? vi kör nu! säg efter mig.
och så hela ramsan.

jag låtsades aldrig om att det är den enda finskan jag kan.
(nånej. men det känns lite så)

ps. när mina svenskar inte fattar att jag kan svenska brukar jag lite nyfiket undra om de inte kan sin historia.
och jo, de kan en hel del. och jo, då är det genast förståeligt. men jag får fortfarande höra att jag låter lite norrländsk. JÅÅ. fasiken.

imorgon börjar skolan! wohoo!
(hörde ni? jublet...)

nummer bomullskanin.

och det känns som att vi tappar greppet
och ramlar
och slår oss
men smärtfritt,
hej bomullskaniner.

vi flyger och drömmer
och livet
får en annan innebörd,
nytt innehåll.

det var någon som sa
att det är för sent.
att man inte bara kan flyga och drömma.
det måste man förstå,
hej idioter.

och under trädet
i parken förbi hela livet
och hela stan
flög vi inte drömde inte,
vi satt.
vi ångrade lika lite som vi förstod.

life is a flower och bomullskaninerna fick vara med.

swedofest nummer ett avklarad.

Tänkte dö lite smått när jag vaknade i morse. Men en dusch och lite fanta löser allt. Känner att jag är redo för denna kväll också.

Satt och pimplade vin och såg på när människor spelade brännboll igår. Sen gick jag och fyra stycken trevliga prickar hem till mig. Jättehungriga. Vi ringde pizzerian. Bagaren var här på en kvart. Nami nami. Ett par timmar (kanske? hello tidsuppfattning!) senare mötte vi upp resten. Gick till förfesten. Som egentligen blev riktiga festen. För jag och Ellen kände inte suget efter att gå runt i en halv meter lera. Så efter en cider på typ motsvarigheten till Royal gick vi hem. Jag hälsade på massa folk. Fattar inte vem dom var. Men hejhej.
(Jag tappade också dallarn i en trappa. Det hade dock ingenting med alkoholpåverkan att göra. Skittrappor. Men det var roligt.)

Nu ska jag vila lite och diska lite och allting lite. Ikväll fortsätter det.

en torsdag i mitt liv.

Kanske inte det smartaste att dricka starkcider på nästan tom mage, där fanns bara en banan. Men det gjorde jag. för det bjöds. Sen fick jag och mitt lag grönt glitter i pannorna. Med det sprang vi runt på campus och gjorde konstiga saker. Sjöng ja må han leva för killen som jobbade på Statoil, fotograferade gula bilar och pussade tanter på kinderna, exempelvis. Jag vet inte hur många poäng vi fick. Säkert tusen. För vi fjäskade för lagledaren och köpte franskisar åt honom också.
Efteråt grillade vi korv i skogen. Det var gott. Vet ni vad en tjej sa åt mig? "Du låter precis som du vore från Piteå." Nej. Nej. Nej. Hon hörde fel. Eventuellt tänkte fel. En annan frågade faktiskt om jag var från Österbotten. Hatten av!
Jag har inte träffat en enda från inriktning litteraturvetenskap ännu. Har fruktat att jag är den ende många gånger. Men det ska finnas nio stycken till. Och igår såg jag faktiskt skymten av två. Men det är inte samma sak som att träffa. Morgondagen bjuder på vinbrännboll. Eller vin, för min del, kanske... Och fest.

Nu ser jag på tv. En författare som påstår att inga författare kan skriva berusade... Jag fryser.

hallå rättvisa?

och plötsligt blir jag
så arg så ledsen så liten
här.
så fel så orätt så dumt
att sparka på den som redan ligger.
och först nu, äntligen
förstår de andra det här med att tycka synd om.
gör det dubbelt och gånger hundra och för mig.
jag bär på så många ord.
snälla fina raka mjuka uppmuntrande
här i småland.
ge dom, ni.
för jag är så arg så ledsen så liten och lite rädd.
var är rättvisan, världen?

ida introduceras.

Jag såg genast vilka som tillhörde mitt program i morse. Man ser tydlig skillnad på humanister och typ ekonomer eller mattemänniskor. Så jag följde bara dom. Satt i flera timmar och tänkte "jess va bra" och "nej härrigud ja fattar itt naa" om vartannat.
Sen sprang vi ut i skogen och det regnade och blåste. Vi svarade på frågor. Men jag vann inte. Jag är jättebitter.
Matpausen var lite rolig faktiskt. Jag bara gick till första bästa bord där jag såg tre flickor från min grupp sitta. Varifrån är den ena av dom? Helsingfors, kanske? Jo.

Hon och jag gick till biblioteket och skaffade lånekort så nu borde jag fatta det mesta viktiga förutom det där kontot som fortfarande inte vill fungera (fast jag svär på svenska, eller säger fina ord istället) och vad gäller kurslitteraturen vet jag absolut noll. Vad ska jag ha liksom? Och NÄR? Hoppas jag träffar en eller två litteraturvetare imorgon.

Annars verkar själva utbildningen väldigt bra. Mångsidigt och fint. Bortsett från ett par studiepoäng i ekonomisk överskådlighet eller nånting sånt, men jag ska fladdra med mitt intyg över min dyskalkyli tills det går av på mitten. Tydligen hade de flesta av oss fått reaktioner som "Vad diffust", "Vad ska du bli sen då? Blir du nåt alls...?" och "Va...?". Jag trodde det bara var min far.

hej säger jag och berättar att imorgon börjar introduktionen.

Imorgon bitti ska jag infinna mig på ett ställe jag knappt hittar till. Men jag föreställer mig att fler som inte hittar står i närheten. När jag sedan har hittat ska jag träffa och lära känna mina blivande klass- och programkamrater.
Vädergudarna ska regna. Jaha.

Den där sköna tröttheten som har infunnit sig varje kväll sen jag kom till Småland är inte här ikväll. Men jag är inte nervös. Bara lite speedad.
Och irriterad för att jag inte lyckas registrera mig och skaffa studentkonto som jag måste. Hur jag än gör skriker systemet nej. Jag svär på finska. Men det fattar det ju kanske inte, det svenska systemet.
Jag har heller ingen aning om hur jag ska hitta till ängen där vår nollning börjar på torsdag. Fattar inte. Jag måste installera en gps på dallarn. Fast jag har inte råd.

Nu vill jag skriva dikter. Minst 20.
Sedan ska jag hoppas på att det blir bra imorgon. Att jag inte har dragit mig och min röv 1000 kilometer bort för något som inte var min grej.

Det är fest här varje kväll. Helt på riktigt. Igår, i förrgår och idag. På torsdag är det min tur...

ida klättrar genom fönstret, första delen.

Idag skulle jag bege mig till skatteverket för att fixa svenskt personnummer. När jag var klar för avfärd gick jag till dörren. Som inte gick upp. Låset hade typ problem. Ni vet ju att jag inte ger upp i första taget. Jag stod där och försökte närmare 10 minuter. Men det gick inte. Vad gjorde jag då? Klättrade ut genom fönstret och hoppades att ingen såg mig. Jag har stort fönster som går ända ner till maken, bara ett litet trappsteg ner. Men det kändes ändå lite knasigt. Så gick jag runt, in i lägenheten, stängde fönstret, gick ut genom dörren som igen funkade som vanligt.

På skatteverket fyllde jag i blanketter. Måste ännu vänta sex veckor på ett personnummer. Sen skickade damen bakom disken mig till migrationsverket för att göra nån anmälan. När jag kom dit sa dom att det inte behövdes.

Så jag hoppade på bussen. Där fanns världens största hund. Med munkorg. På platsen för invalider eller barnvagnar. På Ica letade jag för tredje gången efter kanske det godaste i hela Sverige - Brämhults juice. Det fanns inte. Två minuter senare såg jag en man som stod och packade upp grejer vid juicen. Det fanns hopp. Jag strosade runt lite till. Gick förbi. Och då. Då står en hel vagn Brämhults och väntar på att packas upp. Mannen var dock försvunnen. Och behagade inte komma tillbaka. Så nu ska jag traska iväg och göra ett nytt försök! Sen ska jag dega framför teven. Och sörpla.

en bild av pappa och mig på silja line

Vi fördrev vår tid i hytten med lite Photo Booth.
Sen tittade pappa på min Mac en stund, och frågade "vem ha biti åv äppli?". Bra frågo, svarade jag. Vi fortsatte yra om Beatles.

11 år.

Idag är det elva år sedan mamma dog. Elva år sedan jag vaknade mitt i natten av gråt och inte fattade nånting. Elva år sedan jag blev halv och rädd.
Jag förstår det fortfarande inte meningen med det. Trots att jag tror att det finns en mening med allt.

Jag var bara nio år när det hände men jag minns henne bra och som världens bästa. Hon var klok, hon utvecklade min kreativitet och hon var stolt över mig. Alltid. Dagar som denna är saknaden förstås större, men den finns där varje dag.

Och här sitter jag i Växjö och inte kan göra nånting. Inte ens gå till graven. Förlåt mamma. Jag ska skriva som sagorna jag skrev 1995 och du gillade.

Det kom en liten tår på min Mac. Mamma sa förresten alltid att jag skulle spara på tårarna. Kanske till det här.

Jag sov 14 timmar inatt. Behövligt efter en vecka med flyttstress. Knappast kommer jag att kunna sova inatt, dock.

växjöbloggarn idalavida.

Hej mina vänner!
Har inte hunnit blogga. Har åkt båt. Har åkt bil. Har burit in och ordnat upp femhundra saker. Men nu är jag back on track. Och ensam är jag. Pappa samt dam lämnade mig här i förmiddags. Min fina pappa. Han och jag har sjungit Flickorna från Småland och han har fotograferat mig utanför skolan som nån sorts asiat och jag har igen en gång konstaterat att han är ganska bäst. Hoppas han tar hand om Pensala.

När de hade åkt kände jag att jag inte bara kunde sitta här. Så jag gick iväg och prövade hur man åker buss här. Det gick bra. Jag åker gratis. Hihi. Köpte kontantkort i stan, så ni som nu försöker få tag på mig via min finska nummer; fråga efter min svenska istället, blinka och le lite sött eller spela lite gitarr så ska vi se.

Ikväll har jag somnat på soffan som värsta 46-åringen, medan mitt grannskap har skrattat och musicerat. Om inte tidigare så på onsdag borde jag veta lite mer om människorna här. Då börjar introduktionen.
Tills dess ser jag på tv, läser böcker, skriver och köper frimärken.

Ha det bra!
Hälsar flickan från Småland.

och så tog det här också slut.

Igår var jag sista dagen i jobbet. Sen sa jag tack och hej och gick. Tänk vad många olika människor jag fått prata med. Tänkte fira med ett glas vitt men gav mig istället in i färga håret-världen. Den är lite osäker. Men jag blev nöjd. Fnissade ganska länge. Åt diverse absurda ting i hjärnan.
Sen spelade jag spel med och tog avsked av Jossan, Natu och Alfred. Vi tömde också mitt överfulla chipsskåp. Det var trevligt. Jag har en ganska läskigt vackert blandad skara vänner. Som jag inte kan annat än glädjas över.

Nu har jag sagt hejdå åt de flesta. Det gjorde ont i hjärtat igår likt alla andra hejdå-dagar.
Denna dag har gått åt till att tömma lägenheten och jag har känt mig dum i huvudet. För att jag bara lämnar allt. För något jag inte vet ett skit om. Det är lite sorgligt tycker jag. Och när jag släpper det så pass långt kan nervositeten enkelt hälsa på. Jag brukar inte vara sån.

Min tid i Vasa har i alla fall varit bäst. Tack för alla fina människor, lugnet, tryggheten, självförtroendet, friheten, galenskapen, självkänslan, sarkasmen, humorn. Och framför allt för att jag började skriva.

Det här var den tiden. Och den tog slut. Imorgon åker vi till Åbo. Stockholm. Växjö.
På lördag sitter jag där ensam i en lägenhet och glor. Men sen när jag glott en stund tror jag det blir rätt bra!

Hejdå, ni är bäst.

ska do jet nain bullo i pausin?

Jag och min kusin kommer in i huset där 10-eurosshowen ska hållas. Showaren själv tar betalt innanför dörren.
Jag: Va kostar e? Eheheh ja skoja.
Ann-Luise: Veit to va e kostar?
Jag: Janå...
Ann-Luise: Jaa...!

Vi fick roligt redan innan showen ens börjat. Sen satt vi där och spekulerade i livet och folks läggningar och om att skriva. Jag fick glada känslor i magen. Snart tystnar hela stugan och alla väntar på att showmannen ska titta fram. Vem börjar skratta? Vi. Så sitter vi där. Försöker samla oss. Folk vänder sig om. Jag lyckas samla mig. Då frågar min kära kusin helt plötsligt "ska do jet nain bullo i pausin?". En av de bästa frågor jag fått i sommar. Förstås börjar jag skratta igen.

Och det fick jag fortsätta med i timmarna två. För jo, ja ååt nåo en bullo i pausin.
Bellman och Salami-Janne var mina favoriter. Och tonårskillen på väg till södern. Och alla sånger. Speciellt Rolling Stones-imitationen. Och det fanns faktiskt pärlor lite varstans. Det är fint vad man får för en tia nuförtiden.

Efteråt skjutsade jag hem min kusin. Vi diskuterade vad vi sett och vad som skulle hända. Vi sa farväl och kramades i min bil. Det var sista gången vi sågs på en tid. Det är vemodigt tycker jag.

Idag färgar jag hår. Det går lite åt skogs tror jag. Kanske vore bra att ha med sig en död häst eller så.

gissa vart jag ska.

Men först ska jag hämta syster + barn från flygplatsen, köra hem sista flyttlasset och hämta kusin.

Ps. Jag drömde inatt att vridläktaren hade flyttats till Maxmo.
Som en liten ledtråd.

12.48

Gissa vem som är hemma? Jag.
Gissa vad klockan är? 12.48.
Gissa när min arbetsdag avslutas? 16.00.
Gissa vad som inte funkade? Soittokone.
Gissa vad jag ska göra nu? Tvätta kläder och tömma lägenheten.

Kunde inte komma mer lämpligt. Tack soittokone.

bokade biljetter och avskedsfester.

hej.
igår var det konstens natt och typ min sista vasafest på en tid.
carro, jon, toni och jonathan bland andra, fanns här.
jag och carro och jon hade kul.




Sen kom Jonathan med ett helt gäng. Vi spelade mitt nya spel. Efteråt gick vi till Hoviska där jag satt med en flaska vitt. Ibland låg jag. Det hände att folk undrade om jag sov. Jag sov inte. Jag såg på stjärnorna. Dom var typ fem stycken.

Idag har jag varit på bio med Carro, Jonathan, Lindfors och Natu. Jag fattar inte riktigt att detta var sista gången vi sågs på en tid. Det är lite hemskt. Samma sak med Jon och Toni igår. Jag bara lämnar alla här.
För nu är båtbiljetten bokad. På torsdag bär det av! Jag är upprymd och förväntansfull.
Min tredjesista arbetsdag inleds om några timmar.

lite mera bilder.

På söndag åkte jag och Bazooka till Växjö. Jag shoppade. Och tyckte att staden var fin.

Måndagen gav mig lägenhet, äntligen. Resten av resesällskapet tågade från Kristianstad till Växjö och därifrån fortsatte vi sedan till Stockholm. Om än med lite spänd stämning, eftersom jag och Bazooka tydligen "förstörde resan" för att vi slutförde vad som var målet med resan. Herregud. Nåja, vi körde, och

jag visste inte att han har flickvän! Visste ni?

I huvudstaden gick jag och Bazooka på Gröna Lund. Bazooka fick gratis åkband. Ibland är jag allt bra att ha.

Nu har Sverige också lärt sig. Precis som i USA fick jag nu gå in bakvägen och skippa all kö. Jag fick också åka tre gånger i rad i allting utan att kliva av emellan. Hipp hurra för sånt. Jag såg stjärnor efter att ha åkt den nyaste grejen, en totalt galen berg-och dalbana. Första gången i mitt liv jag reagerade på sånt. Men det var roligt!

När allt stängde och vi kom ut från området följde dramakväll fyra. Av fyra.
Men vi kom oss hem och det har varit en bra och kanske lärorik resa.

every picture tells a story don't it

Startade torsdag morgon från Åbo, där jag genast fann min vän. Eller mina vänner.

Sen startade den eviga resan från Stockholm till Kristianstad.

Såhär fördrev jag min tid i baksätet.


Kom fram på natten. Nästa dag spenderade jag och Bazooka på stan.

Den var fin.

Jag hittade ett mysigt antikvariat och blev i mitt esse. Dessa fyndade jag för en summa nära ingenting alls.

Rolig bil.

På kvällen spelade vi spel och drack alkohol.


Dagen därpå erbjöd en resa till Köpenhamn.

Via Malmö.

Hejsan hoppsan Malmö!

Mina vänner i Malmö.

Köpenhamn! Eller en båt! Eller en brygga!

Nöjd i Danmark. Sprang mest runt som en fasan och glodde. Önskar vi hade haft mer tid till att besöka Tivolit. Jag blev nästan påkörd av en konstig vagn med folk som sjöng. Den stannade aldrig.

Bazooka på Ströget.

Hej och hejdå vackra stad.

Mera bilder kommer senare. Måste sova nu. Ska jobba från morgonen imorgon. Gonatt.

tjaba vasa.

Hemma igen. Konstig resa.
Jag har varit i Halmstad men 400 kilometer utanför.
Jag har lekt kurragömma med Döden
och plötsligt är jag väldigt, väldigt lugn.
Jag har varit på väg till Helvetet
i regn i Sverige
och någon har sagt att
vi får vara glada om vi kommer hem levande
och jag kan ändå inget annat än skratta,
För jag vet att allt ordnar sig.
Och jag har blivit skriken på och jag har skrikit tillbaka.
Det var skönt. Och välbehövligt. Varsågod.
Har funderat på vad som finns i hjärnor på folk.
Hur man blir som man blir.
Hatat perfektionister, barnslighet och stress.
Svurit, bråkat och hatat.
Skrattat, njutit och älskat.
Sverige. Jag kommer igen om en och en halv vecka.

Fick lite bråttom när jag kom på att vi faktiskt då ska befinna oss på båten med alla mina saker. Det här ska vara tomt.

Bilder och mera utförliga beskrivningar följer ikväll! Det är så svårt att skriva runt ett ämne som detta. Förlåt min suddighet.
Tack för en oförglömlig resa.

danmark var så fint och finare än jag trodde

Jag har varit i Köpenhamn. Det var så vackert. Massa fina hus. Konstiga fordon. Och tivolit! Kära värld vilka karuseller. Tyvärr hade vi inte tillräckligt av det vi idag kallar Tid. Men nästa gång, absolut. Coolt språk. Sen har vi fått några attacker till. Hejhej. Och Natu och jag har bråkat i baksätet. För att dallarn snuddade i hennes nacke. Det var hemskt tydligen. Så hon tryckte den i ryggen på mig. Jag sa att handligen inte var rättvis. Hon sa att dallarn inte är hennes heller.
Börjar tröttna på de riktigt, riktigt lågt ner på botten-snuskskämten också. Och som jag redan nämde, oförklarliga anfall. De är skrattretande och romaninspirerande, förvisso.

Ska bli skönt, roligt och intressant att dra med Bazooka till Växjö imorgon. Inte för att jag klagar, jag trivs bra, är bara lite trött. Världens finaste familj bor vi hos i alla fall.

dääänmark!

hejsan hoppsan. finns fortfarande i kristianstad typ en halv timme eller en hel. sen drar vi ner till köpenhamn! en liten snabbis bara. sen tar jag och bazooka tåget till växjö. måndag klockan tio ska jag träffa killen med lägenheten.
HEJ HEJ DANMARK!

hallå från kristianstad

Nu är vi framme i södra Sverige. Kristianstad. Idol-Calles hemstad, wohoo!
Vi umgås och äter chips och diskuterar livet och dess gång. I helgen får vi se vad som händer, men på måndag åker vi upp till Växjö och kollar lägenhet åt mig.

Förklarar mera sen, men allting har varit sannerligen absurt ännu en gång. Halv två igårnatt starade vi och körde ner till Åbo. Idag har vi åkt båt och kört bil ner hit. Vissa av oss har fått anfall, andra har sovit och tredje har haft skrivabstinens med blocket längst bak i bakluckan.

Svenskar är trevliga. Vi hörs!

hejdå

Lämnar det här landet för ett annat, lite längre västerut, en liten stund. När jag kommer tillbaka hoppas jag att jag vet var jag ska bo i höst. Hejdå.

men vad hände sen?

Kom till Årvas tidigt i morse. Typ noll timmar sömn för min hjärna går på högvarv hela tiden nu. Sov på soffan tills barnen vaknade. När de vaknade lyssnade vi på ljudsagor.
Jag vet inte om de egentligen får, men som moster vill man ju vara lite chill så de åt frukost framför barnprogram. När jag skulle bära dit deras flingor frågar Edward helt spontant "ska ja kom å hjälp de ti bära?". Tänk att han fattar, och framför allt frågar. Som när han höll upp alla dörrar åt mig när vi var på bio, utan att jag gjorde ens minsta antydan. Stort hjärta i liten sexåring.



Sen gick vi ut och studsade matta och lekte fotografer. Jag var såhär pigg:


Barnen utnyttjade detta och gömde bort mina saker.
Tillbaka i stan sprang jag snabbt via fotoaffären till jobbet. Sålde fem anslutningar i sömnen. Gick hem. Tvättade kläder längre än tillåtet i tvättstugan. Nu ska jag SOVA för imorgon ska jag köra bil. Jävla andra skedet. Jag vågar inte. Jag är nervösare nu än när jag körde upp. Sinnes.
Sen ska jag stressa iväg till fotoaffären igen, apoteket, bilservice och snabbt till jobbet. Jag dör. Men SEN!

några myror mindre i mitt huvud.

Dagens absolut sötaste:

"Imåron ska ja ringa dna å säga 'hejdå vi ses aldri mer fö nu ha ja tala me en så trevlig flicka.'"

Annat bra som hänt idag är att jag fick bokat andra skedet och bilservicen innan jag byter land. Redan på onsdag ska jag ha körlektion. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket klagomål jag kommer få.
Jag var också i kontakt med min eventuellt blivande (men nej, jag tror inte det) hyresvärd. Han var i England och yrade. Jag vet inte om jag riktigt kan lita på hans ord. Han nämnde något om att skriva kontrakt på lördag. Men jag vågar inte hoppas.

Nu feberfryser jag och imorgon ska jag passa barn. Jobba. Hämta ut foton. Kanske hämta fler bananlådor. Borde också sluta känna och riva mig själv i håret när jag ringer mina samtal.

tack för power park

jag är trött på att stressa
trött på rövslickeri och äkta jävla falskhet
trött på oro och orättvisa
trött på att vara alla till lags
trött på att vara snäll
trött på känslan av att spricka

men jag hade en väldigt rolig dag på power park med far, bror nummer ett och syster med familjer.
puss på det!

livets mening.

Tar ett par drinkar med Natu och diskuterar livet, ödet och att det finns en mening med allt.
Fint så. Jag vann två pizzabiljetter till Kotipizza idag på jobbet! Jeah.
Jag har jämfört denna sommar med förra. Det hände mera förra, men jag är mera filosofisk nu.

Det är bra. Kanske Powerpark imorgon. Karuseller och grejer. Nu kommer en hund hit. Hejdå!

Det tog mig bara närmare 20 år att märka

att Ingmar Bergman och jag har likadana initialer.

Jee.

Ps. Jag ringde till Stället idag. Killen pratade gulligt men det var svårt att uppfatta vad han sa. Han lovade skicka sms åt mig. Undrar hur länge han kommer ihåg det...

hälsningar från mitt i massa saker.

Vann en pizza på jobbet.
Bra. För jag hade varken plats eller ork till att göra mat. Lägenheten är kaos. Massa saker över hela golvet. Och jag vet inte ens vart de ska flyttas.
Men imorgon genast jag vaknar ska jag ringa och härja till ett ställe som verkar ganska lovande.

Förresten. Jag har ett litet låtsasproblem. Sen i Sverige. Hur ska jag prata? Jag har aldrig varit bekväm i standardfinlandssvenska, och jag hade inte tänkt sjunka så lågt att jag pratar rikssvenska. Perkele. Får väl öva på standarden lite, lär inte komma särskilt långt på min pensal-årvas-mixture.

Ska sova så jag orkar ringa imorgon! TAGGAT.

aa gomorr'n

Blev väckt av ett samtal.
Från Sverige.
Som välkomnade mig till Linnéuniversitetet.
Och undrade om det är något jag undrar över.
Jag ba näääe asså inte egentligen.
Sen kom jag på att jag inte vet var jag ska bo.
Men jag skulle ännu avvakta.

Sämre sätt har jag blivit väckt på.
Hihi.

yeah yeah yeah.

Hejsan hoppsan vad bra dag.
12 affärer. Sen vann jag en påse chips, två colaburkar och en handskakning med självaste mister Chef. Vi har en tävling så man får en lott per tre affärer.

En Kimobo ville ha mig med till Las Vegas. Jag sa att jag gärna kommer. Att han skulle höra av sig... Sen redde vi ut lite släkt. Han undrade om det är jag som har blomsteraffären i Årvas. Nå nästan. Men bara nästan. Jag är lite kortare och lite yngre och lite mindre pedant och bestämd än systern, annars är vi likadana.

På slutet när jag ringde tarkistus for nästan allt åt hell.
Jag hatar tidsbundenhet.
Jag har tidsbundet på mitt liv. Kan inte säga upp det. Jag ringer skaparen varje dag men det går inte. Skit också.

Nånä. Nu ska jag tömma byrån. Tja!

paraplyaskar.

jag vet inte vad som händer med saker som hänt.
om de bara försvinner eller finns kvar
i en liten ask.
med hjärtan och paraplyer
som man bara får öppna om man förstår innebörden
och det gör man inte varför skulle man göra det.
om det finns en nyckel kan man stjäla den
men varför skulle man göra det och det finns ingen nyckel,

älskling.

(när man kommer hem och vet att allt blir bra och allt bra brinner
ner bort upp försvinner tack)

och jag träffade en julimåndag med hatt och portfölj.

man kan kriga med pistoler gevär och pansarvagnar.

och med papper.
jag krigar med papper. och underskrifter och namnförtydligande. anstalten den anstalten.
imorgon ska jag slänga in ett jävla tjockt kuvert genom deras dörr.
en gång var jag jättestressad och arg. då avslutade jag ansökningsblanketten med ett hjärta. det var fint och roligt.

förutom att papperskriga och lägenhetskriga har jag spenderat ett dygn hos min favoritkusin med familj i vörå. vi har ätit glass och sagt åt folk att stänga motorerna när vi äter. jag har läst diktsamlingar och inspirerats eller i alla fall kliar det i både hjärna och fingrar. kusin läste upp sina drömmar hon drömt och jag skrattade. från och med imorgon skriver jag upp varje dröm jag drömmer. jag har kört till s-market för att köpa mjöl till plättarna men det var stängt för att det var söndag. vi gjorde plättar på annat mjöl. det blev lika gott.

idag har jag passat systerbarn. vi såg shrek 4 på bio. den var helt okej. ganska bra. jag kommer alltid att älska shrek, vad som än händer är han min favorit. ellen tyckte 3d-brillorna var läskiga men edward var så inne i allt att han knappt märkte att jag bjöd på karkki.

passade på att slinka in via far min när jag ändå befann mig så långt norrut som årvas efter att ha skjutsat hem mina E:n.
han målade terassen och lyssnade på lady gaga. jag berättade om mitt jobb. hans reaktioner är bäst tycker jag. hans förvånades över att det finns trevliga kunder. man måste vara trevlig själv först sa jag. ja jo he e jo så sa han.
imorgon skulle han till posten och hämta sitt simkort.
bra sa jag.

jag printade ut antagningsbesked hos bror och körde sedan hem i dimman.
jag vet inte vad dimma är. vit fukt. tror jag.
det är ganska coolt att leva. upplever jag väldigt ofta nu för tiden.

jag vill hälsa på i en fabrik.

det är lördag och jag jobbar lite och träffar bazooka och vi kör runt i röda faran och jag är nog mer fascinerad av djur än jag egentligen trott djur är fina men inte fåglar och jag saknar vissa länder och städer krakow los angeles och prag och fler men jag trivs bra här och har svårt att förstå min ålder jag glömmer bort om jag är 18 eller 19 eller 20 möjligen 21 jag lär mig aldrig men vad är en ålder annat än något som håller bättre ordning jag är 16 år och dricker trip på torg och det är spännande att leva men vem har sagt att det här är livet det spelar ingen roll det händer troligen ändå jag vill hälsa på i en fabrik helst en filfabrik jag vill sova länge men inte drömma att jag får 456 euro i parkeringsböter utanför simhallen i en stad jag typ aldrig besöker jag hoppas på solsken och karuseller imorgon puss och kram och vindruvor vädergud jag bara vill massa saker varför det jag har det faktiskt ganska bra och

det bor en igelkott i busken utanför mitt hus

människor som har gjort min dag

kvinnan som köpte en anslutning av mig och sa att mitt jobb passar mig. att jag har lätt för att prata och kan övertala folk. tack och trevlig helg, sa jag.

elli som var i vasa och helt spontant undrade om jag ville följa med till jeppis.
det ville jag. vi tog min bil. sen kom vi på att vi var hungriga. klockan var halv nio och vi var i vörå, om ens där. victorias pizzor vill man alltid ha. men vi förstod att vi inte hinner dit på en halv timme.
jag ringde dit och beställde i förväg när vi kom till oravais. men så hände det förstås. jag började skratta. det började elli också. jag lyckades fråga hur länge de har öppet och om det är okej att vi hämtar om 20 minuter. men när jag skulle beställa skrattade vi bara mer. så som man inte får göra. men det gick inte att sluta. bagaren la på luren.
jag gick ut ur bilen och samlade mig. ringde igen. beställde två pizzor. vi hämtade och åt dom på torget. the place ja ja ja. jag såg en gammal samhällslärakurskompis. ni kan ju gissa vem, ni som gått i min klass...
jag viftade åt honom med pizzan i hand. sen skvallrade han åt hela sin överfulla billast som alla svängde sig om och stirrade. sen såg vi dom igen vid sandåsen där vi stannade på pisspaus.

jag hade glömt hur mycket folk man träffar på jakobs dagar. jag har inte varit där på två år nu. det var bra. sommar. och människor man ska träffa på somrar. sommarmänniskor. vi gick omkring typ två timmar eller så. sen körde jag hem elli och rebecka till torpet. och det var (antagligen) sista gången jag träffade dom denna sommar.

jobb om typ sju timmar. jag har inga ringbud.
tack ska du ha tack heeeeej.

hejdå lägenhet

jag fick mejl om att det finns en lägenhet som passar mig och mina önskemål.
och jag var så jävla snabb. två sekunder.
och ändå var jag inte snabbast.
bara nästsnabbast.
hoppas den snabbare av oss ändrar sig.
fort.
bajs också.

i och för sig vore det ett äventyr att bo på parkbänken en månad eller två.

det man inte vet lider man inte av.

jag fick en fråga om jag vad som hänt mig, om det är medfött eller vad, igen. det är roligt. jag gillar det. det värsta är att alla är så rädda när de undrar allting. ingenting kan hända. jag kan inte bli ledsen.
efter att ha svarat hörde jag, också det igen, påståendet "usch va jobbit e måst va".

men grejen är att det inte alls måste det. jag har aldrig sett det som nånting jobbigt. jag är född såhär och jag har aldrig vetat av annat. förstås förstår jag att man inte går som jag gör. och en del andra saker som jag har lärt mig på eget sätt. men det är inte jobbigt för det. jag kommer inte på en enda sak jag vill göra idag och inte kan. åka skateboard och sånt har jag ju aldrig testat och lider därför inte heller.
eller ja, jobba på båt. vill jag faktiskt väldigt gärna. och det funkar inte på grund av säkerhetsproven man måste avklara. men jag har ju ändå ett jobb nu. och i övrigt har jag aldrig tyckt att det har varit jobbigt. hoppas det inte verkar så heller.

jag gjorde åtta affärer idag och känner att jag är back on track.
(bara för att jag sa sådär får jag noll imorgon. det bor någon i mig som gör så. hej på dej.)

det utlovade inlägget om måndagen.

Elli, som egentligen bor i Stockholm och är bäst på att skriva, är för tillfället på besök i Österbotten och i måndags hälsade hon och hennes bror samt hans flickvän på mig i Vasa.
När jag mötte upp dom i stan var inga butiker ännu öppna. Vi gick till mig. Satt här en stund. Sen gick vi tillbaka till stan och shoppade lite. Jag fyndade en klänning på rea och en tunika på inte rea. Vi tänkte åka Lilli-putt-tåget, men vi råkade på ett lite dåligt klockslag som hade inneburit en timmes paus på Wasalandia och struntade i det.
Jag köpte också en Lilla My-klocka som jag spanat in länge. Elli ville också ha den men kunde inte riktigt bestämma sig. I Rewell Center passerade vi nästa guldsmedsaffär och där låg den i fönstret. Vi gick in och frågade priset. 20 procent rabatt. Elli köpte. Och fick en mycket coolare och finare ask än mig. Dessutom också två års garanti, jag fick ett. Men de är lika vackra båda två ändå, våra vänskapsklockor.


Mot kvällen tog vi min bil och körde iväg till staden vars relation till mig inte är den bästa, till deras torp. Det var jättemysigt och fint. Idealisk sommarkväll. Elli och jag köpte maränger. Dom var konstiga. När vi kom tillbaka åt vi grillat och nypotatis. Det var precis så gott som det låter. Systern min med familj kom också dit.


Innan vi körde iväg till Jeppis där min pappas band spelade tog jag och Elli bilen till dasset. Hej 2010. Det var första gången jag körde bil i Jeppis. Jag klarade det.


Vi gjorde några desperata försök att få till en bra bild på oss. Det blev inte bättre än såhär. Vi är nöjda och glada hur som helst. Men död åt min utväxt.


När vi kom tillbaka spelade vi Alias. Det är alltid lika roligt.

Viktor: Inte en kniv men en...
Rebecka: Gaffel?
Viktor: Nej...
Rebecka: Sked?
Viktor: Nej, du hugger ved med det.

Efter 01 påbörjade jag hemfärden. Efter att jag flyttat till det andra landet ska det bli mera sånt här.

bror min och kontrollsamtalet.

Igår ringde jag tarkistussoitto till bror nummer ett som köpte en anslutning för en tid sedan.

Jag: Ha do fått kåortti?
Han: Jå.
Jag: Ha e funka?
Han: Jåå, sko it e göra he tå?

Han är bäst.

en bra onsdag byggd på några timmar för lite sömn.

Jag steg upp klockan åtta i morse, utan bihålespasmer men med mera förkylning i kroppen, och begav mig till Årvas för att passa systerbarnen. Båda var på bästa humör från det att de vaknade så det var roligt. Ellen inledde med att skratta ihjäl sig åt mig som letade efter henne och trodde att hon sov i en annan säng än hon gjorde. Jag behövde inte ens förklara var hennes föräldrar befann sig för hon visste redan allt och bara hade roligt åt mig. När jag serverade henne frukost (hon drack frukostflingor ur en leksakskaffekanna i plast, genom den där pipen, ni vet, hon är så vackert galen) ropade plötsligt Edward från sängen om jag vet vart han ska åka. Det visste jag inte. Gröna Lund var svaret och på Stockholmstavlan ovanför sängen visade han genast var det fanns.

Jag berättade för dom att jag skulle flytta till Sverige och båda undrade varför. "Men du har ju redan en skola hääär?"
Ja. Det tog ont i mitt hjärta när jag tänkte på att det faktiskt finns människor jag kommer att sakna, på riktigt. Hur bra jag har haft det nu. En knapp timmes bilväg från dessa som tidigare bott tusen kilometer bort. Och resten av min familj också, förstås. Nu åker jag själv iväg igen.
Smart drag kanske smart drag kanske smart drag kanske.
Har egentligen aldrig i mitt liv haft hemlängtan. Idag blev jag lite rädd faktiskt.

Men ja, efter "lunchen" körde jag iväg barnen till mitt favoritställe Kimo. Där lämnade jag av dem på kalas hos min kusin. Försenad träffade jag Jossan bakom mitt hus och vi begav oss till Subway där vi diskuterade livet och människor innan jobbet kallade på mig och jag klättrade upp ur min svacka en liten bit. Jag slår fortfarande mig själv på käften tills jag är uppe helt.

Imorgon kommer herr hyresvärd och fröken hyresgäst version ny, även kallad Serne, hit och skriver på avtal. Måste städa lite. Någon dag ska jag förresten blogga om måndagen. Den var bra.

lägenhett.

jag: itt veit ja ho ja ska hitt na lägenheit i växjö
gusi: ja fixar he åt de ja
jag: vem känder to tär?
gusi: ja känder findus
jag: vem fan e findus? he e jo en katt.
gusi: jå, he e he.

mitt jobb är konstigast i världen.

men ja. jag vet faktiskt inte. det är svårt. en del blir de lediga på tok för sent eller så är folk på semester eller annars bara samarbetsvilliga lika med noll. känns sådär.

för två år sedan

shoppade jag i las vegas. det stormade. jag och natalie skrattade ihjäl oss åt allt. vi åkte buss hem. det regnade. vi passerade gränsen till californien och det regnade inte. vi var hemma igen. i underbaraste long beach. vi skrattade ihjäl oss lite till och vi vandrade iväg för att äta på närmsta matställe. vi var borta lite för länge. i misstag. folk trodde vi var döda eller bortrövade. det var vi inte. vi var bara vi. och allting var bäst.

jag vet inte varför jag kom hem men jag vet att jag ska tillbaka.
snart.

den som har en panadol eller burana att ge mig får en puss.
som om ni vill ha det av mig ändå.
jag är ledsen och arg
mitt huvud spränger mina bihålor har spasmer och benvärken har godisdag.
hejdå.

världens gulligaste kompis kanske?

Som jag redan skrev är min vän Bazooka nyligen hemkommen från USA, Las Vegas. Det här hade han hem åt mig:







Tack tack tack snälla du.

han uppstod på tredje dagen från det döda.

Jag ska sluta vara snäll.
Jag ska sluta vara allting.
Men framförallt snäll.
Satan.
Jag har just vaknat hela dagen.
Och någon sa något om fel.
Hur gör man?


Igår kom Serne hit. Det var bra. Vi spelade Trivial och Bazooka kom hit. Han om hem från USA igår och jag hade inte sett honom på en månad och mer. Han var sig lik. Vi körde honom till Sundom. Och var i Hoviska.

Och min Mac funkar plötsligt igen. Den dog igår morse utan orsak. Inatt drömde jag att någon sa åt mig att den kommer att funka nu när den ha varit i lådan en stund. Trots att jag tenderar att drömma sanndrömmar trodde jag inte på det där. Men se på fan.

Nåja, nu ska jag städa. Imorgon kommer min Stockholmsvän Elli och hälsar på mig. Henne har jag inte heller sett på en tid. Hur länge sedan är februari? 5 månader. Det blir roligt.

på balkongen, 16 augusti 2010.

Ida: Han e jo svarting... men han e jo jäär no så han bleknar väl me tiidin.
Jag: ... Gör dem he?

mcflurry me daaaim.

Nu är varenda studentpeng borta. I en kassa någonstans.
Och de är inte längre mina.
Splitterny dator skriver jag med och sitter jag framför nu.
Den doftar gott och är fin.
Det är en Mac. Den heter Flurry. M(a)cFlurry, ni vet.

Tillika känns det lite dumt att lägga studentpengar på elektronik. För all elektronik går sönder.
Men kära värld så jag behövde denna. Min gamla var så sliten och trött att den knappt startade. Hade jag sparat ett skolarbete (jag? va? haha) till på den hade den dött.
Så det här var nog på tiden.
Och jag är så nöjd.


Imorgon har jag och Natu samma skifte på jobbet. Jag längtar!
Och sen är det fredag.
Och helg.
Och sommar.
Och jag har ett jobb.
Och en lägenhet.
Och en studieplats på ett spännande ställe.
Och världens knasigaste vänner.
Och ett liv.
Och det är länge sen jag känt en såhär långvarig
glädje.

försäljarN.

I gymnasiet på ettan gjorde vi ett avancerat test angående vilka yrken som passar oss. Mbti tror jag det hette. Det används typ ofta på anställningsintervjuer och så vidare. Därför ansågs det värdefullt och vi var tvungna att betala 10 euro för att göra testet och få resultaten.

När jag äntligen fick mitt resultat blev jag ganska besviken. Vad passade jag och min personlighet bäst som? Försäljare. "Herregud. Toko e jo bara störand. Va skit test." var vad jag tänkte. Jag blev lite lugnare när jag såg journalistyrket lite längre ner på listan. Men jag såg ändå ingen framtid med mig som försäljare.

Vad jobbar jag med idag? Tja... Som... Telefon... Försäljare....

Jobbet kallar. Hey ho.

i trötthetens namn.

idag fick jag min nya telefon, äntligen!
så nu behöver jag din nummer. jo, din. för du har redan min, din rackare.
bring it on!

i övrigt har jag kört vridläktare i kimosolen med syster och 300 andra människor. beskådat hjälten på den gröna ön. pjäsen var lagom bra. när den var kul var den skitkul. fast jag skrattar ju som bekant på andra ställen än de flesta. men slutet? va?
det kanske var ett intelligenstest min hjärna inte behärskade. låtom oss säga så. guds frid!

sedan körde jag tillbaka till stan jättehårt. det var jättefint. solen. träden. ängarna. och jag tänkte på hur jag ifjol tog mig tillbaka till stan efter teatern. hur jag satt där i framsätet bredvid en på den tiden relativt främmande människa som bjöd på karameller. jag hade inte en tanke på att jag ett år senare skulle susa fram i egen bil.
sen tänkte jag på när han hjälpte mig med ryggsäcken när vi kom fram. det fanns bestick i den. i år hade jag ingen ryggsäck.

imorgon ska jag jobba och spendera mina studentpengar jag sparat.
jag har ont överallt.

denna dagens.

Dagens vakna upp: 09:25.
Dagens kompisar: Sofia, Lina, Natu.
Dagens köp: Snusmumrikenpennan.
Dagens antal affärer: Sju.
Dagens mat: Grillkorv.
Dagens språk: Finska.
Dagens humör: Oförklarliga (?) irritationsanfall.
Dagens hejhej: Citymarkets sista kund.
Dagens nejnej: Bilskolans semester.
Dagens yayyay: Lettland om två veckor.

Imorgon har jag jobb från morgonen, för ovanlighetens skull. För att kunna bege mig till Kimo på kvällen. Sommarteater. Hjälten på den gröna ön. Ingen sommar utan vridläktare! Jag ska vakna 08 imorgon. Se det framför er. Njut. Eller spy. Blunda. Håll för öronen. Håll ut! Gonatt.

saker att göra.

det pirrar sådär skönt i magen när jag tänker på att jag faktiskt kom in till sverige och ska flytta dit. det pirrar positivt nu när jag börjar förstå det. men jag bävar inför allt som ska göras.

lägenheten ska sägas upp och framförallt tömmas.
en ny lägenhet ska hittas i växjö.
fpa ska bråka med mig.
andra skedet ska avklaras i bilskolan.
antagningsbeskedet ska skickas kring halva världen
och jag måste skaffa nytt bankkonto
och säga upp en hel del avtal.

tur att jag blivit bättre på att tala i telefon åtminstone.
måste bara komma ihåg att jag är ida berg och inte ida från saunalahti.

typ en månad och några veckor kvar
hihihi.

det efterlängtade glädjebeskedet!

JAG KOM IN TILL SPRÅK, KULTUR & KOMMUNIKATION, INRIKTNING LITTERATURVETENSKAP I VÄXJÖ! JAA!

Det är hundratusen kilometer hemifrån. Det är en fin stad jag lämnar för en stad jag egentligen inte vet någonting om. Men jag tänker testa. Det här har jag velat så länge. Och jag tror det kommer bli BRA!

Sverige lixxxom! Wohoo!

Puss och hej,
hälsar litteraturvetaren. HEHEHE.

istället för att sova.

jag är så trött att jag dör.
kom hem för några sekunder sedan.
med ost-cravings.
ost och saltgurka.
mest ost.
jag hade ost i min kyl.
kvinnor är mycket underligare varelser än män.
ändå håller jag med när motsatsen påstås.
för i enstaka fall stämmer den.
det hoppar alltid harar på gatan på nätterna.
eller när nätter blir morgnar.
idag såg jag en sädesärla på gräsmattan hemma i pensala.
jag tänkte på varför den inte kunde gå i skola.
den bor ju ändå där.
i träden.

hej fredag.

Jobbet var skitkul idag. Det är alltid kul när det går bra.
Av ovanstående två meningar kan ni alltså förstå hur det gick idag.
En gubbe var jättesöt. Från södra Finland någonstans. I varannan mening talade han till mig med mitt namn. Han var så trevlig och fin att jag inte kunde annat än vara likadan. Det här resulterade i två affärer, en till honom och en till hans fru. I slutet av samtalet när jag tagit reda på hans personuppgifter, frågade han hur Emil mår. Ni vet, Emil och Ida liksom. Jag sa att han mådde bra...
Han gillade nog mitt namn, den fina mannen från söder!

En annan var väldigt skeptisk, men jag fick henne till slut! Och det är jag glad för. Vi pratade säkert tio minuter. Men som den envisa människa jag egentligen är så släppte jag henne ingenstans utan att välkomna henne till Saunalahti.
Hon: Nääää herregud, ja väit itt ja no.
Jag: Men sko itt do vill spar pengar, som do sko få köp kläder elä drick kaffe för iställi...?
Hon: Nå temde fin klädren hittar man it enttå!
Jag: Nåja, do får köp na anat fö dem tå, it veit ja va do vill ha.
Hon: Näää hödu ja tror itt rikti på dehär, he får nåo lämn.
Jag: Men ja får itt ljug fö de, å sko ja få sko ja itt gör e ändå.
Hon: Haha, jaa du va en råoli ein du!
Jag: Jaha, tå kan du ta en anslutning åv me så blir e änno betär, tänk va skönt tå du somnar ikväll å tänker att äntligen får ja spar liti pengar.
Hon: Jaja, vi tar väl dehär no tå så slipper du me.

Hurra. Sammanlagt blev mina affärer 6 till antalet.

Efter att ha yrat på Citymarket och letar present till sexåring begav jag mig till andra delar av stan. När jag kom dit verkade det idealiskt, olika slags människor, cider, varmt väder, björklöv, grillad kyckling OCH killar som spelade gitarr!
Kalaset varade inte längre än typ en halv timme, dock. Stack en sväng till ett par kompisar för att sedan läsa bok och äta vindruvor på min balkong.

Imorgon väntar återigen jobb. Efter det sticker jag till min kompis Carro. Dit skall jag åka buss. Och jag längtar så. Det är så länge sedan jag åkt buss, och jag älskar att göra det. Det är så harmoniskt. På promenader, i bussar och i duschar. Det är där den bästa poesin produceras.
Efter att ha festat en smula bjuder söndagen på sexårskalas i Årvas. Därifrån planerar jag sedan att åka buss tillbaka till det som är mitt hem någon gång under kvällen.
Vi hörs när vi hörs!

ett liv.

världens skönaste sol.
en gripande bok.
ett smålustigt jobb.
irriterande kunder.
en kauppa.
jag
sa
en.
helvete.
en stor kasse fylld med mat.
en bultande huvudvärk.
och en väntan på att det svartnar för ögonen.

men det gjorde inte det.
och imorgon är en ny dag.
med samma sköna sol
samma gripande bok
samma smålustiga jobb
trevligare kunder
fler kauppor.
jag
sa
fler
hurra!
ett stort huvud fyllt med fredagskänslor.
och frihet.
tänk att det här är mitt liv.

where is the yellow man?

jag tycker att det borde finnas en gul gubbe i ljusen för fotgängare också. så att man liksom vet att det är dags att göra sig redo. precis som för de motordrivna fordonen. hallå hallå vad orättvist.

och jag skulle just precis nu vilja träffa en riktigt intressant människa. med ett konstigt förflutet. eller en hatt. med massor att berätta. och jag skulle lyssna och fråga. men skulle jag förstå? kanske. gonatt.

slumpmässiga saker.

Undrar varför varje Nykarlebybo jag ringer till tror att jag är från Vörå, och varje Vöråbo tror jag är från Nykarleby.
Kanske för att jag är mitt emellan ifrån. Eller så är det bara svårt.

Varenda människa på Facebook verkar ha fått klarhet i vad som händer för dom i höst. Jag vill också veta. Nu. Jag. Orkar. Inte. Vänta. Jag. Vill. Leka. Charader. I. Sverige.

OCH jag stressas av att min nuvarande lånetelefon inte har en kalender! Jag håller inte reda på nånting nu. Fattar inte vad det är för datum. Fattar inte vad som komma skall. Jag måste nog köpa en ny snart. Typ imorgon. Eller innan helgen.

Tänk vad handikappad man blir utan telefon nu för tiden. Nu har jag ju åtminstone en slags, men de två första dagarna jag var utan visste jag inte ens vad klockan var. Jag hade aldrig tänkt på att den var så viktig förut. Och jag äger ingen fungerade armbandsklocka. Så när jag gick till stan fick jag stoppa ner kameran i min väska. Varje gång jag undrade vad klockan var fick jag ta en bild och checka tiden när den var tagen. Jajaja. Alla sätt är bra.

Jag vet ingenting mer. Det är konstig färg på luften ute. Slut på slumpmässiga saker.

böcker! #2

Idag har jag pratat med en snygg polis. Skitsnygg. Synd att klockan blev jobb... "ANNOS SKO JA HA LAGT IN EN STÖIT", för att citera en av helgens pajaser.
Och ja, jobbat, och köpt böcker på rea.


Paulo Coelho är en författare jag i all evighet har tänkt bekanta mig med, det har bara inte blivit av. Men idag, äntligen!

Jag snubblade över denna. Vet inget om varken författaren eller boken. Men den verkade bra. Jag fastnade. Ibland chansar man rätt.

Min kusins råd om att läsa klassiker i sommar ekade i huvudet. Mitt sista val stod ganska klart.

Så mycket annat vet jag inte idag.

Jag: Har du nå familj elä hu ere?
Kund: Neeeej, dom e döda allihop!
Jag som relaterar till Pleppo och får svårt att fokusera: Oj... bla bla bla bla bla bla...
Kund: Jaaa...
Jag: Om du vill funder så kan ja återkomma, när sku e pass?
Kund: Kanske på julafton.

Åh han var så SÖT.

02:28.

och jag träffar människor
som är gravida och röker på balkongen
och som saknar ett hem
och blir upplockade av bil.
allt händer längs samma gatan.
gatan där allting började. gatan där vi bor allihop.
och där ingen längre är säker på
om röd är en färg eller en känsla
och glömmer bort att det är på kvällen man ska äta morgongröt.
med havregryn.
och jag träffar människor som önskar att de vore hälften yngre än vad de är
ty de lever i tron att om så vore fallet hade dom haft det där vi kallar en chans.
men chans är bara en färg.
och jag tänker på vad som händer när gränser suddas ut och förstånd försvinner.
jag tror att allting händer i skogen under stenar klockan halv fem.
förstå ingenting lille vän.

och när jag tar genvägen tänker jag på
att jag gick där innan jag använde den som genväg.
och cyklar och djur i magen.
och mat på vår terass i huset jag växte upp.
och vad önskar du dig i present?
gräs och en avsugning.
herregud. nej,
vad hände med oss 1997?

lediga timmar, finally.

Jobbet gick skit. Jag vill inte höra ett ord till om det nu förrän på måndag. För nu är jag ledig, ledig, ledig, ända tills klockan 15 i övermorgon.

Allting går lite trögt för hela mig just nu.
Jag är återigen inne i en fas när ifrågasätter allting jag gör. Varenda lilla handling. Jag tänker på vad mamma hade tyckt om det. Om hon hade tyckt att jag var fånig? Dum? Bra? Klok? Idiotisk? Äcklig? Helt vanlig? Hade hon varit stolt eller hade hon skämts?

Det händer inte speciellt ofta men det håller oftast i sig en tid när det väl börjar. Och jag tycker inte om när folk påpekar att jag verkar vara så stark och duktig, har tagit allting så bra.
För jag har inte gjort det. Utåt sett kanske, ja. Jag är oftast glad mot de flesta. Jag vill inte sprida nån sorts sorg.
Men inom mig har jag kamper. Varje dag tänker jag på det där standard-hålet som finns där. Och man vet nog inte hur det känns om man inte själv är i en liknande situation och har mist en förälder. Jag skyller massa saker på mig själv. Ofta.
Och sen kommer såna här perioder till. Då blir jag ganska handlingsförlamad och tråkig. Så ni vet.

Men det är så vackert väder så jag ska sluta depressionsblogga. Jag är nog rätt glad ändå! Ska träffa ett par eller tre arbetskompisar nu. Puss och hej!

not gonna find my telephone.

min telefon har inte kommit tillbaka.
men jag har nu en arbets"kamrat" mindre.
just av det skälet.
denne fick gå idag.
hejdå hejdå.
spy gärna upp mina leijonapastiller du tiggde till dig förra veckan.
nånej. men ändå. usch.

just nu lånar jag en telefon av en annan på jobbet. och jag har nytt simkort. min nummer är samma. så ring mig.

nu: fredagsmys.
imorgon: jobb. jag ska sälja som tusan. de senaste tre dagarna har gått lite åt skogen. på grund av tjuvar och annat. men imorgon!

telefonlösa jag.

Klockan är lite efter 15. Jag får reda på att vi svenska försäljare har palaver i chefens rum om fem minuter. Jag går dit. Likt alla andra tar jag ingenting med mig. Vi får lite klagomål på att vi säljer för lite nätstickor. Och reda på att jag är en av fem stycken på kontoret som lyckats komma med i en tävling som jag inte ens fattar. Men det verkar vara nåt bra!

Jag går tillbaka till min plats. Noterar att endast en av de två telefoner jag senast såg på mitt bord finns kvar. Kvarvarande är jobbtelefonen. Min privata ser jag inte till. Jag kollar lite under alla papper. Tänker att jag väl har lagt den i väskan. Fortsätter ringa samtal. Sen hör jag Nora som sitter bakom mig fråga "onko kukaan nähnyt mun kännykkä?". Nej. Jag kollar min väska. Hela bordet, grundligt. Ingen telefon. "Minunkin on poissa", säger jag.

Vi går till chefen som svär lite och frågar lite och säger att de kommer nog fram ikväll. Vi ringer till våra telefoner som blivit avstängda. Han ber alla (?!!!???) tömma sina väskor och kläder. Ingen har dom. Och de kom (förstås) inte fram ikväll heller.

Fast grejen är den att det ju är någon av våra arbetskamrater som tagit dom. Till mitt jobb hittar man inte om man inte vet var det är. Och vem tusan skulle komma på att smita in dit bara sådär, ta en telefon eller två. Och mitt under en palaver, dessutom. Hoppsan då så oskyldigt! Skumt också att just våra två blev tagna, det fanns telefoner på varje bord. Och våra två längst in i rummet. Bort från dörren.

Och aj aj aj så värdelöst av chefen att låtsas kolla lite väskor. Det är enkelt att gömma två stycken telefoner. När tjuven väl är hemma syns de nog aldrig igen. Innan arbetsdagens slut borde han alltså vridit nacken enskilt av oss alla och kroppsvisiterat oss utav helvete. Dessutom verkar alla tro att alla människor är så goda. Snälla. Fina. "Neeeee int ere hon!" "Nåneee int han!" Hur vet ni? Skenet bedrar. Väldigt ofta. Kul att jobba med tjuvar. Jättekul.

Varifrån ska jag skita ut pengar till en ny telefon nu då? Jag vill ha en lika fin. Men de säljs inte längre. Tror jag. Och min pappa äger av okänd anledning fortfarande min anslutning. Det kommer alltså bli ett evigt ståhej imorgon när jag beger mig till telefonaffären och begär ett nytt kort. Och en ful telefon.

Med min otur återfinns väl min gamla imorgon och alla pengar upp i kattröven. Åååååååh. Jag var ganska ledsen redan tidigare idag när jag gick till jobbet. Nu vet jag inte alls vad jag ska tycka.
MEN, jag är fortfarande jätteglad i hjärta och hjärna över att det inte var dallarn denna gång igen!

Onsdagsbesök i Idas kök

Jag sitter i Idalavidas lägenhet, här har vi ätit chokoglass och druckit limsa med muminsugrör (yeah!!) Ute har det störtregnat, så där så man känner att man lever.
Vi satt i hennes kök och hade kalas för det var första gången någon åt i hennes kök (det är ju liksom inte det de är till för) och så talade vi om minnen vi hade med varandra före vi ens kände varandra. Vi funderade lite på människor, falla-i-tamburen-en-random-kväll-människor & vara-rolig-utan-att-de-själv-vet-om-det-människor. Det finns många vackra människor.

"Apor kan räkna!" utbrister Ida här brevid
"Valar är musikaliska!" fortsätter hon
Nu vet vi det. Värst vad hon blev djurintresserad. Det var dagens allmänbildning by Idalavida. Tack för den.

Okej, kära läsare nu måste jag sluta.
Puss! Gästbloggare Jossan

nästan juli.

Det slog mig idag. När jag uträttade ärenden åt syster. Kvinnan i kassan bad mig återkomma imorgon, första juli. Det är i juli jag får veta om det blir Sverige eller inte Sverige. Vasa eller inte Vasa. Det är lite spännande. Men det är lite läskigt att en sommarmånad går såhär snabbt. Men det är ingen vits att klaga. Det här är livet och tiden och allting. Dessutom är det två kvar.

Nu ska jag spela lite gitarr innan jag går till jobbet. Efter det kommer Josefine hit och hälsar på mig. Det var tal om att baka en paj. Jag undrar hur det blir.

Jag vill förresten också rekommendera Felix mustapippuri-ketchup. Den är jättegod. ÄT.

men det kanske ska vara såhär just nu,

hej kära du.
mitt liv var intressantare innan jag skaffade jobb.
jag trivs på jobbet. jag trivs bra. men allt är så inrutat nu.
jag bara vaknar, pratar tungan av mig, tjänar lite pengar, går hem, tappar lusten till det mesta.
jag borde ta en vecka när allt går tvärtom.
när jag träffar människor jag aldrig förr träffat.
när jag dricker drycker och äter mat jag aldrig smakat förut.
när jag går en annan väg till jobbet.
när jag läser böcker på andra språk.
när jag inte bryr mig i vad klockan, som egentligen inte finns, är.
när jag kommenterar andra bloggar än de jag hela tiden kommenterar.
när jag är vaken på dagarna och sover på nätterna.
när jag klättrar i träd och eldar brasor.
när jag köper en sak som jag aldrig sett förut och odlar växter.
när jag använder svåra ord och läser från höger till vänster.
när jag inte är varenda pinne till lags.
för jag dör ändå ensam.
hejdå kära du, jag gillar dig.

ps. jag har drabbats av något som gnager i mig. varje dag. det slutar inte förrän jag skrivit en liten dikt eller ett stycke text som jag själv tycker är bra. (jag säger inte att det här är en sådan text) det är ju bra. för det tvingar ju mig till att skriva. och jag vill ju skriva. jag kommer mig bara inte riktigt för. jag vet inte vad jag ska kalla det bara. är det en sjukdom eller? ds.

dagens kauppakung elä va heitt e...?

Slog personligt rekord idag på jobbet. Jag tror det kommer att stå sig för evigt. Visste nämligen inte att man kunde få ens sådär många. Jag gjorde 15 affärer. Fattar inte riktigt. Men jee jee!

Sen kom jag hem och hade skittråkigt. Ingenting har hänt. Jag har liksom ingen lust samtidigt som jag vill göra allt. Jag har funderat på konfirmation. Är inte 14 år ganska jävla oskyldig ålder att konfirmeras på? Som om man skulle förstå vad man gör och vad allt det där innebär när man är 14 bast? Man vet ju ingenting då. Men jag antar att det finns en baktanke. Just för att man inte vet nånting ska man luras dit. Hade konfirmationen ägt rum vid till exempel 18 år istället hade garanterat hälften minde gjort det. Smart tänkt, kyrkan. Kanske lite småelakt också?

Visst, man kan skriva ut sig och allt det där.
Det var bara en tanke.

sally och dolly i sommarnatten.

Och så igår. Kvällen. Jag vet inte. Livet är så absurt så jag blir alldeles konstig i hjärnan. Jag hade roligt i alla fall. Serne satt på med mig till stan och vi drack rosévin från Australien. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och rödvin. Men det är annorlunda jämfört med annat alkoholhaltigt. Men det är annorlunda på ett bra sätt.
Vi träffade Natu och massa andra människor. Skaffade oss fejkidentiteter som vi trodde oss behöva. Jag hette Dolly och Serne var min syster Sally. Topalowic var vårt efternamn. Lite trasig uppväxt kanske. Mamman från Tjeckien och så vidare. Vi åkte massa taxi och vi åkte massa dallare. Det är så hemskt svårt att åka dallare i fyllan. Armarna orkar ju ingenting. Så nu är alla mina muskler i hela kroppen sjuka och jag har oändligt många blåmärken överallt. Det var länge sedan jag senast åstadkom en ordentlig sommarfylla (vin, sena nätter, taxi, yra på msn, skämt om gud (förlåt), konstiga människor, konstiga konversationer och sjutton absurda sekunder). Så det var dags!
Vad som fanns på wc-golvet i morse: massa bark (va?), Vem är jag och i så fall hur många-boken, en vattenflaska, en tom colaflaska, random ensamma strumpor.
Jag hade i alla fall roligt! Här får ni två bilder.





Hejdå, hälsningar Dolly Topalowic.